Utdrag
av W Q Judge
Du behöver inte rusa åstad...för att handla, verka. Gör det som finns att göra. Var angelägen om att göra det, och även om du inte lyckas fullgöra annat än små plikter eller säga några varnande ord, skall din outtröttliga goda vilja hamra på andra människors hjärtan, och plötsligt skall du finna det vara gjort som du var så angelägen om att göra. (s 2)
Ängslas inte och ge inte vika då du känner det mörkt och tungt. Själva styrkan i ditt begär skall så småningom bryta upp den helgedom som gömmer mysteriet. Ingen kan ge dig verklig hjälp. Ingen kan öppna dina dörrar. Du låste dem själv, och bara du själv kan öppna dem. (s 2)
Det är ett stort framsteg att du hör klockljuden. Det är inte många som hör dem. Detta visar att du hunnit dit där du kan höra dem, och det är i sanning inget litet framsteg. Gå inte och lyssna efter dessa klockljud, men ge akt på de tankar som efter klockljuden uppkommer i din hjärna och pröva dem med din egen själs probersten... Att du känner dig "död" är ingenting som du skall bekymra dig över. ...själen kommer till en ny plats eller nya omgivningar och tystnar där för en tid - är vad du kallar "död". Men den hämtar ny styrka, vänjer sig vid de nya omgivningarna, och börjar åter röra på sig. (s 11-12)
Den heta lågan du talar om hör liksom klockljuden till de erfarenheter som
lärjungen gör. Det finns många, många sådana. De har ofta sitt ursprung i stark
spänning eller vibration i den hängivne lärjungens aura. Dessa förnimmelser är
han själv, och han skall akta sig för att betrakta dem som under. ... De
fortgår, förändrar sig eller upphör. Ge uppmärksamt akt på dem, men "visa
inte förundran och tillmät dem inte någon bestämd betydelse".
Jag kan inte säga mera. All hjälp du ger en annan själ
är hjälp åt dig själv. Det är vår plikt att hjälpa alla, men vi måste börja med
våra närmaste. Vi får inte försumma våra närmaste för att löpa åstad och hjälpa
andra. Det är bättre att stupa under utövningen av sina egna plikter - hur
ringa de än kan tyckas vara - än att blanda sig i andras. Höj blicken och se
tillbaka på de tomma skalen efter de felhandlingar som du tror du gjort dig
skyldig till. De felhandlingarna var medel och lärare. Kasta allt tvivel, all
ängslan och all ånger åt sidan. Tag vid varje steg så mycket du kan av
sanningen. (s 13-14)
Hur ofta har jag inte under de gångna åren tänkt och talat på samma sätt som
du gör nu, och till ingen nytta! ... Vi måste - både du och jag - lära oss stå
ut med anblicken av miljoner människor som hungrar och dör. Annars är det
bättre att ge upp alltihop. ... Vill du göra mer än ditt bästa? Eftertraktar du
andras arbete? Nej, det gör du inte. Du måste alltså bli där du är och försöka
att utan oro betrakta all den moraliska och fysiska nöd och död som för
närvarande inte låter sig förebyggas eller lindras.
Tidsåldern är mörk som helvetet, hård som järn. Den är
en järnåldern, Kali-Yuga. Kali målas alltid svart. Men under Kali-Yuga kan man
- till följd av dess natur och det oerhörda tempot i dess skeende - nå större
och snabbare resultat med sina energiinsatser än under någon annan yuga. Men
vilken strid! Demoner från alla sfärer, framvällande moln av svart karma,
förskräckliga skepnader, bedövande dunster från alla håll. Överallt hotar nya
faror. ... Du söker krigaren. Han finns här någonstans. Ingen kan finna honom
åt dig. Det måste du göra själv. Men han fortfar att strida. Utan tvivel ser
han dig och försöker hjälpa dig att se honom. Och han fortfar att strida. (s
17-19)
En lärjunge i ockultism råkar efter en tid in i vad som skulle kunna kallas en psykisk virvel eller en ockult svängningsrörelse. I början påverkas han av känslor och inflytelser från personer i sin omgivning. Han börjar frigöra sig från detta och kommer in i den virvel som framkallas av de kraftiga ansträngningar hans högre jag gör för att få honom att minnas sina tidigare jordeliv. Då påverkas han av dessa. De blir till moln, som kastar sina skuggor över hans väg. De kan tyckas vara täta och påtagliga, men så upplöses de. De var bara moln. Men de börjar nu påverka hans handlingsimpulser på många olika sätt. Han kan känna en obestämd impuls till en viss handling, till vilken han inte kan se något skäl i det innevarande livet. Det är som om en trumpetstöt från ett tidigare liv träffade honom rakt i ansiktet. Den får honom att spritta till. Kanske överväldigar den honom. Så blir den till ett slags vålnad, ungefär som när man i en spegel ser en bakom sig stående person stirra över ens axel. Fastän död och förgången har den ännu makt över honom. Men även han har makt, och han kan välja. Om alla hans tidigare liv var fulla av godhet, vore den kraft som verkar för hans bästa oemotståndlig. Men alla de tidigare liven gör front mot honom, och han påskyndar deras framträdande genom sina ansträngningar. I denna virvel kring honom indrages även andra människor, och deras anlag till gott eller ont mognar när de agerar. Detta är en sida av den samlade karmiska kraftens verkningar. Valet är detta: Vålnader från det förgångna infinner sig, den ena efter den andra, och ställer sig så att säga till förfogande. Om lärjungen väljer fel, blir striden hård. Den vålnad han väljer drar till sig andra - kanske likadana som den själv - ty alla har de sitt eget liv. Undrar du på att vansinne ibland blir följden för dem som oförberedda, och innan den rätta tiden är inne, rusar åstad in i "asketernas krets". (s 20-21)
Den läxa ditt innevarande livs karma har bestämt för dig är det högre
tålamodet. Om det tålamodet kan jag inte säga något. Det är någonting som var
och en måste tillägna sig själv genom övning. Driv ut varje begär att förvärva
dig krafter, och försök bara förstå dig själv. Lägg vikt vid bekymmerslöshet.
Säg dig själv om och om igen att det inte är av någon som helst vikt vad du var
igår, utan sträva i varje ögonblick för just det ögonblicket. Resultaten kommer
av sig själva.
Vad är det förflutna? Ingenting, det är borta. Driv ut
det ur dina tankar. Du är ditt eget förflutna. Därför skall det som sådant inte
bekymra dig. Det berör dig bara i den meningen att du nu är det. I dig, sådan
du nu är, finns allt ditt förflutna. Följ därför den hinduiska levnadsregeln
"ångra ingenting, bli aldrig bedrövad, hugg bort alla tvivel med den
andliga kunskapens svärd". Ånger ger bara upphov till villfarelse. Jag
bryr mig inte om vad jag var eller vad någon var. Jag bryr mig bara om vad jag
är i varje ögonblick. ... Ångra alltså ingenting, inte ens de största
dårskaperna i ditt liv, ty de är förgångna och du måste verka i nuet, som är
både det förgångna och det kommande på samma gång. (s 24-25)
...vi är inte bara vår kropp eller vårt sinne utan den verkliga del av oss
av vilken karman utgör en komponent. Det är karman som framkallar allting. Den
länkar ihop vårt verkliga inre jag med det som väcker vårt begär eller vår
motvilja. Om vi alltså tycker om någonting - någon last eller något annat -
angriper den oss just genom detta begär. Om vi hatar något, hemsöker den vårt
inre jag genom vår motvilja mot detta något. För att rädda oss undan något ont
måste vi förstå det. Men vi kan inte förstå det så länge vi fruktar eller hatar
det. Vi skall inte tycka om laster, men inse att de är delar av det hela. Och
då vi försöker förstå dem, höjer vi oss över dem. ...därför måste vi försöka
betrakta lasterna som något vi vare sig får utöva eller avsky. Då kan vi närma
oss det själstillstånd i vilket vi känner den högre kärlek som omfattar såväl
goda som onda människor och företeelser.
Gott och ont är bara två poler av samma sak. I Det
Absoluta är därför det onda detsamma som det goda. Den som äger absolut kunskap
kan se vad som är gott respektive ont, men han känner inte för det onda som
något att undfly utan kallar det bara för den motsatta polen. Vi säger att
något är gott och ont när det är angenämt eller oangenämt för oss, eller
betraktas så i vår nuvarande civilisation. Så har de båda orden uppkommit. Men
de är inga bra ord att använda sig av. (s 29-30)
Att höja sig över gott och ont innebär givetvis inte att man får göra det onda. Men det finns faktiskt inget verkligt gott eller ont. Om våra avsikter är goda, kan våra handlingar inte vara onda. Alla handlingar är döda när de väl har utförts. De har sin upprinnelse i våra hjärtan och har redan blivit utförda där. Det blott kroppsliga utförandet av dem är i sig någonting dött. Vi kan alltså göra en som vi tycker god handling - vilken utåt också ser god ut - som är utan värde därför att motivet var dåligt. Det är motivet som räknas. (s 31)
Livet är bättre än döden, ty döden gäckar jagets förväntningar. Döden är inte den store läraren och kunskapsgivaren. Den är bara den stora ridå på livets scen som snart skall hivas upp igen. Fullständig kunskap måste erövras av den trefaldiga människan: kropp, själ och ande. När hon nått den kunskapen går hon till andra - för oss okända och ändlösa - sfärer. Genom att leva så länge man kan, ger man jaget ett varaktigare tillfälle. (s 46-47)
Du är inte trött. Det är kroppen som nu är svag, och inte bara svag utan
också skakad av styrkan i dina egna fysiska och psykiska förmögenheter. Men den
vise lär sig inta en bekymmerslös attityd, vilken dock i själva verket är full
av omsorg. Gör du likadant! Du är domaren. Vem vågar döma dig utom du själv?
...då mästaren säger "gör vad du kan"...och
en annan adept säger "följ den väg som de och jag utvisar, men följ inte
min väg", så är ju allt vi har att göra i stort som i smått just det som
var och en på sin egen plats kan göra. (s 50-51)
Du frågar hur du skall råda din medlärjunge. Det bästa rådet finns i ditt
eget brev till mig, i vilket du säger att den rätte läraren finns inom oss. Så
är det. ... Ingen hjälp är större än umgänget med likatänkande och läsningen av
goda böcker. Det bästa råd jag vet är att läsa heliga böcker och andra böcker
som hjälper en att höja sig. Och sådana finns det ju. En gång fann jag att
några svårfattliga skrifter av Plotinos hade denna inverkan på mig, en mycket
förädlande inverkan. Samma sak med en förklaring av Odysseus irrfärder. Och så
har vi ju Bhagavad-Gita. Vart och ett av dessa verk har ett eget inneboende liv
som förändrar vibrationerna. Vibrationer är nyckeln till allt. De olika
tillstånden innebär bara vibrationsskillnader, och vi förnimmer inte det
astrala planet och andra plan därför att vi inte befinner oss i
vibrationsöverensstämmelse med dem. Det är detta som gör att vi ibland får en
känsla av att någon tittar på oss... Det är ett ögonblick av synkron vibration.
Men det som är viktigt är att utveckla det högre jaget i det lägre, ty då får
vi omedelbar tillgång till den visdom som tillhör alla vise.
Var och en av oss ser det högre jaget på sitt eget
sätt, dock utan att någonsin faktiskt se det. Ty att se det är att vara det.
Men för att kunna uttrycka oss, säger vi "se det". Det kan vara en
ljusblixt eller ett flammande hjul, vad vet jag. (s 51-53)
Det finns flera slags lärjungar. Det finns lekmannalärjungar, provlärjungar,
antagna lärjungar och sådana som förbereder sig för att bli lekmannalärjungar.
Vem som helst kan göra sig till lekmannalärjunge, men han måste då ha klart för
sig att han i detta livet inte medvetet kommer att höra av sin mästare. Vad
provlärjungar beträffar, är det en oföränderlig regel att de skall undergå en
prövotid på sju år. Proven utgörs inte av uppgjorda och fastställda tester,
utan av händelserna i det dagliga livet och det sätt på vilket lärjungen
förhåller sig till dessa. Det finns inget ställe dit den sökande kan gå och
göra sin framställan, ty denna angelägenhet har ingenting att göra med platser
och ämbetsmän. Den är en angelägenhet som rör vår inre natur. Vi blir
lärjungar, och vi blir det för att vår inre natur har öppnat sig så mycket att
den kan och vill mottaga kunskap. Vi mottager lönen ur Lagens händer.
En verklig lärjunge bekantgör inte att han är en
sådan. Ty Logen liknar inte de exoteriska sällskap som är beroende av
popularitet och annat yttre sken. Den är något mycket konkret, med en levande
anda. Den har människor i ledningen vilka styrs av lagar som själva innehåller
sin verkställande makt och varken behöver några domstolar eller några
anklagelser, domar och andra underrättelser.
I allmänhet har en person av europeisk eller
amerikansk härkomst ytterst stora svårigheter att kämpa med. Han har ingen
ärftlig psykisk utveckling som underlättar hans strävan, och han har ingen
mästare eller någon sådans lärjungar inom räckhåll. Hans raskaraktäristika
hindrar honom från att med lätthet blicka in i sig själv - han är inte
introspektiv av naturen. Men även han kan uträtta mycket om han renar sina
motiv och antingen har, eller söker tillägna sig, en brinnande och orubblig tro
och hängivenhet, en tro på mästarnas existens... (s 54-55)
Denna Loge är inte någonting som kan...analyseras och bestämmas. Den är både
överallt och ingenstans. Den omfattar alla verkliga mästare, lärjungar, handledare
och gurus av alla raser och trosbekännelser, liksom dem utan någon
trosbekännelse alls. Det har sagts att: "Bortom lärandets sal befinner sig
Logen. Den är det över hela världen utbredda brödraförbundet av vise. Den kan
inte beskrivas. Inte ens av medlemmarna själva. Men lärjungen är oförhindrad
att försöka föreställa sig vad den är."
Därför hjälper alltid var och en av dess verkliga
lärare och lärjungar med glädje varje annan lärare och lärjunge. Men vi...får
inte på samma gång ställa oss under direkt ledning av mer än en guru.
Varje människa som inom sig själv beslutar att inträda
på Vägen har en guru. Men den tid som förflyter mellan detta beslut och den
stund då hon verkligen känner sin mästare kan bli lång. I några fall är den dock
ganska kort.
Låt oss nu titta lite på Logens avdelningar.
Liksom den menige soldaten i en armé har en general
över sig som leder det hela men som han inte kan nå annat än genom officerarna,
så finns även i denna orden avdelningar av guruer och avdelningar av lärjungar.
Där finns den store gurun, som är guru för många som
inte får vare sig se eller lära känna honom. Så finns det sådana som känner
honom och som är guruer till ett antal chelaer (lärjungar) osv tills vi kommer
till en chela som i sin tur kan vara en känd guru till en chela under sig.
Vidare finns det chelaer som tjänstgör som
tillfälliga, och därför icke erkända, guruer för en eller flera andra chelaer.
(s 58-59)
Guruns egentliga uppgift är att visa lärjungen tillrätta, inte att stoppa i
honom en massa kunskap i klara och lättfattliga termer. Det senare vore kanske
angenämt för lärjungen, men skulle vara av föga värde och inte gagna honom mer
än varje god bok gagnar sina läsare.
...det här är fråga om adoption, ett mycket heligt och
betydelsefullt förhållande som vare sig kan ingås eller brytas på ett
lättvindligt sätt. Ty gurun blir chelans andlige fader. (s 61-62)
I det andliga livet försvinner naturligtvis inget organ. Men vi måste ta
reda på hur varje organ fungerar i sin andliga motsvarighet. Som jag ser det är
organen i sina andliga motsvarigheter förmögenheter, inte organ på samma sätt
som ögat utgör förmågan att se, örat förmågan att höra osv.
Ett exempel är tillräckligt. Man kan se bilder i
astralljuset med nacken eller magen. På ingetdera stället finns det något öga,
men ändå ser man. Detta måste bero på förmågan att se, vilken i den fysiska
kroppen behöver den särskilda plats eller det särskilda organ som vi kallar
öga. Vi hör ofta med huvudet utan hjälp av hörselapparaten, vilket visar att
det finns en förmåga att höra och att leda och förnimma ljud utan hjälp av det
yttre örat eller dettas inre hjärnapparat.
När du funderar över dessa ting bör du alltid tänka på
indelningen i fysiskt, psykiskt och andligt, och därvid komma ihåg att det
sista innefattar de två andra. Allt det astrala tillhör den psykiska naturen,
vilken delvis är materiell och därför mycket bedräglig. Men alla är nödvändiga,
ty de är, de existerar. (s 80-81)
Till Utdrag ur den teosofiska litteraturen