Evangeliet börjar med bebådelsen. Jungfru Maria fick av en ängel ett fång liljor som symbol för budskapet om Jesu födelse. Buddhas moder, Maya, fick en lotus. I det forntida Mexico blev Quetzalcoatl född av en jungfru kallad "Himmelens drottning", och den mirakulösa födelsen symboliserades med en gåva av blommor. Neith, Osiris moder och Isis, Horus moder, var också jungfru på motsvarande sätt i det forntida Egypten. I Grekland föddes Apollo av jungfru Leto eller Latona, och Hermes föddes av jungfru Maia eller Myrrha. Även Dionysus föddes av en jungfru, nämligen Semele eller som hon också kallades Maria, Myrrha eller Maris. Födelsen - alltid den andliga "pånyttfödelsen" - ansågs ske under vintersolståndet i en grotta eller på annan enkel plats, tillfälligtvis även under ett träd.
 
Folken på norra halvklotet hade för vana att fira solgudens återkomst efter årets längsta och mörkaste natt, liksom också solkraftens pånyttfödelse, vid vintersolståndet. Därför hör den gåtfulla födelsen av en frälsare som bringar förnyad inspiration just samman med denna tid av året. Även vår-, sommar- och höstsolståndet ansågs ha en andlig betydelse och firades allmänt i antikens värld. De fyra dagjämningspunkterna i jordens omloppsbana kring solen kan betecknas som ett kors i rymden och uppfattades så hos många förkristna folkslag.

Jesus besöktes av herdar och tre vise män som överlämnade gåvor av guld, rökelse och myrra medan lovsånger sjöngs av himmelens härskaror. I Indien blev Buddha uppvaktad av devaer som förde med sig juveler och dyrbara ting till barnet, hos vilket de igenkände tecknen på en messias, och samtidigt ljöd sången från de trettiotre himlarnas gudomliga väsen. Också i Indien föddes Krishna av jungfru Devaki under det heliga vintersolståndet, varvid herdar och vise män förde med sig sandelträ och parfymer till barnet i grottan sedan astronomer hade bekräftat den gudomliga inkarnationen. Mithra i Persien besöktes även vid födelsen under vintersolståndet av tre mager som frambar guld, rökelse och myrra. Han kallades "Guds lamm som tar bort världens synd". Zoroaster anses ha framgått ur en stråle från den Gudomliga Orsaken, och liksom vid de andra messianska födelserna uppfylldes den omgivande platsen av strålande ljus från det nyfödda barnet.

Var och en av dessa frälsare och många andra visade exempel på ett rättfärdigt liv. De utförde under som ansågs vara mirakel och undervisade folket, och till utvalda lärljungar lämnade de hemlig undervisning. Dessa frälsare ansågs i bildlik bemärkelse ha blivit korsfästa, ha nedstigit till helvetet och uppstått på tredje dagen. Krishna var fastspikad eller bunden vid ett träd och skjuten med en pil. På Island "hängde Oden under nio nätter i ett vindpinat träd". Den grekiske Ixion var bunden vid ett hjul, Hermes vid ett kors och Prometevs vid en klippa, vilket också var fallet med Loke i den nordiska gudasagan. Zoroaster hängde på Kunskapens Träd. Man har funnit kors från förkristen tid som har många olika utformningar. En del föreställer en människa som fastspikats eller bundits vid korset och ofta sårad av ett spjut eller en pil. Den kristna kyrkan övertog inte genast korsets symbol. De tidigaste kristna korsen daterar sig från det sjunde eller åttonde århundradet, medan ett förkristet kors återfanns under ruinerna av det gamla Serapistemplet i Alexandria.

Med tanke på de nuvarande kunskaperna och den vittomfattande forskning som pågår över hela världen om olika traditioner, så föreligger en betydande eftersläpning vad beträffar ett samordnat studium av liknelserna och deras tolkning. En hämmande faktor utgör naturligtvis de hemliga kunskaper som är dolda i liknelserna och varom legenderna ger en fingervisning.

Detta sätt att dölja lärorna gjordes fullt medvetet, då de var alltför heliga för att diskuteras av de okunniga utanför templen som inte var mogna att mottaga kunskapen. När man tänker på hur lätt liknelserna uppfattades bokstavligen (vilket är fallet än i dag) trots att de givits ett yttre skal av ibland rena absurditeter, så förstår man att det skulle ha varit till ringa nytta att överbringa heliga sanningar utan att ge dem en form som gav intryck av ord och meningar av föga betydelse. Men även den till synes orimliga bokstavliga tolkningen är ett tecken på sann mytologi, och detta har varit tillräckligt för att undvika att myterna går förlorade och glöms bort.
 
Den verkliga betydelsen av de händelser som sammanställts här är utan tvivel densamma. Likheten i de olika tecken och under som varit kännetecknande för alla messiasgestalter och stora andliga ledare tyder på att vederbörande tillhörde den hermetiska successionen av mänsklighetens ljusbringare, som var och en framgångsrikt har genomgått det högsta provet av självövervinnelse och således blivit en "invigd" eller "kristusgestalt". Den som bestått detta prov betecknas som "pånyttfödd". En sådan människogestalt är så oantastligt ren och osjälvisk att alla onda angrepp är utan verkan, då de inte kan få fäste i hans väsen. I fullständig kontroll över sig själv har han förmåga att motstå alla helvetets våldsamma attacker och också vidniakthålla de ofattbara krafter som innebor i hans egen gudomliga natur.

Alla de stora andliga lärarna har genomgått denna erfarenhet, i vilken ingick att nedstiga i underjordens mycket materiella sfärer för att hjälpa och vägleda deras innevånare utan att beröras eller påverkas av dessa tillvaroplans fördärvliga inflytanden. Först efter denna erfarenhet var den andliga läraren tillräckligt utvecklad för att bli "korsfäst" eller "upphängd i den materiella världens kors". Först då kunde han fullt medvetet möta sin inre gud ansikte mot ansikte och införlivas med honom, uppstigen som han var från sin "skärseld" med ett anlete strålande som solen och berikande världen med ett andligt inflytande. Det finns en legend som berättar att en bädd, utformad som ett kors, användes vid initiationsceremonierna långt före den kristna eran.

Det periodiska framträdandet av sådana stora andliga ledare kan också åtföljas av ovanliga fenomen, då det påverkar hela jorden och alla levande varelser. Sällsynta astronomiska cykler kan ibland sammanfalla med dessa händelser. Det har antytts att den strålande stjärna som skulle ha visat vägen för de vise männen i messiasberättelsen faktiskt var ett sådant tecken, möjligen bildande linje med en rad planeter, och att denna speciella konstellation återkommer periodiskt.

Närhelst en messiasgestalt eller avatara nedstiger till jorden, medför han ett "glädjens budskap" från de andliga världarna som påverkar människosläktets utveckling för århundraden framåt. I sinom tid förlorar emellertid budskapet sin livskraft genom att välmenande eller icke välmenande människor förvanskar dess innehåll, så att budskapet icke längre tjänar sitt syfte att vara människorna till hjälp. När den rätta tiden är inne kommer dock en ny andlig lärare med en ny framställning av de uråldriga sanningarna, och lärjungar skall följa honom och kraften i hans förkunnelse skall genljuda genom årtusenden. Det samfällda ropet från människohjärtan hungrande efter andlig kunskap får ett gensvar från naturens eget hjärta, det gudomliga väsens rena hjärta som uppfyller världsalltet och upprätthåller de väldiga galaxerna i en harmonisk jämvikt. Från denna ljusvärld kommer, när tiden är inne, att spännas en bro genom de andliga rikena till vår fysiska tillvaro, och ännu en gång skall människan finna vägen till sin egen inre gud.
 

Till Teosofiskt Forum