| 13. Piaff | ||
| Piaffen
är inget mål i ridningen, utan en övning som används
för att öka hästens samling och därigenom förbereda
den för mer krävande övningar. Det viktiga med piaffen är
därför inte att den ser perfekt ut, utan att den tillför
något i hästens träning. Till att börja med gör
det därför inte så mycket om hästen rör sig ganska
mycket framåt i piaffen (eller i det som ska bli en piaff). Eftersträvar
man perfektion i piaffen för tidigt är risken överhängande
att man fastnar i större problem. Det finns olika sätt att lära in piaffen på. De två huvudinriktningarna är att antingen lära in piaffen via halva steg eller via trampet. Lär man in piaffen via tramp så börjar man i regel från marken. Man börjar då med att lära hästen lyfta bakbenen på kommando. Man ber sedan hästen "trampa" genom att smacka i takt med stegen och lägga till spöt på korset eller på inner bakben för att öka energin och samlingen. Lägger man spöt på korsen vinklar hästen sitt bäcken mer och lägger man den på skanken för hästen fram sitt bakben längre. Genom att lägga spöt på inner bak i takt med att hästen lyfter ytter fram kan man hjälpa hästen att hitta tvåtakten. Man kan gärna också smacka i tvåtakt. Hästen ska inte gå iväg, utan endast röra sig väldigt lite framåt. Man för därför plocka i tygeln med snabba, korta förhållningar. Detta är enklast om man använder stångbett. Kräv bara ett par tre steg från början och stanna sedan och belöna hästen. Den stora risken med den här metoden är att man kan börja arbeta med en piaff på stället innan hästen är tillräckligt stark för det. Det kan i så fall t ex resultera i att hästen tappar framåtbjudningen (vilket ofta är kopplat till en avkorning av halsen), att hästen ställer frambenen under sig och har vikten på framdelen eller att hästen flyttar sina bakben utåt åt sidorna istället för att trampa in under tyngdpunkten. Alla dessa fel måste korrigeras genom att man går mer framåt i piaffen. För att minska risken för allvarliga problem och fallgropar föredrar jag att lära hästen piaff via halva steg. Då har man hela tiden under inlärningen en rörelse framåt och en svingning i ryggraden som motverkar de vanligaste problemen. Man kan då också öka kraven på samling successivt, så att hästen aldrig ställs inför en uppgift som är för svår för den. För att öka samlingsgraden i de halva stegen så kan man laborera med att lägga spöt på olika ställen på hästens bakdel. Inledningsvis arbetar vi ofta med spöt ovanför svansroten. Det leder huvudsaklingen till att hästen tippar sitt bäcken bakåt och minskar bakbenens påskjut. För att få hästen att vinkla hasleden mer och sträcka in bakbenen mer inunder sig kan man lägga spöt på skenan istället (dvs nedanför hasleden på bakbenet). Vill man få hästen att lyfta bakbenen mer lägger man spöt på skanken (mellan hasleden och knäleden). Det finns ingen knivskarp gräns mellan halva steg och piaff och det kanske inte heller är så viktigt vilken sida av gränsen man befinner sig på. Halva steg har lite mer påskjut än piaff. En gräns kan vara att hästen i halva steg lyfter bakbenen lite bakåt, så att bakhovarnas undersida ett ögonblick blir synlig om man står bakom hästen. I piaff lyfts bakbenen istället framåt, så att hovarnas undersida hela tiden är vänd nedåt. |
||
|
Excellent i piaff vid handen. |
||