Ella, Ella !

 

         - På luffen i den grekiska ö-världen -

 

       Av Rustan Lefin

 

 

            ”Om du inte har känslor, kommer livet att få dig att känna, på det ena eller det andra sättet”

 

                                                                                 Ann Cockcroft

 


 

Kapitel 1

 

Klockan närmar sig kvart i fem, det är torsdag den 13 augusti och mitt sista arbetspass har jag just lämnat bakom mig. Äntligen är den efterlängtade semestern här och det känns bara så mycket mer denna sommar. Det har sin grund i att jag ej haft någon riktig semester på fyra år. Jag säger ett snabbt adjö till arbetspolarna för att sedan i rask takt ge mig ut för att byta om. Väl nere vid huvudentrén står mina föräldrar och väntar. De har välvilligt gått med på att skjutsa mig ner till centralstationen där tåget skall ta mig upp till Stockholm. De har även varit och hämtat upp min ryggsäck och handbagage som stått hemma hos mig, tur man har pigga och jyssta föräldrar som ställer upp. Det blev lite snärjigt då tåget skulle avgå 18.10 och vi infann oss ganska så exakt klockan 18.08 vid tåget. Jag sa tack och hej och gick ombord på tåget, jag hade fått en fönsterplats och det var ganska så gott som fullsatt på när som några få platser. Ännu gick jag som på högvarv, det hade varit jävligt tungt på jobbet de sista månaderna och sommaren mycket regnig detta gör en total utpumpad och nu känns det att det kommer bli svårt att varva ner efter detta.

Jag hade köpt med mig några Falcon bayersk och öppnade en ganska omgående när tåget börjat rulla och lämnat Göteborgs central. I mitt handbagage fanns Charles Bukowskis Faktotum, en väl anpassad bok att läsa för en sådan här resa, tänkte jag. Jag satte på mig freestylehörlurarna, där jag hörde på mitt nyinspelad Bad Company special gäs band och jag påbörjade Faktotum, drack öl och nu efter en stund började det så smått kännas i kroppen att något var på gång. Jag tänkte lite extra på det och insåg nu mer klart att den efterlängtade semestern var här. Tågresan gick bra, lugnt och stilla inga intermezzon. Jag stod på Stockholms central, klockan var cirka halv tolv, nu var det bara att ta sig ner till T-centralen och ta tunnelbanan till Skanstull, för att sedan gå Ringvägen upp till Timotejgatan som så många gånger förr. Väl där mötte Malla och Masken upp. Masken hade anlänt några timmar tidigare p.g.a. att han hade åkt från Torsö via Töreboda. Och det var en sedvanlig hjärtvänlig välkomsthälsning och lite skitsnack men framförallt pepping inför den stora äventyrsresa som låg framför oss. Vi var trötta allihop så det var bara att uppsöka bingen och vi somnade ganska omgående.

 

Kapitel 2

 

Nu var fredagen här och det är idag som flyget skall ta oss ner till Aten. Vi får på oss ryggsäckarna och ser ut som riktiga luffare när vi tar oss ner till köpcentrat Ringen för att köpa lite attiraljer som vi kommit på väl behövdes, såsom schampo, hudlotion, skyddsfaktorer samt inte minst kondomer, man hade väl hört ett och annat!! Via tunnelbanan från Skanstull kom vi ner till centralstationen och vi hade någon timme till vårt förfogande innan flygbussen skulle ta oss upp till Arlanda. Vi tillbringade denna tid på Hamlets uteservering och drack några stop. Stället låg lägligt till med tanke på att flygbussen parkerade alldeles bredvid. Vi njöt och garvade ikapp och lyssnade på musik vägen upp till Arlanda. Masken blir jättenödig och längtar efter att få komma fram. Han klarar att hålla sig och väl framme uppsöks toa. Vi frågar efter incheckningen för vår del och det visar sig att den har börjat, vi checkar in och skall flyga med ”Störting Allways”!! Vi passerar pass och den sedvanliga genomgångskontrollen och väl inne söker vi upp taxfreeshopen och inköper en hela whisky som färdvätska samt varsin sexpack Tuborg, Masken möjligtvis tog några färre, kommer ej ihåg så exakt. Vi tar och öppnar varsin öl och lattjar och tycker livet är mer än underbart !

 

Efter en stund hörs det i högtalarna att det är dags att borda planet, sagt och gjort satt vi tillslut väl fastspända alla tre i bredd. Nu inväntar vi bara det där sköna tillfället när maskinen ger full hals och lättar från marken för att ge sig upp i skyn på sådär cirkus 10,000 meters höjd, en given stark känsla som känns lika underbar var gång man upplever den. Under flygresans gång blir vi bjudna på choklad, liten men god, varm krabb- eller kycklingstyvning, vi föredrar alla tre krabbstyvningen och äter den tillsammans med en dansk öl. Väl efter maten bjuds det på kaffe och vi köper till en konjak var. Vi satt sedan och småsmuttade på vår i taxfreeshopen inköpta whisky. Vi kom verkligen i fin form och fortsatte smuttandet, Masken avvärjde några omgångar. Vi hade en flygresa på cirka fyra timmar framför oss och när vi efter någon timmes smuttandes kom flygvärdinnan på oss och sa vänligt men bestämt att vi skulle sluta upp med det och lägga ifrån oss flaskan om vi ville ha den kvar. Planet landade snyggt i Aten och nu var vi bra runda under fötterna, vi tog oss, antagligen in till terminalen med en buss. Vi fick vänta några minuter på vårt bagage innan sedvanlig passkontroll gjorde det möjligt för oss att få upptäcka värmen i ett nu mörklagt Aten. Vi sållade oss till resten av Fritidsresors grupp där reseledaren hade några informella detaljer att redovisa, men vi var på spel och hade svårt att lyssna och störde hela tiden när hon höll på att prata så hon tröttnade på oss och vi på henne och tog oss bort till taxistationen för att där ta en taxi ner till Pireus, hamnstaden där båtarna börjar sin färd ut i den grekiska ö-världen, där låg dom nu för ankar. Fritidsresor hade att erbjuda något som vi uppfattade som ett logement som övernattning, någonstans i Aten, denna första natt, men med tanke på att båten, enligt Masken oftast brukade lämna Pireus på förmiddagen så slopade vi det erbjudandet och beslöt oss därför att istället ligga i sovsäckarna nere i hamnen.

 

Det var inga problem att få tag i en taxi, vi försökte ta en på gatan, men det satte polisen stopp för och vi fick som alla andra ställa oss i kön, men det var rätt gott om bilar ute denna kväll så kön lätta ganska fort. Vi skrålade och busade, skrattade och sjöng hela resan och kom tillslut ner till Pireus. Väl framme betalade vi 500 drachmer, cirka 25 kr. Nu hade vår reseledare till Masken blivit dyngrak och visste inte riktigt var vi var någonstans, vi blev lite förbannad på honom och fick gå in och sätta oss och ta en öl, Masken tog en kaffe, men som hela tiden ville ha öl! I baren spelades Bad Company på min Sharp och det gillade några engelsmän som satt vid bordet bredvid, det blev något missförstånd mellan en engelsman och Masken och det låg bråk i luften, men som tur var avstyrdes det och vi drack vidare och åt något grekiskt, möjligtvis var det en sallad och Malla fick även in något av vad engelsmännen beställt, men det gick ner det också. Vi lämnade baren för att gå och köpa biljetter till båten som skulle gå klockan åtta på morgonen, dessförinnan hade Masken resolut inte orkat gå en meter utan blev sittandes på trottoaren, slutkörd!!

 

Malla såg två poliser komma gående och skrek åt Masken, - Res dig upp för fan, det kommer två snutar där borta! Men det gav inget gensvar så Malla gick resolut fram till Masken och tog järngreppet runt armen och fick upp honom på benen igen. Eftersom jag inte hade växlat in några ”drakar” betalade Malla min biljett och han sa att jag skulle gå och växla någonstans, men jag insisterade på att jag inte ville växla var fan som helst, utan på ett bankkontor. Men jag blev övertalad och tillsammans med Masken lommade vi iväg för att växla på någon s.k. Travel Agency, som faktiskt hade öppet och även hade bankkurser. Problemet var nu bara det att när jag skrivit på resecheckarna så tyckte greken bakom disken att handstilen inte stämde överens med den handstil som fanns i passet, och det är ju inte så konstigt, undrar hur han skulle ha skrivit sin signatur dyngrak? Efter att kört en show om att ta dit polisen gav han efter och jag fick mina drakar tillslut. Nu hade alla både pengar och biljett, då föreslår Masken som piggnat till lite att vi skall dricka ouzo! Han går in och köper tre ouzo som kostade 500 drakar och Masken sa att det var dyrt.

 

Nu alltså fick vi då vår första ouzo och nu kändes det att vi var i Grekland. Nu skulle vi då leta rätt på ”parken” som vår ”reseledare” tidigare berättat om, och där slå läger för natten. Men inte hittade vi någon park, istället slog vi oss ner på asfalten på en parkeringsplats med huvudgatan alldeles tre meter bort, det var en förfärlig rusning på bilarna och avgaserna var total. Där skulle vi ligga vid ena sidan av en Golf GL och vid den andra sidan av någon inhemskt plåtverk. Vi hade sett att det låg många utmed parkeringen, utmed hamnen. Jag hade i och för sig föredragit en god skön säng framför detta som fick mig att likna en övernattning bland asfalten, bilarna, avgaserna samt bullret på Frölunda torg! Jag och Malla var milt sagt förbannade nu och jag mest över att behöva ligga och sova över sådana här förhållande. För att mildra vår ilska lät vi Masken ligga kvar och passa alla våra saker (som nu så här efteråt kanske inte var så jysst, men, men) och tog oss över huvudgatan bort till en bar och tog in vars en ”greköl” och satt och fick utlopp för våra hetsiga känslor. När vi kom tillbaka la även Malla sig ner i sin sovsäck, medan jag vägrade. Tillslut kom jag i alla fall ner i min sovsäck, men inte för att sova utan bara ligga där igenom natten och lyssna på musik, trodde jag i alla fall, för det tog nog inte lång stund innan även jag slocknade och det djupt.

 

Kapitel 3 

 

Vi vaknade av dånet från ”autostradan” alldeles bredvid oss, nu var det rusningstrafik och myllret från hamnen hördes väl också. Nog för att Pireus är en av världens största hamnar så trodde jag att det ändå var en något lite mindre hamn vi skulle ta turistbåten ifrån, men ack nej inte var det så, där kan man se hur lätt man kan skaffa sig en uppfattning som sedan i verkligheten inte alls stämmer överens. Solen hade precis gått upp och värmen började krypa allt mer på oss Vi är alla tre klart bf och när vi börjar packa ihop våra sovsäckar upptäcker jag att min boom box var försvunnen, någon hade under tiden vi sov snott den och jag blev uppriktigt förbannad. Jag sa, - nån jävel har snott bandaren, boom boxen, alltså! Och Malla replikerade och sa – var va det jag sa! Och det var pricken över i:et och jag slängde in Malla i buskarna i ren ilska över vad som hade hänt. Malla i sin tur skällde på Masken över gårdagens händelse. Vi kom sedan iväg bort till där båten skulle avgå ifrån, vi fick vänta någon timme innan båten tillslut seglade ut. Under tiden hann vi med att äta frukost och varmt kaffe ville vi ha, men som servitören sa – No electric!! Och in kommer kaffe (som i och för sig är vettigt så här i värmen) som var kallt!

 

Vi kom ombord på båten som var lika stor som en Stena färja, alltså inga små skärgårdsbåtar här inte! Vi fick sitta och vänta en timme innan båten la ut, och nu var värmen nästan total där vi satt på övre däck i solen tillsammans med ett hundratalet andra luffare på väg ut mot de grekiska öarna. Som tur var med tanke på värmen och vätskebalansen så fanns det pilsner ombord. Och när väl båten gick söderöver började det att fläkta!! Pilsnern kostade 70 drakar och jag hade fått lösa två biljetter till båten som skulle ta oss till Samos, bara för att vara på den säkra sidan?! Eller, hur det nu var…………………???? Och i lurarna hörs ”Movin´ On” med Bad Company, årets sommar gäs band. Bredvid mig på höger sida sitter en fransman, vi börjar kolla kartan och ser vart vi är på väg, han och hans tjej (de är bägge från trakterna nära Strassbourg) skall till Paros, vi skall fortsätta till Samos. Klockan är 12.30 och snart närmar vi oss Paros och vi går ner för att äta. Väl tillbaka på däck ser jag att en till ta mig tusen, fulländad kvinna med stort K slagit sig ner alldeles bredvid oss. Från tårna, som bara är där de ska vara, vackra, koordinerade, uppåt de mycket avslappnade men mycket spänstiga vaderna och underben. Låren är som gjorda i svarv, välsvarvade och smorda av moder olja och mer upp till!!

 

Ljumsken beklädes av en i vitt och blått, fyrkantigt mönstrat tyg som skyddar kvinnans vulva från insyn, som kan beskådas in till håren för den som har glädjen att befinna sig i nordväst läge, en given succé för en voyageuse med rätt sinne för det vackraste vi har. Och ännu mer upptill, närmare bestämt höft till höft är det så gott som en slät mage med en navel som bara finns där och bryter underdel från överdel, där överdel bryts och kraftiga revben spänner ut sig för att ta form för en än gång visa upp ett nytt blåvitt tyg i fyrkantigt mönster yppa sig som två berg som vill bara vara där dom sitter, och yppa sig mera, mera…………………...tillslut finns en hals som bara är så konstant, detta att betrakta, för till huvud finns bara att tillägga små strimiga ögon, men som bekräftar skönheten hon är! Håret bländande vitt, nu lite svettigt brunt men så strålande att jag ändå anser att hon tillhör en av medelhavets pärlor!! Slaget av Kille (kortspelet, du vet) har just slutat och Malla vann med 3-1 och jag ger fan i det spelet ett tag. Jag ser hellre till folket som nu har bytts ut på Paros, och de flesta ligger ner och sover, solar, how knows?

 

I stället för den unga kvinnan med stort K ligger det just nu tre unga, kåta? hungriga norskor (för mig veterligen är det bara att konstatera faktum, eller?). Sidoläge, framstupa, nästan i alla fall och alla tre i bredd, en mycket lurig situation, inlevelsen är fattbar, men ej värdig. Kvinnan med stora k:et ligger (ser jag nu) alldeles ett par meter till höger från mig, Oh, such a body !! Solen står ta mig fan mitt i zenith, Masken kommer åter upp till oss efter ett par timmars lugn akterut på nedre däck. Matsalen var ju givetvis stängd vid lunchtid, och nu har Masken ”benat” med grekkocken och vi får göra ett nytt försök senare, klockan 19.00 skulle det vara öppet igen. Ännu en kvinna lockar mitt intresse, denna gång motsatsen, modest, lång, krusigt hår med sammets ansikte, något kraftigare, och blicken framförallt, du vet, suget, som kan förföra vilken man som helst, suck och stön!! Och enligt Masken lär brudarna vara något utöver det vanliga man är van vid hemmavid, och han bör ju veta, han har ju gjort ett antal resor i dessa trakter förr. Alltså obs risk för sådana här kvinnor. Det verkar som om det är dags? Jag antar att hon är på väg till toa, nu ser jag när hon reser hela sitt kroppsjag att hon är jävligt fin, jag sitter och tittar rakt fram där hon möter min blick (det är endast tre meter emellan oss) och den där speciella rusningen känns i hela kroppen. Och blicken är s.k. mördande, man blir förblindad, och vore det inte för att jag är så nykter skulle jag varit där hos henne och bjudit upp för en dans, nej för fan, bjudit henne på ett glas rött. Du vet, kvinnan med stort K var ju givetvis upptagen av en gentleman? som bara var upptagen av sig själv, vad såg hon hos honom?

 

”You´re mine favourite waiste of time” med Owen Paul spelar nu upp i lurarna, such a gäs hit, en sådan här sommardag. Kan faktiskt inte minnas mig en sån här solig och varm sommardag sen Luther dog! Ta mig fan så ligger så gott som alla och vilar här på däck, även flickan i rött, hua, hua!! Samos ligger nu cirka tre timmar framför oss, Malla, Masken samt mig. Vi hade tidigare mellanlandat på Paros och det föreföll för mig vara en ö i mitt lystmäte (har i och för sig inte upplevt någon grekisk ö med egna ögon än) med en by liggande i kustbandet och husen givetvis låga, varierande, underliga, vitmålade med det där etisk grekiskt blå, eller grön målade fönsterluckor som gör att det ser så förbannat fräscht ut. Men Paros förefaller vara något kargt, för mycke berg, för mycke flacklandskap som gör det glest mellan byarna. Men ändock ett möjligt lyckat resmål för många om man ser till alla som vandrat av båten och intagit Paros och Paros stad. Lika många som nu hade stigit av, lika många hade nu kommit ombord så läget var stabilt igen, stabilt värre för framför oss har nu fyra norska brudar slagit sig ner, den ene frågar om eld, de andra har krypit ner i sina sovsäckar, i och för sig börja det blåsa upp ett grann, men ändå!! Det får mig att tänka på vad Masken berättat och kan förstå lite bättre. Klockan är nu 18.39 och det gungar mer friskt än tidigare. Masken går ner och rekar för middagen, Malla sover som en etylpåverkad medelålders man, rakt av, jeansjackan på sig. Kvinnan i rött, nu mer grått p.g.a. vädret antagligen, läser en tjock bok på engelska, förmodligen engelska eller australienska? Vem vet, hon vet! Malla vaknar upp och säger, – skall vi gå ner och käka?

 

Vi är på gång, och väl i restaurangen som nu var öppen igen, slank en spaghetti bolognese ner, det smakade faktiskt rätt hyfsat. Väl tillbaka för att köpa ”hot coffee” märkte vi att det blåst upp mer och det var bara att rädda det som räddas kunde, upp snabbt alltså och få ordning på våra saker. Vi var nu utanför ön Ikaria och där skulle båten lägga till och släppa av och på passagerare. Efter ytterliggare någon timmes båtfärd närmade vi oss äntligen Samos, vi har nu varit på sjön i närmare tolv timmar. Och flickan i rött är med oss likväl kvinnan med stort K, tyvärr upptagen det bekräftas när hon kramas med den där………… men antagligen är flickan i rött helt grön, hennes sällskap består av en tjej, syster?  Och en kille, hennes systers pojkvän? Vad gör man? Än så länge lutar jag mig tillbaka och inväntar ögonkontakt – ja! Tänk om en gång, tänk om det…………….vore så väl. Mörkret är totalt, med en pilsner i min hand kommer jag och tänka på vår vän Henry Cinanski alias Charles Bukowskis fina tanke. ”En man som slutat drömma är en man som tappat modet”. I inloppet mot Samos mellan mörker och berg syns ett ljus som närmar sig mer och mer, tidigare sågs ett märkligt ljus i alla möjliga tänkbara färger, kräftskiva på gång? Anyway, Samos by night, på båten i hamn är något ovanligt för mina och andras uppslagna ögon.

 

Väl i hamn på Samos i Samos stad kryllade det av männskor som just gått av båten, som nu hade lämnat en allt från 6 till 12 timmars resa bakom sig. Taxibilar hade kommit ner till kajen och de gick på högvarv, som en lördag natt hemma i Götet, vi gick bort och satte oss på torget och inväntade en ledig cab. Tillslut lyckades vi haffa en cab och resan gick till, enligt Masken, smultronstället Kokkari, en riktig pärla till by visade det sig. Väl där var det Masken (han hade ju givetvis varit här förut) som visade oss Kalimera, en bar och rent av ett riktigt höjdarställe, jävligt fräscht ställe, vi stannade över en Martini. Och sedan gick vi vidare till torget i Kokkari, strax bredvid Kalemera inga längre sträckor precis, där låg det verkliga höjdarstället, Roofgarden ! Det låg flera uteserveringar runt om på torget, och som ett måste i Grekland beställde vi in varsin ouzo därefter satt det fint med en pilsner. Vi hade haft en lång resa bakom oss och vi var framme vid första riktiga målet på resan och klockan var nu närmare två på natten och vi satt tillbaka lutade och njöt och kände oss nöjda. Vi kom i slang med två tyskar, vi hade nämligen inget rum beställt och efter en natt på ”Frölunda torg” med bilar som susade förbi i som Malla sa - etthundranitti knyck!  Så det skulle inte vara helt fel med en bekväm säng som man är van vid. Tyskarna berättade att det var svårt med få hyra ett rum nu så här klockan två på natten, men även att det över kommande helg lär bli svårt att få tak över huvudet. Vi sov vår andra natt i grekland på beachen.

 

Väl när vi vaknade stod solen högt på himlen, havet låg rakt framför oss, vågorna slog intill stranden, det var varmt, det hade varit mycket varmt i sovsäcken nu på morgonen innan vi vaknat. Men vilket uppvaknande, vilken underbar syn, helt otroligt, en absolut oförglömlig förnimmelse. Malla säger lite lågt, - kolla vänster! Och cirka 20-30 meter bort ser vi en spritt språngande naken smal kvinna just så där typiskt trevandes ta sig ner mot och ut i det långgrunda vattendraget, whaw, whaw!! Snacka om att man vaknade till! Vad skall härnäst hända? Just nu är det bara några fåtal männskor förutom oss och den nakna kvinnan på den väldigt länga beachen, klockan kan vara sisådär runt nio. Vi ligger kvar en stund, tar ett dopp, solar och vilar. Men nog med slöandet, nu var det dags att söka sig upp till byn och leta efter rooms, eller i alla fall någonstans att få en dusch och ett efterlängtat toabesök. Vi kommer tillbaka till torget där det råder breakfast time, vi beställer en frukost på frukostbaren, en s.k. full breakfast som innehöll, te, bröd, smör (stenhårt), marmelad samt apelsinjuice. Oturligt nog fanns ej några kokta ägg att tillgå, men dock stekta. Efter frukosten, mätta och belåtna beger sig Malla och Masken ut för att leta rooms, jag stannar kvar i skuggan i baren och slappar samt passar bagage. Efter någon timmes letande kommer de tillbaks, mycket trötta och besvikna, inget rum fanns att tillgå. Vi slocknar allihop en stund, men går sedan upp till turistbyrån och hör efter om det fanns något rum att hyra. De sa att det fanns ett hotellrum ledigt, vi tyckte det lät ok, fast rummet kostade oss 4440 drakar med alla tillägg. Nu fick vi då äntligen duscha och skita.

 

Kapitel 4

 

Vi tog igen oss rejält på hotellrummet för att senare på kvällen åter gå ner till torget, händelsernas centrum här på Kokkari. Och vi kända oss fräscha igen. Masken visade oss souflakipita baren, och efter en stund satt vi bänkade på uteserveringen alldeles vid kanten av medelhavets blåa vatten. Vi beställde in Retsina som inte smakade bra, men säkert bättre en den som finns att köpa hemma, men är man i Grekland ska man dricka Retsina så det så. Malla började känna sig orolig i ”pysen” och bestämde sig för att gå hem och lägga sig, ett säkerhetstecken när pysen börjar krångla är att alltid ha papper tillhands!! Masken beställde in en fishsouflaki och jag intog en porksouflaki. Maten smakade överraskande gott och Masken och jag fick för oss denna riktigt första kväll i Kokkari ge oss ut på tu man hand när nu Malla hade gått tillbaka till hotellet. Vi började med en pilsner på populärbaren som av oss fick detta namn då det alltid var mycket folk som satt där och läppjade på diverse drycker, mitt på dagen som in på sena natten, det här stället verkade aldrig stänga, självklart var nog det underbara läget mitt på torget en bidragande orsak. Vi drack upp och gick ett tiotal meter och var på väg upp till Roofgarden, där en kille jobbade, eller rättare sagt ägde stället och som i vanliga fall var skulptör, eller som vi tyckte, en levnadskonstnär.

 

Mikis hette han och var mycket trevlig och han kände igen Masken sen förra året (snacka om minne), vi snackar lite allmänt skit, när han nämner att ett disco har öppnat här i byn. Vi snackar om att gå dit, men jag börjar krokna och vi tar oss bort till Kalimera bar och tar in varsin ouzo. Masken var nu verkligen på g och ville övertala mig att följa med bort till discot, men jag var trött, trött och åter trött. Innan vi vandrade hem fick vi i alla fall skrivit ner ett vykort till herr mister himself, våran Ulf Lundell, en väl bevarad tradition som inte går att missa under några som helst omständigheter, you know!! På morgonen när jag vaknar känner även jag av att det är oroligt i pysen, magen har pajat ihop. Livet känns mycket tungt just nu och värmen! Puh, och pest! Masken och Malla går ner och äter frukost nere i matsalen medan jag ligger helt blickstilla i sängen för att inte påkalla någon signal, precis samma situation hade Malla råkat ut för natten innan och jag hade tidigare på morgonen fått gå upp och prata i den stora telefonen. Dessvärre hade vare sig Malla eller Masken tagit med sig te, bröd eller ägg upp till mig på rummet, de trodde jag var så pass bf och ansåg det var självförvållat till den grad att jag fick vara utan frukost denna morgon, tyvärr misstog sig herrarna denna punkt! Vi lämnar rummet klockan 12.00, då det var tiden för utcheckning. Det var dags att söka efter nya rum, nya äventyr. Masken tror att vi får söka oss till någon närliggande by och hyr en moppe för att ge sig iväg för att leta. Malla och jag blir under tiden sittandes vid huvudgatan på ett slibbigt hak och dricker te och apelsindricka, det är jävligt bullrigt och avgaser finns i mängder, men vi blir säkert kvar där någon timmes tid, vi orkar inte röra oss ur fläcken.

 

Masken kommer åter och Malla får fortsätta att köra runt och leta rum. Tillslut får Malla napp men det blev inget rum utan plats på ett hustak!! Tanten som hyrde ut hade fullt i sina rum men som hon sa till oss, – att om vi väntade och kunde sova några nätter på hustaket skulle vi få förtur till något rum när det blev något ledigt. Vi accepterade budet, 400 drakar skulle hon ha, per person och inte totalt som vi trodde när vi skulle betala dagen därpå. Vi var inte ensamna däruppe på hustaket såg vi när vi väl kom upp, två söta och trevliga (visade det sig) norskor med hemmahörighet i Trondheim, men som för närvarande studerade i Bergen skulle också tlllbringa natten på hustaket. De bägge gick under pseudonymnamn som nu så här efteråt trillat ur minnet, anyway så studerade den ena konsthistoria, lät lite tungt, och hon var också den lite mer sofistikerade av dom två, den andra studerade psykologi, och var nog den mer spralligare av dom två och blev Mallas och min favorit. Vi somnade in i våra sovsäckar under en helt fantastisk stjärnhimmel. Det blev kallare under natten och det började tillta i vinden så när vi väl vaknade så var det bara att söka upp sol och värma upp sig. Denna natt blev vi uppätna av små äckliga moskitos och betten fick vi dras med några dagar och inte nog med det, de kliade utav bara fan. Idag var det bara att ännu en gång ge sig iväg ut och på nytt försöka hitta något ledigt rum. Masken var trött och frusen denna morgon och blev liggandes kvar i sovsäcken nu utflyttad från skuggan och blåsten in i värmen och solen. Malla och jag ger oss iväg, jag slår mig resolut ner på turistkontoret för att som jag tänkte någon jävla ordning måste de väl ändå ha. Hoppet visade sig vara att någon ringde in och meddelade att rum fanns lediga. Malla vandrade runt i solen och letade, letade……….....och fann tillslut ett rum och kom tillbaka med det stora smilet och var som i ett rus, han sa, -vilket rum jag har hittat!

Kom vi går och hämtar Masken och ryggarna, men jag ville gärna se på ”sviten” som han hittat! Så vi begav oss tillbaka till rummet och det var verkligen marvelous, alldeles nere vid torget, händelsernas centrum och med Roofgarden på vänster sida och Kalimera på höger sida om rummets alldeles perfekta vinkelbalkong och som när man står mitt i vinkeln och tittar rakt fram ser man ett ändlöst medelhav ligga rakt framför sig, helt otroligt, such a view!!

 

Och har man lust så kan man faktiskt hoppa rakt ut från balkongen och få sig ett skönt dopp ”in the blue middlesea”, om nu inte de just har öppnat avfallskranen och pumpat kilovis med skit som vi råkade bevittna en dag, tur att det inte var den morgonen vi satt och åt frukost ute på balkongen. Det skulle svenska hälsovårdsmyndigheten sett! Rummet var kanske lite för dyrt för oss, men man kan bara inte säga nej till det, jag tror inte jag har bott så här förbannat bra någonsins, vi är helt betagna och går omkring som i ett lyckligt rus, verkligheten och situationen är helt enkelt ofattbar! När man nu sitter här på förkvällen, som vi gjorde och bekräftar vår situation, känner man att här vill jag leva, här vill jag bo, Kokkari är lika med ”the meaning of life”. Eftermiddagen satt vi av ganska bra på balkongen, efter att ha varit på beachen under dagen, där på balkongen intogs ett gott rödtjut av märke Medistica som smakade superbt och vi filosoferade över livet i allmänhet. Senare på kvällen gick vi ner till en lite finare restaurang på kajpromenaden och tog oss ett gott mål mat. Det blev en pork shop för Malla och mig och en spagetthi bolognese utan ketchup för Masken som började bli trött på grekmaten, det är ju klart att har man varit här nere i grekiska ö-världen två gånger förut kan man bli ganska trött på den här feta olivoljesmaken som finns i var det du än äter, det går igen i all mat, tyvärr! Men maten satt fint och efter att ha betalat så begav vi oss upp till (nu grannen) Roofgarden och tog som nu vanligt en Irish coffee som start, metaxa och någon whisky on the rocks slank ner också. Mitt Olani gäs band spelades upp i baren och innan läggdags denna afton hann vi med en Martini eller två plus en extra och en gratis som Mr Pavlos på Kalimera bar bjöd oss på. Nu hade vi fått smeknamnet Martiniboys. Vi var ganska trötta när vi vaknade, Malla gick ner och köpte frukost, ägg, äntligen kokta ägg, varmt färskt bröd, smör, ost, marmelad, te, juice samt klart solmogna tomater med mycket smak i. Det var ganska tidigt och solen hade ännu inte hunnit värma ordentligt så det var ganska behagligt där vi satt i skuggan och åt vår frukost på balkongen. Idag skulle vi bara slappa och det var beachen som gällde, innan vi kom dit var vi iväg och växlade in några resecheckar. Väl på beachen slappade vi ordentligt, badade, solade och vilade för att samla på sig nya krafter inför kvällens begivenheter. Klockan närmade sig 17 och efter någon souflakipita till sen lunch bar det iväg för att köpa Medistica och sen upp och ut på balkongen innan det var dags att åter på någon av alla uteserveringar inta kvällens middag. Man kan nästan kalla det kvällsmat för vi kom aldrig ner förrän tidigast klockan 21. 

 

Väl uppe på Roofgarden beställde Malla och jag in en sedvanlig Irish medan Masken som började känna sig lite dålig tog in en Metaxa 7 stjärnig. Masken segnade till och gick hem efter sin Metaxa, vi stannade kvar och denna kväll var det ganska tunnsått på brudar, var dom inte upptagna med sin pojkvän så var dom nog klart upptagna med sig själva, En wrodrich(grekisk god konjak som turister som oftast inte serveras p.g.a. metaxan), Mikis favorit, en corcovado, en yellow fingers, en tequila sunrise senare och en tyska från utkanten av Stuttgart hade slagit sig ner bredvid oss i baren. Hon beklagade sig över att behöva åka hem imorgon, efter lite allmänt prat tog vi notan som stoppat på 5077 drakar och runda under fötterna kände vi att det var dags att dra vidare. Vi hamnade givetvis nere på Kalimera bar, där två plus en gratis (som vanligt nu) Martinis rann ner för våra nu bedruckna och våta, men ändå sugna strupar. Upp på rummet där vi nu mitt i sena natten slog oss ner på balkongen och tog oss en Metaxa som vi tidigare på dagen hade inköpt på supermarket. Jag blev kanon på den där Metaxan och i bädden började det kännas som om vi var ute på havet igen, och rätt som det var gjorde jag ett uppkast rakt ner på golvet! Malla satt kvar på balkongen och intog Metaxa nummer två, Masken låg nerbäddad för han mådde inte bra, sviter av solsting? Åter en dag har uppenbarat sig, denna morgon var tung, mycket tung och vi sov mycket länge. Malla gick ner till beachen vid 12 tiden, jag vid 14 tiden, Masken blev kvar i sängen denna dag, med feberkänsla.

 

Kapitel 5

 

Jag kan här berätta om vår fantastiska moppetur vi gjorde andra dagen i Kokkari, en enastående upplevelse som jag har missat att berätta om. Vi bodde här på ”a room with a view” fr.o.m. onsdagen m.a.o. Vi var uppe tidigt på morgonen och hyrde oss varsin moped av märket Yamaha som toppade runt 50-60 km/h. Vi hade bestämt oss för att vi skulle klara av att köra Samos runt på en dagstur, en tripp på cirka 10 mil. Färden gick av stapeln klockan 9.30 prick, vi avlägsnade oss från Kokkari och tog oss ut med kusten, ut på landsbygden, vägarna något krokiga och vid vägkanten intill häftiga kurvor och vid stup stod monument gjorda av betong i olika storlekar, oftast vitkalkade med ett torn överst omgärdat av glas så att man kunde titta in och se ett foto på en person, den förolyckade, det låg en madonnafigur bredvid fotot. Dessa monument var uppsatta för att hedra minnet på den som tragisk nog hade kört ihjäl sig just här, slutet gott, allting gott?! Det kändes i alla fall lite äckligt att se dessa stå vid återkommande stup och vi körde extra försiktigt. Färden gick vidare upp på slingriga vägar igenom näktergalsdalen innan vi kom upp till bergsbyn Melonates, mopederna hade vissa svårigheter att klara av denna branta uppgift. Grönskan var här mer än nere i vid kustbandet, och det är en mycket vacker utsikt utöver bergen med de många olivträden, vinodlingarna i terrass uppbyggnad som sluttar sig ner mot havet. Väl uppe i Melonates som verkligen är byn på bergskanten råder det verkliga lugnet, bygatorna är smala och det bär hela tiden uppför. Vi sätter oss på en liten bar och intar en dricka, det är gammal gumma som serverar, vi går sedan omkring i byn, plåtar lite, som sagt är utsikten enorm. Man ser packåsnor komma lastandes, inga traktorer här inte och uppe i bergen ser man getterna vandra omkring. Här råder det där lugnet som gör att man känner harmoni av att sitta här och skriva ner sina kommande memoarer, det här är ett ställe för det!

Här ser man fullt av gamla männskor som är svartklädda och sitter sådär rakt upp och ner och gör just ingenting, bara filosoferar och inväntar livets slut. Resan går vidare till en annan inhemsk gammal grekby, där får jag nöjet att plåta en gammal man som sitter sådär typiskt grekiskt, antagligen just utanför hans hus, på trappan helt avslappnat, i skuggan tänkandes, jag frågar om det okej att ta ett foto och han hade inget emot det och från grannfönstren hörs det, –fotografia, fotografia!

 

Snart är vi i Konstinius och Karlovasi, det är dags att tanka upp mopparna och färden går vidare runt ön. Vi kommer att köra upp i bergen igen för att titta på ett kloster som tyvärr inte hade någon seightseeing idag. Här stod luften helt stilla och värmen är mer än total säkert runt 50 grader celcius i skuggan, det kändes i alla fall som det! Vi åker snabbt vidare, inget vatten hade vi fått med oss klumpigt nog, för vi var nu verkligen i ödeland eller om du vill, no mans land. Vi kommer ner till Ireon som ligger vid havet på andra sidan, från Kokkari sett, där får vi konstigt nog höra Dan Hylander strömma ut ur högtalarna på en bar nere vid beachen, antagligen ett resmål för skandinaver, kan tänkas då flygplatsen på Samos är belägen i Ireon och som har en kapacitet på 36 landningar per dag och det med tyskar, italienare, fransmän samt skandinaver som kommer som charterturister. Nästa stad vi kommer till och ligger någon mil från Ireon heter Pythagorion och detta och detta är stället för stinna dollarmiljonärer, hamnen är full med 20 miljoners yachter av skilda nationaliteter, här finns också den perfekta strandpromenaden med de alla uteserveringarna som hör till. Vi åker dock vidare efter att ha intaget en souflaki och cola och kommer till öns största stad Samos stad, vi köper en glass och sätter oss i solen och gillar läget. Vi börjar dock krokna en bit, det har varit jobbigt att kuska runt ön, men jävla roligt. Fortfarande i Samos stad innan avfärd letar vi oss fram till Mikis (Roofgardens ägare) skulpturverk som står uppsatt på ett torg i staden. Skulpturen var ett konstverk som vi tyckte var fin, men svårt att förstå att det var Miki uppe på Roofgarden som hade gjort den, där ser man! Vi åkte sedan tillbaka till ruta ett och Kokkari men på vägen dit får jag och Masken soppa torsk på exakt samma ställe, märkligt, men sant! Som tur var det alldeles utanför infarten till själva byn och reservtanken räckte gott och väl tillbaka till där vi hyrde mopparna. Väl tillbaka lämnar vi mopparna och går upp och slänger oss på sängarna och pustar ut efter en hård och lång dag i solen. Och det var denna kväll då Masken fick det solstingsliknande tillståndet och fick gå hem och lägga sig som tidigare har berättats. Följande morgon är Malla och jag ute ganska tidigt på beachen, vi ligger idag vid den västra beachen, eller som vi sa vänstra, i och för sig var vi här igår också fast då något eller rättare sagt mycket senare än idag. Vi hade träffat på norskorna från hustaket här på beachen igår och bestämt att vi skulle ses även idag. Det blir mest som sig bör mycke solande och badande men mellan varven går vi upp till skuggan och beachbaren för förfriskningar med greköl. Vi lyssnar på våra freestylar och jag läser min Faktotum av Bukowski. Malla är inne på Absolute beginners av Colin McInnes. Idag kommer endast Anna-Lisa (hette hon visst, konsthistorikern) till beachen följd av två fransoser. De hade varit på Roofgarden i går kväll och det var just den kvällen vi helt slut efter moppefärden stannat hemma och inte varit på Roofgarden, typiskt!! Vi ligger kvar på beachen till klockan 16 och går sedan hem för en dusch och lite vila innan kvällens utgång.

 

Vi träffar på norskorna igen och föreslår ett glas vin på balkongen, de kommer upp senare efter att ha klarat av vykortsrivandet. Efter att ha sett vår fantastiska utsikt och fått ett glas vin går dem för en stunds vila och duschning inför kvällens fortsättning, vi skall möta upp dom senare på Roofgarden. Masken, Malla och jag går efter vilandet ut och äter, ikväll någon slags pasta variant och dricker till det en Demestica. Därefter går vi med tunga steg mot Roofgarden och med en tillförsikt att norskorna ska dyka upp, men de dyker aldrig upp! Kvällen blev sen ingen av oss mådde dåligt denna kväll och eftersom norskorna aldrig dök upp sa vi tack och adjö till Mikis och begav oss ner till Kalimera bar och en sista Martini i Kokkari. Vi berättade för Pavlos att vi måste åka vidare imorgon och säger även till han tack och adjö för denna gång och då häller han upp mer Martini i våra glas och bjuder även på öl, vilken generös kille! Tillslut måste vi ge tappt för kvällen, jag ger honom mitt ”Good old gäs band” sen går vi hem de futtiga 30-40 stegen till vårt rum. Vi ska upp klockan 05.00 och när vi skall lägga oss kommer någon på att varför inte dra till Samos stad nu direkt, det fanns ju en viss risk att vi försovit oss om vi nu hade gått och lagt oss. Sagt och gjort var vi på benen igen och det efter att Malla och jag hunnit med en brottningsmatch så mattor, sängar och stolar yrt runt som bara den i rummet. Vi packor våra ryggar och går upp för att ta en taxi, vi hade i och för sig förbeställt en cab till 05.30 och deponerat 500 drakar, but so what! Innan vi fick tag i någon taxi som visade sig vara svårt vid den här tiden på dygnet, klockan närmade sig tre, så vi hann faktiskt med en öl hos Pavlo och vi köpte också med oss varsin öl som skulle vara god att suga på i den långa väntan på taxi.

 

Vi hade nog tur ändå för helt plötsligt där ute i mörkret dök det upp två ljuslyktor, som senare visade sig vara en cab. Den tog oss den cirka 1 mil nu långa vägen tillbaka Samos stad och hamnen och båten. Ganska druckna gick vi ombord och sökte upp något lämpligt ställe att lägga oss ner och sova. Vi somnade ganska omgående även Malla som sa att han inte skulle sova inatt. När väl båten lagt ut från hamn 06.15 började det blåsa upp kraftigt och vi var tvungna att söka lä och gick inombords. Vi åt några verkligen torra toast och resten av resan satt Masken och Malla ute på däck i solen på stolarna medan jag tagit upp mitt liggunderlag och helt enkelt embarkerat mig på det. Vi hade bestämt att vi skulle göra en avstickare till Ikaria eftersom Masken inte hade varit på denna ö tidigare och eftersom han varit på alla de andra öar som vi hade tänkt besöka kunde ju det bli något extra även för Masken, så det så.

Vi hade trott att vi skulle anlända till huvudbyn Agir Kirikos, men istället kom vi till nordsidan och byn Evidilos. Vi tog oss med en inhemsk buss vidare ut med kusten till Astreminis, en mycket fridfull by med mycket få turister, men däremot många övervintrade mods och flower power människor, m.a.o. det kändes att vi än engång kommit till no mans land. Stränderna här var kilometerlånga och rummet vi hyrde låg alldeles intill havet och ännu gång såg vi ut över medelhavet från vår balkong. Byn hade så gått som en restauranggata som låg nära vattnet, och enligt rykten skulle det finnas ett disco?! Det hade vi svårt att förstå, så här långt ifrån det verkliga livet, men det är ju klart disco eller disco, kanhända var det ett turkdisco?! Byn här var ganska mysig, men lite för lugn för att stanna för länge på. Själva ön Ikaria var kommunistpräglad och mycket bergig. Efter två dygn tog vi bussen till Agir Kirikos, en bussresa på drygt 2,5 timmar och från början var det bara uppför som gällde. Ön var mycket grön och det rådde verkligen serpentinvägar som utan skyddsräcke gjorde resan kuslig. Resan gick i alla fall bra och väl framme i Agir Kirikos beställer vi biljetter till båten som ska ta oss till Paros. Båten avgår 12.30, kön är lång och vi sitter ganska långt fram i kön, men de som är längre bak tränger på, varför är svårt att förstå? Hettan är total, vi har i alla fall skuggplats. När vi väl intagit båten märker vi att det är samma båt som tog oss från Pireus till Samos, t.o.m. bartendern i toast och bira baren var den samme.

 

Masken och Malla spelar schack, jag lyssnar på Pretenders. Vi är framme i Paros 18.00, och Masken säger att vi måste ta en pilsner nere på kajbaren, en tradition liksom, det hade han gjort förra året med Lasse och nuvarande Lisas man, Leif och förrförra året med Kicki och Maja från Södertälje som han hade lärt känna där(som parentes kan nämnas att det var tack vare att Masken träffat dem på Paros som gjorde att jag lärde känna Masken, men det är en annan historia). Senare vandrar Masken och jag runt och letar rum. Paros är väldigt turistbetonat med barer längs en 500-600 meter lång strandpromenad med gränder fulla med affärer som sålde allt från booze till juveler. Ur barerna hörs äntligen musik som känns igen, de senaste hitsen avlöser varandra, gott att höra. Vi får ett rum som är stort, strax innan hade vi fått ett 4:a manna rum för 2900 drakar, men det blev fel, tanten hade dubbelbokat så hon var tvungen att gå till granntanten och be om att vi skulle få hyra ett rum hos henne istället. Det visade sig vara svårt att boka ett rum för endast en natt, nåväl detta senare rum gick på 2500 drakar. Vi tog en kall dusch och sen var vi på g igen och iväg ut i folkvimlet igen. Vi skulle växla pengar, och efter att ha bestämt oss för vilket ställe vi skulle käka på, beställdes det in tre kycklingar med ris, för tredje dagen i rad och magen sa ok, så två flaskor rött gick också ner.

 

Vi klarade notan, men endast 500 drakar kvar totalt i plånböckerna och fast det är billigt med booze här så klarar vi inte tre whisky, så vi var tvungna att gå till turistkontoret för att växla resecheckar, för min del blev det 50 dollar, som blev 6753 i drakar. Allt som allt återstår nu endast 100 dollar tills fredagen dagen D, förresten är det väl tisdag idag, tror jag i alla fall. Efter maten gick vi nu stinna med friska stålar igen in på Black Barts pub och tog en efterlängtad whisky, sour blev det denna gång och den kändes svag, vi bestämde att inga mer sådana här sours någonsin skall få fukta våra läppar! Musiken var hög, stämningen densamma, folk dansade, vi drack. Här var stället vi fick i oss vår första slammer och den satt fint, Masken grinade illa, men som vi sa, det är effekten och inte smaken som gäller. Eftersom vi endast är här i Paros för en natt gäller det att ligga i, så därför går färden vidare till Saloon bar, där var musiken total, så total till bristningsgränsen och röken låg tät, folket, här den unga sortens, så berusade och många i trängseln att det var för trångt helt enkelt för att dansa normalt på golvet så bardisken utnyttjades till yttersta kanterna och bartendern serverade lugnt drinkar och öl så där utan vidare att ens bry sig. Detta var en härlig syn att se och ännu har vi inte kommit till Ios, säger jag till Masken som lugnt säger att det här är inget jämfört med just Ios. Efter en ordinär whisky tar vi oss bort, längst bort till slutet av strandpromenaden, där enligt Masken en Irish pub skulle vara belägen och helt riktigt låg den kvar där sen sist han var här. The New Irish pub hette den och utanför var det helt öde, men väl därinne var stämningen hög, sådär typisk stämning som befinner sig på en Irish pub oavsett var man befinner sig på jordklotet. Här var guldstället, de hade nämligen Beck´s öl och det var importerat och inte som med Heinecken, Amstel, Germania, Löwenbrau samt Henninger som var bryggda på licens och smakade vedervärdigt avslaget, som vi sa, - faddöl! Och styrkan endast som hos en svensk folköl. Så en Beck´s satt mer en fint. Malla beställde in en Guinness som också var importerad, dyra var dessa öl, men det var det värt. Det enda som saknades var en darttavla, annars var allt sådär typiskt irish/engelskt inne på puben. Vad var det som gjorde att så mycket gick i brittisk stil härnere i den grekiska ö-världen? Var det britter som styrde, som ägde??

 

Nej, som oftast var det någon grek med i spelet, om inte så för att tjäna en massa pengar på oss turister och så då som mest på just britter för det tycks krylla av dessa härnere. Och var inte någon grek ihop med en brittisk tjej så var de i alla fall väldigt nära vänner, flickorna som oftast längst fram vid bardisken, greken lite vid sidan av, eller rent av bakom bardisken. M.a.o. grekerna ägde, brittiskorna (men detta gäller även för skandinaviskor, holländskor samt tyskor) serverade, charmade och pratade med de unga välmående turisterna. Efter några Beck´s var vi nu i bra form och gick vidare till en annan bar, tyvärr namnet bortglömt, men där fann vi faktiskt en darttavla och vi träffade de första göteborgstjejerna på denna resa, den ena från Hagen och den andra hemmahörande i Majorna, ja, nog kan världen vara liten ibland! Vi träffade även på en kille från Halmstad och han ville vara med och med och kasta pil. Vi körde en 501 alla fyra, men i par, vi var ganska berusade så resultatet blev därefter. Jag och Malla torskade både 501 och efterföljande taktiken och fick gå och köpa pilsner till vinnarna och oss själva, en whisky slank också ner innan vi drog oss väl ostadiga hemöver.

 

Kapitel 6

 

Idag den 25.e augusti tar vi båten från Paros hamn någon timmes båtresa över havet till Ios. Båten skall gå 11.30, men kommer först iväg efter en stunds försening, det är en mycket mindre båt än de vi tidigare åkt med och den är så gott som fullastad med uteslutande ungdomar av vitt skilda nationaliteter, hettan nu innan båten lagt ut är svår, men det börja svalka gott när vi väl lämnat hamn och kommit ut på havet, Jag får reda på att resan tar cirka 3 timmar och vid 14-draget ser man äntligen Ios, båten rundar en en stor utstående klippa och vi är inne i hamninloppet. När man ser ön så här på håll ser den ut som vilken grekisk ö som helst, det karga sönderbrända bergssluttningarna med en vit fläck nere vid havsbrynet som är själva hamnstaden. Här på Ios är hamnstaden, eller rättare sagt hamnbyn, för den är inte så stor, inget att ha, säger Masken, så vi får ta bussen upp i bergen ett par kilometer till en annan by och där är ”kletet”, byn som har ryktet att vara överjävlig på antalet berusade människor, barer, discon, restauranger, ja, allt vad en dum blond turist kan tänkas behöva, ja. Det var ta mig fan så också! Barer efter barer i alla möjliga och omöjliga vrår ock skrymslen, jag har aldrig sett något liknande förut och detta är verkligen något som i tal eller skrift ej går att beskriva, det måste helt enkelt upplevas! Stackars de gamla grekerna som säkert gråter blod över vad som deras lugna fina ö Ios har förvandlats till. Vi hamnar så småningom uppe på torget mitt i byn, en slags träffpunkt, något att ta fasta på så man inte snurrar bort sig i alla dessa små gränder som är ett huvudbry, det känns som allt ser likadant ut, som att gå i labyrinter. Vi tar en öl och vilar i skuggan, innan Malla och Masken beger sig iväg för att leta efter rum. Vi får ett rum alldeles ovanför huvudgatan, rummet är helt okej, dusch och toa får vi dela med några andra rumshyrare. Vi tar en snabb hamburgare som smakade ”grek”, fast i ögonen sett smaklig, sedan är vi trötta och vi hamnar i bingen ganska omgående efter hamburgaren. Vi vaknar vid 6-tiden på kvällen och läget är ganska slappt, Masken går och köper en whisky och ett backgammonspel. Malla lär oss spelet och eftersom han är en god pedagog så lär vi oss fort och vi spelar ett tag och tar oss några ”wirrar”. Lite sega duschar vi och går ner till en grekpizzeria och klämmer en hyfsad god pizza Vesuvio och en flaska rött slinker också ner. Det var vad vi behövde, ladda batterierna liksom och med lite tyngd i kroppen väntar nu ”the nightlife” på den beryktade ön Ios. En tjej från Bryssel kommer hoppandes på en krycka och vänster underben fixerat i ett typiskt Ios gips, hon har berättat hundratals gånger om vad som inträffat, och saken får upprepas en än gång när vi på frågar vad som hänt, saken var den att hon hade vurpat med en motorcykel och ådragit sig en underbensfraktur i höjd med fotknölen, ironiskt nog var hennes pappa ortopedkirurg, fast knappast på Ios utan några hundra mil härifrån, i hennes hemstad Bryssel och p.g.a. tekniska själ lär det visst dröja innan hon får riktig behandling och det var hon inte särskilt glad åt. Masken visar gentlemanna takter och går och köper cigg till henne, vi går sedan vidare till Why Not? bar och tar en whisky och vi får bevittna vår första polisinspektion av en bar, serveringen och musiken avstannar under inspektionen, men väl när den är över så sätts musiken på igen och allt blir som vanligt igen och ljudet är högt och skränigt så vi lyfter och går vidare till Slammer bar och tar där givetvis en slammer, Masken avstår, för mycket för vad hans mage ska klara av, säger han. Slammer har styrka, men vi känner oss inte på g ännu. Via ett disco och en vodkafizz kommer vi till ännu en bar, vi tar en tequila sunrise och där kommer jag i slang med en New Jersey girl som är en typisk amerikanska, helt ok, hon har varit ute och rest i europa tillsammans med en kompis i en månad och har ytterliggare en månad kvar att tillbringa i europa innan hemfärd till staterna, snacka om semester. Det kryllar av folk av och alla är upptagna av något, inget direkt man kan peka på vad, kan hända är det av atmosfären så det är svårt att få kontakt. Senare vandrar vi ner till ”discobyn” där diskoteken avlöser varandra och det är bara att bekräfta, detta är overkligt så långt ifrån det vanliga livet som man är van vid, det kryllar av folk de är överallt och mestadels ungt. Masken börjar bena med en australienska som sedan Malla tar över, jag sätter mig och börjar bena med en vad jag trodde var en italienska, men som visade sig vara en grekiska! Hon var helt grön, och inga föräldrar eller släkt i närheten, puh svettigt värre! Hon hade förlorat sina reskamrater som sedan (som att hitta en nål i en höstack) helt plötsligt dök upp i vimlet och hon försvann ut i mängden för att haffa dem, sedan var hon spårlöst borta. Malla var fortfarande ute på dansgolvet, Masken gick och köpte grogg. australienskan gick vidare med sina polare, vi gick till discot bredvid, Scorpion hette det och där blev vi verkligen alla tre på g. Jag träffade en australienska men klockan närmade sig 3 och discot skulle stänga, vi bestämde träff imorgon natt här på samma ställe. Masken hade börjat bena med några svenska brudar. Vi rumlade hemåt i natten, klockan var tidig morgon, men ändå kryllade det av fulla människor överallt! Väl hemma tvålade vi in Masken i rakskum och förevigade det med ett foto, men det visade sig inte vara så ”poppis” från Maskens sida. Vi somnade som stockar.

 

Dag två här på Ios vaknade vi klockan 11.00 alla tre mycket bf idag, men det var bara at dra sig ur bingen och iväg ner och käka frukost och det som vanligt, ”full breakfast”, men det gick inte hem här, istället fick det bli en ”drunk breakfast”. Bussen tog oss sedan den kilometerlånga vägen ner till beachen det kostade 50 dr. Stranden var mycket finkornig och med långgrunt vatten som svalkade jävligt fint, men sanden var efter ett tag överallt t.o.m. i öronen. Som tur var fanns en bar i anslutning och det blev vår vattenhåla mellan baden och pressandet. På beachen låg väldigt mycket folk och till skillnad från andra öar så kan vi konstatera att det är till Ios ungdomarna åker, det ligger många fina brudar här på beachen och givetvis topless vart man än vrider huvudet, ljusa läckra kroppar, två snygga svenskor ligger alldeles bakom oss, obs! nu gäller det att sila snacket, säger Malla på sin härliga söderdialekt. Bruna nästan exotiska, jo exotiskt vackra italienskor och fransyskor ligger också här på beachen här tillsammans med oss och många, många fler. Och brittiskorna finns ju här givetvis också, men det är faktiskt svårt att urskilja dem för det är inte de där vitbleka som man ser gåendes längs en London förorts gata, nej de är bruna, vackra och endast skiljer man dem från andra på deras sätt att prata engelska. Det står en tjej, blondin och vacker, och klipper folk på beachen, här går allt för sig och kunder strömmar till hela tiden, tänk dig samma scenario ute på Smithska udden en varm sommar dag, det vore något! Vi badar och spelar backgammon på Maskens nyinköpta spel i resstorlek. Vi går upp och tar en pilsner på beachbaren, därefter är det dags att ta bussen tillbaka hem igen och klockan har hunnit bli 6 och idag hinner vi inte med någon eftermiddagslur utan går på ”wirren” och fortsätter backgammon turneringen som leds av Malla. Idag köptes en tvådagars Expressen, från tisdagen och där fick jag läsa att Frölunda spelat oavgjort, 0-0, mot Peking(Norrköping), helt ok, 1 poäng, kan behövas.

 

Vi duschar och kommer ner till en fransk restaurang som vi tidigare under dagen nere på beachen fått reda på skulle servera gott käk, en s.k. rekommendation och det av ägaren som själv gått och delat ut visitkort för sin krog, och visitkort delades ut hela dagen nere på beachen av alla de olika sorters slag så efter en dag på beachen kunde man lätt ha fått ett dussintals stycken. Väl på Le Cousine beställer vi in porkshop och vealshop med mycket smarriga såser till och det var precis vad vi behövde efter allt grekkäk, med det goda rötjutet till var detta en höjdpunkt på vår resa, vi var mycket nöjda. Vi behövde dock komma på g nu när vi suttit rätt länge på restaurangen och slöat till. Så vi betalade och drog vidare till en bar där bartendern ville utmana oss på tequila slammer, vinnaren slapp betala och det gällde vem som först svept sin slammer. Bartendern hade en viss vana på detta och var otrolig snabb, ett stort hål till mun som slammern hamnade i och sedan vidare ner till magen innan jag ens hunnit få upp mitt glas till munnen, helt otroligt! Men han orkade inte utmana Malla, han hade fått i sig 15 stycken slammer hittills under kvällen så han var lite vissen just nu. Vi kom på g förutom Malla som började känna sig lite orolig i magen, eller pysen som vi brukar säga, han gick hem, Masken och jag fortsatte ner till ”discobyn” för att träffa australienskorna, men som vi trodde att vi var en timme försenad som visade sig vara en timme för tidigt och det var inte käft här på discot, klockan är 11 och hemma i götet skulle det vara proppfullt vid den här tiden, men inte här inte. Det var lite mer folk på discot bredvid, jag bjöd upp en italienska som var lite ”trött”, det blev en dans och sen vidare, tack och adjö! Jag träffade en svenska i baren som hade varit ute och rest en hel del, Masken var uppe och dansade, han gick sedan vidare och jag blev ensam kvar. Kvart i tre gick även jag vidare och inne i vår by var det nu helt tyst och öde, allt hade stängts förutom en Irish pub som(visade det sig) även Masken hade letats sig till innan han avslutat sin kväll. Vi vaknade vid tolv, idag var vi tvungna att tvätta, sagt och gjort gick vi ner till torget, tog en öl, spelade backgammon, blev hungriga och tog oss en hamburgare, kameran var med idag så vi passade på att plåta lite. Masken och Malla köpte varsin tröja, fräcka t-shirts. Vi går hem igen och tar ner tvätten som har torkat, den svåra tvätten typ jeans etc. lämnade vi in på tvättinrättning, för hämtning imorgon. Värdparet vi hyr hos skall åka bort idag tills lördag, så om det skulle vara något så blev vi hänvisade till hans gamla mamma, en riktigt gammal ”grektant”.

 

Vi la oss ner och vilade, vi ska påbörja ”Ios backgammon championchip” och Malla fortsätter att imponera, efter första omgången av tre leder givetvis han. Vi kommer ut sent ikväll, tio i tio lämnar vi rummet. Vi äter nere alldeles nedanför vår trappa som leder till ”kletgatan” på en restaurang som förevisar sina måltider som ligger upplagda på tallrikar för visning i glasmontrar alldeles vid entrén. Ännu en porkshop, denna gång fick jag faktiskt både ris och pommes frittes samt konstigt nog bakad potatis med bearnais sås, köttet var segt, men detta var helt klart bättre än grekmaten. Färden gick sedan vidare ner till Red Lion, en Irish pub med darttavla och det var här som Masken hade hamnat mycket sent inatt som var. Malla och jag utmanar två irländare på 501 och vi vann faktiskt med 2-1 och de fick köpa varsin drafted beer, som smakade bra. Och fulla blev vi, Masken blev seg och gick hem och la sig, Malla och jag fortsatte att kröka, snacka och t.o.m. dansade med brudar inne på puben och tillslut blev det fullt ös och alla fullkomligt galna. Vi fick uppleva vårt första slagsmål då en snubbe gav en annan snubbe en dansk skalle så att blodet sprutade, jävla trist! På väg hem slank en whisky ner uppe på vår ”kvarterskrog” Blowout bar, och vi ville ha reda på Ios historia men barnissen var trött och ville bara av allt stänga sin bar och gå hem och lägga sig. Klockan var nu tre när han så gott som sopade ut oss över dörrtröskeln. Jag somnade bums när vi anlänt rummet medan Malla var bra i gasen och tog whiskyn vi hade på rummet och begav sig in till jänkarna som bodde i rummet intill.

 

Väl en ny morgon mötte oss även denna nya dag, fredag. Malla och jag var klart bf och kroppen strejkade, men vi tog oss sakta ur sängarna, jag gick ner och köpte en fräck Boss t-shirt. Vi åt frukost på Deja Vu, där vi också hade ätit igår, ett säkert kort, te, rostat bröd, smör, marmelad, stekta ägg samt frisk färskpressad apelsinjuice. Vi tog återigen bussen ner till beachen och den var idag fullspäckad med ungdomar, solen stekte, det var varmt och vi var bf, ingen bra kombination, det kändes verkligen att man levde! Vi slog oss ner bredvid en vacker fransyska med en helt underbar kropp, du vet allt satt bara där det skulle sitta, - här blir det bra, sa vi och la oss ner på våra badhandukar. Inte ett moln på himlen, vi varvade badande och solande med spelande och Malla vann backgammon turneringen och kan nu titulera sig som Champion of the Ios Backgammon tournement! Helt plötsligt var klockan halv sex och vi tog åter bussen tillbaka till byn. Vi hämtade tvätten hos tanten, hon sa, – thank you very much, mates! Vi slog oss ner och tog en after beach beer, a drafted one, snackade med några trevliga engelsmän med tillhörande flickvänner som var från Manchester och det visade sig att de visste var Göteborg låg, vi hade placerat oss på världskartan och det tack vare blåvitts framgångar ute i europa. Hem och vila, innan öset börjar. En ny backgammon turnering börjar, en amerikanare som vi har som granne (jobbar som militär i US airforce med placering i Aten) kom in och snackade lite, han hade lärt känna Malla i går natt när han besökte honom i hans rum och bjöd på whisky. Han berättade att Slammer bar hade 5-års jubileum och sa att vi kunde komma ner om vi hade lust. Vi slank ner och tog en sedvanlig slammer, efter att ha ätit en ”very hot chilli corne carne” på Why Not? bar. Stämningen var hög på Slammerbar när vi kommer dit, men vi drar vidare ner till Red Lion och kastade pil. Heki och jag, en tyska jag träffat igår, spelar en omgång halfh, sedan spelade vi grabbar en omgång, det blev jävligt trångt, folk kom in och dansade överallt, ibland mitt framför darttavlan. Jag dansade med Heki och hennes tjejkompis samt två tyska grabbar som dem verkade känna sedan tidigare. De verkade ha mycket att prata om med varandra så jag drog mig tillbaka, jag kände mig lite seg, så den där lilla extra kicken saknades för att jag skulle bortmanipulera de två tyskarna. Jag och Malla beställde in pissöl, det goda drafted ölet var slut så därför blev det en piss Löwenbrau och vi segnade ihop totalt, det var bara att gå hem och lägga sig, vi kom i säng tidigt denna natt, klockan visade 2. Men Masken var på sprudlande humör och fick en jättewhisky och fortsatte matchen, ursäkta, natten på egen hand (hör just nu ett referat på grekiska, det är någon match av något slag och käften går i ett och tv:n eller om det är en radio måste vara bra uppskruvad).

 

Lördag morgon var nog den segaste morgonen hittills, alla tre var bra sega och vi låg till halv två och jag kände av chillin och tvingades att gå på muggen tre gånger inom bara en halvtimmes tid! Idag tog vi det allmänt lugnt och var hemma och vilade, läste, spelade backgammon. Jag och Malla måste nu ta av våra sista 200 dollar och denna kväll kom vi ut i god tid. Vi upptäckte på eftermiddagen att det var inte bara vi som låg och trynade, nej, även jänkarna bredvid låg även de nerbäddade långt in på eftermiddagen efter en hård och lång natts firande. Nere på ”kletgatan” inköptes Aftonbladet, faktiskt så färsk som i fredags, i går alltså och vad skönt det var att få läsa lite om svenska nyheter, om vad som hänt i gamla Svedala, t.ex. att Björn Borg och Jannicke separerar, oj, oj, oj, jag tror jag stannar kvar i Stockholm ett tag och raggar upp henne, ha, ha! Masken har hunnit raka sig till hälften då sladden till rakapparaten går sönder! Och nu sitter vi och väntar på att han ska komma tillbaka från supermarket där han skulle försöka köpa en ny kontakt! Ibland kontaktproblem för Masken, kan hända?! Vi äter senare på restaurang Pitkhari som är belägen på det nedre torget i början av byn, det verkade som att maten var jysst, vi inspekterar en engelsmans mat och det såg okej ut. Vi beställer in varsin biffstek och ännu en en god flaska rött av grekiskt märke, bredvid oss sitter två svenska par från strax norr om Stockholm och äter verkligen sig igenom menyn , de har fått in två olika maträtter, snacka om missförstånd och det var ganska vanligt att det uppstod, det var lika intressant varje gång och se vad det vad som kom in på matbordet och se om det var samma som man hade beställt. Ikväll tar vi den stora krogrundan, givetvis Slammer bar först, sedan några av alla de barer som finns att tillgå längs den långa ”kletgatan” och till råka på allt så börjar det konstigt nog att regna!! Bartendern på baren där vi var trodde inte på vad vi sa utan fick gå ut och kolla själv. Malla blev dyngfull och gick ut hem, medan Masken och jag snubblade vidare till ännu en natt på Red Lion, ikväll kom vi senare än vanligt och det var ganska trångt i baren. Jag köpte Tuborg och gick ut och satte mig på uteserveringen där det var mycke folk också, Masken kommer ut efter en stund, jag ropar på honom och han tittar men han varken ser eller hör mig så han går in igen. Jag orkar ta mig fan inte gå in igen, in och trängas igen, nej, jag sitter kvar en stund på uteserveringen, men segnar till än mer jag orkar inte ens dricka upp Tuborgen, utan den blir ståendes på bordet halvfull och jag vinglar med tunga steg hemåt, de vanligtvis lättsprungna halvbackarna känns nu som en störtloppspist att ta sig upp för, jag får t.o.m. rasta på vägen då träffar jag på de tre svenska brudarna som vi träffat på discot häromnatten, vi snackar lite, men de verkar lite inskränkta så jag försöker fortsätta gå uppför ”pisten”, stapplandes. Jag somnade omgående och det mycket full!

 

När vi vaknar idag är Masken klart bf, det är söndag idag och vår sista dag här på Ios, det hade vi bestämt tidigare. Det är en blåsig morgon och det är lite kyligt i vinden. Masken försöker ännu en gång att få tag i en kontakt till sin rakapparat. Jag går och tar min frukost, idag på ett ställe bredvid hamburgerbaren det blir en sandwich med kokta ägg och en champinjonstuvnings sandwich samt en färskpressad apelsinjuice (juicen var fan ta mig dyrare än cocktailen och slammern, 200 dr.). Masken och Malla går till Deja Vu och intager frukost. Vi kommer till stranden och det friskar i utav bara den, sandkornen flyger och liksom piskar kropparna, detta blir tufft att ligga här för länge. Vi härdar ändå ut några timmar, backgammon turneringen fortsätter och det gäller att hålla i grejorna annars flyger de iväg. Vi avslutar denna beachdag på pizzerian med pizza och öl, två svenska brudar sitter snett ovanför oss på en avsats tillsammans med gäng greker, de snor våra brudar, ha, ha. Dom skulle bara veta! Brudarna alltså! Väl hemma köper vi en hela whisky och vars en biljett till båten ska ta oss vidare till Naxos imorgon bitti. Biljetten kostade 644 dr. och whiskyn 1200 dr. Jag och Malla går upp till rummet, Masken fortsätter i sitt letande efter kontakt, electric plug! Väl på rummet benar Masken i sitt rakapparatsproblem och en proof som jobbar med tillämpad elektronik ska ju kunna lösa problem av det här slaget, sagt och gjort, han får syn på taklampssladden och tror det eller ej, men han mixtrar fan i mig ihop den och rakapparatssladden och vad händer, jo apparaten sätter igång och rakningen påbörjas där den avslutades för någon dag sedan ståendes uppå en stol, en märklig syn, i alla fall fulla fall en klar 5 poängare!

 

Malla vinner och vinner, är ännu en gång the champ, denna gång med hela nio poängs försprång! Ikväll går vi åter till den franske kocken och äter gott sedan skulle vi åka vi ner till hamnen för att där gå på Nikos bar och få varsin gratis drink, vi har ju ett kort från Pavlos på Kokkari som ger oss rätt till det, samt ett meddelande på grekiska, det skulle visst vara en gammal polare eller rent av en ilsken konkurrent till Pavlos som drev Nikos bar stället, vi kom dock aldrig dit p.g.a. att vi var osäkra på bussförbindelsen mellan hamnen där Nikos bar låg och vår by så här på kvällskvisten. Vi hade ätit på Cousine francais ikväll och inte Le Cousine som tidigare sagts, det blev 2 veal chop with cream and mushroom sauce och 1 curry ”meeting blues” en flaska rosé som omväxling, det fanns bara äkta franskt importerat fint rödvin denna afton och priset på de låg på 1500 dr. lite i dyraste laget tyckte vi och beställde rosé istället. Maten smakade bra, därefter gick vi sedvanligt till slammer bar och den obligatoriska slammern. Vi visste om ett ställe som skulle heta Cloudy och som skulle sälja drinkar för 100 dr. så vi gick dit och tog två snabba tequila sunrise, som därmed förblev denna resas sommardrink, klart läskande, frisk och lättsöpen samt läcker i färgen. Cloudy låg lite offside så vi drog oss tillbaka till ”kletgatan” igen, nu till ett ställe i närheten av vårt rum och här kostade helt plötsligt sunrisen hela 400 dr. så nu var de där billiga sunrisena på Cloudy utjämnade till normalpris, så kan det gå! Vi var lite trötta och skulle upp tidigt nästa dag så vi vandrade hemåt i natten och la oss förvånansvärt tidigt denna afton. Musiken från säkert 18 ställen och rusiga, skräniga människor störde vår nattro och vi hade svårt att somna och sömnen blev orolig denna natt. Upp kvart i åtta, pissa, borsta tänderna, duscha, packa ryggan och sedan ner till bussen som tog oss ner till hamnen. Vi blev där sittandes och väntade på att båten skulle komma i hamn. Vi hade dagen innan betalt vår skuld till värdparet för rummet och fått tillbaka våra pass. Efter att ha fått i sig en frukost gick Malla och jag runt och tittade på alla snygga och dyra båtar som låg i hamnen, det låg t.o.m. en långseglare ända från USA. Jag gick senare och letade efter Froggs bar som Nikis bar egentligen hette och fann den efter förfrågning om var det låg. Nu var det igenbommat så meddelandet fick jag sätta fast på dörren och några gratis drinkar blev det i alla fall inte detta år. Båten var försenad och om jag inte misstar mig så har alla båtar vi rest med varit försenade. Nu har vi fått nog av Ios för den här gången! Båten kom tillslut och var bara 2 timmar och 45 minuter försenad. Ombord får vi ta på oss långbyxor för som vanligt blåser det som fan ute på havet och det blir kallt i vinden.

 

Kapitel 7

 

Masken spöar Malla i den första matchen i det 3.e öppna championchipet i backgammon. Vi bordar Naxos och genast känns hettan igen, här svänger det i temperaturen. Vi hamnar på en bar och tar en pilsner, vid kajen stod säkert upp till 50 stycken som ville hyra ut sina lediga rum, men vi nobbade alla anbud. Vi har nu efter 2 och ½ vecka lärt oss att inte ta första bästa bud utan att det går lika bra om inte bättre att gå runt och leta efter rum själva. Väl i baren sitter ännu en grek som har lindat en snygg blond svenska omkring sig, vi lånar hennes Svenska Dagbladet från i lördags, inget nytt som hänt vårt kära fosterland sen sist vi läste. Malla och jag går sedan runt och letar rum. Masken vann över Malla i killekorts dragningen om vem som skulle få tillbringa nätterna i extra sängen. Det var svårt att få hyra ett rum nere vid strandpromenaden så vi fick dra oss in i själva byn och hamnade så småningom i utkanten av byn, men ändå gångavstånd till händelsernas centrum. Vi kände oss nu ganska trötta, båtresan tog mer än man anade och vi skulle vila en stund, då vi upptäcker att vi hamnat mitt på en autostrada med bilar och mopeder som kör fram och tillbaka oavbrutet, det är ett jävla liv här, det hjälper inte att stänga fönstren, ingen vila, ingen ro! Nu tar min andra penna slut!

 

Vi duschade och drack lite whisky och kom i god form, Malla fick ett spel när han mötte Masken i backgammon och satt och småsjöng, viftade med händerna och trummade med fingrarna likaså, han hade flyt i spelet just nu och Masken blev totalt psykad och spelade yrvaket. Vi gick ner på stan via en stor omväg som vi trodde var en genväg, alltid så lika typiskt. Vi var på jakt efter något hak där de hade något att bjuda på. Det blev en tysk-grekisk restaurang och inget rötjut fanns att tillgå så återigen fick vi beställa in en flaska rosé och den smakade bläh och fy. Maten bestod av grillad kyckling med pommes, maten var fesljummen, där vi satt på uteserveringen var rena blåshålan och vi frös lite grann och vi slängde i oss maten och lämnade en halv butelj av det dåliga vinet kvar på bordet, vi betalade och gick därifrån ganska besvikna, dit går vi inte en gång till! Vi drog till en bar som hade Kaiser, äntligen ett gott öl! Sante bar hette stället och det var en mycket trevlig bar, i mitt tycke, ljus, fin och fräscht inrett. En ganska ung och söt, troligtvis grekiska kom och satte sig bredvid mig och hon trånade med blicken och ville antagligen bli uppraggad, how knows?! Anyway, vi drog vidare till ett av discona i stan, men det var inte en käft där, antagligen var vi för tidiga, precis som den där kvällen på Ios. Vi hamnade istället på en annan bar och Malla och jag tog in en slammer var och sedan började jag gå på Henninger pils och tro det eller ej så kände jag faktiskt på dem. Vi satt nu som vi på sistone gjort som tre dead cowboys, då Masken får ett ryck och säger, - kom igen nu, vi går bort till dem två brudarna som sitter där borta! Jag tvekade först, men va fan, tänkte jag, det går ju inte sitta här och hänga hela kvällen och följde med Masken bort till de två brudarna, Malla satt kvar. Det visade sig att de var, givetvis, från Sverige och bägge jobbade som ”syrror” i Gävle och Sundsvall, bägge var i modell äldre, but who cares?! Efter en stund och efter lite konverserande kommer även Malla fram till oss. De berättar om diverse reseupplevelser som sedan efter stund gick över till ”jobbsnack”, Malla var igång och blev riktigt i fight med den ena, det rätade så småningom ut sig, kärleksgnabb, kan tänkas?! De beställde in öl och Masken bjöd på drinkar, vi fick betala deras öl, Masken drinkarna. Vi kom ner till discot som nu höll på att stänga, vi blev sittandes nere vid kajen, ciggen var slut, allt var stängt! Vi lämnade damerna vid 4:a tiden på morgonen. Väl hemma på rummet skulle Masken och jag spela backgammon, det var besvärligt att spela i detta tillstånd, Masken vann första setet, det andra orkade vi inte spela färdigt, så vi la ner det. Vi stöp i säng, klockan närmade sig nu 5. När vi väl vaknat var klockan ett och vi skulle till beachen, sagt och gjort, kom vi i väg, men lite väl sent, men dock iväg ändå!

 

Vi fick ta bussen och efter en halvtimmes väntan tog bussen oss den tjugo minuter långa färden till Agia Anna. Och det var beachen med stort B!! Ta mig fan beach så långt ögat nådde, man hade säkert haft några dagar på sig om man fått för sig att trampa iväg ända till slutet på beachen och tillbaka igen. Och vi kände oss som att vara i no mans land igen. Vi slog oss ner bredvid två tyska brudar som låg helt nakna på liggunderlagen, den ena helt ok! Det rykte till i helge och magläge blev för oss naturligt just nu. Det låg flera nakna brudar längs med stranden och jag såg några, en jävligt fin, en bit bort så jag tog en liten simtur och gick tillbaka och fick det bekräftat, hon var en kalaspingla, även där, du vet?! Vi spelade som vanligt backgammon och det var en ny omgång av the championchip. Vi missade bussen, den var fullastad och fick vänta på nästa och då hann vi med en öl på ett hak där bussen stannade på detta hak jobbade en sån där typisk engelsk brud och hon hade ett fint ”häng”. När väl nästa buss kom slängde vi oss hejdlöst på den och även den blev proppfull tillslut. På eftermiddagen var det den stora shoppingdagen. Malla köpte sig ett backgammonspel av modell större och i trä, en affisch, jag två affischer plus pluttar till mitt backgammonspel samt ölunderlägg av grekmotiv. Masken benade som vanligt med sin electric plug som nu var en vardagshändelse. Kvällen förblev ganska lugn, verkligen lugn, mat på ett hak, egentligen skulle vi gått ner till en grekpizzeria, men först och främst så var det fullsatt och för det andra satt de två svenska damerna från igår vid ett bord, vi snackade med dem och gick sedan vidare, konversationen med dem var något trögare idag. Vi kom tillbaka till pizzerian efter att ha vandrat fram och tillbaka på strandpromenaden utan att hitta något lämpligt ställe att slå sig ner på, men det var antagligen ett populärt ställe för det var fortfarande fullsatt. Tillslut fick vi slå oss ner på en tredje klassens bar och vi blev serverade pizza och ett så dåligt, rent av uselt rötjut att vi var tvungna att lämna baren utan att ha druckit upp vinet! Vi var ganska sega, de sena nätterna tog ut all sin rätt, men vi besökte ändå Sante bar bara för att få smaka på en god Kaiser öl, den slank ner fort och vi segade oss hemåt.

 

Idag skulle vi ut och åka motobike och få se hur Naxos egentligen ser ut, vi hyrde moppar som var ok, men, jag menar verkligen men, jag kommer till det lite senare. Färden gick inåt på ön upp i bergen, vi kom till små byar och fick verkligen se bergslandskap och vi fortsatte rakt igenom ön och ut på andra sidan av ön där vi kom fram till en beach som var ganska liten och ingen ville bada så vi körde vidare efter att ha släckt törsten med en coke på en mystisk liten halmbar. Vi kom till en punkt som man verkligen kunde kalla no mans land bara berg alla gröna växter sönderbrända av solen det var precis som man var i landskap som finns i amerikanska western filmer. En vägskylt samt en gammal rostig och bortglömd väghyvel stod precis där vägen delade sig och strax efter vägskälet uppenbarar sig en kyrka, nymålad och fin, men varför? Här fanns ju ingen by?! Bara ödelandskap! Vägarna var mycket steniga på sina ställen och temperaturen var olik var man än befann sig, uppe i bergen eller nere vid havskanten. Vid en by som heter Galini fanns även där en beach som var alldeles öde även den, det märktes att det började gå mot offseason. Det blev en händelserik upptäcktsfärd med lite ont i häcken efter ha suttit så mycket på moppen och kört tufft som in the middle of nowhere där det var extra svårkört med mycket gropiga vägar och med dammet från gruset som yrde omkring. Väl tillbaka, nu kommer jag till det som jag nämnde förut. Vi blev blåsta! När vi lämnade tillbaka mopparna och greken eller rättare sagt ”kräket” synade mopparna och min lite extra noga då han upptäcker att uppställningsanordningen på min moppe gått i sönder, men som Malla sa, - den måste ha varit trasig redan när vi hyrde den, men det ville inte ”kräket” lyssna på utan han ville ha ersättning för skadan som jag ansåg mig inte hade orsakat. Läget blev ganska känsligt och han erkände att lampan på Maskens moppe var trasig redan innan och det var no problem, sa han, men det trasiga stället på min moppe menade han att jag hade orsakat, det var ju en dyrare historia en glödlampa, så vi trodde att det var en grej han körde med alla som hyrde moppar, bara för att tjäna en extra slant på turister som villigt betalade, men inte vi. Efter en stund dyker det upp en stor jävla torsk till britt som var på lyset och kände uthyraren och började pladdra och var hotfull så det var bara att betala och gå därifrån, Malla insisterade på att vi skulle gå till polisen, men vad skulle dem göra, vilket parti skulle dem ta i det här läget, jag tror de skulle ta hans parti, oddsen var låga för vår del, kändes det som. Vi, jag blev blåst på 1000 dr. som vi delade på. Jävla späck!!

 

Vi blev jävligt sura och gick hem med tunga steg och svor över grekkräket och hans svinaktiga kompanjon, vi slängde oss på sängarna och musten hade liksom gått ur oss, men efter lite ältande över händelsen kom vi över det och gick ut och åt och drack och kom på g igen. Upp till Sante bar och där fick vi i oss tre Kaiser var och sedan drog vi vidare till en bar ett kvarter därifrån, samma bar som vi hade träffat de två äldre damerna på. Malla och jag tog en slammer, Masken var faktiskt med på en, han har liksom avstått från dessa tidigare under resan, för magen som han sa, ja nästan alla han fick i sig en på Paros, men det var ju ett tag sen. Vi kom igång, Malla var lite seg och beställde in kaffe och en coke, Masken började bena med två holländska brudar som satt vid bordet bredvid tillsammans med en grek, den ena fick ur sig att hon var en kines, ja, ja, sådana är vissa! De tyckte att greker var mer romantiska, ja, ja, de vet nog inte förutsättningarna hur det kommer det kommer att bli när de väl gifter sig! Masken var i högform och gick till baren för att prata med två andra brudar, som visade sig vara två dryga engelskor, Masken frågade om de röstade på Tatcher och det var nog inte så intressant i det läget, han tröttnade tillslut och gick vidare till ett annat bord, Malla satt och benade med en kanadensare, jag gick upp i baren och beställde in varsin Martini, Masken såg aldrig röken av sin och flickorna från England fick också varsin Martini, lite kompensation liksom, men det påverkade dem föga. Väl hemma vid 3-tiden var vi trötta och fulla och ramlade i säng ganska omgående. Idag torsdag är vår sista dag på Naxos vi har bestämt oss för att åka med Giorgios Expressen som avgå 22.30.

 

Vi lämnade rummet klockan 12 och gick för att äta frukost på vår strandbar vid hamnen och vi blev fan ta mig sittandes där hela jävla dan, egentligen skulle vi gått ner till den lokala beachen, men efter några pilsner kom vi aldrig därifrån och backgammon spelande gjorde att vi var sysselsatta hela tiden, de hann t.o.m. att byta personalpass innan vi gick därifrån vid 6-tiden. Vi hade betalt 300 dr. till tanten som vi hyrde hos för att få ha kvar ryggarna på rummet och att vi innan vi åkte skulle få en möjlighet att duscha av oss, det blev bara jag som duschade och givetvis blev det en kalldusch som var ganska vanligt förekommande härnere. Väl innan båten kom hann vi med en pizza, en flaska rötjut samt två Kaiser som vi tog uppe på Sante bar där vi kunde se ut över hamninloppet och se när vår båt kom inseglandes från det stora nu mörklagda medelhav. Väl ombord tog vi och letade upp någonstans att sova på, nu var det bara att ta fram liggunderlaget och sovsäcken, det var ju längesen nu vi hade fått användning för våra sovsäckar inte sedan Kokkari på hustaket, om jag inte minns fel och det känns nu som mycket längesen. Vi fann en plats framför den stora rykande skorstenen längst upp på övre däck, skorstenen värmde gott där i höstnatten för nu var det märkbart kyligt i luften efter att solen gått ner. Det var vindstilla där vi låg och jag vaknade till några gånger under resan, en gång p.g.a. att båten ändrat kurs och det blåste till så förbannat att vår vattenflaska välte omkull och det blev genomblött just under mig, men jag somnade om och vid 6-tiden på morgonen vaknade vi alla av att en grek kom och skrek, - ELLA, ELLA!! Och när vi såg oss omkring fanns det inte en enda själ kvar på båten förutom oss tre, vi var sist av båten, jag var olustigt nog dyngsur av vattnet från vår vattenflaska.

 

Kapitel 8

 

Det höll på att ljusna, vi gick och letade efter parken och hittade faktiskt den här gången, förra gången vi var här i krokarna hittade ju vi inte den mycket på att vår ”reseledare” var något stökigare än vad han var idag. Anyway, så la vi oss ner och halvsov i 2 timmar för att sedan gå på upptäcksfärd. Vi letade oss fram till tunnelbanan som tog oss in till Omonia square i centrala Aten, där vi trodde centralstationen var belägen, men ack inte låg den där, vi hittade ej på kartan som vi hade köpt i en liten kiosk och som var jävligt dålig, vi fick fråga oss fram och Masken kände inte igen sig, han hade kommit till centralstationen från ett annat håll och Aten är ju inte någon liten stad direkt! Vi hittade tillslut centralstationen och fick lämnat ifrån oss våra ryggar under säkert förvar, sedan traskade vi tillbaks upp till Omonia square där vi på rådfrågan fått reda på att en comercial bank skulle ligga, det var nämligen på just dessa banker man kunde lösa ut pengar på Visa kort. Tiden var knapp och banken skulle alldeles strax stänga och personalen ville gå hem och var lite samarbetsovilliga, efter att ha dividerat fram och tillbaka om vilken valuta jag skulle ta ut pengarna i ringer snubben upp för att kolla om mitt kort var ok, och till min förvåning kommer han tillbaka och säger, - negativ!, punkt slut! Svetten i pannan blev allt värre, alltså fick jag inte ut några stålar, kortet var ogiltigt, va fan, tänkte jag, det måste ha uppstått något fel, men det var ju så dags att försöka få rätsida på det nu så här ett par minuter innan de skulle stänga, puh och pest, livet kändes för en stund mörksvart ruggigt. Nu var man i Aten utan att kunna ta sig ut till flygplatsen, jag kunde helt plötsligt inte ta mig hem, vilken ryslig tanke att bli kvar här nere med den här maten och allt annat typiskt grekiskt som jag hade svårt för. Och när Malla skulle försöka ta ut pengar på sitt kort två minuter kvar innan stängningsdags har snubben ingen lust att arbete mer utan dra för luckan och nu var det definitivt stängt, klart slut! Malla hade nu också vissa svårigheter att finansiera resten av tiden som återstod i Grekland. Som tur var visade det sig att Masken hade varit företagsam och hade stålar kvar som skulle räcka för att rädda oss alla tre tills vi kom till Sverige, good old Masken! 

 

Vi såg en Clock hamburger restaurang och blev ju genast glada över detta att få äta en riktig hederlig clock burgare som vad vi trodde skulle smaka likadant var man än i världen befann sig, men icke sa nicke, det smakade som all annan grekmat som görs uteslutande på deras olivolja som smakar skit, den går igenom allt oavsett vad det är man äter bortsett från souflakipita som ju är grillat kött. Malla som hade slagit till med att köpa sig två hamburgare lät den ena ligga kvar på bordet när vi gick besvikna därifrån. Efter en liten rundvandring på Atens gator som var mäktiga, många fik överallt utom när man ville ha dem och vi var inne på en stor shoppinggata som sålde allt mellan himmel och jord, en skymt av Akropolis fick vi bevittna på långt avstånd från ett fik där vi slagit oss ner för att dricka en Kaiser. Fastän man fick uppleva en del av storstads jäktet var det en kul upplevelse att vi fick några timmar till förfogande att göra Aten på. Vi gick sedan tillbaka för att hämta ut vår ryggar på centralen och jagade en taxi som skulle köra oss till flygplatsen. Vi hade god tid på oss innan incheckningen började så vi satte oss och drack en öl och spelade backgammon. Tio minuter över åtta började incheckningen och vi kom in utan några problem och gick direkt till taxfreeshopen där det inhandlades Jack Daniels till Malla och Masken. Jag köpte en Martini, ciggar, tyvärr inga öl, men en Metaxa till Jack som tack för lånet av ryggan. Nu var det cirka 2 och ½ timma kvar innan vi lyfter och nu kryllar det av folk vid incheckningsdisken, det verkar vara mycket indier här, två plan är fördröjda. Vi sitter i trappan och väntar p.g.a. platsbrist.

 

Nu väntar en 4 timmar lång flygresa som tar oss tillbaka till Stockholm, Sverige. Därefter skall jag och Masken ta tåget ner till Göteborg, fast först dagen efter, 5 september, det är den dag min pappa fyller år och som tur var fick jag krånglat ut en flaska after shave i taxfreeshopen på mitt Visa som egentligen inte var giltigt, enligt greken på banken, men de kollade aldrig så jag skrev under och höll god min och fick min flaska. Jag tror vi alla tre tycker att vi haft en mycket skön, trevlig och spännande resa fast om ändå en något ”blöt” semester, men vi har fått uppleva mycket, vi har inte legat på latsidan och vi har hunnit med att besöka 5 öar under dessa tre veckor. Lite gnabb kan hända ha uppstått ibland, men det har vi alltid ordnat upp och sedan lämnat bakom oss. Brudarna har funnits, men varit svåråtkomliga, även grekland har drabbats aidsproblematiken. Ja, kådisarna är outnyttjade bortsett från den som Malla miste i Kokkari, men han fick en orgasm på Naxos! Slutligen måste jag säga att det sammantaget varit en mycket lyckad resa som kan göras om och samtidigt känns det helt rätt att lämna det här bakom sig nu och se framåt. 3 veckor är inte för länge och heller inte för kort tid för att uppleva den grekiska ö-världen. Nu väntar det vanliga inkörda livet igen! Antagligen svårt att acklimatisera sig i det livet igen efter en sådan här underbar resa. Jag är klart förberedd på alla abstinens besvär som kommer att uppstå!

 

Jag vill tacka mina reskamrater Malla och Masken för den tid vi tillbringat tillsammans och jag tycker vi har klarat den här resan mycket bra och att vi även lärt känna varandra lite mer.

 

Happy end with good friends!

 

Rustan Lefin