När man arbetar med människa-dator interaktion måste man tänka på hela systemet dvs. människan och hennes tillstånd, aktiviteten tillsammans med verktyg och slutligen sammanhanget i vilket aktiviteten utförs [12]. Människa-dator interaktion tillvaratar kunskap inom: social- och kognitionspsykologi, ergonomi och mänskliga faktorer, teknik, design, antropologi, sociologi, filosofi, språk, AI, datalogi.
För att öka människans förmåga behövs motivation och träning. Det finns dock gränser som sätts av våra sinnen, reaktionsförmåga och minne. Korttidsminnet kan innehålla upp till sju saker (Genom att bunta ihop grupper av data till större enheter kan korttidsminnet på så sätt användas för ända upp till 100 enheter). Det som är intressant att nämna är den sk. mänskliga faktorn, som ansetts vara dålig i många samband. Istället bör man tala om den mänskliga aktören (`human actor'). Eftersom vi fungerar på samma sätt som för tusentals år sedan bör alla system anpassa till människan och inte tvärtom. Många tror att människan inte påverkas av datorernas intrång och IT-samhällets utveckling, men jag vill påstå att människans hjärna är både flexibel och oflexibel i detta sammanhang. Den mänskliga faktorn är nämligen bra att ha (kanske även nödvändig). Åtskilliga drabbas av teknostress eftersom arbetet med datorer skruvar upp tankeverksamheten så att kroppen inte `hinner med' [3].
Eftersom vi är säkra på att datorn är knuten till framåtskridande ägnar vi inte tillräcklig eftertanke åt hur datorerna skall inlemmas i vår miljö, bara åt att de skall inlemmas på något sätt, och så fort som möjligt. Skoldistrikt tävlar om att vara först med att göra datakurser obligatoriska och dela ut `laptoppar' till varje elev. Människans personlighet hotas allvarligt av dålig planering och nonchalans för vår psykiska hälsa. Vi måste övergå från teknikcentrerade syften till personcentrerade, så att vårt känsloliv utvecklas, våra kunskaper byggs ut och tillfällen till kreativt arbete skapas [3]. Datorn är en del av denna process, inte hela processen. Positiv tillväxt kräver en humanistisk inställning, och all tillväxt - personlig, i företag och för hela landet - hänger på att vi uppnår mål med hjälp av ett balanserat förhållande till tekniken. Vi måste medvetet skydda denna balans.
Nyttan med datakurser för 3-4 åringar är tveksam och spelar på människors ängslan att inte `hänga med' i IT-hysterin. I dagarna ska man starta en IT-kurs för barn runt 12 år i Softcenter i Ronneby, kallad `softkids'. Ordet `softkids' kommer från Silicon-Walley där man kallade programmerarna för `softkids' och hårdvarukonstruktörerna för `hardboys'. Men är det någon mening med att lära småbarn att spela flipper och annat bara för att det finns program i datorn. För att bli en bra programmerare behöver man öva upp sin kreativitet, vilken övas bäst på annat sätt. Detta är särskilt viktigt i unga år.
Den egentliga nyttan med att använda www i skolorna är tveksam. Vi måste planera hur utbildningen skall förbättras genom t.ex. multimedia, då det finns en tendens till låt-gå politik när det gäller att släppa alla studenter lösa på `webben', när de egentligen borde göra räkneövningar och annat (nyttigt). I denna stund pågår en polisundersökning om att en elev i Ronneby samlade barnporr på en av skolans datorer. Först måste utbildningsmaterial finnas tillgängligt (ev. av typ multimedia), relevanta hemsidor listas och enkla verktyg tillhandahållas för att skriva egna rapporter. Designguider icke att förglömma.