Fredlig ekologi för en ny tidsålder ¹

Ekologi är vetenskapen om relationer - relationer mellan levande väsen och mellan levande väsen och deras omgivning. Enligt västerländskt synsätt är ekologi studiet av materiella relationer som t ex att äta och att ätas, näringskedjor etc. Jag skulle vilja utvidga begreppet ekologi till att omfatta alla aspekter av naturen, inte bara de materiella utan även bidragen från olika kulturer då det gäller vår syn på detta ämne.

Levande väsen är mycket mer än fysiska kroppar som drivs av ett själviskt överlevnadsbegär. Denna aspekt är endast av sekundär betydelse. Ett levande väsen är först och främst ett medvetandecentrum utrustat med ett instrument som det har vecklat ut ur sitt inre för att kunna uttrycka sina inre möjligheter och som är anpassat för en jordisk tillvaro. Det är ett evolverande medvetande, som med hjälp av sin omgivning bringar sina inneboende kvaliteter i dagen. Genom ett noggrant studium av naturen och av icke-västerländska kulturer har jag blivit övertygad om att den kraft som i verkligheten driver evolutionen framåt inte är överlevnadsbegäret - som bara är en psykisk attityd som har till syfte att skydda individer eller grupper mot faror - utan snarare medvetandets eget strävande uppåt genom oändliga tillvarocykler.

Den första utvidgning jag vill göra av ämnet ekologi är att alla levande väsen bör betraktas i sin helhet. Den traditionella västerländska biologin klassificerar dem utifrån fysiska karaktärsdrag och beteenden, som t ex rovdjur respektive växtätande djur. Ett levande väsen är emellertid ett komplext konglomerat av medvetande, känslor, intryck och begär, som ingår i dess fundamentala karaktär och speciella uttrycks- och medvetandeform. Är det inte viktigare att fråga sig var en individs medvetande är centrerat samt vilken funktion och vilket mål den har i livet? Om vi tittar närmare på vilken växt, djurart eller individ som helst utan förutfattade meningar och med den sympati man naturligt känner för en pilgrimsbroder, kan vi uppfatta något av den medvetandekvalitet som finns hos var och en. Vi kan se vilka förmågor individen ifråga har utvecklat och hur den växelverkar med sin omgivning, vilken speciell funktion eller uppgift den fyller i sitt eget ekosystems helhet och vilket element den tillhör.

En myras medvetenhet sträcker sig måhända bara några få centimeter framåt eller endast någon sekund bakåt i tiden, men icke desto mindre är den mycket intensiv. Den är unik och skiljer sig från varje annan varelses. Det är här intrycken ständigt inpräglas i dess känsliga medvetande. Varje varelse är ett förnimmande väsen, som är medvetet om att det är ett jag och om inflytanden utifrån och kan uppleva - åtminstone i djur- och människorikena - känslor av lycka eller olycka. Även våra växter har medvetenhet, ja till och med mineralen. Det hävdar i varje fall jainisterna i Indien och den amerikanska urbefolkningen, och den som öppnar sitt hjärta för sina yngre bröder kommer att inse detta - även den moderne biologen.

Varje levande väsen är dessutom utrustat med ett sinne - inte nödvändigtvis ett själv-medvetet, reflekterande sinne, som det vi människor har, utan en förmåga att mottaga intryck och med hjälp av sin inre själ omforma dem till erfarenheter, vilka för alltid förblir en del av dess väsen. Sålunda evolverar en själ och så har allt det som vi människor är - innefattande kroppar, begär, förnuft och en intuitiv känsla av andlighet och gudomlighet - vecklats ut ur det inre. På detta sätt vecklar varje väsen ut och ger uttryck åt sina inneboende förmågor.

Samtidigt är individen - låt oss ta myran som ett exempel - en del av en större medvetenhet, i detta fall myrsamhällets. Förmodligen har ingen individuell myra någonsin varit tillräckligt intelligent för att kunna överblicka hela myrsamhällets tekniska och sociala organisation. Ändå måste det finnas en högre intelligens, grundad på den gemensamma erfarenheten hos alla myror genom alla tider, för att göra en dylik struktur möjlig. Omedvetet är varje individ en del av denna större medvetenhet.

Biologer, och även vi vanliga människor, undrar kanske vilket speciellt erfarenhetsområde och vilken speciell medvetenhet biologernas studieobjekt besitter. När biologerna kan förnimma karaktären, livskraften och livsglädjen hos de väsen de studerar kommer de att bli medvetna - inte bara teoretiskt utan även praktiskt - om alla varelsers broderskap. Detta kommer inte bara att öka deras förståelse av varför saker och ting är som de är, utan kommer även att ge dem ett i grunden annorlunda synsätt än Darwinismens. Grunden för 1800- och 1900-talens evolutionstänkande var materialism, själviskhet och fysisk konkurrens, det vill säga var och en tänker på sig själv utan att bry sig om andra. De senaste årtiondenas evolutionsanhängare har svårigheter då det gäller att förklara komplexiteten i samverkan, samevolution och holism enligt Gaia-teorin, orsaken till ljudens, färgernas och formernas inneboende skönhet och den oändliga variationsrikedomen vad avser uttrycksformer. Om vi utgår ifrån att medvetandet är den grundläggande kraften i naturen kan vi bättre förstå oss själva, och genom att se och studera de mångskiftande karaktärsdragen, uttryckssätten och kreativiteten i vårt eget medvetande, kan vi finna nyckeln till en verklig förståelse av naturens ekologi. Vi lever i en tid då ett mera andligt, icke-västerländskt synsätt håller på att bli en del av världskulturen. Det finns inget berättigat i en materialistisk och självisk förklaring av naturens processer, och många är redo att acceptera medvetandet, med medkänsla som sin högsta aspekt, som den allestädes närvarande kraften bakom naturens manifestationer. Finns det någon annan tanke som kan ge mera sinnesfrid?

Nära förbunden med medvetandets allestädesnärvaro är förnuftets allestädesnärvaro. Förnuft är inte en produkt av människans eller djurets hjärnceller, utan en förmögenhet som finns inneboende i varje levande väsen. Faktum är att många tankesystem hävdar att förnuftet existerade innan det fanns några kroppar. Innan det fanns några människor, djur eller andra varelser så fanns det kosmiska förnuftet - mahat på sanskrit. Hos andra kulturer finner vi en skapargud eller härskaror av intelligenta, skapande väsen innan naturens olika former blev till. Om vi ser oss omkring, upptäcker vi att skaparprocesser ständigt äger rum, eftersom evolutionen ständigt utvecklar allt mer sofistikerade uttrycksformer. Organisationsstrukturen i en myrstack kan inte ha sin rot i de enskilda myrornas förnuft. En sofistikerad anpassningsförmåga har upptäckts till och med i olika bakteriers tillväxtmönster och det finns tecken som tyder på att intelligenta lösningar kan registreras och överföras genetiskt. Jag ser fram mot ett genombrott i det vetenskapliga tänkandet, innebärande ett accepterande av förnuftet som den styrande principen inom ekologin: en förnuftets i stället för materiens ekologi.

Förnuftet arbetar med tankar. Tankar kan, ur ett perspektiv, betraktas som levande väsen som samarbetar och växelverkar. Ingen varelse på jorden består enbart av materia. Alla är sammansatta och har medvetenhet, sinnesförnimmelser, begär och åtminstone en potentiell intelligens, och alla har omedvetet - eller medvetet - del i naturens högre, andliga aspekter, som skönhet, medkänsla och visdom. Hos människan, som spelar en mycket viktig roll i jordens ekosystem, är egot huvudsakligen centrerat till förnuftet. Förnuftets evolution är det mest grundläggande draget i människoriket och förhoppningsvis kommer det mänskliga förnuftet att bli alltmer upplyst och förenat med skönhet, medkänsla och visdom. Det är det mänskliga förnuftet som skapar kulturer. I sin högsta form innebär detta högtstående verk av konstnärlig och filosofisk art samt materiella och sociala grundförutsättningar för gemensam och individuell lycka och ett broderligt förhållningssätt till alla varelser, men tyvärr lurar motsatsen i skuggan.

Vi lever i en mycket märklig period i historien, där många olika kulturers tankearv möts. Hos seriösa bokhandlare finner vi mästerverken i världsligt tänkande och helig inspiration från Indien, Tibet och Kina; indianska, judiska, kristna och islamitiska traditioner; från antika kulturer som t ex den egyptiska, grekiska och persiska, tillsammans med modern teosofisk litteratur. Djup visdom har nedskrivits i dessa böcker, så långt visdom nu kan skrivas ned, och här finns många antydningar som kan hjälpa den fördomsfrie läsaren att utveckla inre och högre intuitiva förmågor, vilka i sin tur hjälper honom/henne att förstå mycket mer än det som vid en första anblick tycks inrymmas i böckernas döda bokstäver. Dessa verk kan förstås helt och fullt om vi har nycklarna, men vi måste söka efter dem.

Materiell kunskap leder till ansamlandet av fakta och bristfälliga teorier. Andlig kunskap leder till visdom. Visdom leder till insikt om den inneboende enheten och oskiljaktigheten i allt liv och därmed till insikt om hela tillvarons broderskap. Insikten om broderskap väcker medkänsla och medkänslan är den mest välgörande kraften i naturen. Av denna anledning skulle det vara bra om det vetenskapliga ämnet ekologi utvidgades till att omfatta kunskapen om vad icke-västerländska kulturer har att säga om naturen, livet och attityden till levande väsen. En förnuftets ekologi - det bästa förnuftet i alla kulturer - kan åstadkomma mycket: ur mänsklighetens rika arv håller en ny högtstående och andlig kultur på att födas.

Många stora lärare har hävdat att naturens högre krafter är kärleksfulla och medkännande. Många skrifter uttrycker direkt eller symboliskt att det finns ett andligt syfte med evolutionen, nämligen att nå högsta möjliga tillstånd av upplysning för varje individ och livsform. Därför kan själviskhet och konkurrens inte vara naturens verkliga drivkrafter. Bland människor kan de emellertid vara de krafter som styr dem som har sjunkit djupast i den illusoriska tron på ett åtskilt själv. Det vore mycket bättre om vi betraktade alla väsen som deltagare i en universell samverkan. Det skulle då framstå klart varför det finns skönhet, intelligens och glädje i naturen, liksom så mycket givmildhet. Vi har t ex växtriket, vilket ju som helhet skapar förutsättningarna för fysiskt liv för alla. Alla väsen utgör livsmiljö för varandra, möter varandra i medvetandet samt lär och fostras av varandra. Vi kan kalla detta "en växelverkande samevolution".

Om vi vill studera växelverkan mellan alla levande väsen i naturen och ta hänsyn till vad olika kulturer under årtusendena har hävdat, bör vi även beakta de många osynliga varelser som sägs bebo Jorden, himlen och andra världar. För en västerländskt fostrad individ är de väsen som beskrivs av jainister, hinduer, greker, indianer, nordisk mytologi och kristendom vanligtvis vidskepelse eller, i bästa fall, något som inte bör bli föremål för något seriöst intresse. Men erkänner inte även vetenskapen osynliga krafter? Elektriciteten, gravitationen eller TV-programmen som strömmar genom atmosfären, är osynliga liksom våra tankar är osynliga för vanliga människor. Ännu har inget instrument uppfunnits som kan registrera tankar. Icke desto mindre registreras och bearbetas de ständigt av våra hjärnor.

Dessa synpunkter föder idéer som bör betraktas filosofiskt och kanhända kan föra människor närmare en fridfull enhet med sig själva och naturen. Det innebär först och främst att man i detalj studerar och jämför gamla såväl som moderna tankesystem då det gäller de grundläggande föreställningarna inom biologin och övriga vetenskapsgrenar rörande sådana frågor som vad livet och ett levande väsen i verkligheten är (vilket faktiskt borde vara biologins allra viktigaste fråga), hur levande väsen uppstod och varför de existerar, vilken funktion individer och grupper har i den medvetna naturens helhet, vilken roll förnuft och intelligens spelar på olika nivåer i naturens organisation, vilken roll mänskligheten spelar i Jordens evolution samt alternativa klassificeringssystem. Vi bör även tänka om då det gäller vad människan kan göra för alla varelser och naturen ur ett kärleksfullt och andligt perspektiv, och sålunda lägga grunden till ett mer universellt filosofiskt synsätt. Utifrån det kan vi omvärdera våra föreställningar om miljövård, resursfördelning och forskning. Allt detta skulle kunna leda till ärligare och fredligare relationer mellan alla levande varelser.

Om man studerar ekologi enligt dessa riktlinjer skulle man finna att en del av de osynliga levande väsendena är naturkrafter, levande krafter, och att andra - på skalans motsatta sida - är väsen tillhörande en högre evolution än vår med högre intelligens och visdom. Tillsammans utgör de naturens osynliga hierarkier, som ständigt växelverkar med de fysiska, emotionella och mentala processerna i den synliga världen. Naturens krafter är därför aldrig blinda, utan styrs av lagen om orsak och verkan. Om vi försöker förstå den verkliga innebörden av dessa hierarkier, kanske vi förutom att upptäcka att gamla kulturer sedan urminnes tider har känt till det vi i vår moderna värld just börjar ana, även blir medvetna om att det ännu återstår mycket att upptäcka. Det kunde åtminstone föra oss närmare upplevelsen av den storslagna bilden av vårt universella ekosystem.
______________
1. Sammandrag av ett föredrag, hållet vid invigningen av The Global Peace University, "De Lawei", Drachten, Nederländerna, den 29 april 1997. Rudi Jansma är tropisk ekolog och 1994 gav Koeltz Scientific Books, Königstein, Tyskland, ut hans bok Ecology of Some Northern Suriname Savannas .
 

Till Teosofiskt Forum