P
Parabrahman (sanskrit)
Para betyder "bortom". Brahman (neutrum)
får ibland beteckna det universella Jaget, som också kallas paramatman .
Bortom brahman finns parabrahman. Lägg märke till detta ords filosofiska
innebörd i det att ordet inte anger några gränser eller attribut. Det
bortomliggande kallas på sanskrit tat, "det", medan det
manifesterade världsalltet kallas idam, "detta".
Parabrahman är intimt förbunden med mulaprakriti. Deras samverkan
förorsakade den första nebulösa yttringen av universellt liv då andligt begär
uppkom i begynnelsen. Parabrahman är ingen varelse. Ordet betecknar det som
finns bortom varje hierarkis brahman. Liksom brahman är en kosmisk hierarkis
topp, så är parabrahman allt det som finns bortom brahman. (se Mulaprakriti)
Paramatman (sanskrit)
"Ursprungsjaget", "jaget bortom", det
permanenta jaget, brahman eller den universella ande-själen. Det sammansatta
ordet paramatman betecknar den högsta eller universella atman. Parama
betyder "ursprunglig", "överordnad", medan atmans
generella betydelse är "jag". Paramatman betyder alltså "det
överordnade jaget", ett kosmiskt jags källa. Paramatmans, det universella
Jagets, attribut är osjälviskhet. Allt personligt är borta.
Det universella Jaget är universums hjärta, ty dessa två uttryck
är bara två sätt att säga samma sak. Det universella Jaget är vårt ursprung,
liksom det mål mot vilket vi och alla varelser över och under oss vandrar. Alla
kommer från samma källa, det universella Jaget, tillvarons hjärta, och varje
varelse genomlever under ett avsnitt av sin utvecklingsvandring stadiet som
människa, under vilket den uppnår självmedvetande eller jagskap, "jag är
jag"-upplevelsen. Detta jagskap expanderar under vidarevandringen gradvis
till universellt medvetande - en expansion som aldrig får något slut, ty det
universella medvetandet är ändlöst, obegränsat.
Paramatman är, trots sina många betydelser, andligen
identisk med brahman. När människans sinne under meditation avancerar
uppåt och inser att en hierarkis, ett kosmos, paramatman bara är en i
mängden kosmiska paramatmaer, kommer insikten att också den vaga termen
parabrahman kan sägas vara den obegränsade världsrymdens gränslösa
paramatman. Men då blir paramatman uppenbarligen en beteckning för
obegränsat liv, obegränsat medvetande, obegränsad substans. (se
Alltomfattande Jag)
Personlighet
Teosofin gör en kvalitativ åtskillnad mellan människans
personlighet och hennes individualitet. Ordet personlighet kan härledas från
latinets persona som betyder en mask genom vilken aktören, den andliga
individualiteten, talar. Personligheten utgörs av människans alla lägre
komponenter, dvs de fysiska, astrala och psykiska drifterna, tankarna,
tendenserna osv. Personligheten är individualitetens återspegling i materien men
kan, såsom varande materiell, leda oss nedåt trots att den är en återspegling
av det högsta. Om vi frigör oss från det herravälde som utövas av denna mask
genom vilken individualiteten agerar, kommer vi att ge prov på alla de andliga
och s k övermänskliga egenskaperna. Så blir fallet i den långt avlägsna framtid
då varje människa har blivit en buddha, en kristus.
Inom ockultismen menas med personligheten människans fyra lägre
principer (den lägre fyrfalden), medan de tre högre principerna (den högre trefalden)
är den odödliga individualiteten. Kombinationen av de båda till en enhet under
ett jordeliv utgör det vi nu kallar en människa. Personligheten omfattar ett
jordelivs alla egenskaper, minnen och karmiska attribut, medan individualiteten
är evighetsjaget, oförgängligt och odödligt under hela solmanvantaran. Det är
individualiteten som genom sin stråle, den mänskliga astrala-vitala monaden,
reinkarnerar gång på gång och på så sätt ikläder sig den ena personligheten
efter den andra. (se Individualitet, Skandha)
Pitri (sanskrit)
Ett ord som betyder "fader". Det finns sju klasser av
pitrier. De är "fädrar" i betydelsen av att vara våra lägre
principers upphov medan dhyan-chohanerna i en viss viktig betydelse är våra jag.
Vi föddes av dem. Vi var de monader, själar, som emanerades, projicerades av
dhyanierna. (se Agnishvatta, Månpitri)
Plan
Ordet används i teosofin för de i varandra övergående olika
nivåerna, stegen eller områdena i livets hierarkiska stege. Det finns inget
kontinuitetsavbrott i rymden, vare sig i den inre osynliga eller yttre synliga.
Den fysiska världen övergår omärkligt i den astrala som omärkligt övergår i en
ännu högre värld, och så fortsätter det genom hela den serie av hierarkiska
steg vilken utgör ett universum som vårt. Det obegränsade Alltet är fyllt av
universa, några av dem så mycket större än vårt eget att vi inte ens i fantasin
kan göra oss en föreställning om dem.
I Theosophical Glossary säger H P Blavatsky: "Som
ordet används i ockultismen betecknar det utsträckningen av ett
medvetandetillstånd, eller förnimmelseförmågan hos en särskild uppsättning
sinnen, eller verkan av en särskild kraft, eller det materiatillstånd som
svarar mot någon av de tre föregående betydelserna." (se Hierarki)
Planetande
Varje himlakropp står under det övervakande och styrande
inflytandet av en hierarki av andliga, kvasiandliga och astrala varelser, vilka
alla kan kallas för celesta andar. De står på olika utvecklingsnivåer, och när
man talar om en planet används beteckningen planetandar vanligen för de högsta
av dem.
Varje planetande, liksom varje högre celest ande, var i en
förfluten kosmisk tidsålder människa eller motsvarigheten till vad vi nu kallar
människa. Vår egen jords planetandar är nära förbundna med mänsklighetens ursprung
och framtid, ty de är inte bara våra föregångare på evolutionsvägen utan vissa
klasser av dem är faktiskt våra andliga ledare och instruktörer. Vi människor
kommer i en avlägsen framtid att vara planetandar på en planetkedja som är
avläggare till vår nuvarande planetkedja. H P Blavatsky sade: "Vår jord,
som bara befinner sig i sin fjärde rund, är alltför ung för att ha alstrat höga
planetandar". Men när den sjunde runden nått sitt slut, har de nuvarande
människorna blivit dhyan-chohaner av olika grader, en grupp planetandar med
nödvändiga skillnader sig emellan. Planetandarna vakar över, vägleder och styr
under planetkedjans olika runder de skaror av evolverande varelser som står
lägre än de själva. Slutligen skall sägas att varje sol, planet eller himlakropp
av annat slag har som överhuvud för sin andliga hierarki en celest ande, och
att våra dagars mänsklighet utgör en nivå i jordkedjans hierarki. (se
Dhyan-chohan)
Planetkedja
Varje kosmisk glob eller kropp - sol, planet, nebulosa, komet,
atom eller elektron - är en sammansatt varelse, bestående av inre osynliga
energier och substanser, samt ett yttre, för oss ofta synligt, vehikel (kropp,
klädnad, hölje). Dessa element är sju (eller tolv) till antalet och kallas i
teosofin för varelsens sju principer.
Sålunda är var och en av de fysiska glober vi ser utspridda i
rymden åtföljd av sex osynliga och överordnade glober. Tillsammans utgör de sju
vad som i teosofin kallas en kedja. Detta gäller om varje sol, planet, måne,
nebulosa och komet. Alla är de sjufaldiga varelser liksom människan, den lilla
kopian av det stora universum, ty det finns bara ett liv i universum och ett
system av lagar. Varje varelse i universum är en oskiljaktig del av detsamma,
och det som finns i helheten finns också i varje del.
Vår egen planetkedja, jordkedjan, är sammansatt av sju (eller
tolv) glober, av vilka bara en - vårt fysiska jordklot - är synlig för våra
ögon, ty ögonen är byggda för att varsebli det fysiska tillvaroplanet och
ingenting annat. Men de sju (eller tolv) globernas populationer färdas i tur
och ordning efter varandra från glob till glob, och får därigenom erfarenhet av
materia, energi och medvetande på alla de tillvaroplan där kedjan är etablerad.
Vår jordkedjas sex manifesterade osynliga glober är ordnade så
att det på tillvaroplanet över det fysiska finns två glober, och på de följande
två högre planen också två på vardera planet. Vart och ett av dessa tre plan är
överordnat planet närmast under.
Vårt jordklot är den fjärde och lägsta av jordkedjans sju
manifesterade glober. Jordklotet föregås av tre glober på den fallande
evolutionsbågen och efterföljs av tre glober på den stigande. (se Glob,
Livsvåg)
Prakriti (sanskrit)
Ordet är en sammansättning av prefixet pra ,
"framåt", "progression" och krita, en substantivform
av verbroten kri, "göra", "framställa". Ordagrant
betyder prakriti därför "alstring", "frambringande" och i
vidare mening också alltings ursprungliga tillstånd, dvs ursubstans. Prakritis
rot är mulaprakriti. Prakriti hänger samman med vikriti som betyder
produkt av prakriti.
Så t ex förenas väte och syre i proportionen H2O och
alstrar därvid vatten. Men samma H2O kan också uppträda som is eller
vattenånga, varför vattenånga, vatten och is kan sägas vara den ursprungliga
prakritins - dvs vätets och syrets - vikritier.
Som den store alstraren av varelser och ting kan prakriti kallas
för naturen, och genom naturen verkar den alltid aktive brahma eller purusha.
Purusha är därför ande, och prakriti dess produktiva hölje. I grunden är de
båda ett, och det prakriti alstrar under inflytande av purusha är de
otaliga och månggestaltade vikritier som utgör variationen i vår omvärld.
I en del indiska filosofier är prakriti detsamma som shakti, och
då är orden prakriti och shakti praktiskt taget utbytbara mot maya (illusion).
Prakriti står ibland för materien, men materien är snarare det som prakriti
frambringar, vikritierna. (se Daiviprakriti)
Pralaya (sanskrit)
Ett sammansatt ord av laya från roten li och
prefixet pra. Li betyder "upplösa", "göra flytande"
som när man häller socker i vatten. Sockret försvinner i vattnet - det
upplöses, förändrar form - och denna bild kan symbolisera vad pralaya är:
materiens försvinnande i något annat som redan finns i den och omger och
genomtränger den. Pralaya översätts ofta med latenthetstillståndet,
vilotillståndet, återhämtningstillståndet mellan två manvantaraer eller
livscykler, men tränger vi djupare in i sanskritordets innebörd betyder det
upplösning, död.
Det finns många slags pralayor. Vi har den universella pralayan,
kallad prakritika, som innebär prakritis eller naturens bortsmältande.
Vi har solsystemets pralaya och vår egen planets pralaya, och vi har den
enskilda människans pralaya eller död.
Det finns ett annat slags pralaya som kallas nitya . I
generell bemärkelse betyder nitya "konstant" eller
"fortlöpande" och kan exemplifieras med våra kroppscellers konstanta
och fortlöpande växlingar mellan liv och död. Nitya är ett tillstånd där det
inneboende och dominerande väsendet förblir, men dess olika principer och
rupaer undergår konstant och fortlöpande förändring. (se Manvantara)
Prana (sanskrit)
Ordet kommer av pra, "före" och an,
"andas", "leva", och betecknar det psyko-elektriska fält,
vilket i individen manifesterar sig som vitalitet. Prana kallas vanligen
"livsprincipen". Ordet används i teosofin i en generell
betydelse, ty det finns ett antal livsströmmar, vitala fluider. De har var och
en sitt eget namn och deras antal uppges av ett system till tre, av ett annat
till fem (det vanligen accepterade antalet), och de uppges också vara sju eller
tolv till antalet.
Pranas, det psyko-elektriska fältets, livsatomer flyr vid den
fysiska döden ögonblickligen tillbaka till planetens praniska reservoarer.
Pranayama (se Samadhi)
Pratyahara (se Samadhi)
Pratyekabuddha (sanskrit)
Pratyeka kommer av prati som betyder
"till" eller "åt", och eka, räkneordet
"en". Som sammansatt ord kan pratyeka översättas med "var och en
för sig själv".
Pratyekabuddhan, han som förvärvar buddhaskap åt sig i stället
för att följa den allsmäktiga kärlekens kallelse att hjälpa dem som strävar
bakom honom, inträder i det överjordiska ljuset - inträder i nirvanas
outsägliga sällhet - och lämnar mänskligheten bakom sig. Trots sin upphöjdhet
når han dock inte storslagenheten hos en medkänslans buddha.
Pratyekabuddhan höjer sig till de andliga områdena i sin egen
inre varelse, omgärdar sig med dessa och faller så att säga i sömn. En
medkänslans buddha höjer sig också till sin egen inre varelses andliga områden
men stannar inte där, ty han höjer sig kontinuerligt och försöker bli ett med
Alltet, ett mål som han med tiden når. När pratyekabuddhan lämnar det nirvanska
tillståndet för att återupptaga sin evolutionära vandring, kommer han att finna
sig vara långt efter medkänslans buddhaer. (se Medkänslans buddhaer)
Princip (se Människans sju principer)
Psykiska förmågor
Genomsnittsmänniskornas emotionella tänkande är
flackande, osäkert, utan precision och bara svagt styrt. De kan inte
hålla sina känslor och tankar i ett självmedvetet viljegrepp. Deras
lägsta drifter leder dem vilse. Genomsnittsmänniskorna kan som sagt inte
styra de vanliga psyko-astrala-fysiska krafter de hela tiden använder,
och när de talar om att utveckla ockulta förmågor - med vilka de avser
psykiska krafter - visar de sin okunnighet om vad som menas med ockulta
förmågor. De som talar lättvindigt om att utveckla ockulta förmågor är
definitivt inte lämpliga att handleda andra, ty innan de själva kan krypa
på livets mystika områden tycks de vilja lära andra att springa på dem.
Vad de flesta som önskar utveckla ockulta förmågor uppenbarligen
vill uppnå är att få makt över andra människor. Sådana personer är helt
olämpliga att hantera varje slags ockult förmåga, ty motivet är själviskt
och deras sinnen är förmörkade av okunnighet.
De psykiska förmågorna står i samma relation till verkliga andliga
förmågor som småbarnsprat till en filosofisk föreläsning. Innan någon av de
ockulta förmågorna kan utvecklas på ett tryggt sätt, måste man lära sig den
mystika kunskapens första läxa - självkontroll - och alla de förmågor man
senare förvärvar får bara användas för att osjälviskt tjäna mänskligheten.
Psykiska förmågor kommer i framtida evolutionsperioder att
tillfalla människan som en naturlig utveckling av hennes inre potentialer. Nya
sinnen, och organ som korresponderar med dessa, kommer då i aktiv funktion, men
det är farligt för hälsan att försöka forcera denna utveckling, speciellt om
den disciplinerade träningen inte sker under ledning av en vaksam och
medkännande lärare som vet vad han gör. Det finns redan idag hundratusentals
"sensitiva" personer som visar ansatser till den framtida
utvecklingen, men de befinner sig vanligen i en olycklig och prövande situation
i det att de inte begriper vad som rör sig i dem och missförstås av sin
omgivning. (se Kläraudians, Klärvoajans)