Att samtidigt befinna sig på två platser
Det finns ett tillstånd i vilket människans själ tycks ha delats i två
delar på ett sätt som får henne att vara medvetet närvarande på två olika
platser samtidigt. Detta märkliga tillstånd kallas bilokation.
Ett exempel på detta lämnas av Sällskapet för psykisk forskning i Helsingfors. Sällskapet företog ett experiment, vid vilket en kvinna själsligen skulle bege sig till ett hus på en angiven adress. Där skulle hon gå in i en viss lägenhet, som hon aldrig tidigare besökt, och se vad som just då försiggick. Kvinnan placerades i en bekväm fåtölj och föll utan hjälp av hypnos i trans. Efter några minuter hade hon letat upp lägenheten ifråga och berättade från sin plats i fåtöljen att det var mörkt i alla rum utom i en liten kammare med fönster mot gården. Där satt en svartklädd flicka och läste i en bok. Detta visade sig vid kontroll vara sant, och man konstaterade också att kvinnan inte kunde ha fått kännedom om den svartklädda flickan på annat sätt än genom sin egen närvaro i kammaren.
Ett mycket tankeväckande fall av bilokation återges av G N M Tyrrell i boken Parapsykologins grunder. En kvinna berättar:
Jag låg i sängen och tänkte på något som
jag hade lust att göra - något som var ytterst angenämt men i högsta
grad själviskt. Plötsligt blev jag medveten om att jag befann mig på
två ställen på samma gång. Det ena jaget låg kvar i sängen och såg ut
som jag i normala fall gör. Det andra jaget stod vid sängens fotända,
fullständigt stilla, mycket rak, klädd i vitt och med en madonnaliknande
slöja över huvudet. Jag lade särskilt märke till dräktens bländande vithet.
Vi hade nu en livlig diskussion. Mitt vita jag sade: "Du vet mycket väl
att du inte kommer att göra det där som du tänker på." Mitt jag i sängen...sade:
"Jag gör som jag vill." Det var alldeles avgjort så att jag själv var
båda jagen och att mitt medvetande befann sig på båda ställena samtidigt.
... Vardera jaget såg hela tiden det andra och dess yttre omgivning, och
det vita jaget såg omgivningen sådan den såg ut från platsen vid sängens
fotända. Det vita jaget hyste medkänsla med det andra men kände samtidigt
förakt för det. Jag vill tala om att mitt vita jag avgick med segern. Jag
har inget minne av sammansmältningsprocessen - jag vet bara att båda
jagen i ett givet ögonblick betraktade omgivningen från samma plats.
Ännu en variant av bilokation beskrivs av Julia Keightley (Jasper Niemand) i ett brev till Constance Wachtmeister:
Så...kände jag mig en morgon, samtidigt
som jag klädde mig och funderade över dagens kommande göromål, vara
i kroppen på en vän som befann sig ute till havs på en båt. Han stod
framför en spegel och krånglade med en kragknapp medan han tänkte på
mig. Jag skrev ned datum och klockslag, och fann senare att det stämde.
Det märkliga var att jag kände mig vara båda personerna samtidigt och tänkte
bådas tankar.
Vad kan då tänkas vara den rimligaste förklaringen till att en människa upplever sig vara medvetet närvarande på två platser samtidigt? Esoterikens svar på frågan är att människan i sin organism har kroppar av icke-fysisk materia, och att en sådan kan sändas till en annan plats än den där den fysiska kroppen befinner sig. Samtidigt som hon därvid identifierar sig med den fysiska kroppen identifierar hon sig med den icke-fysiska (alternativt med en annan människas fysiska kropp som i Julia Keightleys fall).