BÅTTYPENS HISTORIA

Om originalets historia vet vi inte mycket förutom att den byggdes 1909 av Knut Bengtsson i Hällevik, Blekinge. Bengtsson hade en båtbyggarkompanjon som hette "Bens Ola". Rundgattingen som båttyp är nära besläktad med den skånska snipan. Philibert Humbla skriver i Blekingeboken 1933:

"Sill fiskade man även på andra ställen än utanför Bornholm. Utanför Malmö och Limhamn fiskade många blekingar sill, som såldes i Malmö. Där tjällade man under seglet och bodde i ekorna och ej i land som på Bornholm. På Bornholm sågo fiskarna de danska båtarna, uppköparebåtarna voro alltid tvestävade danska, och i Malmö Råå-bornas rundgattingar. Så alldeles överens om de olika båtarnas goda och dåliga egenskaper, var man ej. Listerborna kallade rååbåtarna för hornkor, tack vare klyvarbommen, och skåningarna kallade vrakekorna för loppor, ty de hoppade våldsamt i Sundets korta sjö. Dock fingo blekingarna så småningom upp ögonen för vissa goda egenskaper hos rååbåtarna, och 1868 köptes den första rundgattingen till Hörviken från Råå."

Herbert Jungståhl skriver vidare i "Blekingefiskarna" 1988:

"Det kan inte uteslutas att båtköpet från Råå följdes av Flera till Blekingefisket. De däckade båtar som Blekingefiskarna anskaffade i början av 1880-talet samt några år därefter var sannolikt Rååbåtar. Rååbåten var utformad för Öresunds sjöegenskaper. Med denna båt som förebild började de blekingska båtbyggarna att bygga en egen variant, som anpassades till Hanöbuktens sjögång. Som exempel på denna anpassning må nämnas att den utformades med mera liggande förstäv samt med en smidigare vattenlinje än Rååbåtens. Man var också angelägen om att få båten så bärig som möjligt. Den fick därför i likhet med vrakekan tämligen breda bogar. Denna båt förekom i såväl öppet som däckat utförande. Beträffande dess beteckning så kom den utanför fiskarnas krets vanligen att kallas Blekingekoster. Blekingefiskarna kallade emellertid den öppna båten enbart rundgatting."

Kring sekelskiftet 1900 var de vanliga i mellersta och västra Blekinge. Rundgattingarnas storlek kunde variera mellan 13 och 22 fot.

verktyg.jpg

Klicka på bilden för att titta på några gamla verktyg som vi använder oss av.

Genom vänligt bistående från en av Knut Bengtssons släktingar har vi fått tillgång till följande tidningsartikel från 1938:

83-årig hällevikare bygger fin fiskebåt
på sina "gamla dar".

Återupptar gamla minnen och blir kryare för varje dag.

Den, som spankulerar strandgatan fram i Hälleviks samhälle under dessa dagar, kan knappast undgå att lägga märke till ett fiskebåtsbygge ute vid strandkanten på den plats, där strandgatan släpper sin känning med havskanten för att göra en stickare upp mot järnvägen. Ett fiskebåtsbygge är kanske inte någon stor händelse i egentlig mening, men ifråga om det nämnda bygget föreligger en del omständigheter, som gör det extra intressant. Fartygsbyggaren är nämligen den 83-årige fiskaren och båtbyggaren Knut Bengtsson i Hällevik. Det är kanske inte så underligt, att båtbygget av den orsaken följes med osedvanligt stort intresse i samhället, och underligare är det ju inte att vi avlagt ett besök hos den gamle kärngubben. Vi hitta honom ute på vedbacken vid hans trevliga hem strax ovanför den plats, där båtbygget pågår, och vi gör det bekvämt för oss på huggkubben, medan hr Bengtsson ordnar en sittplats för sig i vedstapeln.
Det första beskedet ger oss åsynen av den pigge gamle mannen. En verklig kärngubbe med en sällspord vitalitet, det förstår vi, att vårt intervjuobjekt är.
Nå, så berättar då hr Bengtsson, att han för cirka 40 år sedan sysslade enbart med båtbygge under sju års tid. Han och en kompanjon tillverkade bortåt hundratalet fiskebåtar under denna tid. De första gjorde man med hjälp av mallar, men sedan voro kompanjonerna så inne i båtbyggandets alla finesser att tillverkningen kunde ske helt och hållet "på gehör", som hr Bengtsson uttrycker sig. Under sju år, som sagt, fortsatte man båtbyggandet, men sedan övergick hr Bengtsson till fisket, och för detta ändamål övertog han den sista av de båtar, som byggts under kompanjonskapet. Det är förresten den båt som ska ersättas nu. Fyrtio år har den varit med, och åtskilliga duster med havet har den utstått. Det är betydligt mer än de flesta fiskebåtar stå ut med. Men den här har som tjugoåring genomgått en grundlig reparation, och sedan har den stått emot under ytterligare tjugo år.
-Hur kan det komma sig att hr Bengtsson åter syssla med båtbygge? fråga vi.
-Min son ville det, nu när han behövde en ny båt. Allt har jag väl inte glömt under åren, fast ögonen ljuger, både när jag använder glasögon, och när jag inte gör det. Men jag har ju alltid kunna hjälpa till med att få riktig "mack" och ställning på båten.
-Nå, vem har gjort ritningarna till den här fina båten?
-Den är byggd, som de andra, helt på gehör. Vi började den 22 februari och arbetet har gått väldigt bra hela tiden. Tur ha vi också haft med vädret under tiden, och jag har haft tur med hälsan också. Innan jag började med båtbygget var jag ganska krasslig, men under tiden som det pågått, har det bättrat på sig betydligt med den, och jag har inte varit så kry på länge, som jag är nu, säger hr Bengtsson, som tydligen har gott sinne för detaljer, som passa en frågvis tidningsman.
Det är opålitligt aprilväder, och rätt vad det är kommer en snöby, varför samtalet fortsättes kring kaffebordeti Hr Bengtssons trevliga hem. Intervjuaren råkar in i ett helt sällskap erfarna båtbyggare, och hade densamme bara haft tillräckligt lätt för att lära så hade han säkerligen kunnat åtskilligt om båtbyggandeefter kafferasten.
Men att bygga fiskebåtar är inte någon lätt sak, det förstå vi väl, när vi tillsammans med båtbyggaren ta en titt på båten, medan solen åter lyckats tränga fram mellan snömolnen. Och att det ligger erfarenhet bakom detta, det förstår också lekmannen. 26 fot mäter båten, och den är något större än fyrtioåringen, som har lagt upp för evigt strax intill. Bastant ekmaterial har den gjorts utav, och man kan inte undgå att förvånas över hur det lyckats att vrida dessa ekplankor, så de fått den rätta formen. Hr Bengtsson förklarar gärna hur det går till, men arbetet framstår inte mindre svårt för det. Ju flera av båtbyggandets detaljer vi få del av, desto större blir vår beundran för hr Bengtsson, Hällevikaren av födsel och ohejdad vana. Under hela sitt liv har han bott i Hällevik, och fiskelägets liv har varit hans. Helst såge han också nu, att hans bedrift på "gamla dagar" stannade inom fiskeläget. "Men är det alldeles nödvändigt, att ni ska ha det i spalterna, så får det väl bli vid det", säger han resignerat, när vi ta avsked och tillönska honom ännu många verksamma år och många nya båtbyggen.
-Nej, nu blir det inte flera när den här har kommit i sjön efter annanda´n, säger han och återvänder till Vedbacken.

Tillbaka till startsidan