När vi talar om det "tredje ögat", kommer olika uppfattningar i dagen. Vi kan t ex förbinda det med djur som leguaner eller Nya Zeelands tuatarer, vilka fortfarande har ett funktionellt tredje öga, också kallat tallkottkörtel. Idag stöder vetenskapliga bevis möjligheten att det organet var naturens första öga, särskilt hos ryggradsdjuren och människan. Men det finns här många mysterier, ty tallkottkörtelns exakta funktion är ännu okänd för vetenskapen. Mikroskopiska undersökningar har avslöjat att tallkottkörteln har celler som liknar näthinnans ljuskänsliga celler, vilket indikerar att den ursprungligen kan ha fungerat som synorgan. Tallkottkörteln tycks få signaler från de områden i hjärnan, vilka direkt påverkas av de impulser som färdas längs de optiska nerverna, och den utsöndrar hormonet melatonin, vilket också finns i ögonens näthinnor. Detta hormon tycks vara involverat i vaken/sömn-cykeln, en process som vetenskapen ännu inte helt förstår. I den teosofiska litteraturen sägs det att tallkottkörteln utöver sina fysiologiska funktioner är ett viktigt psyko-fysiskt centrum eller chakra, involverat i aktiviteter som klärvoajans och intuition.

Världens myter och traditioner utgör en rik informationskälla ifråga om människans evolution och det tredje ögat. En del av oss känner till Shivas mystika öga, som representerar intuition och direkt kosmiskt skådande, eller den grekiska myten om Odyssevs som stred med den enögde cyklopen. De mytiska traditionerna pekar också på de jätte-raser som sägs ha levt för tidsåldrar sedan, och de ger oss kunskap om hur människosläktet uppkom på jorden. Genom att i ljuset av teosofin sammanföra de vetenskapliga uppfattningarna med antika källor, kan vi få ett nytt perspektiv på mänsklighetens förflutna och det tredje ögat.

Det ursprungliga tredje ögat var förmodligen i funktion innan våra två nuvarande ögon utvecklades och blev dominerande. Det är intressant att notera att såväl tallkottkörteln som våra två ögon projiceras ut från vävnader i fostrets hjärna. Detta är tankeväckande vad organens och sinnenas evolution rent allmänt beträffar. Biologin erkänner tallkottkörteln som naturens första öga, åtminstone hos de lägsta ryggradsdjuren. De ryggradslösa djuren och de lägre ryggradsdjuren utvecklade under hundratals miljoner år ögon av olika slag. Det finns en primitiv "tredje"ögastruktur hos fiskar, amfibier och reptiler. T o m fåglar har en ljuskänslig tallkottkörtel. En del dinosaurier kan också, av öppningar i deras hjässor att döma, ha haft ett tredje öga. Även de senare däggdjuren och däggdjursliknande dinosaurierna hade dessa öppningar i skallen, men deras tredje öga drog sig snart inåt i skallen och blev till den tallkottkörtel som idag finns hos människan och de flesta högre ryggradsdjur. Fåren har dock fortfarande en tallkottkörtel som direkt påverkas av starkt ljus.

Vetenskapen menar att alla organiska varelser härstammar från ett och samma ursprung. Detta synsätt skiljer sig från det teosofiska framför allt i att de högsta varelserna - gudarna och människorna - gav upphov till djur- och växtrikena snarare än tvärtom. Teosofin säger inte som vetenskapen att människan uppkom genom evolution ur primitivare kroppstyper. I stället utsöndrade de lägsta gudarna eller "änglarna" astrala modeller, vilka med tiden blev de första fysiska människokropparna. De tidigaste astrala för-mänskliga varelserna var till sin inre natur andliga varelser med yttre vehikler (kroppar, klädnader, höljen) som var anpassade till mer eteriska materieplan. Vetenskapen antar att den fysiska materien för miljarder år sedan var likadan som den är idag, men detta behöver inte alls vara fallet. Vi vet att jorden genomgick gasaktiga och andra avkylningstillstånd - ett nebulosatillstånd t ex - innan den kondenserades till fast form. Varför kan det inte ha funnits en motsvarande process för jordens "organiska" naturriken, inklusive de tidiga människoraserna, när dessa från att vara astrala blev fysiska?

Olika skapelseberättelser bevarar en omfattande men maskerad beskrivning av världens och mänsklighetens historia. De beskriver inte bara fysiska tilldragelser, utan relaterar också till naturens medvetandesida. De gamla traditionerna ger mänskligheten och de övriga naturrikena ett gemensamt gudomligt ursprung. Som flockar av gudagnistor stiger de ned i materien under långa erfarenhetscykler. Våra förfäder såg evolutionen som ett utvecklande av det inre medvetande vilket besjälar materien. Gudagnistorna växer genom erfarenheter under det att de utvecklar jordiska vehikler och sinnesorgan, liksom intelligens, fri vilja och andra attribut. Detta synsätt strider mot det darwinistiska, enligt vilket den blinda materien slumpvis själv gestaltade sig till former genom mutation, naturligt urval och yttre påverkan. Säkert finns dessa faktorer med i processen, men är inte evolutionens primära orsaker.

Teosofin påstår att människans varelse speglar det levande universums sjufaldiga mönster och att hon är delaktig i universums gudomlighet. Vårt inre odödliga jag bevarar minnet av allt det lärt under de långa cykler då det nedstigit i materien och åter stigit upp ur den till det andliga. Vårt inneboende monadiska medvetande alstrar vår själ eller mellersta natur, vilken företar oräkneliga återförkroppsliganden i naturrikena på sin utvecklingsväg mot människoskap. Under den resan försiggår evolutionen av såväl kroppen och själen som anden, varvid var och en av dessa aspekter utvecklas längs sin egen särskilda linje med sitt eget minne. Mänskligheten har utvecklats genom samma mönster av växlingar från eterisk till fysisk och tillbaka till eterisk substans, en process som i den teosofiska litteraturen ibland beskrivs som sju rotraser, där rotras betecknar hela mänskligheten i en viss cykel. Den första rotrasen är mycket eterisk, den fjärde den mest materiella och den sjunde återigen eterisk.

Enligt H P Blavatsky var den fysiska naturen i den tredje rotrasen - som tog sin början för över 18 miljoner år sedan - mycket plastisk, och människan antog många skepnader. Dessa utvecklingar åtföljdes av inre medvetandeenergier som förenade sig med materien för att forma vår psykologiska aspekt, vilken samverkar med den fysiska naturen för att fullkomna hjärnan och gör det möjligt för sinnesorganen att fungera. Sinnesorganen utvecklades tillsammans med den yttre "klädnaden av skinn" när våra jättelika eteriska förfäder gradvis materialiserades. Själen är den sammanbindande länken mellan de himmelska och de jordiska delarna av vår varelse - en nödvändig komponent för utveckling och fullständigande. Det finns ingen tillfredsställande vetenskaplig förklaring till varför människans hjärnbark - organet för den fysiska intelligens som vi värderar så högt - nästan tredubblar sin storlek under de första barnaåren. Jag tror att denna snabba tillväxt speglar de betydelsefulla tilldragelser som ägde rum i människans evolution när hennes själ för 18 miljoner år sedan väcktes till aktivitet.

Aktiverandet av själen och följderna därav ger eko i våra förfäders myter. Den norska mytologin t ex, säger att guden Oden var tvungen att offra ett av sina ögon - det andliga skådandets tredje öga - för att få dricka ur visdomens källa (dvs för att få deltaga i materiens cykler). Den berättelsen, liksom berättelsen om de fallna änglarna och berättelsen om Adam och Eva, refererar historiskt till mänsklighetens tidiga utvecklingsstadier och dess uppdelning i två kön i mitten av den tredje rotrasen. Vid den tiden utvecklades hjärnan, intellektets organ, enormt och gudomliga instruktörer sägs ha undervisat mänskligheten i olika konstarter, vetenskaper och naturens hemligheter. De inpräntade grundläggande visdom i vår inre varelse, och hade därvid hjälp av vårt tredje ögas direkta visioner av den gudomliga verkligheten. Men när denna rotras av treögda jättar blev mer fysisk och andligen mindre oskyldig, drog sig gudarna tillbaka.

Enligt Den Hemliga Läran sammanfaller den andliga och psykiska involutionen med den fysiska evolutionen, varför de första människorasernas andliga och psykiska sinnen blev recessiva under utvecklandet av de yttre sinnena. Det tredje ögat

Lite tidigare citerar Blavatsky en forntida kommentar som säger: "Det fanns fyrarmade människovarelser i dessa de tvåkönades (hermafroditernas) äldsta dagar, med ett huvud, men dock tre ögon. De kunde se framför och bakom sig." I en fotnot säger hon vidare:

Kommentaren fortsätter: "En KALPA senare (efter könens åtskiljande) sedan människorna fallit i materie, blev deras andliga syn skum, och samtidigt började det tredje ögat förlora sin kraft..." (2:324)

Mänsklighetens tidiga variationer vad beträffar storlek och gestalt var delvis experiment i den fysiska naturen som utfördes med hjälp av gudomliga intelligenser, och den mest fysiska fasen frambringade den största variationen av människotyper. I de tidiga jordecyklerna eller "runderna" genomgick de mänskliga monaderna stadier av mineral-, växt- och djurliv, från de lägsta till de högsta. I dessa tidiga runder iklädde sig människorna sådana växt- och djurformer som funnits under jordens föregående förkroppsliganden, varvid de använde sig av eterisk substans för att bygga upp sina gestalter. Detta återupptagande av former, som alltså företogs av den astrala mänskligheten, alstrade allmänna prototyper som användes av djuren, vilka specialiserade sig i enlighet med sina egna utvecklingslinjer och gradvis avlägsnade sig från den primitiva mänskligheten. Men ryggradsdjuren, inklusive människorna, behöll vissa grundläggande detaljer som det tredje ögat, de fem sinnena - och svansen!

Biologin medger att det mänskliga embryot genomgår utvecklingsstadier som påminner om de olika naturrikena. Embryot genomgår t ex ett fiskstadium med gälspringor, ett reptilstadium med en svans och även däggdjursstadier. Det förekommer att barn föds med resterande gälspringor eller synlig svans. Frågan är varför någon av dessa variationer kan framträda om inte grundminnet av denna tidiga evolution fortfarande finns inpräglat i vår ursprungliga protoplasma och även i generna? Forskning visar att människan har extra DNA som inte kommer till användning direkt.

Enligt teosofin startade den fjärde rotrasen som treögd och levde under den mest materiella fasen av människans fysiska evolution, där ande och materia vägde jämnt. Den fjärde rotrasens människor sägs ha varit mycket storvuxna, med jättelik styrka och stor intelligens som tillät dem att skapa materiellt högtstående civilisationer. Men utvecklingen av hjärn-sinnet, de fem sinnena, det personliga egot och de lägre drifterna hade sitt pris: det tredje ögat verkade inte längre som ett andligt organ utom hos de avancerade individer vilkas tredje öga fungerade i samklang med deras andliga natur. Hos majoriteten måste den inre synförmågan väckas med articifiella stimuli som var kända av de forntida vise. Det tredje ögat "förstenades" gradvis och försvann in i huvudet. Men även i våra dagar sägs det svälla och vidgas vid exstatiska tillstånd och andliga visioner. (Den Hemliga Läran, 2:324)

Varje utvecklingsfas avspeglar en storslagen intelligens och visdom. Medvetandets inre krafter och dessas vitala cirkulationer verkar genom sinnenas och kroppens yttre funktioner. Själen och sinnena är vägar för ockulta energier som arbetar genom olika psyko-fysiska centra eller chakror, bland vilka tallkottkörteln är ett av de högsta. Dessa centra fortsätter att utvecklas allteftersom vi evolverar i riktning mot det andliga. Medan det tredje ögat eller tallkottkörteln har vissa fysiologiska aktiviteter i förening med hypofysen - de reglerar tillsammans ämnesomsättningens och tillväxtens rytmer - är det också intuitionens, inspirationens, det andliga skådandets och det gudomliga tänkandets fysiska organ. Blavatsky säger att tallkottkörteln är "själva nyckeln till människans högsta och gudomligaste medvetande - hennes allvetande, andliga och alltomfattande sinne". Den är "den pendel som, när den inre människans urverk har dragits upp, för Egots andliga skådande till varseblivningens högsta plan, där den horisont som öppnas upp framför det blir nästan obegränsad" ( Studies in Occultism, s 199-200). När hjärtat, centrum för människans andliga monad, vibrerar i fullkomlig harmoni med tallkottkörteln, blir de två som ett. Hypofysen, organ för viljan, vibrerar då också synkront, och resultatet blir en gudalik varelse med praktiskt taget obegränsad klarsyn.

Även nu är tallkottkörteln källan till klärvoajanta förmögenheter och intuitiv varseblivning. När vi har föraningar, vibrerar denna körtel milt. När vi får inspiration eller den intuitiva förståelsen glimmar till, vibrerar den starkare men fortfarande milt. Den "arbetar trögt, huvudsakligen beroende på de två ögonens verksamhet som lägger band på den. Med tiden kommer de två ögonen att arbeta allt bättre men bli mindre betydelsefulla, och det första ´ögat´ kommer åter till sin rätt" (G de Purucker, Man in Evolution , s 203). Hur bra tallkottkörteln arbetar i oss beror på hur vi utvecklar våra andliga förmögenheter, ty när tallkottkörteln är aktiv mottager den strålar direkt från det kosmiska sinnet.

När vi framskrider på den andliga utvecklingens uppåtgående båge, har vi själva att individuellt övervaka och balansera våra energier. I de flesta fall är det oklokt att medvetet störa det tredje ögat eller andra psyko-fysiska centra eftersom våra nuvarande kunskaper är otillräckliga: vi har ännu mycket att lära som gudar i vardande, medvetna materiella varelser, när vi utvecklas i andligt avseende. Det bästa sättet att utveckla de möjligheter som uttrycks medelst det tredje ögat är att i det dagliga livet utöva karaktärens och intuitionens mest osjälviska egenskaper. Följer man den vägen, kommer resten att infinna sig när man är redo att ta emot den.

 
Till Teosofiskt Forum