En allt vanligare form av sinnesstämning som påverkar oss både positivt och negativt är stress [1]. För att kunna hantera stressen behöver man vara uppmärksam på kroppens signaler. Vi påverkas lika mycket som urtidsmänniskan gjorde. Kroppen förbereds för fysiskt arbete (alltmer sällsynt nuförtiden även vad gäller barn och ungdomar), vilket kan vara positivt, men medför i längden nedsatt motståndskraft mot bakterier och virus, nervositet, insomningsbesvär, minskad smärttålighet, högt blodtryck, utbrändhet, koncentrationssvårigheter mm.
En ny form av svårupptäckt stress är sk. teknostress, vilket har att göra med datorernas intrång i vår miljö [3]. Tyvärr finns det de som tror att man blir stresståligare ju mer stress man utsätts för, men det är antagligen fel. Man kan ju göra jämförelser med smärttålighet. Det finns emellertid individuella skillnader, fast är man stresstålig så verkar det som om tåligheten minskar ju mer stress man utsatts för. Det finns många sätt att återskapa balansen mellan kropp och sinne. De flesta metoder är gamla och kommer från österlandet. Meditation och Tai-Chi är några exempel. Den viktigaste metoden är dock sömn. Utan den kan man helt enkelt inte leva (mer än kanske en vecka). Efter ett par dygn utan sömn blir man förvirrad, tappar tidsuppfattningen mm. Under sömnen sjunker pulsen, matsmältningen minskar och hjärnvågorna som mäts med EEG blir längre dvs. frekvensen minskar till ca 1-3 Hz. även under vaket tillstånd kan hjärnvågorna ändras (t ex vid meditation). Under sömnen delar kroppens celler sig snabbare och en ökad nivå av tillväxthormon utsöndras under den djupaste delen av sömnen. I sömnen pendlar man mellan nästan-vaket-tillstånd (drömsömn) och djupare sömn ca 5 ggr. Syreförbrukningen är ungefär densamma i hjärnan hela tiden, dag som natt. Under sömnen hinner hjärnan katalogisera ny kunskap och rensa bort onödig kunskap. Det finns psykologer som menar att i drömmen rensas minnen bort och att drömmar helst bör glömmas medan andra säger att kunskap lagras.