En sällsam näradödenupplevelse

Det tycks gå att ta kommandot över en näradödenupplevelse och styra dess fortsatta förlopp. Åtminstone påstår sig den amerikanska författarinnan Phyllis Atwater i boken Coming Back to Life s 34-39 ha gjort detta. Under ett kritiskt sjukdomstillstånd fann hon att hon hade lämnat sin fysiska kropp och svävade uppe vid taklampan i sin matsal. Hon trodde sig vara död, men upptäckte att hon hade sina sinnes- och själsförmögenheter i behåll och började tankemässigt ställa frågor. Därvid substantialiserades tankarna till pastellfärgade genomskinliga bubblor, dock utan att antaga någon bestämd storlek eller form. Hon beslöt då att samla tankarna i en enda brännpunkt och projicera denna till ett ställe framför sig för att undersöka om tänkandet var en skapande kraft och vad hon i så fall kunde åstadkomma.

Då denna målinriktade process startade undergick hennes omgivning en märklig förändring. Matsalen tonade sakta bort och en ny rymd sänkte sig ned ovanifrån och omslöt henne. Denna nya rymd var både ljus och mörk på samma gång, men den var utan former, färger, ljud, massa och rörelse. Ändå förnam hon närvaron av allt detta. På något sätt fanns i denna skenbart tomma rymd allt som någonsin varit, är och skall bli. Rymden var allt och ingenting, och hon förnam ett slags vibration, en pulserande energi. Förnimmelsen var mycket behaglig, så i detta fullproppade intet gick hon vidare med sitt experiment.

Hon beslöt att skapa ett hus och gjorde det genom att först visualisera husets alla detaljer och proportioner klart och tydligt i sinnet, varefter hon projicerade ut det till ett bestämt ställe framför sig. Till sin häpnad fick hon se huset ta gestalt, och det hela gick snabbt. Hon rörde sig fram till huset, knackade på en fönsterruta och fann att denna tycktes vara av glas. Hon öppnade och stängde dörrar och fönster, undersökte husgrunden, taket och skorstenen och konstaterade att huset var lika påtagligt och solitt som vilket fysiskt hus som helst.

Men huset var ett dött ting och Phyllis ville gå vidare med att skapa något levande. Hon konstruerade i sinnet en stor ek med tjock stam, knotiga rötter och en mängd lövbeklädda grenar. Eken projicerades till husets högra sida och på ögonblicket stod den där, komplett med bark och insektshål.

Phyllis visste nu att hon kunde skapa. Hon hade dragit samman vad hon kallar subtil primärmateria - tankeenergi - och fått den att ordna sig till döda och levande ting. Tankar hade substans och massa och kunde med viljeakter ges önskad form och gestalt. Hon fortsatte sitt skapande genom att forma och ge liv åt människor, hundar, stolar, böcker, pennor, bilar, fåglar, blommor, moln, floder och hela städer. Alla de varelser hon skapat var levande och rörde sig av sig själv, och var och en av dem skötte sina angelägenheter efter eget gottfinnande. Runt omkring henne pågick nu samtal och allehanda aktiviteter. Det hela var fullkomligt verkligt, och Phyllis betraktade fascinerad sin skapelse en lång stund.

Därefter fick hon lust att återse sina döda släktingar och vänner. Hon hann knappt tänka tanken förrän de var där - hennes far, hennes farfar som hon aldrig sett, och en mängd bekanta från det förgångna. Alla såg ut som hon mindes dem, men verkade livfullare och friskare. Farfadern, som hon ju aldrig sett, hade en påtaglig likhet med hennes faster. Så ville hon se Jesus, för vars liv och gärningar hon hyste stor beundran. Omedelbart stod Jesus framför henne, och de hade ett långt och trevligt samtal med varandra. När Jesus försvann, försvann också alla släktingarna och vännerna. Resten av sin skapelse upplöste Phyllis genom att tänka bort den.

Hon var nu ensam i den tomma rymden och betraktade sig själv för att se vilken skepnad hon hade. Till sin häpnad men även glädje upptäckte hon att hon inte hade någon alls. Hon var bara en gnista av rent medvetande. Hon kände sig hel, ren och okomplicerad, men utan något jagområde eller individualitet. Runt omkring henne fanns miljarder gnistor av samma slag, tindrande och skimrande som blinkljus.

Phyllis befann sig i ett sällhetstillstånd som hon menar skulle ha varat i evighet om inte ett smärtsamt minne hade gett sig tillkänna. Med detta minne framträdde hela hennes liv från födelsen till den förmodade döden. Hon hade hört talas om den återblick på det avslutade jordelivet som ingår som beståndsdel i dödsprocessen och förväntade sig ett slags videoföreställning av sitt liv som Phyllis. Men någon sådan föreställning blev det inte. I stället fick hon återuppleva varje tanke hon någonsin tänkt, varje ord hon någonsin sagt och varje handling hon någonsin utfört. Hon fick dessutom uppleva den verkan som dessa tankar, ord och handlingar haft på alla dem som funnits i hennes omgivning eller inflytelsesfär, vare sig hon känt dem eller inte. Men denna verkan gällde inte bara människor. Hennes tankar, ord och handlingar hade också påverkat djuren, växterna, vädret, marken osv. Hon fick uppleva de konsekvenser som hennes livsföring haft på hela hennes omgivning. Inte ett enda ord, inte ett enda misstag, inte en enda oväsentlighet undgick redovisning. Hon förstod att alla livsyttringar fortsatte att leva sitt eget liv efter det att de blivit frisläppta. Vi lever i ett hav av energiutflöden och tankevågor, och hålls individuellt ansvariga för vad vi släpper ut i detta.

Det var den icke-jordiska Phyllis som bedömde den jordiska Phyllis och bedömningen blev hård. Liksom hon redan insett att kroppen inte var hon själv, insåg hon nu att inte heller Phyllis var hon själv. Phyllis var en personlighet som hon projicerat, en roll som hon spelat, och denna roll hade hon inte spelat särskilt bra. Hon blev besviken och ledsen över detta konstaterande, men kände samtidigt tillfredsställelse över att hon varit handlingskraftig, att hon ansträngt sig för att bli en bättre människa och att hon lärt sig en massa saker. Helhetsbedömningen blev att personligheten Phyllis varit god och att det jordeliv denna personlighet hade bakom sig var värdefullt.

Under bedömningsprocessen började den "tomhet" hon vistats i dra sig tillbaka och matsalen tonade fram igen. Hon befann sig fortfarande intill taklampan och kunde se ned på sin kropp där den låg på golvet. Hon uppfylldes av kärlek och förståelse och flöt tillbaka in i kroppen genom hjässan. När medvetandet återkom, var hon den jordiska Phyllis igen.

--- ooo ---

När man jämför Phyllis Atwaters upplevelse med de sedvanliga näradödenupplevelserna, slås man inte bara av att hon tog kommandot över sin upplevelse utan också av att denna innehåller samtliga utom ett av de principiella element som förekommer i en fullständig näradödenupplevelse av den sedvanliga typen. Det som fattas i Phyllis upplevelse är ljusvarelsen. Ingen sådan uppenbarade sig för henne. Men de övriga elementen finns med: känslan av frid och välbefinnande, förnimmelsen av att vara utanför den fysiska kroppen, varseblivningen av den fysiska omgivningen, övergången till "andra sidan", upplevelsen av en överjordisk omgivning, mötet med icke-fysiska varelser, återblicken på jordelivet, återvändandet till jordelivet.

Phyllis skapande av varelser och ting indikerar att de i näradödenupplevelserna förekommande släktingarna, vännerna, religiösa gestalterna, vackra trädgårdarna etc är hallucinationer, förmodligen avsedda att lugna den nyss avlidne inför den förvandling som förestår sedan de inledande faserna i dödsprocessen är genomgångna. Dessa hallucinationer kan tolkas som tredimensionella rörliga bilder av mental materia i den döendes mentala aura, alstrade av någon aktör (förmodligen det högre jaget) i den döendes undermedvetna. Phyllis tog själv hand om detta bildskapande där hon svävade uppe vid taket, omgiven av sin aura med dess mentala och andra skikt. Hennes högre jag var dock inte passivt under hela upplevelsen. Det stod åtminstone för den genomgång av jordelivet hon fick sig serverad.

En överblick över de i en fullständig näradödenupplevelse förekommande elementen och deras tolkningar finner du på sidan Näradödenupplevelser . Läs också gärna den utförliga berättelsen om dr Wiltses näradödenupplevelse och den vetenskapliga artikeln Ett nytt livskontrakt . Läror som ger en esoterisk tolkningsbakgrund till näradödenupplevelserna finner du på sidan Teosofiska läror m m .