Högantorps kvarn, en arbetsdag 2007.

Foto: Werner Näslund.

Högantorps kvarn

av Verner Näslund

Högantorps kvarn är ursprungligen uppförd på 1820-talet. Renoveringen utfördes 1974 av Stockholms arbetslöshetsnämnd. Det är ju Stockholm stad som är ägare till mark och byggnader i området. Kvarnen användes vår och höst fram till mitten av 1920-talet. Intill kvarnen åt söder ligger ett vackert gråvitt reveterat hus, Lussebo, som är gamla kvarnmästarbostaden.

Vattnet, som driver kvarnen, rinner fram i dalgången över gamla Labodas ägor ner mot de två kvarndammarna. Ägorna var tills för något år sedan jordbruksmark, numera omvandlat till golfbana. Bäcken smyger sig sedan under den lilla bron på vägen mot Viksberg och rinner ut på vattenrännan. Förhoppningsvis sätter sedan vattnet det fyra meter i diameter stora vattenhjulet i rörelse. För närvarande är det ett trasigt kugghjul i maskineriet, som sätter stopp för hjulets rörelse.

Vattenhjulet är ett s k överfallshjul, där vattnet träffar hjulet vid högsta punkten. Hjulstocken driver sedan kvarnstenen via ett antal kugghjul. I kvarnen finns två stenpar, en för grov- och en för finmalning. Via en spak kan man välja vilket stenpar som drivs runt.

Tidigare, på 1100-talet, låg här en skvaltkvarn. Vilket är en vattenkvarn av primitivare typ. Vattenhjulet, som är ca 1 m i diameter ligger horisontellt i vattnet. Hjulaxeln går alltså lodrätt upp, och är direkt kopplat till kvarnstenen.

Följer man bäckravinen ner mot Mälaren kan man se grundrester av byggnader. Här låg nämligen också en "finbladig sågkvarn". Sågkvarnen byggdes också i början av 1800-talet och var i drift under samma period som mjölkvarnen.