6 Psykoanalys

Psykoanalytikern Carl Gustav Jung delade upp medvetandets funktioner i fyra delar [8]: varseblivning, intuition, tänkande och känsla, och menade att det hos var och en av oss är en av dessa funktioner som dominerar, understödd av en eller två andra. Detta kallas typologi och är en beskrivning av olika människotyper. Han använde symbolen tai-chi-tu för att avbilda samspelet mellan medvetandets och det omedvetnas domäner, yin-yan aspekten av våra psyken.

Han hävdade att det knappast är någon som har alla fyra delarna funktionsdugliga i den medvetna sfären.

`Om vi förstår det överväldigande inflytande som typologin utövar på människosläktet, kan vi gå längre än till arrogant tolerans av varandra. Vi inser då att vi är obetydliga delar av en hel kropp av världsomspännande medvetande, var och en med olika typologiska aspekter och varierande bidrag att ge till helheten.'

Jung tolkade drömmandet så att den underordnade funktionen fungerade bra under sömnen. Genom vårt drömliv har man tillgång till de goda dynamiska faktorer som saknas i vårt jag-medvetna vakentillstånd. Därför är det viktigt att komma ihåg drömmarna. Man kan likna drömmar vid brev som skickas till oss. Det vore dumt att inte öppna breven eftersom det ibland kommer viktig post. Han delade även upp psyket i två attityder - introvert och extrovert. Dessa begrepp har båda fått negativ klang, men hans avsikt var att beskriva hur olika människor reagerar på en given händelse utan att vara nedsättande. Man kan dela upp befolkningen i de olika typologierna och attityderna. I den amerikanska kulturen är t ex omkring 75% extroverta tänkare och 25% introverta kännare. En större andel män har tänkande som huvudfunktion, medan kvinnor är till större del kännande. I det moderna, av naturen mer introverta Japan, med sin effektivitets-orienterade kultur, kan tjänstemän på en del stora kontor gå till ett lugnt meditationsrum under en kvart enbart för att tömma sitt medvetande och därigenom bli mer produktiva och vakna på arbetet. Denna indelning måste tas med en nypa salt och den ändras med tiden.

`Det som vi kallar kultur, politik och religiösa och sociala rörelser skapas av det psyke och den speciella typologi som kommer till uttryck genom varje socialt, etniskt eller religiöst kollektivs medlemmar.'

`Annorlunda' betyder eller förutsätter inte alls `underlägsen' eller `överlägsen'. Om man studerar en viss etnisk grupps arketyper, finner man att de är desamma, bara klädda i en `annorlunda' dräkt, som alla de arketyper som finns i andra nationella grupper [8]. Skillnaderna gör bara livet mer intressant och inte nödvändigtvis konfliktskapande. De blir bara konfliktskapande i konfliktfyllda själar.

Astrologin [10], som är världens äldsta `vetenskap', bekräftar Jungs typologi. Man har faktiskt visat att det finns skillnader mellan barn som föds på sommaren och de som föds på vintern. Att sedan tro på horoskop är en annan sak.

Vad som än finns i djupet av det omedvetna upplevs och ses till en början utanför oss i projicerad form. Projektionen sker automatiskt utan att det `jag', som ser de projicerade egenskaperna, vet om det. (Används i Rorschash-test, även kallat bläckplumptest).

För sex tusen år sedan i Mesopotamien såg människor saker och ting på natthimlen [8]. En person såg en vädur, en annan en tjur osv. - och ingen av dem hade nog druckit någonting starkare än mintte. Man har kunnat konstatera stora likheter mellan stjärnbilder hos olika kulturer utan någon logisk förklaring. För att göra det mer `intressant' hävdade flera att de var säkra på att gudar och gudinnor var nära förknippade med den märkliga krets av människor och djur de såg högt ovanför sig på den klara ökenhimlen. Snart började de nattliga visionärerna tillskriva stjärnbilderna de såg på himlen bestämda egenskaper, attityder, funktioner och olika aspekter av människolivet, allt enligt typologins anda. Varje kultur har sina gudar, gudinnor, halvgudar och `gudomliga' djur (t.ex. den amerikanska örnen, den keltiska draken, den mexikanska befjädrade ormen osv.) oavsett om de är projicerade på himlen eller inte. Med avseende på djurkretsens arketyper kan vi klart hävda att de romerska gudarna aktivt påverkar vårt liv djupt nedifrån det kollektiva omedvetna. (Alla mytologier har gemensamma drag).

Jung konstaterade att det omedvetna går från personlig nivå ner till en opersonlig vilken han kallade det kollektiva undermedvetna. Här rumsterar de sk arketyperna. Arketyperna gör att fåglar flyger norrut på sommaren och söderut på vintern och vet exakt vad de skall göra under parningstiden, de behöver inga bruksanvisningar tack vare de ärvda, inbyggda arketypiska instinkterna. Det nyfödda barnets sugreflexer, förmåga att le, rynka pannan är arketypiska. Han uppfattade dem som nedärvda, biokemiskt överförda egenskaper och dispositioner för psykiskt liv som gör människor till vad de är. Vi känner till mindervärdighets-komplex, Oidipus-komplex osv. Oidipus-komplexet beskrevs av Freud som ett fenomen där små pojkar ser fadern som en rival till att få moderns kärlek. 1927 gjorde antropologen Malinowski undersökningar på Trobriand öarna, där pojkarna uppfostrades av farbröderna. Det visade sig att mardrömmar och annat riktades mot farbröderna och inte mot papporna. Det finns dussintals komplex vilka vi alla i större eller mindre omfattning drabbas av både i positiv och negativ mening. Jung hävdade att om ett komplex har mystiska eller universellt mänskliga egenskaper kan vi sluta oss till att det kommer från det kollektivt omedvetna.

Arketyper kan finnas som [31]:

Dessa var menade `som en bro mellan biologin och det andliga livet, som en bro mellan kropp och själ'.

Kan det vara så att människan utvecklas genom en knappt märkbar evolution. Det har påståtts att medellängden blir längre och längre men att man även var långa på vikingatiden. Om man antar att hjärnan också ändras så skulle väl detta märkas. Det tar nog väldigt lång tid innan vi får antenner på huvudena och skickar telepatiska meddelanden men någon förändring kanske har gjort sig gällande på ett par tusen år. Kan det vara så att förändringarna sker i steg, inte genom en biologisk mutation eller naturligt urval utan genom en ny tankeströmning. Folk börjar tröttna på alla profeter, bara någon enstaka går till historien, man slutar att bränna folk på bål för häxeri osv. Kan det vara så att när människan förvandlas så projiceras nya tankebanor på omgivningen eftersom de inte är medvetna och därmed inte kan iklädas ord. Symboler har ju ofta satt spår i historien men dessa beskriver antagligen bara steg i människopsykets utveckling.

Symboler är det enda språk som kan beskriva realiteter som inte är av tredimensionell natur [11]. Våra psyken är inte tredimensionella, de är mångdimensionella, och symboler är det som bäst uttrycker dessa andra, mångdimensionella delar av oss. En symbol uttrycker inompsykiska processer genom bilder. Symboler för självet, ett ord som Jung använde och som kineserna kallar tao, är i den enklaste formen en cirkel som är indelad i kvadrater. I österlandet kallar man denna symbol för mandala, en symbol för helhet, en försoning av alla möjliga motsatser. Många kulturer använder liknande bilder rituellt, i syfte att läka, t ex navajo-indianernas sandmålningar, tibetanska mandala-symboler, aboriginernas konst osv.

Kulturhjältar kan också fungera som symboler för självet: Kristus, Buddha, Krishna, Kali, Jungfru Maria, Isis osv. Moderna populära symboler är Stålmannen, Jultomten och E.T. av vilka den senare till och med återuppväckts från de döda.

Jung lade stor vikt vid självförverkligandet som han ansåg vara en slags utvecklingsprocess. Denna process kallade han individuation.