Radiointresset började i 13-årsåldern med kortvågslyssning (dx-ing), isärplockning av gamla radioapparater och småbyggen som kristallmottagare, likriktare och enrörsmottagare. Denna webbsida handlar inte om teknik, men det var där som intresset grundlades. När jag som 15-åring hörde en lokal radioamatör på 7 MHz-bandet blev jag intresserad av amatörradio, läste teknikböcker och började en telegrafikurs. Två år därefter var jag i luften med B-certifikat.

För 5 kr köpte jag en gammal rundradiomottagare, en Marconi från 1939, som dög för den första tidens amatörtrafik. Första sändaren var en kristallstyrd enrörs CW-sändare för 3,5 och 7 MHz med ca 5 W ut. Med en 2x10 m dipol nådde jag Nordeuropa. Bilden visar ungefär hur sändaren från 1962 såg ut. Detta är en nyare version (fast med 60-talsteknik) som består av två rör och ger 7 watt uteffekt. Den har till skillnad från mitt första bygge justerbar frekvens. Allt material kommer från elektronikskrot.
Beskrivning (ZIP-fil) Kopplingsschema Bild på sändarens undersida   Panel

Arméns 10W/m39 blev ett mellanspel innan det efter ett halvår var det dags för station nr 2: Geloso G-209 mottagare, 30 W CW-sändare med Geloso VFO och 6146 slutrör, 41 meter stegmatad Zeppantenn. Då vaknade dx-intresset när 21 MHz öppnade. De första kontakterna på 144 MHz kördes, med lånad 10 W sändare, ELFA-konverter och hembyggd yagi av träribbor med påspikad bandkabel.

A-certifikatet kom 1965 och linjärt 200 W-slutsteg med fyra EL34 byggdes. GP-antenn för 21 och 28 MHz kom upp och en rörbestyckad elbug fick fart på telegrafin. V-beamar provades vid sommarstugan. Åtskilligt fanns kvar att lära om skärmning, avkoppling och TVI-filtrering. Stationsfotot år 1968 visar i hörnet en 40 W AM-modulator med två LS50 under ett linjärt 300 W-slutsteg med fem EL34. På mottagaren syns Heathkit Q-multiplier och elektronisk antennomkopplare för full break-in. Ovanpå 60 W-sändaren står en nybyggd "Z-match" antennanpassare.

1969 blev det SSB med en nybyggd HW-100, som med åren kom att modifieras med fler och fler finesser. Modifieringsinfo  Rörbuggen ersattes av en med germaniumtransistorer enligt OZ7AQ.
Ett 304TL i nytt slutsteg lämnade 750 W ut. Beskrivning av slutsteget. Det var solfläcksmaximum när jag började samla länder för fembands-DXCC. En hel del tid ägnades åt att avstöra grannars hemelektronik.

1979 var det på nytt dags för 144 MHz. FM-transceiver, SSB-transverter, slutsteg med QQE06/40 och 8 el quagi utgjorde den hembyggda utrustningen. Solfläckarna var på topp igen och norrsken gav DX på VHF. För KV-banden fanns en 2 el quad för 7-28 MHz, en bomlös typ med bamburör. Varje sommar skedde antennexperiment med konstruktioner hämtade ur handböckerna: fasade vertikaler och trianglar, bobtail, ZL-special, 5/8 vertikal mm. De flesta motsvarade inte de höga förväntningarna, men det kan ha berott på årstiden.

I början av 80-talet när WARC-banden kom var det dags att bygga transverter till HW-100. Den hade två 6146 i slutet. Quaden försågs med fler trådar och gick på alla band mellan 10 och 28 MHz. Stålrörsmasten (20 meter) utgjorde gammamatchad vertikalantenn för 1,8 MHz. På 144 MHz hade tillkommit ett 300 W PA med 4CX250B och trä-quagin ersattes av QD-yagi. Premiär blev det på 432 MHz med halvrisig transverter. Mätbänken fylldes med signal- och tongenerator, dippa, frekvensräknare, brusfaktormätare, oscilloskop m fl oumbärliga instrument.

1991 pensionerades HW-100 till förmån för Kenwood TS-930S. Ett KV-PA med två 4CX250B ersattes några år därefter av ett nybygge med tre 813 som ger 1 kW ut. För 432 MHz byggde jag ett linjärt transistor-PA på 130 W. Quaden skrotades och upp kom en Fritzel FBDX-506 yagi för 10-28 MHz. FM-transceivern utrustades med syntesoscillator. DX-trafiken inriktades under 90-talet på att utöka 9-bands DXCC till 200 länder per band. SSTV (smalbandig bildöverföring på KV) provade jag på 1997, när jag lånat jobbets digitalkamera.

50 MHz-bandet lockade 1997, så jag byggde en 10 W-transverter till min nyanskaffade Heathkit SB-102 och tillverkade en yagiantenn. En mobilstation, Alinco DX-70, ersatte den äldre utrustningen 1999 och den hembyggda FM-stationen för 145 MHz ersattes 2003 av en ICOM IC-290E, som jag fyndade på loppis. En kombinerad 144- och 432 MHz-transverter till min TS-930 med 20 W uteffekt ersatte äldre konstruktioner. Från och med 2007 är ICOM IC-7400 huvudstationen för KV, 50 MHz och 144 MHz.

Historiebeskrivningen är inriktad på teknisk utrustning. Det speglar min intresseinriktning inom amatörradio: konstruktion, trimning, reparation, återanvändning samt en del DX-jagande.

 

Rundradio
Motordriven avstämning, HF-steg, två KV-band (nu med digitalskala).

CW-sändare
VFO-buffer-PA, 3,5 och 7 MHz CW.

Geloso-stn
Geloso + EL34 PA

HW-100
HW-100, 100 W CW-SSB

KV-PA
750 W KV-PA med 304TL

Quadantenn
Quad 10-28 MHz + 144 + 432 MHz

StartsidaUtrustningHembyggeÅterbrukTekniskt
Fyrar
Länkar