Det existerar ett underbart samband mellan oss och dem som genomgått döden, den stora förändringen. De är i verklig inre mening med oss, de känner våra tankar och känslor och besvarar dem. Djupt i vår andliga natur, i vårt hjärtas innersta gömslen, där våra ljuvaste minnen bor äger en verklig gemenskap rum - men ingalunda genom några s k andemeddelanden, syner eller knackningar.

Den odödliga varelsen har gått vidare. Den har avkastat den fysiska kroppens börda och det materiella livets tryck. Den rör sig i rymder bortom den jordiska, och vi skall inte söka kalla den tillbaka av nyfikenhet eller för att få lindring i vår sorg.

Livet är evigt. Själen existerar efter döden på samma sätt som solen sedan den gått ned, och därför bör vi inte känna som om vi förlorar den som dör. Även om våra öron ej kan förnimma det eller våra ögon se, och intet yttre tecken kan skänka oss tröst, finns det likväl någonting inom oss som säger att vi på inre plan är evigt förbundna med dem vi verkligen älskat. Allt som i deras liv var sant och upphöjt, allt som band dem till oss, lever alltjämt. Det som var ädlast och bäst hos dem äger vi ännu i våra minnen av deras föredömen och högsta strävanden.

Allt som här hör oss till är för evigt vårt. De band som förenar oss med syskon, föräldrar, make, barn och goda vänner, är inte av tillfällig art - att tänka så vore en skymf mot den gudomliga lagen. Någonstans, någon gång och på något sätt skall vi åter komma att stå dem nära som vi älskat, och som gått bort...

För att människan skall kunna komma i åtnjutande av sin rätt till evigt liv, måste hon söka fatta sitt samband med det universella livet och bli medveten om sin odödlighet och sin gudomliga natur. Vi måste söka det gudomliga inom oss, den verkliga inre människan, den odödliga människan inom den dödliga.

Jag tror inte att det finns någon människa som ej känt maningen från denna sin gudomliga natur. Den måste någon gång ha nått henne, om också blott för ett kort ögonblick eller en enda dag, då hon känt den värme som fyller sinnet med frid och hopp, sprider ljus och glädje över livet och kommer oss att fatta den sanna verkligheten.

Vi vet alla att vi i vårt hjärta hyst längtan som aldrig blivit tillfredsställd och ideal som inte uppnåtts. Det fordras många och långa liv för att bringa oss till de medvetandets höjder som det är vår bestämmelse att nå.

Stora skalder, musiker och tänkare utför ofta långt mäktigare ting än deras hjärnförstånd ensamt skulle kunna frambringa, och detta utgör beviset för att själen är i besittning av en djupare och äldre erfarenhet, och det ger också en antydan om de gudomliga förmögenheter som är latenta i vår natur. Jag kan aldrig höra en stor sångare utan att inom mig göra den reflexionen att om detta kan åstadkommas av intelligens, musikalisk begåvning, träning och temperament, hur mycket rikare och härligare toner skall han inte kunna frambringa när han vunnit kunskap om sin inneboende gudomlighet...

Den högsta delen av vårt väsen är odödlig, och vår väg sträcker sig in i evigheten. Vi går evigt framåt, utvecklas oavlåtligen, och måste i sinom tid enligt lagarna för vår tillvaro uppnå fullkomning. Se ut över den gränslösa ocean av möjligheter som ligger framför oss, över oändligheten av aldrig upphörande liv. Ge akt på hur allting rör sig framåt i en oavlåtlig strävan mot högre ideal och mot ett utrotande av varje lära och idé som kan verka hämmande på själens tillväxt...

Människosinnet har ännu inte fått en tillräckligt vid syn på livet. Den uppfostran vi under tidsåldrar fått har lärt oss att se endast till tingens yta. Vi lever liksom i en liten vrå för oss själva och blundar för den övriga delen av universum...

Hur många stora tänkare har inte till den grad nedtyngts av den ständiga kampen för tillvaron att de till sist glömt sina höga ideal och gått vilse i livets stora ödemark! Hur många stora kompositörer har inte redan i början av sin bana gått bort, nedtryckta av materiella svårigheter och andligen uthungrade! Hur många stora konstnärer har inte hämmats i utvecklingen av sin begåvnings bästa och ädlaste egenskaper! Allt detta till följd av bristande kunskap om människosjälens oändliga möjligheter, makt och upphöjda bestämmelse!

För att komma i nära gemenskap med de eviga tingen måste vi leva liv efter liv och göra erfarenhet efter erfarenhet. Vi måste lära känna både sorg och bekymmer, ångest och förtvivlan. Det är därigenom vi så småningom skall bringas till eftertanke och till att i vårt hjärta söka den kunskap som övergår allt förstånd, liksom den frid som skall förbli i oss under alla dagens och nattens timmar, i sorg och glädje.

När ni är nedtyngda av sorg och ur stånd att fatta meningen med livet, men så det ögonblick kommer när ni kan glömma er smärta och stänga dörren till det förflutna så att lugna känslor åter börjar uppstå inom er - ge då noga akt på dessa och ni skall i dem finna vittnesbördet om den högre lagens misskund och den barmhärtighet som utströmmar från tillvarons hjärta. Det finns ingen slump i livet, ingen tillfällighet, utan allting står under den gudomliga lagens ledning.

Även om en människa dör i tron att vi bara lever ett enda liv på jorden skall hon, när döden inträtt, vinna klarhet och genomstrålas av det ljusaste hopp. Ty just då själen står i begrepp att frigöra sig från sitt fysiska hölje, när läpparna tystnat och sinnet synes ha förlorat sitt medvetande, undfår den en underbar och osviklig kunskap. Den fattar då hur overkligt det nyss tillryggalagda livet i själva verket varit, och att allt vad den här uträttat är ofullbordat verk. Minnet får för ett ögonblick en genomträngande styrka på samma gång som ett starkt andligt ljus kastas på den väg själen nu har att gå, och den ser både hur annorlunda mycket kunde ha varit och vad som ännu återstår att utföra. Då grips själen av ett starkt begär efter att få ännu ett tillfälle att verka, efter att med den nu vunna erfarenheten få börja på nytt - få gottgöra begångna misstag, göra nya bemödanden, bygga upp ett nytt liv med större insikt. Och i själva denna längtan ligger dess uppfyllelse, ty i enlighet med den gudomliga utvecklingsplanen erbjuds vi oupphörligt nya tillfällen till framåtskridande.
 

Till Teosofiskt Forum