Den mekanistiska världsbilden

Med sökare menas här en person som vägrar att betrakta sig själv som en kortvarig engångsföreteelse, och i stället söker efter en världsbild där han och hans jordeliv integreras i långsiktiga sammanhang i tid och rum. Han tror på ett av kosmiska intelligenser organiserat universum, där allt skeende utgör inslag i ett lagbundet och målinriktat utvecklingsförlopp. Han tror att universum inte bara består av det fysiska utan också av icke-fysiska tillvaroplan, och att tillvaroplanen har sådana samband med varandra att viss kunskap om de icke-fysiska har kunnat föras in i vår jordiska sinnevärld. Han anser det därför vara möjligt att finna sanna svar på de existentiella frågorna om människans inre natur, meningen med jordelivet, efterdödentillvaron, universums styrande makter osv.

Sökaren är alltså ute efter en världsbild som sträcker sig förbi den fysiska verklighetens gränser. Att denna världsbild inte står att finna på det naturvetenskapliga kunskapsfältet är uppenbart. Astronomernas forskning om celesta förhållanden, fysikernas kartläggning av elementarpartiklarna, de vitalistiska rönen inom biologin, de medicinska rapporterna om innehållet i näradödenupplevelserna, psykologernas beskrivningar av de paranormala fenomenen osv, har ännu inte gett tillräckligt underlag för konstruerandet av en världsbild som förenar den fysiska verkligheten med företeelser bortom denna verklighets gränser. Dessutom är de naturvetenskapliga forskarna vanligen inte benägna att tolka sina resultat på ett sätt som faller utanför den mekanistiska världsbildens ram.

Enligt den mekanistiska världsbilden, som representerar en helt materialistisk syn på tillvaron, uppkommer den enskilda människan genom sammansmältningen av två rent fysiska könsceller. Hon lever sitt liv som en biologisk maskin och upphör att finnas till när hon dör, ty hennes medvetande och själsliv anses vara produkter av hjärnans fysikaliska och kemiska processer och kan därför inte existera utanför och oberoende av den fysiska kroppen. I den mekanistiska världsbilden finns inga icke-fysiska tillvaroplan och inte heller några högre osynliga varelser. Den fysiska verkligheten är hela verkligheten.

För sökaren gäller det alltså att hitta välunderbyggda synsätt som vederlägger den mekanistiska världsbildens dystra framställning av jordelivet som en tämligen meningslös episod av tillvaro i ett lika meningslöst universum. Sådana synsätt söker han på de idealistiska livsåskådningarnas stora fält, ett fält där han förutom de kristna trosföreställningarna finner österländska filosofier, tankebyggnader som teosofin och Martinus kosmologi, och mycket annat. Men han upptäcker ju snart att de idealistiska livsåskådningarna inte fungerar som en enda samlad motvikt till den vetenskapliga materialismen. De tecknar inte upp en gemensam icke-mekanistisk världsbild som alternativ. De har skilda synsätt på tillvaron och lämnar olika, ofta varandra motsägande, svar på de existentiella frågorna. Detta är betänkligt eftersom alla åskådningarna utger sig för att spegla sanna sidor av den totala verkligheten.

För sökaren är situationen därför den att han måste analysera de idealistiska livsåskådningar som fångar hans intresse, och då bedöma varje åskådning med avseende på såväl dess utsagor som tillkomst. Dessutom måste han undersöka om den förmår förklara de märkliga företeelser av typen utanförkroppenupplevelser, klärvoajans, vålnader etc som han anser utgöra bevis eller indikationer på förekomsten av en icke-fysisk verklighet.

I en kortfattad framställning som denna kan inte ens de väsentligaste utsagorna i alla de livsåskådningar som finns tillgängliga bedömas. Men vi kan ta en titt på hur åskådningarnas kunskap om den fördolda verkligheten - sann eller inte - sägs ha blivit införd i vår fysiska värld, och vad det är för märkliga företeelser som de bör kunna förklara. Låt oss alltså göra det, och börja med införandesätten.
 
 
Införandesätt

Man kan tala om tre principiella sådana: (1) Kunskapen har uppenbarats , dvs givits oss från "andra sidan". (2) Kunskapen har erhållits genom illumination, dvs enskilda personer har med egna kvalifikationer och ansträngningar öppnat kanaler till vad som kan kallas "det högre jaget" i deras eget inre, och från detta högre jag - som på ett eller annat sätt har tillgång till gränsöverskridande kunskap - har sådan kunskap flödat in i deras medvetande. (3) Kunskapen har hämtats av människor som tagit sig in på andra sidan och där gjort direkta observationer och erfarenheter.

De här tre sätten överlappar varandra. Det finns alltså inga fasta gränser mellan dem. Vart och ett av dem kan innehålla element från de övriga.
 
 
Uppenbarelser

Vid uppenbarelser är det gudar eller andra hinsides varelser som vill att vi jordemänniskor skall ha kännedom om vissa gränsöverskridande sanningar. Dessa överlämnas därför till budbärare på jorden, som samtidigt uppmanas att sprida dem bland människorna. Uppenbarelserna får sin språkliga formulering i skrifter, vilka dels skall vara auktoritativa för de livsåskådningar som bygger på dem, dels föra uppenbarelserna vidare från generation till generation.

Ett näraliggande exempel på uppenbarelsebaserad livsåskådning är kristendomen i sina olika skepnader. Den kunskap som kristendomen meddelar gav Gud åt människorna genom ett antal förkristna budbärare och genom Jesus. Ett annat exempel är islam, som ju växte fram ur den uppenbarelse som Allah gav åt Muhammed via ängeln Gabriel, och ett tredje är judendomen, grundad på den uppenbarelse Moses mottog av Jahve.

Hur dessa mycket gamla uppenbarelser överbringades till budbärarna har vi ingen klar uppfattning om. Vi vet inte med säkerhet om det skedde genom inre eller yttre tal, genom inre eller yttre visioner, genom tankeöverföring eller på annat sätt. Sökaren kan alltså inte bedöma dem utifrån överbringandemetodiska perspektiv. Den omständigheten, tillika med det faktum att uppenbarelserna inte nedtecknats av budbärarna själva, får lätt den kritiske sökaren att avfärda deras utsagor som trosföreställningar utan verklighetsanknytning. Men varje utsaga har givetvis sitt ursprung, även om detta inte är gudomligt, och det kan vara givande att försöka spåra utsagorna bakåt i tiden. Man kan då stöta på kunskapskällor, för vilka ett visst bedömningsunderlag föreligger.

Ser vi till uppenbarelserna i vår egen tid, så har vi ofta mycket klarläggande beskrivningar av överbringandesätten. Å andra sidan ställs vi inför problemet med en högst diversifierad skara uppenbarare. Förutom religiösa gestalter som Gud och Jesus är det avlidna människors andar, icke-fysiska gruppintelligenser, varelser från främmande solsystem osv. Den moderna uppenbarelseverksamheten kallas spiritualism och utövas genom medial kommunikation eller kanalisering, och budbärarna kallas medier eller kanaler .

För den seriöse sökaren har uppenbarelserna från religiösa gestalter, gruppintelligenser, varelser från främmande solsystem och liknande källor knappast något intresse, eftersom källor av dessa slag ännu inte låtit sig identifieras på ett övertygande sätt. Det blir därför på uppenbarelser från avlidna människors andar som sökaren främst riktar sin uppmärksamhet. Vi har ju utomordentligt starka indikationer - för att inte säga bevis - på att människans medvetande och själsförmögenheter överlever den fysiska kroppens död, och att kommunikation mellan levande och döda människor är möjlig. De dödas andar bör alltså kunna ge oss viss kunskap om livet på andra sidan, om dess geografi och biologi, om människans icke-fysiska natur, om jordelivets mening osv. Sökaren måste dock bedöma om det som utges för att vara en ande också verkligen är en sådan, och om anden ifråga är kunnig och trovärdig.

Andarnas uppenbarelser av kunskap om det fördolda kan överbringas på en rad olika sätt, men det är egentligen bara åt fyra av dessa som sökaren har någon större anledning att ägna intresse. Dessa fyra brukar kallas inspirerad skrivning, automatisk skrivning, transtal och direkt röst.

Vid inspirerad skrivning är mediet - eller kanalen om man föredrar den benämningen - vid fullt medvetande och mottager informationen från anden i form av inre bilder, inre ljud, känslor och andra intryck. Om anden därvid verbaliserar informationen och dikterar vad den vill framföra, blir överbringandeprocessen enkel. Mediet behöver bara skriva ned vad anderösten säger, och uppenbarelsen når oss i oförvanskat skick. När det inte är fråga om diktamen, blir processen mer komplicerad. Mediet måste då efter bästa förmåga klä informationen i egna ord för att kunna skriva ned den och föra den vidare. Att mediet därvid genom sin mentala aktivitet sätter färg på informationen är ofrånkomligt. Denna blir så att säga filtrerad i mediets psyke. Det är alltså bara när den inspirerade skrivningen sker efter direkt och tydlig diktamen som uppenbarelsen når oss i oförvanskad form.

Oförvanskad blir uppenbarelsen däremot alltid vid automatisk skrivning, ty då skriver anden själv med mediets hand. Det räcker med att mediet sitter med en penna tryckt mot ett papper. Pennan börjar då skriva s k automatisk skrift, ofta med så stor hastighet att skrivningen tycks ske efter ett i andevärlden redan föreliggande manuskript. Anden kan skriva med sin egen handstil, ibland med alfabet och på språk som är mediet helt främmande. Mediet, som är vid fullt medvetande eller i lätt trans, har inget inflytande på processen. Han behöver i princip bara förse anden med nya pappersark allteftersom de blir fullskrivna. Han kan sitta i egna tankar eller samtala med andra personer medan skrivandet pågår, men det förekommer att han känner andens närvaro i sin kropp. Det skall också sägas att automatisk skrift inte bara produceras med penna, utan också med skrivmaskin och dator.

Men kommer då uppenbarelser av dessa slag - oförvanskade eller inte - verkligen från andra sidan? Frågan är berättigad, ty vi har många exempel på att information från föregivna andar i själva verket har kommit från levande människor genom ESP och från sekundärpersonligheter i mediernas eget undermedvetna. Många andeuppenbarelser härstammar helt säkert från sådana sekundärpersonligheter, ty dessa kan - trots att de bara är delar av mediets egen organism - uppträda som självständiga varelser, vilka såväl kan tala till mediets ytmedvetande som ta kontroll över hans kropp. En sekundärpersonlighet kan ha tillgång till materialet i mediets undermedvetna minnesbank, och med stor fabuleringsförmåga använda detta till att komponera budskap av allehanda slag som den sänder fram till ytmedvetandet. Därvid kan den ge sig själv ett namn och en levnadshistoria, och mediet har inte en aning om att det faktiskt är han själv som talar respektive skriver till sig själv.

Nu skall man naturligtvis inte döma ut en inspirerad eller automatisk skrift av enbart det skälet att den producerats av mediets eget undermedvetna. Ty det undermedvetna anses av många kunna söka information där ytmedvetandet normalt inte kan göra det, bl a i jordens minne (den s k akashakrönikan). Men skall en skrift kunna betraktas som uppenbarad, måste det finnas tydliga tecken på att den verkligen stammar från en varelse på andra sidan. Indikationerna på äkta andeverksamhet måste alltså vara starka, och det blir de när mediet skrivit med en främmande handstil eller på ett språk som han inte behärskar, eller i ett ämne som ligger helt utanför hans kunskapsområden. Anden bör också kunna säga vem den var på jorden och identifiera sig på ett övertygande sätt.

Vid skrivning använder anden alltså mediet som budbärare, och det blir sedan dennes uppgift att sprida uppenbarelsen i omvärlden. Men anden kan också använda mediet som fysiskt instrument, med vars hjälp den ger sin uppenbarelse till en större skara människor på en gång. Detta är vad som sker vid de överbringandesätt som kallas transtal och direkt röst.

Vid transtal går mediet i lättare eller djupare trans och låter anden ta kontroll över sin kropp. Anden kan då tala via mediets talorgan och höra via hans öron. Det går alltså att ställa frågor till anden och föra ett regelrätt samtal med den. När anden talar kan rösten låta förvillande lik den röst som anden hade när den levde på jorden. Är anden ett barn, låter rösten som ett barns. Anden talar med sin egen vokabulär och på sitt eget språk, även om mediet inte behärskar detta. Dess kunskaper och synsätt kan på ett markant sätt avvika från mediets.

Detta att mediets röst ändrar karaktär, att han talar med en annan vokabulär än sin egen, att han talar ett främmande språk som han inte behärskar och att han ger prov på kunskaper han inte har, utgör alltsammans indikationer på andenärvaro, särskilt om anden kan identifieras på ett övertygande sätt. Men man skall inte bortse från det faktum att en sekundärpersonlighet hos mediet kan vara i stånd att ta kontroll över kroppen och hålla långa föredrag, även med förändrad röst och med annan vokabulär än mediets normala.

De indikationer på andenärvaro som är starka vid transtal, blir ännu starkare vid direkt röstfenomenet, särskilt som detta inte kan förklaras med sekundärpersonligheter. Vid direkt röst talar anden inte genom mediets mun. Mediets uppgift är att tillhandahålla s k ektoplasma och energi. Ektoplasman är en vanligen grå eller vit eterisk substans, och med denna bekläds andens talorgan så att dess egen röst blir hörbar. Är rösten svag, kan den förstärkas medelst en megafon som då svävar i luften, uppburen av en osynlig arm av ektoplasma. Flera andar kan tala samtidigt, och deras röster hörs då från olika ställen i rummet. De kan också med mycket stor hastighet flytta runt i detta.

Vid direkt röst är indikationerna på äkta andenärvaro alltså starkare än vid övriga överbringandesätt. Men anden eller andarna måste kunna identifieras, ty det finns exempel på att levande människor under sömn eller i koma har framträtt på direkt röstseanser.

Frågan om identifiering är av speciellt intresse när andar som vill vara andliga lärare för mänskligheten uppträder under pseudonymer eller identiteter som inte kan spåras. Och sådana andar är det gott om. Vid bedömningen av anonyma uppenbarelser har vi särskild anledning att beakta den i spiritualistiska kretsar gängse uppfattningen att det är med andarna som med oss jordemänniskor. Alla är inte goda, sanningsenliga och kunniga. Det finns också illvilliga, lögnaktiga och okunniga andar. Och för sådana måste man se upp.

De spiritualistiska uppenbarelserna är i allmänhet så enfaldiga eller substanslösa att de knappast kan leda sökaren vilse. Men det finns ett antal som har ett delvis intressant och substantiellt innehåll. De utgör ofta en sällsam blandning av religiösa trosföreställningar, praktisk psykologi och esoterik, och kan vara mycket förföriska. Där gäller det för sökaren att vara vaksam. Han bör alltså inte kritiklöst ta fasta på uppenbarelser som Seths uppenbarelser genom Jane Roberts, Ambres genom Sture Johansson, Djual Khuls genom Alice Bailey, Mirakelkursen genom Helen Schucman och liknande.

För sökaren är det uppenbart att kommunikation mellan levande och döda människor är möjlig, och att information om verkligheten på andra sidan därför kan föras in i vår värld. Men lika uppenbart är det att allt som uppges vara budskap från andra sidan inte kommer därifrån, och att allt som verkligen kommer därifrån inte skall tas för sann och uppenbarad kunskap om det fördolda. Det är alltså inte lätt att söka sin världsbild i uppenbarelser, varifrån dessa än kommer.
 
 
Illumination

Hur är det då att söka sin världsbild bland den kunskap om det fördolda som erhållits genom illuminationer? Har sökaren bättre möjligheter att bedöma den kunskapens verklighetsförankring än uppenbarelsernas? Knappast, om han inte upplevt illuminationsprocesser inom sig själv, och sådana är ovanliga.

Illuminationer uppkommer när det högre jaget sänder idéer, tankar, visioner och intuitiva intryck av förklarande och insiktsfull karaktär till ytjaget. Det högre jaget kan därvid betraktas på två sätt. Å ena sidan kan man se det som sammanfattningen av vissa gränsöverskridande själsförmögenheter i människans organism, vilka på undermedveten nivå arbetar mer eller mindre självständigt och bara under särskilda omständigheter ger sig tillkänna genom att sända information till ytjaget. Å andra sidan kan man se det som en separat självständig varelse med eget jagmedvetande och egna sinnes- och själsförmögenheter, en varelse som på ett eller annat sätt är knuten till människans organism. I det senare fallet kan man vända på perspektivet och säga att ytjaget med dess sinnes- och själsförmögenheter utgör en projektion av det högre jaget, en lägre komponent i dess organism. Det ligger då nära till hands att identifiera det högre jaget med näradödenupplevelsernas ljusvarelse, ty många näradödenupplevare har känt sin intima samhörighet med ljusvarelsen mycket starkt, och den har beskrivits såsom varande i besittning av så mycken kunskap - bl a om kosmiska förhållanden - att den förefaller vara allvetande. Näradödenupplevare har ibland blivit delaktiga i denna kunskap via telepatiska visioner, ljud och tankar, dvs de tycks på andra sidan ha blivit illuminerade på samma sätt som man blir illuminerad på jorden.

Illuminationer är privata var de än erhålls, och måste kläs i ord om de skall kunna delges omvärlden. Och detta är ett stort problem, ty illuminationer sägs vanligen vara outsägliga. Den illuminerade är övertygad om att han fått kunskap om fördolda ting, men han finner det ofta vara mycket svårt att göra denna kunskap rättvisa när han gestaltar den i språkliga termer.

Illuminationer är något som människan kan utsättas för helt opåkallat. De så att säga drabbar henne, och hon får ta emot vad som kommer utan större möjligheter att styra förloppets karaktär och inriktning. Men de kan också framkallas, och detta sägs ske genom vissa disciplinövningar och genom en rättrådig och osjälvisk livsföring i tanke, känsla, ord och handling.

Om illuminationer skall också sägas att de ibland kan bli så starka och genomgripande att man kan tala om identifikation. Identifikation uppkommer genom förening av människans medvetande och t ex ljusvarelsens medvetande. Föreningen kan tänkas bestå i ett slags resonans mellan medvetandena. Deras respektive vibrationsfrekvenser sammanfaller med varandra. Detta innebär att människan temporärt identifierar sig med - blir ett med - ljusvarelsen och får direkt del i dennas upplevelser av tillvaron och kunskaper om verkligheten. Människan kan då få insikter i de kosmiska strukturerna och livsprocesserna, förstå människosläktets roll i de stora sammanhangen, se tillbaka på jordens och dess invånares utvecklingshistoria osv.

Exempel på en livsåskådning som synes vila på illuminatorisk grund är buddhismen.
 
 
Hämtad kunskap

Låt oss nu se på det märkliga förhållandet att en på jorden levande människa tycks kunna hämta kunskap på andra sidan.

Förutsättningarna för en sådan exkursion är uppenbarligen (1) att hennes upplevande medvetande - egot - kan lämna den fysiska kroppen och existera utanför denna, (2) att egot i utanförkroppentillståndet disponerar över sinnes- och själsförmögenheter så att det kan varsebli och minnas, (3) att egot förflyttas eller förflyttar sig till ett icke-fysiskt tillvaroplan på andra sidan.

Samtliga tre förutsättningar skall uppfyllas under en och samma utanförkroppenupplevelse, och enligt de många vittnesbörd om utanförkroppenupplevelser som föreligger inträffar detta då och då.

Enligt vittnesbörden kan egot lämna kroppen avsiktligt eller oavsiktligt. Avsiktligt sker det genom rena viljeakter eller med hjälp av hypnos, psykedeliska droger, vissa andningstekniker, rytmisk dans, dunkande på schamantrumma osv. Oavsiktligt sker det under sömn, svimning, epileptiska anfall, näradödentillstånd m m. Väl utanför den fysiska kroppen känner egot sig antingen ha en eterisk kropp av samma storlek och utseende som den fysiska, eller tycker det sig sväva fritt utan mänsklig gestalt av något slag. Och i båda fallen kan det se och höra, det kan förflytta sig, och det kan ibland också fullt självmedvetet disponera över sina själsförmögenheter. I utanförkroppentillståndet kan egot därför varsebli sin omgivning och bilda sig en uppfattning om var det befinner sig. Det tycks då vanligen upptäcka sig vara kvar på det fysiska tillvaroplanet. Det är mera sällan som en förflyttning till ett icke-fysiskt plan har ägt rum.

Det förhållandet att egot ofta stannar kvar på det fysiska planet har gjort det möjligt att påvisa och dokumentera dess förmåga att existera utanför kroppen. Det finns nämligen exempel på att människor i eteriska kroppar blivit sedda med fysiska ögon, och det finns också exempel på att egon i sin eteriska kropp gjort allehanda iakttagelser på avlägsna platser som kunnat bekräftas i efterhand. Denna dokumentation är värdefull som bekräftelse på att utanförkroppenupplevelser faktiskt kan äga rum och att de två första av de tre förutsättningarna för exkursioner till andra sidan därmed är uppfyllda. Hur är det då med den tredje förutsättningen? Om vi nu antar att andra sidan finns utan att gå in på de tecken som tyder på detta, har vi då några bekräftelser på att egot kan förflyttas eller förflytta sig dit?

Tyvärr blir svaret inte ett entydigt ja. Det finns indikationer, men inga bevis i vetenskaplig mening. Svårigheterna att åstadkomma bevis är uppenbara. Bl a tycks alla utanförkroppenupplevelser på andra sidan vara privata i betydelsen att inte delas med andra levande människor, och de kan ju tänkas vara illusoriska genom att utspelas i vad som kallas det inre subjektiva rummet. Med detta rum menas en egots privata värld, en värld av tankar - eller inre hallucinationer om man föredrar det uttrycket - vilken egot uppfattar som solid och påtaglig verklighet. Men, som sagt, det finns indikationer.

En av dessa är att själva förflyttningen till andra sidan ibland kan upplevas, och då vanligen som en färd genom en tunnel. Färden indikerar att egot rör sig mot ett avlägset ställe på ett icke-fysiskt tillvaroplan, inte mot ett inre rum. Tunnelfärden kan leda såväl nedåt som uppåt, och detta indikerar i sin tur att det finns icke-fysiska tillvaroplan både under och över jordytan.

Dessa två indikationer har vi från olika typer av utanförkroppenupplevelser, bl a från näradödenupplevelser och schamanska själsresor. Näradödenupplevarna besöker vanligen en ljus och vacker plats på andra sidan och schamanerna företar själsresor i vad de kallar den undre och den övre världen.

Under vistelserna på andra sidan har utanförkroppenupplevarna gjort egna observationer och erfarenheter, men de har också fått sig meddelade kunskaper av varelser som hör hemma där. Så t ex har schamaner fått kunskaper av såväl mänskliga som övermänskliga s k andar, och näradödenupplevare har av sina respektive ljusvarelser fått svar på diverse existentiella frågor. Dessa svar tycks de dock inte i någon större utsträckning ha gett vidare till oss andra.

De berättelser om ting och förhållanden på andra sidan som utanförkroppenupplevarna har försett oss med är förvirrande. De olika typerna av tillvaroplan - ofta kallade astralplan och mentalplan - sägs genomtränga och omge jorden, och är enligt upplevare som besökt dem flera gånger så mångfasetterade och komplicerade att de inte kan förstås utan särskild utbildning och erfarenhet. Där finns egendomliga varelser och fantastiska landskap och byggnader. Där inträffar besynnerliga händelser, och upplevarens tidsuppfattning kan förändras. Där kan materian vara så subtil och lättrörlig att den lyder tänkandets formbildande kraft, varför upplevarens egen skaparförmåga måste vägas in i observationerna osv. Allt detta gör att sökaren måste vara mycket kritisk när det gäller kunskap som hämtats på andra sidan. Han bör bara ta till sig sådan för vilken indikationerna på verklighetsförankring kan sägas vara starka. Utanförkroppenupplevarnas skrifter bör alltså läsas med viss skepsis.
 
 
Slutsatser om införandesätten

Den här korta överblicken över de tre sätt på vilka gränsöverskridande kunskap påstås ha blivit och fortfarande bli införd i vår fysiska värld, pekar genomgående på vikten av att sökaren inte tar till sig någon sådan kunskap utan att själv ha bildat sig en positiv uppfattning om dess ursprung. Och även om han anser att den faktiskt härstammar från andra sidan, måste han iaktta en kritisk och selektiv attityd till dess olika utsagor. På var och en av dessa utsagor bör han åtminstone ställa kravet att den skall ingå eller låta sig infogas i en logisk och sammanhängande världsbild, som förmår ge idémässiga svar på alla de existentiella frågor det är rimligt att ställa. Utsagor som så att säga "hänger i luften" bör - hur intressanta de än är - betraktas med reservation. Sökarens bedömning av utsagornas ursprung och substantiella innehåll bör inte vara enbart intellektuell utan om möjligt också intuitiv, ty intuitionen är en kvalificerad värdemätare.

Den seriöse sökarens väg är mödosam, ty livsåskådningarnas fält är både stort och bestrött med ogräs. Stringens och djupsinnighet trängs med flum och kommersialism. Där finns lärobyggnader som antroposofin, kabbalan, gnosticismen, hermetismen, alkemin, rosenkreuzeriet, taoismen och vedanta. Där finns mystiker, filosofer och vältaliga svamlare. Där finns mer eller mindre kufiska organisationer som Golden Dawn, Summit Lighthouse och Ordo Templi Orientis. Där finns aktörer som ger ut sina egna versioner av religioner och vetenskaper. Där finns en rad författare som sprider frälsningsbudskap av allehanda slag, och där finns mycket, mycket annat. Det vimlar av ofta omfattande och svårgenomträngliga skrifter som ställer stora krav på sökarens tid, ork och intellektuella förmåga.

Det är alltså med möda som sökaren får leta efter, eller själv bygga upp, en logisk och sammanhängande världsbild. Och denna världsbild bör som tidigare nämnts inte bara kunna ge idémässiga svar på hans existentiella frågor, utan också kunna förklara de märkliga företeelser av typen utanförkroppenupplevelser, klärvoajans, vålnader etc, vilkas verklighetsförankring han inte betvivlar. Låt oss därför avslutningsvis ta en titt på dessa företeelser.
 
 
Märkliga företeelser

Man kan dela in dem i två grupper: fysiskt iakttagbara fenomen och privata upplevelser. Bland de fysiskt iakttagbara fenomenen har vi

Telekinesi, dvs förflyttning av föremål i helt tillstånd utan synlig påverkan.

Teleportation, dvs förflyttning av föremål genom en process som kan beskrivas med orden dematerialisering - transport - rematerialisering.

Levitation, dvs ett som det verkar tillfälligt upphävande av gravitationskraften så att föremål och levande varelser kan sväva fritt i luften.

Vålnader av olika slag, t ex gestalter av nyligen döda personer.

Multipla personligheter i form av besättande andar respektive organiserade psykiska komplex, vilka personifierats och framträder som mer eller mindre självständiga sekundärpersonligheter.

Utöver dessa fenomen har vi hypnos, helande, kirlianfotografering , slagrutesökning, UFO osv. Det skulle dock föra för långt att gå in på dem alla, så låt oss gå vidare med en titt på de märkliga upplevelser som sökarens världsbild bör kunna förklara. Vi har då

Utanförkroppenupplevelser, både verkliga och sådana som kallas illusoriska för att de antas äga rum i det s k inre subjektiva rummet.

Näradödenupplevelser, såväl dödsbäddsvisioner som upplevelser under klinisk död.

Klardrömmar, dvs drömmar under vilka drömmaren vet att han drömmer och viljemässigt kan manipulera dröminnehållet.

Telepati, dvs den ögonblickliga överföringen av tankar, bilder och känslor samt ljud-, smärt- och andra förnimmelser från en person till en annan.

Klärvoajans, dvs skådandet av fysiska ting och händelser på avlägsna platser (s k resande klärvoajans), skådandet av fysiska ting och händelser bakom fysiska hinder (s k röntgensyn) och skådandet av icke-fysiska ting och händelser, t ex den aura som omger människokroppen.

Retrokognition, dvs det klärvoajanta respektive psykometriska inhämtandet av information om ting och händelser som varit.

Prekognition, dvs visioner och andra intryck av händelser m m innan dessa inträffar.

Utöver dessa upplevelser har vi kläraudians, vanliga drömmar, bilokation, autoskopi m m.

Det är alltså många märkliga företeelser som en världsbild bör kunna ge vettiga förklaringar på, och detta kan inte ske utan hjälp av begrepp som astralkropp och akashakrönikan. Innebörden i dessa begrepp beskrivs utförligt i teosofin, en lärobyggnad som sökaren därför har anledning att konsultera. Underkastar han teosofin en mer ingående granskning, kommer han dessutom att finna oförvanskade framställningar av de bärande tankarna i vad som kallas den nya tidsålderns andlighet. Och att studera dessa tankar i oförvanskad form är ett måste för alla seriösa sökare.