7. Skolor i skritt och trav
Att lära in skolorna räcker inte för att få hästen stark så att den kan bära mer vikt på sina bakben. Efter inlärningsfasen följer en ganska lång tid när man ska arbeta mycket med alla varianter av skolor för att få hästen smidig och stark. Detta arbete bör ske både i skritt och i trav. Skritten är viktigast vid inlärningen av nya övningar, men efter hand bör hästen även klara av att utföra övningarna i trav. Förutom öppnan och slutan kan man använda andra övningar som bygger på dessa, t ex diagonalsluta, förvänd sluta och piruett.
Medan man i slutan rider längs spåret med hästens bakdel innanför spåret, rider man i diagonalslutan diagonalt över ridbanan, men med hästens kropp parallell med långsidan. Man kan jämföra övningen med en skänkelvikning, men hästen är böjd i rörelseriktningen istället för bort från rörelseriktningen som i skänkelvikningen. Hästen ska också vara starkare böjd i diagonalslutan än i skänkelvikningen.

Ryttarens hjälper i diagonalslutan liknar hjälperna i den vanliga slutan, men genom en aktivare ytterskänkel och en tydlig tyngdpunktsförskjutning till insidan får man hästen att röra sig snett åt sidan istället för att ligga kvar på spåret. Förskjutningen av tyngdpunkten åstadkommer man lättast genom att spänna magmusklerna och flytta magen lite mot insidan.

Rätt utförd är diagonalslutan kraftigt samlande. Den kräver högre samlingsgrad av hästen än den vanliga slutan. Liksom i den vanliga slutan är det ytter bakben som kliver längre in under hästens tyngdpunkt och bär upp mer vikt. Ju kraftigare böjning och därav följande tvärning, desto mer samlande är rörelsen.

Det vanligaste felet i diagonalslutan är att hästen trampar förbi sin tyndpunkt med ytter bak. Då tappar man all den samlande effekten av rörelsen. Detta händer om hästen tappar böjningen genom kroppen eller om hästens bakdel kommer före framdelen i rörelsen åt sidan.
Förvänd sluta är, precis som det låter, en helt vanlig sluta som rids med hästen böjd ut mot staketet. Här kommer alltså hästens bakdel att vara på spåret och framdelen innanför spåret, precis som i en öppna, men till skillnad från öppnan så är hästen i den förvända slutan böjd i rörelseriktningen (rider man i vänster varv är hästen böjd till höger. Det som gör den förvända slutan svårare än den vanliga slutan är att man inte längre kan ta stöd mot staketet. Hörnpasseringarna blir också mer samlande i förvänd sluta än i vanlig sluta. I hörnet ska man vara noga med att bakdelen trampar förbi framdelen, så att inte framdelen bara faller åt sidan.
En skrittpiruett är egentligen samma sak som en bakdelsvändning. Hästen är böjd i rörelseriktningen och trampar med framdelen runt sin bakdel. För att övningen ska bli samlande är det viktigt att hästen verkligen flyttar ytter bak in mot tyngdpunkten, och alltså sätter ned den snett framför inner bak. Ett sätt att lära in skrittpiruetten är att rida sluta på en volt och med bibehållen sluta vända in i volten. Man kan successivt göra vändningen mindre och mindre. När vändningen är riktigt liten kommer det att bli en skrittpiruett. Ett annat sätt att lära in den är att rida längs spåret med hästen ställd inåt, och sedan vända över ridbanan. I vändningen bromsar man upp hästen och för in framdelen med yttertygeln. Efter lite övning kommer hästen då att göra en kvarts piruett.
Det går även att göra piruetter vid handen, men det är lite svårare, eftersom man inte har någon ytterskänkel till hjälp för att få med sig hästens yttre bakben.