Medvetandet om vår könsidentitet är så starkt att könet kan tyckas vara en grundläggande del av människan. Ändå hävdar den teosofiska filosofin, som ligger till grund för världens mytologier och religioner, att mänskligheten ursprungligen inte var uppdelad i olika kön. Bibeln säger t ex att de första människorna skapades till "man-kvinna" - med andra ord, som androgyna väsen och att denna dubbelkönade ras sedan delades i två kön, symboliserat av Eva, som skapades ur Adams sida eller "revben". Adam är här ett kollektivt substantiv, liksom tyskans Mensch, och står för människa i betydelsen mänsklighet. Vidare säger Platon i Gästabudet att människorna, ursprungligen äggformiga androgyner, uppdelades av Zeus i två halvor, en maskulin och en feminin, "liksom ett hårstrå klyver ett ägg", varefter varje halva söker sin motpart för att bli fullkomlig.

Medan forskarna har betraktat livet och medvetandet som biprodukter till den fysiska evolutionen, anser teosofin att fysiska kroppar återspeglar de bakomliggande andliga och psykomentala krafternas verksamhet. Allt i universum är levande, medvetna och evolverande väsen snarare än produkten av slumpmässiga och rent mekaniska och materiella processer. Enligt detta synsätt kommer begäret efter att utvecklas och styrningen av utvecklingen från varje väsens inre jag. Vidare sker evolutionen snarare i individer, som evolverar genom återförkroppsligandets eonlånga process, än genom att de olika könsformerna på något sätt förvandlar sig till varandra genom en rad fysiska förändringar.

Modern teosofisk litteratur betraktar människorna som innerst inne könlösa medvetandecentra, vilka uttrycker sig genom materiella former anpassade till deras ständigt växande medvetenhet. Fortplantningsmetoderna har genomgått stora förändringar, eftersom mänskligheten uttryckt sig genom mycket varierande kroppstyper under synnerligen varierande jordiska förhållanden. Människans första utvecklingsstadier på denna glob i denna planetära cykel utgör ett framåtskridande under miljontals år, från eteriska icke-könsliga väsen till mer materiella och androgyna individer fram till våra dagars könsindelade mänsklighet. När allt kommer omkring så är de olika fortplantningssätten i naturen variationer på samma tema. Alla består i att en individ avskiljer en del av sig själv som sedan utvecklas självständigt till en liknande individ, oavsett om det försiggår genom fission eller knoppning eller medelst sporer, frön eller ägg som kläcks utanför eller inuti kroppen. Ägg kan vara självbefruktande (innehållande båda de reproducerande elementen) eller erfordra befruktning (innehållande endast det ena elementet). I det senare fallet kan det andra elementet tillhandahålas av samma individ (hermafroditism) eller av en annan individ (könslig fortplantning).

Den mänskliga kroppen, som en mänsklig kropp, har genomgått alla dessa fortplantningsprocesser under sin långa historia, återupprepande formerna i de lägre naturriken som mänsklighetens medvetandecentra bidrog till att bygga upp under de första stora cyklerna eller runderna av Jordens evolution. Ty långt ifrån att vara sent anlända väsen existerade de inre jag som utgör människoriket före Jordens tillkomst, och blev tillsammans med fröna till alla övriga jordiska livsformer kallade att medverka till planetens födelse för länge länge sedan.

Människans utveckling på denna glob i dess fjärde jordiska cykel rekapitulerade tidigare stora cykler. Till en början var människan eterisk snarare än fysisk: jättelika, till hälften astrala "celler" som fortplantade sig först genom att en form omärkligt övergick i sin avkomma och senare genom fission, liksom celler gör i dag. Dessa individer kände inte till någon död i våra dagars betydelse, eftersom de blev sin egen avkomma. Efter hand som tiden gick ersattes den första stora mänskliga cykeln eller rotrasen av den andra. Människans kropp blev allt fastare men var fortfarande astral: gelatinös och trådlik, utan ben, organ, hår eller egentlig hud, i viss mån lik våra dagars maneter eller det tidiga embryots genomskinliga kropp. Dessa former fortplantade sig först genom knoppning och sedan genom en process som påminner om avsöndrandet av sporer eller celler. Dessa "människor" var icke-självmedvetna, och de var amoraliska ungefär som våra dagars djur. Passagen genom dessa eteriska tillstånd tog många miljoner år. Då dessa varelser var mindre fysiska än den jord de bebodde, lämnade de inga fossil efter sig.

För 20-25 miljoner år sedan hade den tidiga mänskligheten inlett sin tredje cykel eller rotras. Till att börja med var dess kroppar fortfarande relativt eteriska och fysiologiskt sett varken maskulina eller feminina, och fortplantade sig ännu genom att avsöndra livsceller. Efter hand som protoplasman kondenserades och blev allt tätare, specialiserades den i skelett, nerver, muskler och andra system och organ, så att de första igenkännliga människorna uppstod, även om de fortfarande i hög grad skilde sig från våra dagars människor. När fortplantningsorganen lokaliserats blev människan androgyn och fortplantade sig medelst ägg, vilka till att börja med utvecklades utanför kroppen och senare inuti den, vilket fortfarande är fallet. Förekomsten av spår av motsatta könets fortplantningsorgan hos respektive kön är en reminiscens av detta hermafroditiska tillstånd.

Efter hand som mänskligheten blev allt mer fysisk och dess inre och yttre kroppar utvecklades i den tredje rotrasen, började de mänskliga medvetandecentrumen att uttrycka sina verkligt mänskliga aspekter. Varje människa består av ett flertal enskilda, karmiskt sammanlänkade medvetandecentra på olika utvecklingsnivåer, vilka i stort sett motsvarar de olika naturrikena. När det intellektuella centrat eller jaget var i stånd att uttrycka sig genom sin djuriskt-mänskliga själ och fysiska kropp, började mentala krafter att självmedvetet verka i människans medvetenhet. Detta var det avgörande ögonblick i människans utveckling som förevigats i myter över hela världen såsom förnuftets uppkomst. Många traditioner beskriver denna händelse som gudars inkarnerande bland människorna, eftersom den representerar uppkomsten av våra sant mänskliga jag under inflytande av dels vår inre gudom, dels av högt utvecklade väsen, vilka uppväckte och utvecklade den tidiga mänsklighetens medvetande.

Det var den bipolära aktiviteten hos dessa väsens mentala förmågor som så småningom fick den androgyna mänskligheten att delas i två kön. Till en början föddes enstaka individer där det ena eller andra könet dominerade, tills slutligen enkönade väsen blev det normala och androgyniteten försvann. Medan våra psykofysiska aspekter uppvisar könsskillnader, fortsätter emellertid de andliga eller gudomliga delar av oss som överlever från inkarnation till inkarnation att vara fullständigt könlösa.

Människans liv förändrades radikalt sedan hon blivit intellektuellt självmedveten. Denna utveckling hörde nära samman med det sovande tillståndet hos den andliga varseblivningens tredje öga, "dödens" ankomst och uppdelningen av könen. Jorden närmade sig sitt mest materiella tillstånd och efter separationen av könen nådde även människokroppen sitt mest materiella tillstånd, en fas som benämnes den fjärde eller atlantidiska rotrasen. Vid denna tid inträffade en annan viktig händelse: porten till människoriket och högre riken stängdes. Självmedvetet förnuft hade manifesterats i alla de väsen som var i stånd att uttrycka sin intellektuella princip under Jordens innevarande förkroppsligande. Liknande stängningar har skett vad gäller mineral-, växt- och djurrikena under föregående jordcykler, och fler kommer att ske i framtiden, eftersom en del väsen är i stånd att utvecklas bortom människostadiet medan andra inte är det.

Då människan innerst inne är ett andligt väsen, uttrycker hon sig genom former som förändras i enlighet med hennes inre behov och utveckling. De fysiologiska skillnaderna mellan könen reflekterar våra mentala förmögenheters aktivitet. När mänskligheten som helhet så småningom uttrycker de mer utvecklade aspekterna av sinnet, vilka går bortom dualismen, kommer människokroppen slutligen att reflektera aktiviteten hos de bipolära livskrafter som cirkulerar genom det man i Indien kallar nadier ("rör", "kanaler"). Nadi syftar på sådana rör som blodkärl och nerver, men framför allt på de tre kanaler som löper längs ryggraden: sushumna, i mitten av ryggraden, samt ida och pingala, astral-fysiska energikanaler på vardera sidan av ryggraden. Dessa är nära förbundna med chakras, fysiska såväl som astrala, och leder de fysiska, psykovitala, intellektuella och andliga krafterna genom hela människans konstitution.

H P Blavatsky understryker sambandet mellan ida och pingala och det sympatiska nervsystemet när hon hävdar att

"Det sympatiska nervsystemet utgår från en helig punkt ovanför medulla oblongata, kallad trideni. Från samma punkt utgår ida och pingala, varvid en övre föreningspunkt för de sympatiska och cerebrospinala kanalerna sålunda bildas...

Sushumna är den centrala kanalen, ida befinner sig på vänster och pingala på höger sida av ryggraden. När de sympatiska nervtrådarna växer samman för att bilda en ny ryggrad, som ovan nämnts, kommer ida och pingala att förenas med sushumna och bli ett. Sålunda kommer det sympatiska nervsystemet, huvudsakligen förknippat med körtelsystemet och mer utvecklat hos kvinnan än hos mannen, och den cerebro-spinala kanalen, huvudsakligen förbunden med muskelsystemet och mer utvecklad hos mannen än hos kvinnan, att uppnå balans eller jämvikt, och härmed blir det androgyna tillståndet det normala för mänskligheten." (H P Blavatsky: Collected Writings XII:700-2)

Sålunda var syftet med könsuppdelningen att människan till fullo skulle utveckla de inneboende bipolära aspekterna av sin lägre mentalitet. När människan uppnår en balanserad utveckling mellan de mentala krafter som är förbundna med nadierna, kommer dessa att manifesteras fysiskt som två kanaler eller "spinalkanaler" i den då androgyna människokroppen: eftersom den bipolaritet som för närvarande är orsaken till förekomsten av två kön kommer att bringas i jämvikt i varje enskild individ, kommer var och en att förkroppsliga både de "maskulina" och de "feminina" egenskaperna och därmed vara androgyn, fysiskt såväl som psykiskt. Efter hand som andens evolution och materiens involution fortskrider kommer människan slutligen att bli könlös, vilket hon alltid varit i sina mer utvecklade, andliga aspekter.

Samtidigt kommer den mänskliga fortplantningsmetoden ovillkorligen att förändras. När människokroppen blir mera eterisk, och förmågan att använda våra mänskliga och andliga förmögenheter medvetet ökar, kommer nuvarande fortplantningsprocess att ersättas av en där den enskilda individen kommer att kunna ge upphov till en ny människa. Denna process kallar Blavatsky "vilja och yoga", på sanskrit kriyashakti: den aktiva viljans och kreativa föreställningsförmågans kraft som åstadkommer yttre resultat. Mänskligheten kommer att avsluta innevarande evolutionscykel på Jorden som en ras av mentalt födda kristus- och buddhagestalter.

Idag är människorna varken enbart manliga eller enbart kvinnliga: med en latent androgyn kropp är vi psykiskt androgyna i en eller annan grad, och manifesterar båda polariteterna av lägre mentala och emotionella krafter. Varför skulle vi förvänta oss något annat när vi alla har upplevt många liv i kroppar av båda könen? I en rad liv kan en person inkarnera många gånger som man och sedan leva åtskilliga liv som kvinna, pendla fram och tillbaka, då de lägre mentala krafternas polaritet svänger än åt det ena hållet och än åt det andra i enlighet med individens tankar och erfarenheter, till dess ett jämviktstillstånd slutligen uppnås. Därför är inte det ena könet bättre än det andra, ej heller är det ena könets medlemmar som grupp överlägsna det andra könets medlemmar. Varje person utvecklas som en individ, i det han/hon använder en viss typ av fysisk och psykisk apparat på grund av mentala tendenser, vilka skapats under föregående jordeliv, och på grund av karmiska behov och möjligheter.

Men fysiska faktorer än bara en aspekt av de båda könens evolution. Mänskligheten omges av Jordens tankeatmosfär, akasha: förvaringsplatsen för de levande energier som kallas tankar och känslor. Denna icke-fysiska men ändå mycket verkliga koncentration av mentala energier påverkar varje individ, som drar till sig de tankar och känslor som stämmer bäst överens med hans/hennes egen grundton och tillfälliga sinnestillstånd. Om man använder Rupert Sheldrakes formbildande fält som en analogi, representerar dessa energier mentala fält som byggts upp av mänskligheten alltsedan början av dess tillvaro på Jorden. Eftersom dessa fält förstärks genom upprepning, kan de bli mycket mäktiga och lätta att få tillgång till.

Under hela vår upptecknade historias tidrymd har männen som helhet betett sig på vissa karakteristiska sätt och visat prov på vissa beteendemönster, vilka har skapat starka, kollektiva mentala vanor eller fält. Detta gäller även för kvinnorna som grupp. Enligt Sheldrake drar vi genom resonans till oss de fält som har störst likhet med våra egna. En person född i en manlig kropp är som en radio inställd för att mottaga vissa stationer, medan en som befinner sig i en kvinnlig kropp är inställd för att höra andra stationer. Såvida inte individens inre karaktärsdrag överskuggar denna inneboende mottaglighet, kommer personen ifråga att ha en benägenhet att manifestera denna typiskt manliga eller kvinnliga respons eller psykologi. På så sätt har det vanemässiga beteendet och erfarenheterna hos män och kvinnor världen över under tidernas lopp skapat tendenser för mänskligt tänkande och beteende, av vilka en del är önskvärda och en del inte. En del reflekterar utan tvekan fysiologiska skillnader i hjärnans struktur och funktion med hänsyn till de mentala krafternas bipolaritet. Därför är det viktigt att vara medveten i valet av tankar, känslor och handlingar och att undersöka huruvida de utgår ifrån vad vi värderar och tror på, eller helt enkelt är omedvetna kollektiva vanor som påverkar oss från akashan.

Våra varierande förflutna och framtida förhållanden ger vid handen att kön och könsskillnader inte är grundläggande för människans existens. Eftersom Jorden har passerat det mest materiella tillståndet i sin evolution, förskjuts tonvikten för dess riken från fysisk manifestation till ett mer förandligt uttryck. Människans framtida evolution beror på vår utveckling av de högre mentala, intuitiva och andliga kvaliteter som visar sig som medkänsla, osjälviskhet, viljestyrka, kunskap, intuition, självständighet, självförverkligande, samarbetsförmåga, tjänande, rättrådighet och kärlek bland mycket annat. En del av dessa kvaliteter har ursprungligen förknippats med det ena eller det andra könet, vilket har varit fallet med mindre önskvärda drag såsom aggression, våldsbenägenhet, okunnighet, konkurrensinriktning, underkastelse, svaghet, lättsinne och passivitet. Våra framsteg som människor beror emellertid på att varje individ uppnår en balanserad andlig tillväxt. Både män och kvinnor måste frambringa alla de positiva, mänskliga kvaliteter som betonas i andliga traditioner världen över, och konfronteras med och övervinna de negativa aspekterna hos sig själva. Om vi följer denna utvecklingsväg, kan var och en av oss bli inte bara en mer fullkomlig människa, utan även ett sannare och fullödigare uttryck av det gudomliga medvetandecentrum som vi innerst inne är.
 

Till Teosofiskt Forum