Utdrag ur Letters That Have Helped Me (3)

av W Q Judge

Vi är alla olika och måste samtycka till att vara oense, ty det är bara genom att balansera motsatser som jämvikt (harmoni) uppnås. Harmoni uppnås inte genom likhet. Om folk ville låta andra vara ifred och sköta sina egna angelägenheter i tysthet skulle allt vara bra. ... Var och en måste försöka finna sina egna plikter och inte bli indragen i andras. Och därvid är det av högsta vikt att vi inte låter vare sig sinnet eller tungan interfoliera i andras plikter och handlingar när dessa ligger utanför våra egna. Om du kan hitta denna fina skiljelinje mellan aktivitet och passivitet, har du gjort ett stort framsteg. (s 120)

Ockultismen kräver ingen högskoleutbildning. En av de bästa ockultister jag känner har ingen. Men den som till intuition och höga strävanden lägger god utbildning står sig naturligtvis bättre. Jag brukar ofta slå i uppslagsverk och fundera över olika ords rätta betydelse och inbördes förhållande. Gör likadant. Det är nyttigt. (s 122)

(Judge) drömde en natt att han gick ut på en angränsande gata och såg att flera hus hade blivit ombyggda och fått nya verandor och röda dörrar. Nästa dag gick han dit, men såg då inga förändringar. Men en månad senare blev husen ombyggda, med verandor och röda dörrar. Det fanns också en blå dörr som han brukade se i astralljuset när han vaknade, och som "Tea Table-gruppen" skojade med honom om. Nu skrev han triumferande: "Den blå dörren jag sade att jag såg visade sig vara ett exempel på prekognition. Dörren rakt över gatan som jag ser varje morgon och kväll har blivit målad i blått. Jag tror att jag såg bilden av den när ägaren just hade bestämt sig för att måla om den under den närmaste tiden. Hans tanke och beslut präglade en stark bild som jag fick och därför såg i förväg. De flesta människor bestämmer sig nästan dagligen för sådant som de skall göra veckorna framöver, och etern är därför hela tiden full av sådana bilder. De bilder som är så klart verklighetsförankrade att de snart blir realiserade, ses av oss." (s 144)

En frågeställare skriver: "Jag vill berätta om en upplevelse jag hade i förra veckan. Jag kallar den en dröm, men den är olik alla drömmar jag dittills haft. Det var naturligtvis på natten, och jag tyckte att jag - det verkliga jaget - stod bredvid sängen och tittade på min sovande kropp. Hela rummet var ljust, men ljuset verkade inte vara solljus. Det kom inte från något bestämt håll, det gav inga skuggor, det tycktes utgå från eller genomtränga alla föremål lika mycket. Det var inte färgat som solljuset eller ljuset från en låga - det verkade vitt eller silveraktigt. Allting syntes klart - möblerna, myggnätet, borstarna på toalettbordet. Jag såg tydligt kroppen på sängen. Den låg som vanligt på höger sida med höger arm under kudden - min favoritställning. Jag såg den tydligare än en vanlig spegelbild, ty i spegeln ser man bara en platt bild medan jag här såg den tredimensionellt som man ser andra människor. Dessutom såg jag den andas. Det hela varade bara i ca 30 sekunder, men det var tillräckligt för att jag dels skulle se kroppen helt klart och lägga märke till att ansiktet hade ett uttryck av trötthet över sig, dels lägga märke till det märkliga ljuset och föremålen i rummet. Sedan tonade alltsammans bort och därpå - hur länge det dröjde vet jag naturligtvis inte - vaknade jag och det var dag. Var detta en dröm eller var det något jag kom ihåg efter utflykten i min ´astralkropp´? Och var ljuset jag såg astralljuset?"

Frågeställaren fick följande svar: "Jag tror att det du såg var hågkomsten av något som verkligen inträffat. Ditt astrala jag lämnade kroppen - som det alltid gör - och såg tillbaka på den. Troligen är det så att händelsen inträffade när du återvände till kroppen, och det är därför som upplevelsen blev så kort. Vi kommer bara klart ihåg det som ligger närmast i tiden. Jag tror att du lämnade kroppen när du somnade, och när du vaknade mindes du bara de senaste sekundernas händelser. I verkligheten glömmer du inte det du sett och tänkt medan du var borta. Det sjunker in i ditt undermedvetna eller supermedvetna minne, från vilket alltsammans kommer att sippra in i ditt dagvakna tänkande. För att kunna komma ihåg det som händer under sömnen, måste man vara en medveten siare. Därför får vi bara dessa korta glimtar av att återvända till kroppen.

Vi går under den djupa drömlösa sömnen till andra sfärer och tillstånd där vi får idéer osv, och vägen tillbaka löper genom många olika tillstånd som alla har sina invånare och hinder..." (s 144-145)

(Judge) gjorde följande anmärkning: "Drömmar blir vanligen inte förstådda, och de flesta glömmer vi inom fem minuter efter det vi vaknat. Job säger helt riktigt att människan undervisas i nattens visioner. ... Bulwer Lytton visar att de första invigningarna sker i drömmar. De är nästan alltid symboliska till karaktären, ty den inre människan talar inte vårt språk. Den ser och talar i bilder. Den sänder ut en tanke som bild. Sedan kommer det an på oss att förstå och minnas. Varje bild förändras genom växlingarna i vårt vakentänkande. ... Våra drömmar bjuder oss möjligheter att i vakentillståndet leva så att det inre jaget får lättare att tala till oss. Ty liksom när det gäller nya bekantskaper och konstiga språk måste man vänja sig vid nya tale- och tänkesätt..." (s 147)

Ibland drömmer vi om människor utan att veta om de lever eller är döda, eller om de någonsin funnits. När detta händer är det vårt inre jag som i drömmen möter en annan persons jag som vi känt i ett tidigare liv, och vi kan då inte identifiera vederbörande med hjälp av vårt nuvarande minne. Men dessa drömpersoner är inga fantasifigurer. (s 149)

Förlita dig inte på böcker som ledare eller lärare i livet. De är bra på att meddela oss jordisk kunskap och sätta fart på vårt tänkande. Men de ger oss inte någon överjordisk visdom eller den verkliga sanningen. Man kan dra nytta av alla ting, däribland böcker. Men man kan inte lära känna sig själv genom dem. (s 160)

Kännedom om tidigare liv är vare sig nyttig eller pålitlig. Den för inget gott med sig, men kan leda till fåfänga och svårmod. Den skall undvikas. Jag vet inte av något fall där sådan kännedom tagits ad notam utan att detta fått bedrövliga konsekvenser. Och de mästare jag är bekant med vägrar att berätta något om ens tidigare liv. Det är en regel inom ockultismen att man inte skall tillfredsställa begär efter skildringar av tidigare liv. (s 167)

Till Utdrag ur den teosofiska litteraturen