Utdrag ur The Esoteric Tradition del II

av G de Purucker

Universum är en stor organism, en makrokosmisk organisk varelse. Allting i universum är förbundet och sammanvävt med allting annat, förenat av ett alltomfattande kosmiskt liv som uttrycker sig i de otaliga och mångfasetterade typerna av kosmiska krafter och energier. På grund av de ihållande växelverkningarna mellan energier och substanser är det omöjligt för en enskild varelse, dvs ett medvetandecentrum (monad), att ständigt förbli på ett och samma ställe. Individerna eller monaderna befinner sig under hela det kosmiska manifestationsförloppet oavbrutet på vandring, så något evigt uppehåll på en plats är uppenbarligen helt otänkbart. Livet själv innebär oavlåtlig rörelse, ty det kosmiska livet är all energis källa, och alla varelser och ting är levande eftersom de är icke avskiljbara komponenter i den alltomfattande organismen. Det finns ingen död i betydelsen att en evolverande varelse totalt utslocknar och förintas, men det finns livsfaser som medför upplösningen av delkomponenter eller vehikler. (s 751)

...den teosofiska filosofin förkunnar att inte bara människan utan varje evolverande varelse, var den än befinner sig, har sin "bevakande" andliga kraft. Denne "bevakare" är i människans fall hennes egen inre andliga monad, som från liv till liv, och under varje liv, oavlåtligt vakar över sin ofullkomliga mänskliga telning och försöker leda och påverka denna i riktning uppåt och framåt. På grund av människans egensinnighet och motsträviga självmedvetande förnimmer hon dock monadens välvilliga signaler alltför otydligt för att kunna dra verklig nytta av dem. (s 835)

Hög ålder behöver inte medföra ett avtagande av människans andliga och intellektuella förmögenheter, ty hur mycket hennes organism än "faller isär" efter det hon passerat medelåldern, så är det just på grund av att livskrafterna inte längre flödar lika starkt i densamma som det bästa inom henne - hennes andliga och intellektuella attribut - får tillfälle att komma till uttryck i hennes liv. (s 813)

Astralljuset är den stora reservoar och smältdegel i vilken jordens alla utflöden och emanationer - psykiska, moraliska och fysiska - tas emot och genomgår ett otal eteriska alkemiska förändringar. Sedan reflekteras eller radieras de tillbaka till jorden eller någon annan glob i hierarkin, och förorsakar då epidemiska störningar och sjukdomar av såväl fysisk och psykisk som moralisk art. (s 953)

Flera människor kan se exakt samma bild i det astrala bildgalleriet, men som individer tolka den från olika mentala och emotionella utgångspunkter.
     Här har vi en av de huvudsakliga och viktigaste orsakerna till den otillförlitlighet som alltid föreligger när kvasi-mystikerna och visionärerna beskriver sina "visioner av sanningen". Dessa kan till det fysiska planet bara överföra sådana bilder i astralljuset som de händelsevis får "se", och då bara med sina egna föreställningar som bärare av dem. Just här ligger den stora faran. De astrala visionerna utges felaktigt för att vara andliga sanningar. De beskrivs med fel beteckningar, placeras i fel sammanhang och ges felaktiga tolkningar. Det handlar därför inte om något verkligt andligt siarskap, ty den andlige siaren har kännedom om astralljusets faror och förvrängningar och sänder sin genomträngande blick förbi astralljuset rakt in i andens högre eteriska regioner. Där kan han föreställa sig sanningen direkt och med större eller mindre perfektion överföra den till sin hjärna. Kvasi-mystikern och visionären inbillar sig, ofta uppriktigt men dock felaktigt, att det han "ser" är fakta och processer i "den andliga världen", fastän allt han förnimmer i verkligheten är sin nyckfulla och oskolade psykomentala utrustnings vandring i astralljusets farligt bedrägliga och illusoriska bildgallerier.
Vad beträffar vanliga människor som varken är visionärer eller siare kan det sägas att de omedvetet men kontinuerligt påverkas av astralljuset. Detta flödar genom deras sinnen och emotionella utrustning i en ständig ström. När en människa medvetet ljuger t ex, så gör hon det för att hon för tillfället låter sig behärskas av en ohederlig astral ström. (s 1014-1015)

...samvetets röst kan inte anses vara en ofelbar och därför helt säker vägledare, ty även om den ytterst emanerar från den andliga monaden och därför är ett uttryck för den gränslösa visdomen och kunskapen hos det högsta inom oss, så måste den passera genom de tjocka slöjor och ofta förvrängande processer som kännetecknar det ofullkomliga psykiska vehikel som utgör människans mellersta natur. Dess andliga viskningar misslyckas därför ofta med att nå även ett lyssnande öra. ...samvetets röst är faktiskt den samlade visdom och kunskap som förvärvats under alla tidigare liv. Därför är den, även om den som sagt emanerar från vårt andliga innersta, uppenbarligen inte helt ofelbar. Icke desto mindre är den en säker och trygg vägledare för människan i den mån hon nu är kapabel att höra dess förmanande viskningar och förslag... (s 982)

Samvetets röst betraktas vanligen bara som en etisk och moralisk förmanare. Men det betraktelsesättet är helt felaktigt och har sin grund i att människan i större utsträckning söker etisk vägledning än inspiration och intuitiv vägledning i sitt inre. Faktum är att det som i vårt dagliga liv vanligen kallas genialitet, inspiration och intuition alltsammans härstammar från samma andliga källa - det högre jagets skattkammare - från vilken som sagt även samvetets röst kommer. (s 983)

Det är aldrig rätt att hindra framträngandet av karma. Låt den komma och verka ut. Det är definitivt bättre än att tränga tillbaka den och sedan få den på halsen vid ett senare tillfälle, då den blir verkligt plågsam som i Jacob Böhmes fall... Det finns många fall i historien, i vilka karman trängts tillbaka för en tid och vilat som olycksfrön. Dessa frön fann sin grogrund i senare inkarnationer, där de var mycket svårare att hantera och mer besvärande och plågsamma...
     Möt därför dina plågor med tapperhet. Om du hemsöks, så låt för din egen skull plågorna komma och töm ut deras energi. Du skall naturligvis söka hjälp. Är det fråga om sjukdom skall du alltid söka goda medicinska råd och dra nytta av dem. Du är berättigad till all hjälp som står till buds...men träng inte tillbaka de karmiska bekymren medelst psykologiska processer eller genom att helt enkelt fly undan... (s 1038-1039)

Det är individens egen mänskliga, buddhiska glans - vare sig den börjar framträda eller redan är uppenbar - som mästarna alltid håller utkik efter och bemödar sig om att befordra. De arbetar överallt där de ser det minsta skimmer av den buddhiska glansen. De och deras representanter finns över hela jorden, och deras sändebud arbetar likaledes överallt, vanligtvis i tysthet och okända för allmänheten. De har sina metoder för att så att säga pröva den enskilda människan. Varhelst de ser den minsta lilla gnista av den buddhiska glansen gör de sitt bästa för att uppmuntra och utveckla den, för att den med tiden skall bli en levande eld. (s 1039)

Till Utdrag ur den teosofiska litteraturen