Innan man använder astrolaben kontrolleras att rätt tympan för aktuell latitud används. Om man inte vet vilken latitud man befinner sig på, kan man mäta polhöjden, dvs. höjden till polstjärnan. Denna höjd är nämligen i det närmaste identisk med latituden. Genom att lägga alhidaden över den plats på ekliptikan där solen för tillfället befinner sig och samtidigt ställa in både rete och alhidad så att alhidadens spets pekar på aktuellt klockslag ytterst på matern, kan man se vilken del av stjärnhimmeln som är ovanför horisonten. Man läser lätt av vilken tid det är genom att mäta solhöjden eller höjden till någon ljusstark stjärna. Sedan vrider man reten så att stjärnan ifråga kommer på rätt höjd på tympanen med höjdcirklarna. Därefter är det bara att ställa in alhidaden så att den skär ekliptikan på det ställe solen befinner sig, varefter man läser av klockslag vid alhidadens spets.
För att kontrollera noggrannheten kan man undersöka när solen går upp eller ner. Man kan kompensera för tidsskillnaden genom att vrida tympanen de antal minuter som är tidsskillnaden från den borgerliga tiden (tiden på den lokala tidsmeridianen). Placera den plats på ekliptikan som solen befinner sig, på horisonten. Vrid därefter alhidaden så att den skär ekliptikan på detta ställe, dvs. på horisonten. Läs sedan av klockan vid alhidadens spets och kompensera för tidsekvationen. Jämför t ex med en almanacka. Man inser med vilken precision den kan användas. Felet uppgår ungefär till den ritande ekliptikans tjocklek i det här fallet.
Mer avancerade astronomiska mätningar kunde den säkerligen också användas till. Ur en artikel i Astronomy, januari-88, kan man läsa om en astronom vid namn Jai Singh II som levde i 1700-talets Indien och uppförde fem stora utomhusobservatorier med enorma instrument för diverse mätningar (se Fig. 2). Varje observatorie kallas Jantar mantar, vilket betyder 'computing device'. Observatoriet i Jaipur är störst och bäst bevarat. Staden fick föresten namnet efter honom och betyder 'Jais stad'. Han kan sägas ha varit en motsvarighet till Newton. Bland annat finns det ett jättelikt solur (28 m högt) där man, om inte skuggan var så suddig, kunnat avläsa sekunderna. Det heter Samrat Yantra, vilket betyder 'solurens prins'. Man förstod att nyckeln till exakthet var storleken på instrumenten (jfr Brahes stora instrument i Uranienborg). Men hans favoritinstrument var Yantra Raj eller 'Kungen över instrumenten'. Det var en 2 meters stor järnastrolab. Denna inspirerade honom att skriva två volymer om dess användbarhet. Ryktet spred sig och lockade till sig flera europe'er. Det kan även nämnas att någon blev så förtjust att han medbragte verk av Brahe, Kepler, Copernicus och Galilei för att komplettera hans astronomiska bibliotek. I Jai Singhs observatorie i Dehli finns Misra Yantra, 'blandat instrument' som innehåller flera verk i en konstruktion. Denna är så unik att Indien använder den som en symbol av New Dehli och även över landet självt.
Tabell 1 är hämtad ur BONDEPRAKTIKAN. Den första trycktes 1508 på tyska och var då endast ett litet häfte. Den översattes till svenska omkring 1662, vilket är vad den äldsta kända upplaga är ifrån. Vad man kan se är bruket av den Julianska kalendern, ty höstdagjämningen inträffar den 13 september, istället för den 23:dje. Övergången till den Gregorianska kalendern inträffade i Sverige först 1753, då den 1:a mars följde på 17 februari.
För att erhålla en sådan här tabell, användes förmodligen en astrolab. Min gissning är att den tympan som använts gäller för en latitud på 58 eller 59 grader.
| SOLENS | DAG:S | ||
| UPPGÅNG | NEDGÅNG | LÄNGD | |
| 2 Januarii | 8 48 | 3 12 | 6 24 |
| 10 Januarii | 8 30 | 3 30 | 7 0 |
| 29 Januarii | 7 48 | 4 11 | 8 22 |
| 12 Februarii | 7 15 | 4 45 | 9 30 |
| 15 Martii | 5 45 | 6 15 | 12 30 |
| 25 April | 4 | 8 | 16 |
| 30 Maji | 3 0 | 9 0 | 18 0 |
| 23 Junii | 3 0 | 9 0 | 18 0 |
| 20 Julii | 3 45 | 8 15 | 16 30 |
| 14 Augusti | 4 45 | 7 15 | 14 30 |
| 13 September | 6 | 6 | 12 |
| 17 Oktober | 7 30 | 4 30 | 9 |
| 11 November | 8 30 | 3 30 | 7 |
| 12 December | 9 10 | 2 50 | 5 |
På många astronomiska ur kan man se astrolaber. Man finner då en enkel tympan på urtavlan. Tittar man t ex på det astronomiska uret i Lunds domkyrka ser man ekliptikan som kan sägas vara en förenklad rete. Man kan se de temporala dagtimmarna som delar in dagen i 12 lika delar, när det är gryning och skymning samt vilket stjärntecken solen står i. Dessutom har det en måne som ska visa månfasen.
(Fler än jag har irriterats på att månens läge inte stämmer. Det finns emellertid en bok om hur det astronomiska uret restaurerades med ritningar på bland annat kugghjulen. Här ser man att man har en kugge för lite på mekanismen för månfasen. Min uppfattning är att man kopierade tidigare konstruktion, dvs. undersökte resterna som fanns och gjorde samma 'slarvfel' som den första konstruktören. Har dessutom läst någonstans att man skämtsamt har sagt att 'om uret skiljer sig från verkligheten så är det uret som visar rätt'. Detta innebär att månfasen nästan aldrig är rätt, vilket man inte talar högt om.)