För utvecklandet av andliga krafter gäller två förutsättningar. För det första måste vi förstå vad vi själva är, och för det andra måste vi förstå vad det universum är av vilket vi utgör en del. Detsamma gäller för var och en som studerar. Den som vill forska i ett vetenskapligt laboratorium måste börja med teoristudiet och sedan lära sig hur man använder den utrustning med vars hjälp man experimenterar.

Ingen dörr öppnas utan rätt nyckel. Kunskapen om vår egen varelses konstitution, om våra egna förmögenheter och krafter, är den nyckel som öppnar dörren till de inre världar som ligger inom och bakom den fysiska världen. Detta är innebörden i uttrycket "självstyrd evolution". Världen är försenad i sin evolution, med lidande och förvirring som följd, därför att vi så länge har blivit lärda att det är utanför oss själva som vi skall söka styrka och andlig visdom.

Men det är inom oss som universums visdom och utvecklingsmöjligheter ligger förborgade. Driften till evolution genom självförverkligande och erfarenhet kommer inte från någon blind fysisk natur. Den kommer från vårt eget högre jag, och det är bara inom oss själva som vi kan finna kunskap och kraft till att uppnå evolutionens syften. Utan egna visioner och utan viljekraft och mod kommer vi aldrig att gå framåt. Ett barn kan hjälpas och vägledas av föräldrar och lärare, men det är bara själv som det kan lära sig gå, äta och studera, dvs bruka sin fysiska och själsliga utrustning.

Den självstyrda evolutionen ger oss tillgång till vetenskapen om vår egen varelse. I ljuset av de sju grundläggande elementen i vår konstitution visar självkännedomen oss de andliga lagar som sätter oss i stånd att förstå och kontrollera dessa element. Bara vi själva kan tillämpa denna självkännedom i vårt dagliga liv för att åstadkomma en högre och snabbare utveckling av vår konstitution. Därför söker aspiranten inte längre utanför sig själv efter styrkan att genomföra denna uppgift utan blir sin egen frälsare, tillräckligt stark för att slutligen göra sig till en gud i mänsklig gestalt. Sade inte Jesus: "Större ting än dessa skall ni göra" och "Himmelriket ligger inom er" - och pekade han därmed inte ut vägen till den självstyrda evolutionens andliga grundval?

Några av de andliga krafternas högsta former finns redan nu inom oss alla. Där finns den skapande föreställningsförmågan, förmågan att visualisera det vi behöver eller vill göra, och förmågan att sedan ge detta form och riktning. Framgångsrika affärsmän, liksom konstnärer och forskare, har alltid den förmågan. Var och en av oss har den i någon mån, och den kan utvecklas. Katherine Tingley skrev:

Skapa bilder för er inre syn! Då ni sålunda framlockar bilder av de höga ting ni eftersträvar, kommer ni i kontakt med en hemlighetsfull lag, ty ni frigör därmed nya krafter inom er själva. Det är som om latenta energier väcks till liv och verksamhet både utom och inom er. Om ni har en innerlig önskan att gå framåt andligen, så skapa en bild av era andliga ideal, en bild av det andliga livet sådant ni känner att det borde vara, och bär den med er dag för dag. Utan att ni vet hur det gått till har idealet blivit verklighet och ni har intagit er plats som nydanare i den stora, gudomliga livsplanen. (Teosofin, den inre kunskapens väg, s 65-66)

En annan kraft som de flesta människor besitter är viljekraften. Utan en stark och aktiv vilja är den skapande föreställningsförmågan inte till någon nytta. Låt oss lägga tonvikten på den andliga viljan ty den personliga viljan, som ofta sätts i rörelse av själviska begär och trångsynta intressen, tar oss inte långt. Den resulterar alltför ofta i en form av ren egensinnighet som kan skada andra och ge svår karma åt oss själva. Den personliga viljan kan inte verka på naturens inre andliga områden utan måste först renas och göras icke-personlig. Bara då blir den en andlig kraft, uppövad och satt i rörelse av icke-personlig kärlek.

Den andliga kärnan i vårt inre, vår konstitutions upphov och rot, är densamma i alla varelser. Den är därför universell, gemensam för allt och alla. Genom de högsta själsaspekterna transformeras det kosmiska jaget ned till den individuelle tänkaren. Vi måste visualisera vår andliga natur och sträva mot den. Innan vi i hjärtat känner den universella andens vibrationer, kan vi inte förstå och ge utlopp för icke-personlig kärlek. Det är relativt lätt att älska och uppoffra sig för sina barn, men svårt att arbeta för alla andra människors välbefinnande och lycka. Men det är så den icke-personliga kärleken kommer till stånd, och när vi har vidgat vår kärlek och ansvarskänsla till att omfatta hela världen, offrande den personliga viljan åt den andliga, blir vi efter hand oförmögna att skada någon levande varelse.

Den tankfulle sökaren förstår att en sådan utveckling kräver en intensiv, kontinuerlig och mödosam karaktärsdaningsprocess, men dess belöning är värd priset. Vi förlorar all rädsla som gäller oss själva, all oro för vår egen lycka. Vi förvärvar visdom vad gäller livets alla relationer och omständigheter, ty vi låter det universella ljuset upplysa vårt sinne och vårt hjärta. Detta är vad Jesus menade när han uppmanade oss att först söka Guds rike och dess rättfärdighet. Då skall allt det övriga tillfalla oss.

För att bättre förstå vad detta tillstånd innebär, kan vi försöka göra oss en bild av det. Vi kan tänka oss en person som i hela sitt liv levt i en liten instängd dal men på gamla dar får idén att ta sig en titt på världen. Han beslutar sig för att klättra upp till toppen av det berg som omsluter dalen. Efter stora ansträngningar når han denna. För första gången ser han jordens slätter, dalar, floder, skogar och städer breda ut sig inför sina ögon. Över honom sträcker sig det mäktiga himlavalvet där han på natten kan se Vintergatans solar och himlakroppskonstellationer. Det hela är en magnifik uppenbarelse för hans sinne som i tankarna aldrig sträckt sig bortom den lilla dal där han levt så länge. För första gången börjar han förstå hur den större världen ser ut.

Likadant är det med människans själ. När den länge har uppehållit sig inom personlighetens mörka och trånga gränser men med hjälp av sin föreställningsförmåga har börjat bryta sig igenom dessa gränser, vänder den sig mot den mystika Österns bergstoppar. Under uppbjudande av all sin styrka och uthållighet, och ofta med stor smärta, kämpar den sig uppåt. Slutligen står den så på sin andliga naturs inre höjder och kan se och förstå universum på ett annorlunda sätt än i den mörka och trånga personligheten.

Så står också mahatman slutligen på en höjd i sitt eget universum, dit han tagit sig genom att använda sin skapande föreställningsförmåga och andliga vilja. När han förenat sig med naturens alltomfattande själ ligger naturens alla olika riken - andliga, psykiska, astrala och fysiska - framför honom som en öppen bok. Naturens dolda krafter står nu till hans förfogande. Med de förmögenheter han erhållit under sin långsamma strävan uppåt kan han utföra fenomen som för de okunniga framstår som mirakler. Men det är inga mirakler, bara det upplysta och icke-personliga användandet av naturens dolda och mäktiga krafter. Och mahatman är i besittning av något som är ännu värdefullare: han ser de verkliga orsakerna till människornas sorger och elände, och han har förmågan att hjälpa.

Till Teosofiskt Forum