Salmis har haft en betydande utveckling från från 1860 till omkring år 1945. Vid 1860 talet började Nils Wennerström skissera för ett ångdrivet sågverket i Salmis. Det skulle bli den första ångsågen i Östra Norrbotten och ha en egen hamn. Ångpannan gav energi åt en 25 hästkrafters ångmaskin. Det fanns andra sågar men de var placerade vid rinnande vatten alltså vattendrivna. Ångsågen togs i drift år 1871. Man sågade trävaror och skeppade detta till olika platser i Sverige och utomlands. Men det blev svårare tider för sågverken. På 1880 talet drog sig Wennerström tillbaka ochsålde sågen till Anders Kurt, som hade många sågar i norra Finland. Då anställdes Ernst Adrian Sohlberg som Inspektor och som lokal företagsledare. Det gick bara ett tiotal år. Då upptäckte man att denna A. Kurt inte var svensk medborgare så han fick inte driva verksamhet här. Han hade en dotter som var gift med Carl Westergren så han sålde hela fastigheten till dottern för 70 000 kr. Ungefär etthundra personer hade arbete vid sågen. Större båtar som inte kunde komma till kajen, drogs virketut med pråmar och lastades på båtarna utanför Hanhinkari. En total ombildning av företaget skedde dock inte utan störningar. Då beslöt man att sälja företaget. Man utannonserade detta 1903 för 50000 kr men det kom inga köpare. I maj 1909 auktionerades hela fastigheten och sågen ropadesin av Ernst Sohlberg för 15205 kr och har sedan dess tillhört familjen Sohlberg. Man ser rester av sågfundamentet ännu i dag samt den stora spinkkajen. Förvaltningsbygnaden står kvar i ett magnifikt skick ännu i dag. Även en smedja fanns i vägkanten till Sohlberg. se bild. (Källa Hederyd)
Sågfundament
Haparanda uthamn i Salmis
Ungefär samtidigt som man planerade för ångsågen
började man fundera i Haparanda att man behövde
en bättre uthamn.Robert Schoug lämnade ett utkast
år 1860 om en ny hamn i Haparandaområdet.
Hans förslag var att bygga den i Purranlahti (Salmis viken).
År 1867 beslutade man att bygga hamnen den stod
färdig år 1871. Man upprättade regelbunden passag-
erartrafik Salmis-Haparanda samt till Luleå och
Stockholm. Man hade också mycket annan gods att
transportera. Från Salmis transporterades sedan varorna
vidare med häst och senare med bil till hela norra delen
av landet. Det anlöpte fartyg både inrikes och utrikes till
hamnen i Salmis. Ex.på vilken kapacitet som hamnen
hade år 1881 lossades det 22000 ton från 137fartyg,
vilket ger ett genomsnitt på 160 ton per fartyg.
Ett av de mest spekulativa fartygen var hjulångaren
Haparanda 40 meter lång och 7 meter bred men med bara
en meters djupgående. Och hade en ångmaskin på
300 hästkrafter. På grund av landhöjningen blev
vattendjupet lägre så man måste börja se efter
en ny plats
för en hamn och det blev Nikkala nuv. Haparanda hamn.
Nästan samtidigt som Nikkala hamn stod klar kom en
kraftig höststorm år 1934 som sopade bort både kaj
och
förråd. Då var hamnepoken slut i Salmis.
(Källa Hederyd)
Salmis kaj
Förrådsbyggnad
Cigarrfabriken
Handlaren Abraham Zchrisson kom till Hietaniemi och blev lanthandlare där år 1855. Han fick burskap i Haparanda tillsammans med en kompajon startade en cigarrfabrik i Salmis. Det producerades 700 000 cigarrer mellan mars 1880 och mars 1881. Produktionsvärdet var ca:40000 kr. Man lade ner cigarrfabriken efter cirka 5 år. I dag ser man bara grunden av huset vars storlek är ca:5x8 meter. (Källa Hederyd.)
Koleragraven i Salmis
År 1866 härjade en koleraepidemi i södra delarna av landet.Under sommaren nådde den upp till Norrbotten. När det fartyg, som hade smitta ombord anlöpte Salmis, blev ortsbefolkningen förbjuden att ta kontakt med de varor båten hade samt besättningen. Provisoriska sjukhus upprättades både i Salmis och Haparanda. En del av de smittade dog och bland dessa var doktor Wretholm. Man anlade en speciell begravningsplats i Salmis som har restaurerats för några år sedan. Begravningsplatsen är fornminnesmärkt.