Användning
MFJ-269 mäter impedans och stående-vågförhållande
på koaxmatade antenner relativt 50 ohm. Frekvensområdet sträcker
sig kontinuerligt mellan 1,8 – 170 MHz i sex band och dessutom finns ett mätområde
415-470 MHz med begränsade mätmöjligheter och reducerad noggrannhet.
Det är förstås inte bara antenner som kan kontrolleras, utan
även baluner, förstärkares ingångskretsar, drosslars
serieresonanser, lågpassfilters egenskaper eller avstämda kretsars
resonansfrekvens. Mätområdet sträcker sig mellan 7 och 1500
ohm.
Instrumentet skiljer mellan resistiv och reaktiv komponent, visserligen anges
inte om reaktansen är induktiv eller kapacitiv, men det kan man sluta
sig till genom att variera frekvensen och se vad som händer. Det avlästa
resultatet kan uttryckas som antingen ekvivalent parallell- eller serieimpedans.
Analysatorn mäter också induktans i området 0,1-120 uH och
kapacitans i området 5-5000 pF. Vidare kan den mäta dämpning
i koaxialkabel (lägst 2 dB) samt räkna ut längden på
koaxen eller avståndet till ett avbrott. När man behöver en
elektrisk kvart- eller halvvågslängd koax klipper man med hjälp
av analysatorn. Vill man ha annat än 50 ohm som standard kan man programmera
MFJ-269 för upp till 600 ohm och dessutom ställa in aktuell koaxkabels
hastighetsfaktor.
Den kan fungera som enkel signalkälla (0,5 volt HF i 50 ohm) eller frekvensräknare
med valbar periodtid. Utgången är inte är isolerad för
ev. DC i mätobjektet och man får inte koppla frekvensräknarens
kontakt till sändarutgången. 0,1-1 volt räcker, varför
man använder en pickup-antenn istället. Referenskristallen är
av okompenserad typ så mätnoggrannheten håller inte laboratoriestandard
men är bättre än 0,05 procent.
Innehåll
MFJ-269 innehåller en oscillator, vars frekvens inställs med vridkondensator
och mäts med en frekvensräknare. På UHF-området tredubblas
oscillatorfrekvensen, så där är inställningen känsligare.
Frekvensen visas i ett LCD-fönster. Signalen som är nivåkontrollerad
matar en Wheatstone-brygga, där tre sidor utgörs av 50-ohmsmotstånd
och den fjärde sidan är kopplad till koaxkontakten. Fyra ”knälösa”
schottkydioder av mikrovågstyp mäter spänningar i bryggan
och kopplas via linjäriserande kretsar först till en A-D-omvandlare
och därefter till en mikroprocessor, som beräknar resultatet och
presenterar det i teckenfönstret. Två av dioderna driver dessutom
med sina bufferkretsar de två visarinstrumenten, ett för impedans
och ett för stående-vågförhållande. Allt ryms
i en plåtlåda med måtten 17 x 10 x 6 cm.
Strömförsörjning
Strömförsörjning sker antingen från tio interna R6 alkaliska
batterier, alternativt laddningsbara celler, eller från spänningsstabiliserad
batterieliminator 12-15 V eller yttre ackumulator. Visserligen finns det en
tidsstyrd strömsparfunktion men förbrukningen är hög,
135-250 mA, så yttre strömkälla rekommenderas när det
är möjligt.
Sammanfattning
MFJ-269 är ett högst användbart instrument med god mätnoggrannhet.
Priset närmar sig fem tusenlappar men det är lågt i jämförelse
med vad professionella instrument kostar. Den engelskspråkiga bruksanvisningen
är informativ, inte bara vad gäller inställningar utan också
tillvägagångssätt vid mätning. Speciellt varningstexterna
bör läsas innan man tar analysatorn i bruk, det blir dyrt att bränna
inkråmet! Ett exempel är att man inte ska ha UHF-knappen intryckt
när man kopplar på instrumentet, ett annat att antenningången
inte tål någon nämnvärd spänning som kan alstras
av högfrekventa fält eller laddat regn. Ett märkligt undantag
från mätnoggrannheten märkte jag med min dipol för 3,5
MHz, då indikerades reaktans X=0 över nästan hela bandet.