3. Överföring av hjälper till ridningen
 
Genom arbetet vid handen har hästen redan lärt sig de mest grundläggande hjälperna. Den har också blivit bekant med de enklaste övningarna. Genom att hästen känner igen både hjälper och övningar brukar själva ridningen inte bli så dramatisk. När hästen väl har accepterat att ha en ryttare på ryggen är det därför bara att börja arbeta den på samma sätt som man tidigare gjort vid handen.

Det som tillkommer i det här skedet är ryttarens sits. Används sitsen rätt är det dock hjälper som hästen ganska lätt förstår utan tidigare inlärning. Först och främst är det viktigt att balansera upp sig själv, så att man inte med sin sits för hästen ur balans. Det görs lämpligen genom den lodräta sitsen. Hästens böjning kan sedan förstärkas genom att ryttaren alltid sitter mer på sitt inre sittben. Eftersom ett av våra mål är att kunna rida hästen med så små hjälper som möjligt bör man redan nu börja träna hästen efter ryttarens sits. Vid varvbyte ska därför ryttaren först sitta om till den andra böjningen (byta sittben, dra bak den nya inneraxeln och vrida huvudet inåt) och först därefter ställer man om hästen med den nya innertygeln.

För att öva hjälperna från ryggen kan man böja hästen runt det inre sittbenet på en volt, lägga till innerskänkeln och föra hästen utåt på volten (med bibehållen böjning), ta bort innerskänkeln och med yttertygeln mot halsen föra hästen in i volten och därefter byta varv och göra samma övning i det andra varvet. Man ska hela tiden tänka på att använda vikthjälperna så att hästen får följa ryttarens tyngdpunkt. När hästen ska vända in i volten kan man därför trycka lite i den inre stigbygeln och därigenom lägga mer vikt till den inre sidan.

Precis som vid arbetet från marken kan man efter arbetet på volten prova att få hästen att gå böjd rakt fram längs spåret. Är det svårt för hästen kan man ta hjälp av en medhjälpare som går bredvid hästen och trycker lite på halskotpelaren. Tänk på att det framför allt är tyngdpunkten som ska hålla kvar hästen på spåret. Förskjuter man tyngdpunkten lite mer till den inre sidan ska alltså hästen lämna spåret och följa böjningens riktning in på en volt. I början måste man dock i regel förtydliga för hästen genom att komplettera tyngdpunktsförskjutningen utåt med korta förhållningar i tygeln och små impulser med innerskänkeln, för att få hästen att med bibehållen böjning gå kvar på spåret. Genom att växla mellan att rida böjd rakt fram och att följa böjningens riktning på en volt kan man alltså förtydliga innerskänkelns betydelse för hästen.


Här flyttar jag Excellent lite utåt på volten.