Alan E Donant

När vi funderar över det levande nätverket av magnetisk och själslig kraft mellan oss själva och varje del av den kosmiska organism som vi kallar vår värld, förnimmer vi räckvidden av vårt ansvar. Om vi med vårt odödliga jags ögon kunde överblicka allt som händer inom våra personliga förhållanden, inom våra sociala relationer, skulle vi förändra varje aspekt av vår livsföring. (Grace F Knoche, Att tända tusen lampor, s 25)

Vad är det som arrangerar tilldragelserna i vårt liv? Hur blir ett tillfälligt möte, ett felaktigt vägval eller bläddrandet i en bok till något meningsfullt? Är det för att sinnet har vanan att i vårt slumpmässiga universum göra kopplingar, ungefär som när vi ser ett ansikte i månen? Eller finns det ordning och medvetande i universum, och är det en allt genomträngande etthet som upplöses i diverse meningsfullheter inför våra ögon?

Det är självklart att en människa är mer än hon ser ut att vara. Men hur mycket mer? Under varje ögonblick av vaken- eller sömntillståndet existerar vi samtidigt i framtiden, nuet och det förflutna, och det innevarande ögonblicket är lika stort som universum själv. Vi flödar fram ur och är del av vårt förinkarnations-, inkarnations- och efterinkarnationstillstånd, under det att vi hela tiden bibehåller en rik fond av erfarenheter och bilder. Vad andra ser hos oss och vi hos dem är bara en glimt av vad vi och de verkligen är, ungefär som att se en stor flod på långt håll genom en springa mellan två stenblock.

Likt en stor flod är vi sammansatta av många strömmar som inte är lätta att se. Vi har en ström av gudomligt medvetande, en som är andlig, andra som är mentala, emotionella, vitala, astrala och fysiska. Som de flödar genom oss har var och en sin egen form och historia medan de bidrar till att bilda den unika individ som varje människa är. Samma komplexitet gäller för djur, växter, mineraler, planeter, solar, galaxer, atomer och elementarpartiklar, liksom för de naturriken som ligger utanför de livsformer vi känner till. Det är inte bara vi som utvecklas. Vi är uppbyggda av otaliga varelser som vandrar sina egna utvecklingsvägar, och vi ingår som komponenter i en större varelse. Denna varelses medvetande påverkar oss, och dessa påverkningar kallar vi naturlagar. Sålunda är varje varelse, ting och händelse mycket betydelsefullare än den synes vara och bidrar på många sätt till alla andra, och i grunden utgör allting en Etthet.

Allting i universum är alltså, vare sig vi inser eller inte inser det, flödet av ett medvetande - manifesterande sig som former. Spelet mellan formerna skapar både illusionen av avskildhet och en ändlös serie av möjligheter att uppväcka Jaget. I den miljön dras vi av erfarenheterna från tidigare liv tillbaka till inkarnation på jorden. Gamla tankegångar och vanor blir strömmar som för oss till ett visst ställe på jorden, till en nation, ett föräldrapar, en kropp och en karaktärsprofil. Efter den fysiska födelsen fortsätter strömmar av psykomagnetisk energi att flöda genom vår livsupplevelse. Varje område på varje tillvaroplan interagerar med varje annat område beroende på attraktioner och repulsioner. Ingen fågel över våra huvuden och inget småkryp under våra fötter, inga samtal, inga förbindelser med vänner och familjemedlemmar, står vid sidan om de av oss själva och andra alstrade energier som gång på gång drar allting tillbaka till tillvaro igen.

Liksom bilder och intryck i våra drömmar skapas med våra dagliga tankar och upplevelser som underlag, skapar vi vårt vakenliv i en omgivning med otaliga möjligheter genom att attrahera och repellera händelser och upplevelser i enlighet med en rad inre och yttre nödvändigheter. Vi lever ett liv av drömmar i den meningen att vår värld uppkommer ur våra tankar. Tankarna magnetiserar vår varelse och de strömmar av livsatomer som flödar genom oss. Dessa atomiska småliv, som befinner sig på vandring på sina egna utvecklingsvägar, bygger inte bara upp våra olika organ och principer utan också de övriga varelserna i vår värld, av vilka var och en är ett medvetandeflöde liksom vi själva.

Varje händelse kan därför hjälpa till att väcka vår själ. Våra försök och misslyckanden, våra böjelser och glädjeämnen - kort sagt allt innehåll i vårt liv - ingår i universums harmoniska funktioner. Vid händelser som plågar oss förstår vi till en början inte detta, ty vi reagerar då inom våra ofta omedvetna begränsningar. Men när liknande händelser upprepas gång på gång börjar vi inse att det inte är en fientlig gud eller djävul eller världen som är "ute efter oss" utan tvärtom: att kärlek och harmoni agerar i direkt överensstämmelse med våra handlingar och vår tillfälliga oförmåga att varsebli vår sanna natur.

Men är det verkligen så? Plågorna i världen är överväldigande och fasansfulla när vi betraktar dem som fristående tilldragelser. Av brist på vaccin som kostar struntsummor dör små barn i onödan. I vinstsyfte utnyttjas miljoner barn som slavar. Aids, Alzheimers, cancer och andra sjukdomar ödelägger familjer. Att detta beror på "en alltomfattande kärlek och harmoni" låter otroligt, hårdhjärtat och t o m ondskefullt. Och vi måste fråga oss varför universum överhuvudtaget kom till. Ett svar som då ofta ges är "för att lära känna sig själv". Innerst i all manifestation finns en obegriplig gudomlig källa. Men om denna kosmiska källa faktiskt är obegränsad, och det är logiskt att anta det, varför lämnade den då sitt tillstånd av harmoniskt "vara" för "tillvaro"? Vi svarar: av medkänsla. Att alla varelser är aspekter av denna Etthet, och att de kan nå ett högre tillstånd än de tidigare befann sig i, måste på något sätt ha fått manifestationen att återuppstå så att varje varelse får möjlighet att förverkliga sin fulla potential. Detta är drivkraften bakom händelserna omkring oss. På någon nivå bortom vår fattningsförmåga, vid källan till all varseblivning, finns det vetskap och medkänsla.

Varje skapelse, har det sagts, har medvetet eller omedvetet i sig allt vad dess skapare vet. Om det är så, speglas den obegränsade källan i alla händelser och varelser. Om vi inte hade denna alltomfattande och obegränsade gudomliga essens i vårt innersta, skulle vi på måfå gå runt från den ena tilldragelsen till den andra i en ändlös slinga av upplevelser. Men varje tilldragelse är till sitt innersta av gudomlig natur. I det dagliga livet börjar vi intuitivt förnimma tillvarons ofantliga realitet. Vi vaknar sakta till medvetenhet om att det finns någonting bortom den materiella världen. Till denna insikt om något större, som är både bortom oss och en del av oss, har många människor nu kommit. Men det finns självstyrda illusioner liksom det finns självstyrd evolution. Överväldigade av samspelet mellan alla de händelser som framkallas av oss själva, skapar vi illusionen om avskildhet och glömmer den gudomliga Etthet som är vår sanna natur. Illusionerna är dock inte overkliga och meningslösa. De är helt enkelt bara inte vad vi tror dem vara. Universum har lagar som verkar i riktning mot att upplysa själen - så att vi lär känna vårt Jag. I varje ögonblick kan vilken händelse som helst leda oss till en evolutionär upplevelse, ett uppvaknande, ty medvetandets verkliga kraft ligger i att allt i grunden är Ett.

Till Teosofiskt Forum