Den blomstertid nu
kommer med lust och fägring stor. Du nalkas, ljuva sommar, då gräs och gröda gror. Med
blid och livlig värma till allt som varit dött, sig solen strålar närma och allt blir
åter fött.

De fargra blomsterängar och åkerns
ädla säd, de rika örtesängar och lunden gröna träd de skola oss påminna Gudds
godhets rikedom, att vi den nåd besinna, som räcker året om.
|