Andlig upplysning kontra psykiska illusioner

Andlig upplysning kontra psykiska illusioner

Gerhard Fischer

Vi ser idag en snabb tillväxt bland de religiösa, psykiska och pseudo-mystika rörelser som delvis har sitt ursprung i Österlandet och även i USA. Denna tillväxt har medfört en ökning av psykiska, metafysiska och ockulta övningar. I och för sig är allt detta inte så märkligt. Som H P Blavatsky skrev redan 1891:

Psykismen med alla sina lockelser och faror kommer av nödvändighet att utvecklas bland er, och ni måste noga se upp så att den psykiska utvecklingen inte tar överhanden över den manasiska [mentala] och andliga. Psykiska förmögenheter som hålls i ett fast grepp och kontrolleras och styrs av manasprincipen, är värdefulla hjälpmedel i utvecklingen. Men släpps de lösa och tar kontroll i stället för att vara kontrollerade, leder de den studerande in i de farligaste villfarelser och upplöser hans moral.Se därför noga upp med den utvecklingen, som är oundviklig i er ras och utvecklingsperiod, så att den slutligen verkar för det goda och inte för det onda. (H P Blavatsky to the American Conventions, s 35)

Människor som hungrar efter svar på livsfrågorna och inte längre är tillfredsställda med vad de etablerade institutionerna har att säga, attraheras till psykiska och pseudo-mystika rörelser - som också representeras av vissa traditionella österländska sekter. Deras läror utlovar i allmänhet personliga fördelar och deras anhängare strävar vanligen efter att uppnå de lägre siddhierna , de lägre ockulta krafterna. Hemligheterna med de olika nadierna, chakrorna eller nervcentrana t ex, ter sig mycket lockande för en del personer. Många är dock omedvetna om de allvarliga faror som är förknippade med dessa tekniker och krafter - särskilt om man eftersträvar dem för att få övertag och inflytande över andra människor. Bortsett från de skadliga psykiska verkningarna, kan sjukdomar bli resultatet om man stimulerar chakrorna till onormala aktiviteter och därmed rubbar balansen hos pranorna, livsenergierna. Många är bekanta med hatha-yogaövningarna - eller tror sig vara det. Jag tänker då inte på de relativt ofarliga fysiska övningar som kan vara till viss nytta, utan på psyko-astrala övningar som innefattar särskilda kroppsställningar i förening med andningskontroll. Sådana övningar kan inte bara påverka medvetandet på ett störande sätt utan också ingripa i kroppens normala energiflöden. Av dessa fakta förstår vi att det ställs stora krav på vårt omdöme, vilket vi måste öva upp genom andliga studier och en motsvarande livsföring.

Ett näraliggande område som också tilldrar sig stort intresse är mentalt helande. H P Blavatsky skrev 1890:

Allteftersom förberedelserna för den nya cykeln fortskrider, börjar människornas latenta psykiska och ockulta förmögenheter att gro och växa. Därför har vi den snabba tillväxten av sådana rörelser som Christian Science, metafysikt helande, andligt helande osv. Dessa rörelser representerar inte någonting annat än olika faser av uppövandet av de växande förmögenheterna - som man ännu inte förstår och därför alltför ofta okunnigt missbrukar. Inse en gång för alla att det inte finns något "andligt" eller "gudomligt" i någon av dessa manifestationer. Det botande som uppnås med deras hjälp kommer sig helt enkelt av den omedvetna ockulta kraftutövningen på naturens lägre plan - vanligen handlar det om prana eller livsenergier. (Ibid s 28)

Hur skall vi värdera sådana terapier? När W Q Judge gav sin syn på saken, sade han att

sjukdomar är grova manifestationer som visar sig när de är på väg ut ur organismen för att man skall bli renad. Att bromsa dem med okunnigt riktade tankar är att trycka dem bakåt till sina orsaker och återföra dem till deras mentala tillvaroplan .

Detta är skälet till vår motvilja mot metafysiska helandemetoder, som vi skiljer från de antaganden och den s k filosofi på vilka metoderna påstås bygga. Ty vi framhåller att verkningarna inte erhållits med hjälp av något filosofisk system utan genom det praktiska om än okunniga bruket av psyko-fysiska processer. (The Path, September 1892, s 190)

En sjukdom är alltså en reningsprocess. Sjukdomssymptomen - som alltför ofta tros vara sjukdomen själv - representerar de läkande krafternas ansträngningar att driva ut skadliga element ur kroppen. Många tror dock att man kan bota en sjukdom genom att täppa till dess kroppsliga utflödesvägar. Men ett sådant tillbakahållande ger sjukdomens orsaker tillfälle att rota sig, sprida sig och samla energi för en senare och kraftigare reaktion på kroppen - kraftigare än den hade varit om sjukdomen tillåtits flöda ut redan förra gången. När en sjukdom undertrycks, kommer den tillbaka med ränta och ränta på ränta - om inte i det innevarande livet så i ett kommande.

Ett pålitligt förebyggande av alla sjukdomar - fysiska såväl som psykiska - är att utöva mänsklighetens urgamla visdomsföreskrifter, t ex paramitaerna. Dessa lägger tonvikten på utvecklingen av de andliga egenskaperna, inte på utvecklingen av de psykiska och intellektuella. I Tystnadens röst (s 70-71) räknar H P Blavatsky upp paramitaerna på följande sätt:

DANA, den odödliga barmhärtighetens och kärlekens nyckel.
SHILA, den nyckel som är harmoni i ord och handling, som skapar jämvikt mellan orsak och verkan och icke mer lämnar rum för karmisk verksamhet.
KSHANTI, det milda tålamodet, som av intet kan rubbas.
VAIRAGYA, likgiltighet för njutning som för smärta, sinnesvillan övervunnen, sanningen allena förnummen.
VIRYA, den okuvliga handlingskraft som kämpar sig fram till den himmelska SANNINGEN, upp ur de jordiska lögnernas dy.
DHYANA, som, sedan dess gyllene port en gång blivit öppnad, leder Narjolen (en helig man, en adept) fram till det eviga SATS (varats, verklighetens) rike och dess oavlåtliga betraktande.
PRAGNYA, vars nyckel gör en man till en gud, danande honom till en Bodhisattva, en son av Dhyanierna (höga andliga väsen).

Andlig varseblivning och visdom uppkommer som ett naturligt resultat av det dagliga praktiserandet av idéer som dessa. Som Jesus sade: "Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också." Inte bara fysiska behov utan också psykiska krafter, energier och förmögenheter faller helt naturligt och säkert på plats när de upplyses och vägleds av den inneboende andliga solen. Hela din själ och du helar din kropp.

Man försöker också bota sjukdomar med hypnos. Jag tror att sådant botande, även om patienten faktiskt känner sig bättre, i bästa fall är en temporär smärtbefrielse eftersom hypnosen inte kan utplåna orsakerna till en sjukdom. Hypnosen kan dessutom ha farliga biverkningar. Viljeinflytandet under hypnosen kan t ex förflytta sjukdomen från en plats till en annan så att patienten till en början tror sig vara botad. Men efter en tid kommer sjukdomen tillbaka i en annan form, kanske i ett annat organ. Patienten tror då att han fått en ny sjukdom, när det i själva verket är samma sjukdom som nu plågar honom i ny gestalt. Hypnotismen är alltid riskabel, även när den utförs i de bästa avsikter. Hos den som hypnotiseras upprepade gånger försvagas viljan och han blottläggs för egendomliga inflytanden. Dessutom blir han lättare medial på ett särskilt sätt: han förlorar sitt andliga oberoende och blir då abnormt mottaglig för yttre inflytanden.

Detta leder oss in på ett särskilt farligt ämne: att söka förbindelse med astralvärlden, i synnerhet med hjälp av medier och medialitet. En del människor önskar sig förmågan att lämna sin kropp medelst en viljeakt eller vill ha en ledare i de inre världarna. Men "ledarna" i dessa s k andliga regioner är nästan undantagslöst elementala varelser, magiker eller kvarlevorna efter döda personer på det lägre astralplanet. Dessa "andeledare" poserar ofta som ryktbara eller närstående personer och svarar på den hängivnes frågor. I ytterlighetsfall går kontakterna med dessa varelser så långt att de kräver att bli konsulterade i alla frågor, även i sådana som bara har att göra med vardagslivets trivialaste angelägenheter. De kan ge direkta befallningar som bl a stärker den hängivnes andliga iver och får honom att dra till sig godtrogna personer och själv framstå som en "andlig" lärare eller helare. Men en sådan lärares ledning hjälper inte den andlige sökaren att göra framsteg. Varje människas verklige andlige ledare eller skyddsängel är hennes eget högre jag, den inre mästaren.

Ett medium kan på olika sätt få sin astralkropp att lämna den fysiska kroppen. Medan mediet befinner sig i trans använder andra varelser dess fysiska kropp och astralkropp för sina egna ändamål, och mediet vet inte alltid att budskap framförs med hjälp av dess kropp. Elementaler och döda människor attraheras överallt där man önskar komma i förbindelse med astrala ledare. Starka känslor, upprördhet, själviska önskemål och begär kan vara tillräckligt för att attrahera sådana astrala varelser. Eftersom varje tanke har sin särskilda form och färg i astralvärlden, kan den observeras av dessa varelser och utan problem spåras till sin upphovsman. Därefter kan astralvarelserna försöka influera och skada denne. De behärskar den hängivne med sina egna lidelsefulla vibrationer och får denne att ge efter för sina böjelser, begär och onda impulser. Den hängivnes plågoande kan gå ännu längre och tvinga honom till förfärande beslut och handlingar. I en del fall leder motstånd mot detta till en bestående nervsvaghet och därför till neuroser och ett liv som överskuggas av osunda inflytanden. Ty när dörren till astralvärlden väl har öppnats, är det mycket svårt eller helt omöjligt att stänga den igen.

Visdom och självkännedom kan lika lite överföras till oss från dessa inre plan som de kan överföras till oss genom något jippo i den fysiska världen. Var och en måste finna visdom på sin egen utvecklingsväg - genom erfarenheter, inåtskådande, inre lyftning och utveckling av sina inneboende förmögenheter. Förbindelse med astrala ledare gör oss hjälplösa och skapar ett bestående beroende av dem. En människa som försatt sig i den situationen kan bli en slav åt "andarna" i hela sitt liv.

Man skall istället försöka bli en förmedlare, en som inte låter sig frivilligt eller ofrivilligt styras av astrala varelser utan är i stånd att styra dem. En sådan person är mästaren. Han tänker självständigt, han har visdom, kunskap och omdöme. Han använder inte de högre andliga energier som flödar genom honom för egen räkning utan för mänsklighetens välfärd. När en andlig varelse talar genom honom förblir han, i motsats till mediet, vid fullt medvetande.

Många människor vill ha ockulta krafter utan att uppfylla de nödvändiga villkoren. För att inneha och på ett välgörande sätt behärska sådana krafter krävs det att man under många liv osjälviskt har tjänat mänskligheten. Den som befattar sig med ockulta krafter utan denna förberedelse riskerar att bli indragen i mediala processer och svart magi. Genom mediumskap blir han slav åt externa krafter och varelser. Genom att missbruka ockulta krafter - som berövar honom hans omdöme och iakttagelseförmåga - blir han ett blint verktyg åt naturens destruktiva makter. Traditionen säger att för tidsåldrar sedan ödelades hela nationer genom urartad pseudo-ockultism, och mänskligheten riskerar idag att råka ut för samma sak om sådana konster okontrollerat får utvecklas.

Pseudo-ockulta konster ger ingen bestående tillfredsställelse och glädje, och inte heller hjälper de oss att uppnå vårt sanna människoskap. Som dr de Purucker säger:

Den som beträder vägen i förhoppningen att förvärva krafter av något slag och betraktar dem som betydelsefulla, är förutbestämd till att misslyckas. Han har påbörjat en mycket farlig och oviss vandring som i värsta fall leder till trolldom och svart magi och i bästa bara till besvikelse. Andliga, intellektuella och psykiska krafter utvecklas helt naturligt och i vederbörlig ordning allteftersom vi gör utvecklingsframsteg - förutsatt att vi har den orubbliga avsikten att lyckas och att, framför allt, vårt hjärta är fyllt av medkännande kärlek, en kärlek som redan nu är kännetecknande för den andliga själen inom oss. ( Fountain-Source of Occultism, s 10)

För att utveckla sina högre andliga och ockulta krafter måste man oavbrutet arbeta med sig själv och för mänsklighetens välfärd. Att försöka framtvinga inre tillväxt med yttre medel och övningar är lika meningslöst som att med våld försöka få en blomknopp att slå ut. Blomman förstörs och fröna dödas. Ett för tidigt och häftigt ockult uppvaknande representerar ett slags förstörelse, ty evolutionär utveckling sker inifrån utåt, inte omvänt.

Vi kan bara växa inifrån utåt, osjälviskt och oavsiktligt, ty allt som är stort och vackert föds i tystnaden. De inre regionerna öppnas för den som i sitt hjärta upptäckt livets lagar och lever i harmoni med dem. Hans medvetande når allt längre ju mer han frigör sig från personlighetens kedjor och frestelserna i livets övergående begivenheter. Som en sann ockultist bidrar han kontinuerligt till förverkligandet av broderskapsandan och den gudomliga utvecklingsplanen.

Till Teosofiskt Forum