Drömmar
Sömn och drömmar
Som alla vet har man under de senaste årtiondena bedrivit en hel del vetenskaplig forskning på området sömn och drömmar och därvid gjort många intressanta och tankeväckande observationer. Bl a har man konstaterat att alla människor drömmer under sömnen, vare sig de minns sina drömmar eller inte. Seende människor drömmer främst i svart-vita, ibland i färgade, visuella bilder, medan blinda människors drömmar utgörs av icke-visuella sinnesupplevelser såsom ljud-, berörings- och luktförnimmelser. En seende som blivit blind övergår efter hand från visuella till icke-visuella drömmar. Det är inte ovanligt att en person har samma dröm flera nätter, och det förekommer att enäggstvillingar har samma dröm samma natt.
Mest levande och uttrycksfulla är drömmarna under de faser av sömnförloppet då den sovandes ögon av och an rör sig under de slutna ögonlocken. Ögonrörelserna tycks därvid sammanfalla med dröminnehållet. När den sovande drömmer att han kör bil och har blicken fäst på vägen är ögonen stilla, medan de när han betraktar ett fallande föremål rör sig nedåt. Dessa sömnfaser kallas på grund av ögonrörelserna för REM-faser (REM står för Rapid Eye Movement). Remfaserna upptar hos vuxna personer ungefär 20 % av sömntiden och innehåller den stora merparten av nattens drömmar.
Längre bort från REM-sömnen ligger den s k djupsömnen, under vilken drömmar tycks vara sällsynta. När de förekommer är de kortare och inte lika visuella och livfulla som REM-drömmarna. De handlar ofta om aktuella problem och kan innehålla logiska resonemang som inte verkar vara drömmar. De kan upplevas som att man är vaken och ligger och tänker. Djupsömnen upptar hos vuxna personer också ungefär 20 % av sömntiden.
Vi kan alltså drömma under såväl REM- som djupsömnsfaserna och vi kan dessutom drömma under övergångsfaserna mellan sömn och vaka. I de faserna - som kallas hypnagoga - bjuder drömmarna ofta på märkliga fysiska sensationer, konstiga samtal och s k hallucinatoriska synförnimmelser. Övergångsfaserna upptar ungefär 5 % av sömntiden.
Vi sover som sagt olika djupt under olika faser av nattens sömnförlopp, och forskarna brukar med avseende på detta djup indela sömnen i fyra stadier där varje stadium bl a uppvisar ett speciellt hjärnvågsmönster. Enligt denna indelning sjunker vi, efter att ha passerat övergångsstadiet mellan sömn och vaka, ner i sömnstadium 1 och sedan i tur och ordning vidare till stadierna 2, 3 och 4. Från stadium 4 återvänder vi omvända vägen via stadierna 3 och 2 till stadium 1 och har där en REM-dröm på fem ā tio minuter. Då har vi fullbordat en sömncykel på ca 90 minuter. Sömncykeln upprepas sedan ett antal gånger tills morgonen och uppvaknandet kommer, men med den skillnaden att djupsömnen i stadierna 3 och 4 vanligen bara förekommer i den första eller de första cyklerna och att REM-faserna med dess drömmar i stadium 1 blir allt längre för varje cykel. Ca 70 % av djupsömnen infaller under den första tredjedelen av natten, medan över 50 % av drömmarna infaller under den sista. Sammanlagt drömmer vi ungefär en och en halv timma under en nattsömn på sju ā åtta timmar. Under resten av sömntiden tycks medvetandet enligt forskarna vara slocknat eller så att säga befinna sig i dvala, dvs vi skulle som det heter vara medvetslösa.
Under drömmandet ökar pulsen, blodtrycket och andningsfrekvensen och närmar sig dagvakentillståndets. Hjärnans blodgenomströmning och ämnesomsättningen ökar också, medan musklerna däremot slappnar av. Drömmarna synes därför vara förbundna med hjärnaktivitet och annan kroppslig aktivitet, och de aktiviteterna tycks kunna vara såväl orsak till, som förorsakade av, drömmarna.
Drömmarna kan efter sitt innehåll indelas i olika typer och några av dessa typer ger forskarna bekymmer i det att de inte kan förklaras inom ramen för den mekanistiska världsbilden, den världsbild enligt vilken medvetandet och själslivet - och givetvis även drömmarna - är produkter av hjärnans fysik och kemi. En prekognitiv dröm, dvs en dröm i vilken drömmaren upplever en framtida händelse som senare faktiskt utspelas i verkligheten, förklaras därför som en tillfällighet eftersom framtiden enligt den mekanistiska världsbilden inte kan existera i förväg. Och en dröm i vilken drömmaren upplever sig bevittna en händelse som samtidigt faktiskt äger rum på en avlägsen plats förklaras såsom uppkommen genom telepati, eftersom medvetandet med sitt själsliv inte kan lämna den hjärna som genererar det. En sådan dröm, liksom alla andra drömmar, anses vara hallucinatorisk och utspela sig i vad psykologerna kallar den sovandes inre subjektiva rum, ett rum som enligt psykologerna bara existerar i den sovandes fantasi.
Den korta och fragmentariska överblick över den vetenskapliga sömn- och
drömforskningens resultat som jag nu gjort, ger oss sökande själar en hel del
kunskap att ta fasta på. Men givetvis är den kunskapen långtifrån tillräcklig
för att tillfredsställa vårt behov av att få veta vad vi egentligen har för oss
under nattsömnen. Vi har också invändningar mot de vetenskapliga förklaringarna
till prekognitiva och andra märkliga drömmar, och vi har svårt att tro att vårt
medvetande skulle vara utslocknat under de sömnperioder då vi inte drömmer.
Därför tillgriper vi s k esoteriska synsätt för att vidga vyerna, och många av
oss har skaffat sig kompletterande kunskap genom att studera sitt eget drömliv.
Ett esoteriskt synsätt
Ett esoteriskt synsätt som kan anläggas på drömmar och drömmande är följande: Vårt medvetandecentrum, det som kan kallas upplevaren eller egot, är kontinuerligt. Det har i princip inga tidsluckor under vilka det är utan upplevelser. Egot är alltså under såväl sömnen som perioden mellan två jordeliv involverat i en fortlöpande varseblivnings- och upplevelseprocess. Ty egot i sig behöver inte någon vila. Det är delar av dess organism som behöver perioder av vila och återhämtning. När den fysiska kroppen sover för att få denna vila och återhämtning och egot därför inte med dess hjälp kan skaffa sig upplevelser, skaffar det sig sådana med hjälp av ett antal olika icke-fysiska vehikler som alla ingår i organismen. (Vehikel betyder hölje, bärare, kropp.) Ett av dessa vehikler är av s k astral substans, ett är av vad som kan kallas tankesubstans och ett är av andlig substans. Vart och ett av dem har sinnesorgan med vilkas hjälp egot kan varsebli omgivningarna och händelserna på det tillvaroplan där vehiklet befinner sig, och vart och ett av dem kan tillfälligt utgöra säte för egot som då upplever sig vara på planet ifråga och agera där.
Under sömnen kan egot alltså lämna sitt säte i den fysiska kroppen och är då i stånd att med hjälp av sina övriga vehikler skaffa sig upplevelser på såväl det fysiska som några av de icke-fysiska tillvaroplanen. När detta sker är det icke-fysiska vehiklet förbundet med kroppen medelst den s k silversträngen, och via den strängen kan information om egots upplevelser under dess nattliga förehavanden nå den fysiska hjärnan. Det är också längs strängen som egot återvänder till kroppen.
Den information som når hjärnan är dock vanligen mycket fragmentarisk och förvrängs dessutom vid registreringen i hjärnminnet av hjärnans egen nattliga aktivitet. Men hur som helst så alstras under egots utomkroppsliga förehavanden en del minnesavsättningar, och dessa kan egot varsebli när det återvänt till kroppen. De upplevs då som drömmar vilkas innehåll uppfattas som nuverklighet. Alla drömmar - med undantag för s k klardrömmar - är dock imaginära återupplevelser av förflutna tilldragelser. Med klardrömmar menas drömmar under vilka egot vet att det drömmer och därför kan påverka dröminnehållet.
Det är emellertid bara en mindre del av drömmarna som genereras under utanförkroppentillstånden. Större delen av dem är effekter av våra upplevelser under dagvakentillståndet i kroppen, och kvaliteten på dessa upplevelser bestämmer kvaliteten på drömmarna och gör dessa angenäma eller oangenäma. Allt vi är med om under dagvakentillståndet registreras i minnet och utgör tillsammans med tidigare nämnda minnesavsättningar det material, av vilket drömmarna komponeras.
Att det - med undantag för klardrömmarna - inte är egot själv som svarar för komponerandet är uppenbart. Ty visserligen är egot i drömtillståndet medvetet om vad som händer, men det är inte självmedvetet, dvs det är inte i stånd att reflektera över sig själv och sin drömsituation och inte heller i stånd att utföra viljeakter. Drömmarna komponeras av vad vi kan kalla "drömkonstruktörer" i organismen och egot är en passiv åskådare till, eller deltagare i, de begivenheter som dessa konstruktörer bjuder på.
Om vi nu kombinerar det här esoteriska synsättet på drömmar och drömmande med det vetenskapliga, verkar det som att egot under sömnstadierna 2, 3 och 4 vistas utanför kroppen och då i olika icke-fysiska vehikler skaffar sig upplevelser på olika tillvaroplan. Fragment av dessa upplevelser registreras i mer eller mindre förvrängd form av hjärnans minnesapparat och utgör tillsammans med dagvakentillståndets minnesavsättningar det material, av vilket drömkonstruktörerna komponerar de drömmar som serveras egot i dess inre subjektiva rum när det under sömnstadium 1 återvänt till den sovande kroppen.
En intressant beskrivning av hur drömprocessen då kan tänkas fungera lämnas av den amerikanske läkaren Jerome Anderson som vid ett tillfälle gjorde en sällsam erfarenhet under själva uppvaknandet ur sömnen. Vid det tillfället vaknade han nämligen inte upp i sin fysiska kropp utan utanför denna. För ett ögonblick fann han sig stå ett stycke från kroppen och såg då hur, som han uttrycker det, fantasin arbetade i hans drömmande hjärna. Han såg eller rättare sagt förnam också närvaron av en varelse som var i full färd med att tänka och vars tankar, när de togs upp av hjärnan, liknade bilder som projiceras på en vägg. Såväl hans position i rummet som det han iakttog varade tillräckligt länge för att han skulle hinna förstå att det han alltid betraktat som planlösa drömmar, faktiskt var verkliga tankar och bilder som en varelse alstrat för sitt nöjes skull, precis som när han själv drömde dagdrömmar. Han förstod nu förhållandet mellan vad han kallar själen och den mänskligt-animala kroppen, och strax därpå smälte hans jagkänsla på något obegripligt sätt samman med den drömmande varelsen och dröminnehållet.
Anderson anser att han så att säga tog sitt lägre jag på bar gärning när detta stökade omkring bland de bilder och intryck som lagrats i hjärnan under dagvakentillståndet. Det lägre jaget, säger han, har inte förmågan att själv och med egen viljekraft skapa de ting det drömmer om. Det får därför nöja sig med att utnyttja diverse fantasier och de intryck som sinnena samlat under dagens lopp. Allt detta utgör det förråd ur vilket det lägre jaget hämtar materialet till sina drömmar. Därför är våra lägre drömmar reflexer av våra sinnestillstånd under dagen och en förändring i vårt sätt att leva medför en förändring av dessa drömmar.
Den dröm Anderson upplevde vid detta tillfälle kallar han lägre . Men han talar också om högre drömmar och menar att dessa har sin upprinnelse i inflytelser från den högre delen av vår organism. Dessa inflytelser, säger han, når kanske inte det drömmande medvetandet i ren och oförändrad form, men en från den högre delen av organismen kommande tanke bör kunna ge upphov till en dröm som någorlunda speglar tanken ifråga. På så sätt kan den högre delen av organismen överföra information till hjärnmedvetandet om kommande händelser m m.
Andersons indelning av drömmarna i lägre och högre är givetvis otillräcklig när man vill studera drömmarna systematiskt. Man behöver då en mer detaljerad indelning och en sådan kan utifrån olika kriterier göras på flera sätt. När jag nu övergår till att ge exempel på olika slags drömmar, utgår jag dock inte från en på vissa kriterier baserad indelning utan väljer helt enkelt ut fem intressanta typer. Detta av tidsskäl. Jag utesluter då flera typer som i och för sig kan vara mycket intressanta, bl a hypnotiska drömmar, flygdrömmar, problemlösningsdrömmar, symboliska drömmar och drömmar som sänds oss av själar som vill påverka oss. Likaså utesluter jag de drömmar som förorsakas av yttre sinnesretningar och andra fysiologiska impulser. Bland drömmar av den typen hittar man dock många som visar hur vår tidsuppfattning kan förändras under drömmandet, och jag vill därför parentetiskt peka på en sådan. Den drömmen utlöstes av en vattendroppe som föll på en sovande mans ansikte och omedelbart väckte honom. Då droppen träffade ansiktet framkallade den ett långt händelseförlopp med stormar, skeppsbrott och mycket annat, ett händelseförlopp som drömmaren upplevde såsom mycket långvarigt, men som faktiskt utspelades under den bråkdel av en sekund som förflöt mellan beröringen av droppen och uppvaknandet. Denna dröm visar att vi under ett ytterst kort tidsavsnitt kan uppleva en mycket lång dröm och därvid tycka att drömmen tar motsvarande långa tid i anspråk. Förmodligen kan vi också omvänt under ett långt tidsavsnitt uppleva en mycket kort dröm och därvid tycka att drömmen bara varar ett kort ögonblick. Detta indikerar att tiden är högst relativ, något som också har visats med hypnotiska experiment.
De fem typer av drömmar som jag nu skall ge några illustrerande exempel på
är följande: (1) simultandrömmar, (2) gemensamma drömmar, (3) prekognitiva
drömmar om kommande händelser, (4) retrokognitiva drömmar om händelser i
tidigare jordeliv och (5) klardrömmar, dvs drömmar i vilka drömmaren vet att
han drömmer och kan påverka drömmens utformning.
Simultandrömmar
Jag börjar med simultandrömmar. En sådan upplevs av drömmaren som samtidig med en verklig händelse på det fysiska tillvaroplanet. Drömmaren känner inte till denna händelse i förväg och den tilldrar sig på en annan plats än den där hans sovande kropp befinner sig. Drömmaren tycker ofta att han är närvarande på platsen ifråga och han kan uppleva händelseförloppet som observatör, som deltagare eller som medupplevare.
Först en observatörsdröm. Det är en flicka som en natt drömmer att hon befinner sig i en väninnas hem då det ringer på dörren. När väninnans far öppnar ser hon väninnan och dennas pojkvän, och båda verkar vara höggradigt berusade. Väninnan, som heter Anna, stapplar in i badrummet och kastar upp. Fadern är mycket arg och ett samtal utspinner sig mellan honom och Anna. Samtalet slutar med att Anna lovar att aldrig mer dricka sig berusad eftersom följderna är så obehagliga. Nästa dag besöker flickan Anna och berättar om drömmen. Den ytterligt förvånade Anna bekräftar då att nattens händelse hade utspelats precis som i drömmen och att samtalet mellan henne och fadern hade slutat med hennes löfte att aldrig mer dricka sig berusad.
Så en deltagardröm. I denna drömmer en man att han kommer hem från sitt arbete och finner en mängd människor kring huset - poliser, grannar och familjen. Man berättar för honom att en man har mördats i hans hus med ett skott i huvudet, men vill inte tala om vem det är. Han drar i drömmen dock slutsatsen att den mördade är hans bror eftersom brodern är den ende i familjen som inte är närvarande. Denne befinner sig nämligen på besök hos en kusin utanför staden. På morgonen efter drömmen får familjen meddelande om att den kusin som brodern besökt är död. Han blev skjuten i huvudet av sin fru kvällen innan.
Den här drömmen stämmer inte riktigt överens med den verkliga händelsen, och så måste rimligen vara fallet med deltagardrömmar. Drömmaren kan ju inte deltaga i det fysiska skeendet och detta ges i drömmen därför en förvanskad utformning. En deltagardröm blir på så sätt bara halvsann.
I en medupplevardröm tycker den drömmande sig vara en annan person eller varelse och deltaga i dennes fysiska och emotionella upplevelser. Ett typiskt exempel är följande: En kvinna vaknade en natt tio minuter över två upp ur en förfärlig dröm, i vilken hon hade upplevt en plötslig och våldsam bilkollision som kunde liknas vid att ränna in i en tegelvägg. I kollisionsögonblicket föreföll det henne som om hon kört huvudet rakt genom ett glasfönster och samtidigt fått en stor mängd röd, tjock vätska kastad i ansiktet. På morgonen fick hon meddelande om att hennes bror under natten omkommit i en bilolycka. Han hade blivit påkörd rakt framifrån och därvid kastats genom vindrutan på sin bil. Han hade dödförklarats en kvart över två, dvs några minuter efter det kvinnan vaknat upp ur sin dröm.
I en annan medupplevardröm upplevde ett barn sig vara en kanin som bokstavligen sprang för livet. Drömmen var kort, men barnet hade ett tydligt minne av hur det kändes att vara en kanin med starka ben och mjuk päls. Det mindes också den kluvna känslan av skräck parad med tjusningen i att kunna springa så fort. På morgonen hittade barnets far en vit, delvis uppäten kanin utanför källarfönstret.
Medupplevardrömmar tycks visa att vårt ego under sömnen kan identifiera sig
med en vaken varelse - människa eller djur - och mer eller mindre intensivt
uppleva sig vara denna andra varelse.
Gemensamma drömmar
Nästa typ av drömmar som jag skall säga några ord om är de gemensamma
drömmarna. De kännetecknas av att två eller fler personer samtidigt drömmer
samma dröm. I ett exempel drömmer en kvinna att en barndomsvän gör en trettio
timmar lång resa till henne för att hälsa på, och att besöket bara varar i två
dagar. Hon skriver omedelbart ett brev till vännen i vilket hon berättar om
drömmen. Några dagar senare får hon ett brev från denne, ett brev som passerat
hennes eget på vägen. I sitt brev skriver vännen: "Jag hade en så konstig
dröm som jag vill berätta om. Jag drömde att jag hade rest hela vägen för att
hälsa på dig och att jag bestämde mig för att resa hem redan efter två dagar.
Är det inte löjligt att resa så långt för bara två dagar? Jag kan inte förstå
varför jag drömde så..."
Prekognitiva drömmar
Jag övergår så till de prekognitiva drömmarna. En sådan dröm visar händelser som ännu inte inträffat vid tidpunkten för drömmen, men som inträffar senare. Drömmaren ser in i framtiden på ett konkret och detaljrikt sätt.
I ett känt historiskt exempel med många vittnen inblandade drömmer den franska prinsessan de Conti en natt att en våning i hennes palats är färdig att störta in. I ett rum i just den våningen ligger hennes barn och sover. Hon vaknar förskräckt och kallar på några tjänare. Hon berättar sin dröm för dem och ber dem att omedelbart hämta barnen. Tjänarna försöker lugna henne och säger att drömmen bara var en mardröm, och först när prinsessan begär att få sin morgonrock för att själv hämta barnen ger de sig iväg. De har inte mer än hunnit hämta barnen och föra dem till prinsessans sovrum förrän ett brak talar om att någonting hänt. Det visar sig att taket i det rum där barnen legat fallit ner.
Framtiden tycks dock inte alltid vara ovillkorligt fastlagd. Detta kan illustreras med följande två exempel. I det första drömmer en kvinna att hennes 23-årige son drunknar. När denne nästa dag säger att han skall åka och bada med några vänner i en sjö ungefär 5 mil hemifrån, ber hon honom låta bli. Men sonen ger sig ändå iväg. Några timmar senare drabbas han av köldkramp i en kall del av sjön och drunknar.
I det andra exemplet drömmer en pojke att han är med om en bilolycka när han tillsammans med två kamrater är på väg hem från en fest. Drömmen oroar honom i så hög grad att han avstår från att följa med kamraterna till festen. På hemväg från festen kör dessa mycket riktigt av vägen, ned i ett dike. Pojken drar slutsatsen att drömmen räddade honom från att bli skadad.
I det första exemplet tycks framtiden ha varit så fast utstakad för kvinnans son att hon trots sin kännedom om den inte kunde ändra verklighetens händelseförlopp. I det andra exemplet ändrade pojken på det verkliga händelseförloppet, och detta tyder på att även om framtiden redan är skriven så kan man ändra i manus. Eller förhåller det sig så att det bara är en del av framtiden som redan är skriven, resten beror på hur drömmaren reagerar.
I båda exemplen tilldrog sig det verkliga händelseförloppet i nära
anslutning till drömmen, och så är vanligen fallet med prekognitiva drömmar. En
drömforskare förde anteckningar om hur lång tid som förflöt mellan dröm och
verkligt händelseförlopp och fann då att prekognitionerna blev färre ju längre
bort i tiden de verkliga händelseförloppen låg. Vi är alltså mer benägna att
drömma om näraliggande händelser än om avlägsna. Det finns dock exempel på
prekognitiva drömmar som förverkligats först flera år efteråt.
Retrokognitiva drömmar
Så några exempel på retrokognitiva drömmar om händelser i tidigare liv på jorden.
En man drömmer att han befinner sig i en praktfull barocksal där en överdådig fest pågår. Han är anställd som tjänare i huset och vid kvällens evenemang hjälper han till att servera. Av klädedräkterna att döma befinner han sig i en 1600-talsmiljö och han känner många av de närvarande. Det hela är honom välbekant och han förstår att han i drömmen är tillbaka i sitt föregående liv. En av damerna är uppenbart intresserad av honom och pratar med honom varje gång han befinner sig i hennes närhet. Hon låter honom förstå att han senare är välkommen till det gästrum där hon skall tillbringa natten. Tyvärr går han miste om det äventyret ty han vaknar just när man bryter upp från bordet.
De kanske mest häpnadsväckande retrokognitiva drömmarna är de i vilka drömmaren hörbart talar ett främmande språk som han eller hon i dagvakentillståndet inte har kunskaper i. Så är fallet i följande exempel. En kvinna och hennes man väcktes en natt av märkliga ljud från sin lilla dotters rum. "Vi steg upp", berättar kvinnan, "och gick in till flickan men fann att hon sov helt lugnt. Vi blev förbryllade och skulle just gå tillbaka till vårt eget rum när hon började tala i sömnen. Hon talade snabbt på franska med en för oss okänd röst. Vår dotter är bara sex år och har aldrig varit utomlands och har aldrig träffat någon som talat franska.
Hon talade franska flera nätter i rad. Varken jag eller min man har tagit
mer än mycket elementära kurser i språket så vi hade svårt att förstå vad hon
sade. Min man lånade en bandspelare på jobbet och vi spelade in ett av flickans
nattliga samtal. Vi tog bandet till franskläraren vid gymnasiet, och hon
lyssnade på bandet och sade att flickan på bandet letade efter sin mamma som
hon skilts från när deras by anfölls av tyskar. Hon sade att flickan tycktes ha
gått vilse och att hon av röstens tonfall att döma var mycket ängslig. Jag har
en känsla av att vår dotter tidigare levt i en by i Frankrike och förmodligen
dog i något av de två världskrigen."
Klardrömmar
Slutligen skall jag så säga några ord om klardrömmar, dvs drömmar i vilka drömmaren är självmedveten och kan reflektera över sig själv och drömsituationen. Han vet därför att han drömmer samtidigt som han är i stånd att i större eller mindre utsträckning påverka dröminnehållet.
Drömmarens insikt om att han drömmer kan variera i skärpa. Drömmarna kan så att säga ha olika grader av "klarhet". I drömmar av hög klarhetsgrad kan drömmaren känna sig lika vaken som i dagvakentillståndet, tänka lika obehindrat, fatta och genomföra beslut vad gäller dröminnehållet och minns efter uppvaknandet vad han upplevt.
Forskning har visat att klardrömmar vanligen tilldrar sig under sömnens REM-stadium och att drömmarens tidsuppfattning då tycks vara densamma som i dagvakentillståndet. Ett händelseförlopp som i dagvakentillståndet tar fem minuter att uppleva tycks alltså ta fem minuter även i klardrömmen. Dessa uppgifter är av intresse när vi försöker bilda oss en uppfattning om vad klardrömmar egentligen är.
Ser vi då till den tolkningsmodell som jag anförde i början av föredraget och som utgör en kombination av vetenskap och esoterik, så utspelas REM-stadiets klardrömmar i drömmarens inre subjektiva rum. Detta kan man föreställa sig vara den mentala aura som omger egot. Nu är det emellertid inte som i vanliga REM-drömmar fråga om återupplevelser av förflutna tilldragelser, utan drömmaren har så att säga vaknat i detta rum mitt i en dröm och kan med sitt självmedvetna tänkande manipulera drömmens fortsatta förlopp. Han kan med tankekraft befalla fram de miljöer han önskar och befolka dem med de växter, djur och människor han vill. Dessa tycks sedan leva sitt eget liv men agerar enligt hans eventuella intentioner. Den inre drömvärlden är hans privata värld, en värld av tanke som gestaltas åt honom av drömkonstruktörerna i hans undermedvetna och som i klardrömstillståndet berikas med de inslag som hans vilja och tankekraft befaller fram. Av vetenskapen betraktas innehållet i denna värld som inre hallucinationer, men för det upplevande egot är allt som finns och försiggår där realiteter, vilka egot i sin drömkropp kan ta på och förnimma med alla sina sinnen.
Mot bakgrunden av den här tolkningsmodellen tar jag då några exempel på klardrömmar.
En man drömmer att han befinner sig i ett rum tillsammans med en liten svart kattunge. Han vill undersöka om han sover eller inte genom att befalla kattungen att förvandla sig till en stor vit hund. Kattungen blir då en stor vit hund men samtidigt försvinner väggen mitt emot honom och i stället framträder ett landskap. Han får svårt att hålla fast vid konstaterandet att han sover och är självmedveten. Han känner sig dras bakåt och vaknar.
Det här exemplet uppvisar klardrömmens typiska kännetecken: drömmaren förstår att han drömmer och kan manipulera dröminnehållet, men han har svårt att hålla sig kvar i det självmedvetna drömtillståndet.
I ett annat exempel är det en man som drömmer att han och hans hustru vaknar, stiger upp och klär sig. När rullgardinen dras upp, upptäcker de till sin förvåning att radhusen mitt emot har försvunnit och i stället ser de en tom äng. Mannen säger då till hustrun: "Detta betyder att jag drömmer fastän allting förefaller så verkligt och jag känner mig klarvaken. Radhusen kan inte ha försvunnit under natten, och se på allt gräset!" Men även om hustrun är mycket förbryllad kan han inte övertyga henne om att det hela är en dröm. Då säger han till henne: "Jag skall göra ett prov för att visa det. Jag skall hoppa ut genom fönstret utan att skada mig." Trots hustruns vädjanden och protester öppnar han fönstret och hoppar. Han svävar sakta ned mot marken och när fötterna når denna vaknar han.
Den här klardrömmen skiljer sig principiellt inte från den föregående.
Visserligen finns gestalten av hustrun med i drömmen och uppträder på samma
sätt som hon skulle göra i vakentillståndet, men gestalten är en skapelse av
drömmarens eget undermedvetna. Drömmen är alltså, liksom den föregående, en s k
hallucinatorisk upplevelse i drömmarens inre subjektiva rum och visar hur
självständigt och verklighetstroget hallucinationsgestalter kan uppträda.
Drömmiljön uppvisade en blandning av i sammanhanget korrekta och inkorrekta
komponenter. Sådana blandningar är vanliga i klardrömmar och kan förmodligen
tillskrivas drömkonstruktörerna i klardrömmarens undermedvetna. Dessa serverar
ett utgångsläge för drömmens miljö och händelseförlopp, vilket drömmaren sedan
har möjlighet att efter förmåga manipulera med sitt tänkande.
Avslutning
Det jag nu sagt om drömmar och drömmande är långtifrån uttömmande men leder ändå till en del rimliga slutsatser. Bl a förefaller det troligt att vi under djupsömnstadierna 3 och 4 lever ett separat liv med hjälp av ett icke-fysiskt vehikel i vår organism. Jag kan då mycket väl tänka mig att detta vehikel har sitt eget minne, så att livet under djupsömnen har sin egen kontinuitet. Detta synsätt illustreras av fallet med andeskåderskan från Prevorst och hennes s k magnetiska drömmar. Om en sådan dröm avbröts den ena natten fortsatte den alltid under nästa, och då från det ställe där den avbröts. Det förefaller också som om vi under djupsömnen har tillgång till ett långtidsminne som innehåller hågkomsterna av våra tidigare jordeliv, och att vi i förväg kan se utkast till händelser som våra begångna gärningar karmiskt kommer att generera. Detta skulle förklara förekomsten av retrokognitiva och prekognitiva drömmar.
Hur som helst så utgör drömmarna fascinerande inslag i vår tillvaro och vi
bör som sökare inte underlåta att studera våra drömmar och hur vi med t ex
affirmationer och klardrömstekniker kan påverka drömmandet.