Jag skrev min första dikt i januari 1990, 23 år gammal. Det var en resa som förändrade allt. Jag hade jobbat som sportjournalist i några år. Så sa jag upp mig och åkte till USA. Efter några veckor kom suget. Jag saknade det dagliga skrivandet så jag började skriva nåt slags rese-dagboksprosa, helt enkelt för att det var kul.

Hemkommen från det stora landet satt jag i Västerås, läste "Tid för kärlek" och blev sugen, nyfiken. Kan jag? Så jag testade. Ett antal hundra dikter och fyra år senare fick dikterna slutgiltigt ge plats för prosan. Därför har jag sammanställt den här samlingen, som ett slags bokslut som får gälla till den dag poesin ropar på uppmärksamhet igen. Det är ingen greatest hits, alla perioder har fått plats. En del ler jag åt, andra är jag mäkta stolt över. Vill ni ändå ha en best of? Ok, kolla nedan.

Läs några väl valda 

 

   
 
 
 
 
 
   
   
   
 
Ladda hem pdf:
 
       
       
   

Tillbaka till första sidan

 
       
   

E--post till Andreas Stickler

 
       
       
 
       
  Greatest hits ...    
       
  1.

som att förstå
att den blå vasen som föll
aldrig krossades mot golvet
Den spräckte sig själv
på vägen ner


2.

Ett barn har lärt mig
hur man gör hål i himlen
med slangbellan om natten

Ikväll ska jag gå ut
och skjuta mig ett eget stjärntecken

 
       
       
   
Publicerade i Svenska akademins tidskrift ARTES nr 2/94