Utdrag ur Collected Writings VI

av H P Blavatsky

Om orakel

I en artikel säger dr Fortin, ordförande i Société Scientifique des Occultistes de France: "Historikerna påstår att den romerska senaten hade antagit en förordning med innebörden att de sibyllinska texterna skulle konsulteras varje gång nationen befann sig i kris eller fara. För sin säkerhet kunde den romerska republiken flera gånger tacka de värdefulla profetior som innehölls i sibyllan av Cumaes böcker."

Sibyllan av Cumae bar en järnörtskrans runt huvudet. Vi har tidigare pekat på den växtens inflytande på sensitiva personer. Vild järnört uppväcker och förstärker skådarförmågan... Om en kvinna, vilken som helst, sätter sig ensam på en lugn plats för att skriva eller ägna sig åt någon annan mental verksamhet med en krans av vild järnört runt huvudet, kommer hon att känna sig trygg för alla dåliga inflytanden och hennes själsförmögenheter kommer att arbeta på sin maximala nivå. Denna teknik gjorde man förr bruk av i alla ockulta helgedomar. När en kommunikations ursprung och värde prövas, måste dess rättviseaspekt beaktas. Det gudomliga är bara gudomligt så länge det är rättvist, sade Sokrates.

Dr Fortin skriver vidare: "George Sand...brukade dra sig tillbaka till ett mörkt rum och röka för att stimulera sin skådarförmåga. Hela hennes varelse fylldes då av en känsla som kort därpå ledde till ett tillstånd av total isolering."

Den franske skribenten måste här mena total isolering från det gudomliga och andliga, och en fullständig övergång till den psyko-fysiska värld där våra sinnen och sinnesförnimmelser - om de inte paralyseras - alltid står i vägen för det sant andliga skådandet. Det första tillståndet kan induceras med opium och morfin etc. Det andra däremot, är helt och hållet en fråga om naturliga karaktärsegenskaper. (s 143-144)

Om astrologi

En allmän uppfattning tycks vara att planeterna och stjärnorna utövar ett visst inflytande på människans öde, ett inflytande som kan beräknas av astrologin. Man tycks också tro att astrologin förfogar över medel, med vilka "de onda stjärnorna" kan blidkas. De här enkla uppfattningarna leder, om de inte förstås filosofiskt, till två ovetenskapliga vanföreställningar. För det första uppammar de tron på fatalism, dvs på att människan inte har någon fri vilja eftersom allting är förutbestämt, och för det andra leder de till antagandet att naturlagarna inte är orubbliga eftersom vissa blidkande riter kan ändra ett redan utstakat händelseförlopp. Dessa två vanföreställningar får förnuftsmänniskan att avfärda "astrologin" som en kvarleva från förfädernas primitiva kulturer, eftersom han såsom en som håller sig till fakta vägrar att erkänna den viktiga innebörden i påståendet att "sann filosofi snarare försöker lösa än förneka". För den som studerar filosofi är det ett axiom att sanningen vanligen ligger någonstans mellan ytterligheterna. ... Även om det med hjälp av astrologi går att förutsäga en händelseutveckling, behöver man inte dra slutsatsen att planeterna utövar ett inflytande på denna utveckling. En klocka visar tiden, men utövar inget inflytande på den. Om man reser till främmande länder måste man ibland ställa om sin klocka så att denna anger den tid som gäller där man vistas. Så även om planeterna inte påverkar människans öde, kan deras ställning ge vinkar om hur detta öde kommer att gestalta sig. Det synsättet leder till frågan om vad som menas med öde. Enligt ockult uppfattning är ödet bara en kedja av orsaker som alstrar sina motsvarande verkningar. ...varje individ är sin egen skapare eller fader, dvs vår nästa personlighet kommer att vara resultatet av våra livsyttringar i det innevarande livet. På samma sätt är detta innevarande liv med alla sina förhållanden det träd som vuxit fram ur det frö som såddes under våra tidigare liv. Våra fysiska och andliga förhållanden är effekterna av våra gärningar på dessa två plan under tidigare liv. Nu är det en välkänd tes inom ockultismen att det ENHETLIGA LIV som genomströmmar ALLTING förbinder alla himlakropparna i världsrymden med varandra. De har därför ömsesidiga relationer med varandra, och dessa relationer är förbundna med människans tillvaro eftersom hon är en mikrokosm av makrokosmen. Varje mänsklig tanke, lika väl som handling, är dynamisk och inpräntas i naturens oförgängliga bok akashan, det OMANIFESTERADE LIVETS objektiva aspekt. Alla våra tankar och handlingar alstrar vibrationer i rummet, och dessa formar vårt framtidsöde. Och astrologin är en vetenskap, som efter att ha definierat de lagar som styr dessa vibrationer, är i stånd att för en människa förutsäga en viss effekt eller serie av effekter, vars orsaker hon själv alstrade under föregående liv. Eftersom det innevarande livet är produkten av det föregående och det bara är det ENHETLIGA LIVET som binder samman solsystemets alla planeter, så är det de planeternas positioner vid tidpunkten för en människas födelse - vilken födelse alltså är det samlade resultatet av redan alstrade orsaker - som ger den verklige astrologen de data på vilka han grundar sina förutsägelser. Man skall därvid komma ihåg att lika lite som en astronom som katalogiserar himlakropparna kan berika universum med en enda atom, lika lite kan en astrolog eller en planet utöva något inflytande på en människas öde. Kanske följande citat från Bulwer Lyttons utmärkta roman Zanoni kan hjälpa till att belysa detta:

Första villkoret för utförandet av något stort och upphöjt är att klart förstå de betingelser som rör det eftersträvade målet. Krigaren beräknar således stridens växlingar efter nästan matematiska regler. Han kan förutsäga utgången om han bara kan lita på de medel han nödgas använda.

Detta citat pekar på vikten av att beakta den klärvoajanta förmåga som den verklige astrologen måste besitta.

De forntida rishierna...tog medelst observationer, experiment och sin stora ockulta kunskap hänsyn till alla tänkbara kombinationer av olika orsaker, och beräknade med matematisk precision deras effekter nästan in i minsta detalj. Men eftersom universum är oändligt, kan ingen ändlig varelse någonsin skaffa sig kännedom om naturens samtliga möjligheter. Åtminstone kan dessa inte nedtecknas, ty som det står i Isis Unveiled: "för att uttrycka gudomliga idéer, krävs ett gudomligt språk". Med vetskap om detta betydelsefulla men olyckligtvis ofta negligerade faktum, slog de fast att det första villkoret för framgång i utövandet av astrologi var en ren livsföring i såväl fysiskt som moraliskt och andligt avseende. En sådan livsföring var avsedd att utveckla astrologens psykiska förmåga att i akashan se de orsakskombinationer som inte nämndes i skriftliga verk... Kort sagt så är den verkliga astrologin en matematisk vetenskap som visar oss vilka speciella orsaker det är som alstrar vissa speciella kombinationer och som därför, om vi förstår den rätt, ger oss kunskap om hur vi skall styra våra kommande liv. De verkliga astrologerna är dock få till antalet. Men kan vi fördöma elektricitetsläran för att det är ont om bra elektriker? Vi får inte glömma det faktum att även om det finns otaliga kombinationer som måste identifieras medelst astrologens psykiska förmåga, så finns det en stor mängd som identifierats och nedtecknats av de forntida skådarna. Det är dessa som förbluffar oss när vi finner att en del astrologiska beräkningar visar sig vara korrekta, medan andra inte håller streck. (s 227-230)

Ett romersk-katolskt helgon

St Francis Xavier var romersk-katolsk präst. Hans heliga kropp förvaras i Goa, och visas vart tredje eller fjärde år för allmänheten. Då sker flera mirakler. Han måste utan tvivel ha varit sant hängiven den romerska katolicismen, en religion som förbjuder oss att gå med i hemliga sällskap. När det nu är så, varför försöker teosoferna att nedgöra den romerska katolicismen i sin månadstidskrift? Vill The Theosophist vara snäll och ge allmänheten sin syn på detta stora helgon i Indien.

...frågeställaren säger (1) att St Francis Xaviers kropp då och då förevisas i Goa och (2) att mirakler då förekommer.

Vad den första uppgiften beträffar, är vi införstådda med att den kropp som förevisas i Goa är St Francis Xaviers och ingen annans. Fast detta spelar egentligen ingen roll i sammanhanget, ty även om kroppen...skulle tillhöra en skenhelig skurk...eller ett av den vedervärdiga inkvisitionens olyckliga offer, inverkar detta inte på "miraklerna" så länge som de troende är tillräckligt övertygade om relikens kraft. Vi vet att tron har en mystisk kraft.

Jämte St Francis Xaviers kropp finns det många "mirakelframkallande" reliker i världen. ...i en italiensk kyrka visas ännu idag en fjäder från ängeln Gabriels vinge.

Alla sådana föremål åstadkommer "mirakler", särskilt tillfrisknanden från sjukdomar, förutsatt att patientens tro är tillräckligt stark. Men föremålen behöver inte vara reliker av romersk-katolska helgon. En tand från Buddha, en ryggkota från Confucius, en tånagel från Gladstone, en stövel från överste Ingersoll, en apsvans eller något annat har samma verkan om tron på dess förmåga är tillräckligt stark. ... Vid många indiska yogiers gravar blir folk botade. Tusentals muslimer beger sig varje år till profetens grav i Mecka i avsikt att bli botade, och alla kvackarmediciner får i princip sina verkningar genom de inbillade eller verkliga sjuklingarnas trosövertygelse. Fantasins eller trons kraft förmår nästan allt, och om vår frågeställare vill veta hur den verkar, rekommenderar vi honom att läsa teosofiska böcker och de artiklar av Eliphas Lévi som månatligen publiceras i Teosofiska Samfundets tidskrift. Teosofiska Samfundet är inte ett hemligt sällskap, utan inbjuder alla som vill att studera dess läror.

Vad den andra av frågeställarens uppgifter beträffar, så är det i vår upplysta tid meningslöst att påstå att verkliga mirakler kan inträffa. Med "mirakel" menade man ursprungligen något övernaturligt eller något som strider mot naturlagarna. En gång i tiden antogs blixtarna och deras dunder vara ett verk av Jupiter eller djävulen och därför mirakulösa. Men vi tror frågeställaren vara intelligent nog att förstå allt detta, och att han med "mirakler" menar "underbara händelser". Det förekommer många underbara händelser, men de är inte övernaturliga och kan alla förklaras med intellektets hjälp.

"Men", säger vår frågeställare, "ni försöker nedgöra katolicismen". På den anklagelsen svarar vi: "Det försöker vi inte alls. Vi försöker inte nedgöra katolicismen, vi försöker höja och rena den. Vi vill göra Katolska Kyrkan ännu mer katolsk. I stället för att önska att den förblir bara romerskt katolsk, vill vi att den blir allmänt katolsk. Men för att bli det måste Katolska Kyrkan ha präster i stället för skenheliga, kunskap i stället för reliker, kärlek i stället för hat, frihet i stället för tyranni, sanning i stället för vidskepelse, och en påve som är utrustad med enastående visdom. Om kyrkan når så långt, skall vi hjälpa den i dess ansträngningar att utbreda sitt välde över hela jorden".

Former förändras, men idéer består. Den som tillber former är en avgudadyrkare, den som hyllar idéer är en sann tillbedjare. Den romersk-katolska kyrkan har blivit gammal. Dess idéer är borta, men dess former består. Dess präster har förlorat nyckeln till sin helgedom. De kan inte förklara sina egna mysterier, och vill heller inte ha dem förklarade. De dyrkar former från vilka anden flytt, och om de inte vaknar ur sin slummer kommer en ny och allomfattande religion att framträda och erövra världen medan den romersk-katolska kyrkans mumifierade lik begravs och glöms, liksom St Francis Xaviers uttorkade kropp i sitt helgonskrin i Goa. (s 233-236)

Om höga adepter

Det har otaliga gånger påpekats att arbetet på ett andligt plan är lika överlägset arbetet på ett intellektuellt plan, som det senare är överlägset arbetet på ett fysiskt plan. De mycket höga adepterna hjälper människorna, men bara i andligt avseende. De är till sin konstitution inkapabla att blanda sig i världsliga angelägenheter. Men detta gäller bara mycket höga adepter. Det finns adepter av olika grader, och i varje grad arbetar de för mänskligheten på de plan som de höjt sig till. Det är bara lärjungarna som kan leva i världen tills de höjt sig till en viss grad. Det är för att adepterna har omsorg om världen som de låter sina lärjungar leva i och arbeta för den, något som många som studerat saken är medvetna om. Varje cykel producerar sina egna ockultister som på alla plan arbetar för den cykelns mänsklighet. Men när adepterna förutser att en framtida tidsperiods människor inte kommer att kunna få fram ockultister för arbetet på vissa plan, ingriper de genom att antingen frivilligt avbryta sin egen utveckling och kvarstå i de lämpliga graderna för att där invänta tidsperioden ifråga, eller genom att avstå från att inträda i nirvana och i stället underkasta sig reinkarnation i så god tid att de nått de lämpliga graderna när mänskligheten behöver deras hjälp. Och även om världen inte är medveten om det, finns det också i våra dagar adepter som avstår från att ta högre grader till gagn för kommande generationers människor. (s 247)

Till Utdrag ur den teosofiska litteraturen