 |
|
|
•Produkter •Om Olyckor |
|
|
| Skrivelse
till Socialstyrelsen Angående säkerhetsbälten i vården. I media beskrivs det nu ännu en gång som en skandal, att man i vården av patienter på ett sjukhem använt sänggrindar och säkerhetsbälten, och man kallar detta tvångsåtgärder och fastspänning. Man skiljer inte alltid mellan fastspänning, då patienten inte själv kan ta sig loss, och säkerhetsbälten, då patienten själv kan lösgöra sig. Denna skillnad är väsentlig. Säkerhetsbälten är ju obligatoriskt i trafiken och behövs lika väl i vården av många patienter för att förhindra fallolyckor. Sådana är mycket vanliga på sjukhus, sjukhem och även inom hemsjukvården, men detta är mindre väl känt. Hur vanligt är då fallolyckor på sjukhus? I en undersökning på Malmö Allmänna Sjukhus fann man under ett år 499 olycksfall varav 299 frakturer och fördubblad dödlighet hos olyckspatienterna. På Vasa Sjukhus och Sjukhem i Göteborg fann man på ett år 827 olycksfall och 96 höftfrakturer. Sex månader senare var 25% av olyckspatienterna döda och 35% hade bestående skador. Eftersom jag är sjukhusläkare och möter dessa problem i vardagslag, väntade jag mig en stor debatt då dessa sensationella undersökningar publicerades. Så blev det inte. Det hela tystades ner och socialstyrelsen ignorerade problemet och nöjer sig med angripa dem som försöker göra något åt saken och förebygga olyckor. Då problemen till äventyrs kommer fram till diskussion brukar Socialstyrelsen och andra instanser tala vackert om behovet av ökad personlig omvårdnad och tillsyn. I verkligheten kommer vi dock aldrig att få så gott om personal i vården, att personlig tillsyn kan förebygga fallolyckor. Det är orealistiskt att tro något sådant. Olyckor kan som bekant hända på en bråkdel av en sekund. Det som behövs är förebyggande åtgärder, som inte ställer orimliga krav på ökad personaltäthet, t.ex. säkerhetsbälten. Jag menar då säkerhetsbälten, där patienten själv kan ta sig loss när han eller hon så önskar. Detta är inte fastspänning, och ska inte blandas ihop med gamla tiders fastspänning av våldsamma psykiatripatienter. Säkerhetsbälten att användas vid behov borde vara lika självklart inom sjukvården som i trafiken. När det gäller bilar klagar ingen över att samhället spänner fast oss, trots att en och annan bilist riskerar att brinna upp eller drunkna för att han inte hinner eller kan ta sig loss. Sensationsmakeriet kring dessa pseudoskandaler är ett exempel på gammalt vanetänkande från tvångspsykiatrins dagar. Det är nu dags att gå vidare och med alla medel, inklusive moderna säkerhetsbälten, där patienten själv kan lösgöra sig, angripa det alltför litet kända problemet med de alltför vanliga fallolyckorna inom vården. Svar från Socialstyrelsen "När det gäller användandet av sänggrindar och bälten vid Klingsta sjukhem så är det inte användandet i sig som Socialstyrelsen kritiserat, utan hur de restriktiva åtgärderna ordinerats och följts upp. Vidare handlar kritiken om att restriktioner i vissa fall har brukats mot patienters uttryckliga vilja." |
 |
 |
|
|||||||||||||||
