Detta är ett försök att hitta en epistemologisk
(kunskapsteoretisk) förklaringsmodell till vissa vetenskapliga
metoder. Början handlar om modellens (analogins) användning
genom tiderna samt en betraktelse av själva modellerandet som en
vetenskaplig process. Det tredje kapitlet går ganska djupt in
på hjärnans funktionssätt och den kreativa processen,
vilket sedan bäddar för en slutlig jämförelse
mellan den kreativa processen och vetenskapligt forskande.
Preliminärt kan man skilja mellan fyra slags problemområden:
Kausala studier = Vilka faktorer påverkar förfaringssätt?
Metodologiska studier = Vilka regler bör man följa?
Individuell nivå
1
2
Social nivå
3
4
Olles studie handlar om förhållandet mellan ruta 1 och 2 och mellan 3
och 4. Den som funderar en smula inser att det måste råda något
samband. Det vore fånigt att föreskriva regler (2) som vi var
programmerade att bryta mot (1). Och, Å andra sidan, om det
underliggande programmet (1) helt styr vad vi gör, blir inte
rekommendationer (2) överflödiga. Men hur hänger 1 och 2
(respektive 3 och 4) samman?
Om jag förstår Olles lösning rätt går den ut
på att säga att det gäller att konstruera en omgivning
där de kausala faktorerna medger att man arbetar med rätt
metoder. Hjärngymnastik för individen och kreativa
miljöer på social nivå.
