Ett nytt begrepp som dykt upp är EQ, vilket kan jämföras med IQ [4]. IQ-tester togs fram för att testa rekryters/aspiranters lämplighet för olika uppgifter. Detta är baserat på männens intelligens i vissa avseenden. Meningen med testet är att mäta en människas intelligens, men numera menar många att testet är föråldrat och mäter kanske bara en bråkdel av hela intelligensen. Förenklat kan man säga att EQ är ett mått på hur medvetna vi är om hur vi känner. Att `vakna på fel sida' och att ha en `dålig dag' är några exempel, men graden av balans mellan `hjärna/hjärta' är hårfin. EQ ska vara ett mått på den emotionella intelligensen fast själva testningen är i detta fallet mycket svårare (man har t o m mätt reaktionstiden). Det positiva är emellertid att man har börjat forska på detta område som säkerligen har mycket stor betydelse. Största delen av detta århundrade har vetenskapsmän avgudat hjärnans hårdvara och tankens mjukvara men den svårfattbara kraften hos hjärtat har lämnats åt poeter.
Medan många forskare uppskattar det relativt nya fältet där man tar emotionella saker seriöst, så varnar andra för att EQ-modellen inbjuder till missbruk. Själv tror jag att man inte får generalisera begreppet `högt EQ' med sådana personliga egenskaper som vi värdesätter enbart i vårt samhälle.
Teorin om multipla intelligenser utvecklades av Howard Gardner (1983) som föreslagit en indelning av intelligensen i sex moduler [5]:
De tre första mäts med IQ-test. Personlig intelligens har två komponenter som kan ses som separata: inompersonlig och mellanpersonlig intelligens. Inompersonlig intelligens är förmågan att uppfatta sina egna känslor och använda den informationen för att styra beteendet. Den andra är förmågan att se och förstå behov och intentioner hos andra och se deras känslor och temperament som ett hjälpmedel att förutsäga deras beteende i nya situationer. I det västerländska samhället är den språkliga-, matematiska- och spatiala intelligensen högt ansedda. Men historiska och antropologiska bevis säger att de andra typerna har varit mer aktade i människans tidiga historia och fortfarande i icke-västerländska kulturer.
I vissa böcker står att minnet inte kan användas utan medvetandet och att medvetande och minne hör ihop. Man har emellertid visat att man kan ha minne som inte når medvetandet. Det kan vara förträngda minnen eller sinnesintryck som varit så svaga att man inte reflekterat över det. Dessa svaga signaler kallas subliminala och har utnyttjats i reklam men är numera förbjudet att använda. Under hypnos kan sådana minnen framkallas, om inte till medvetandet så i alla fall till hypnotisören. (I många fall av schizofreni har traumatiska upplevelser under barndomen gjort att hela områden i hjärnan blivit isolerade och självständiga, därav kluvenheten.)
Georg Stenberg har i [31] beskrivit implicit inlärning/minne. Ett exempel på implicit minne är konsten att cykla. Omedelbart känner vi igen det som är sig likt - och märker om något är förändrat, fast ibland bara med den vaga känslan att något är annorlunda. Somliga menar att det är på det sättet äkta män upptäcker om fruarna har bytt frisyr. Implicit inlärning handlar om mönster och regelbundenheter. Två typer av regelbundenhet noterar vi ofrivilligt och automatiskt. Den ena är frekvens. Somliga händelser är vanligare än andra. Det andra är sannolikheter och korrelationer; om man gör si, svarar omvärlden så. Kardinalexemplet på att vi kan tillägna oss abstrakta regler som vi inte kan beskriva är vanlig språkinlärning: vårt sätt att lära oss vårt modersmål.
Det finns fyra genomgående drag i de kognitiva funktionerna [31]:
(i) Det finns
stora variationer mellan individer (somliga är helt enkelt bättre på
problemlösning än andra).
(ii) Skillnaderna i olika funktioner är ofta
korrelerade med varandra och kan ofta återföras på en allmän intelligensfaktor.
(iii) Det finns klara åldersvariationer - i somliga åldrar är man bättre än i
andra.
(iv) Funktionerna är sårbara för sjukdomstillstånd som angriper hjärnan.
När det gäller implicita kognitiva funktioner, passar inga av dessa iakttagelser
in. Variationerna mellan individer är små; de sammanfaller inte med allmän
intelligens; åldersvariationerna är obetydliga; och funktionerna är
motståndskraftiga - inte absolut, men relativt - mot sjukdomstillstånd. Det
automatiska tänkandet verkar följa andra regler. När man ser detta biologiskt,
ligger slutsatsen nära till hands att det rör sig om utvecklingshistoriskt äldre
funktioner.
`Tankar, idéer, minnen, medvetna eller undermedvetna, består sannolikt av ett flöde av impulser mellan nervcellerna i hjärnbarken och hjärncentra på djupet, som pågår oupphörligt på många ställen samtidigt, i flera dimensioner i grenverket. Man kan, om man så vill, låna bilder från naturen för att försöka skildra olika former av aktivitet i hjärnan. Tankarna blir fåglar i buskaget. Rutinens gråsparvar finns överallt. De syns inte. Man bara anar att de finns där och pickar på flitigt, vardagligt, nödvändigt men ointressant. Tjatet är kråkorna som slår sig ner i en stor flock i en dunge. Det hesa kraxandet pågår i timmar, dominerar allt annat, tröttar, plågar både skogens ägare och grannarna. Men det finns andra fåglar också. En ny idé, en originell tanke, en lösning på ett problem blir näktergalen i det täta buskaget. Det hörs och känns i hela skogen. Känslorna är ljuset som faller genom grenarna eller snarare den färg som ljuset har när det belyser våra upplevelser: det kalla, olustiga, vita deprimerande ljuset på vintern när löven saknas. Ett varmt, lustbetonat, upplivande, glädjerikt ljus genom en vårlig grönska, reflekterat av blommor på marken. Minnena är vårträden i skogen med sina kraftiga stammar, vars detaljer och förgreningar man känner så väl. Minnen som värmer då man fryser eller svalkar i hettan.' [6]