Plikten, den kungliga talismanen

Dara Eklund

Plikt är en handlingsnorm som nu för tiden avskys av många, men det hindrar inte att man blir nyfiken på William Q Judges liv som är ett exempel på vad plikt kan vara. Judge offrade både sitt privatliv och sin hälsa för den teosofiska saken. För att kunna hålla igång sin lilla expedition under den teosofiska rörelsens första tid, arbetade han inte bara långa dagar som jurist, utan slet också långt in på nätterna med sina teosofiska skriverier. Av hans brev till Damodar framgår att han inte hade det lätt när han vid H P Blavatskys och H S Olcotts avresa till Indien - den forntida visdomens hemland - stod inför uppgiften att bygga upp den teosofiska rörelsen i Amerika. Vid ett tillfälle, när han plågades av de sjukdomar som förmörkade hans sista år, beklagade han sig för Julia Keightley över sina oförberedda föreläsningar och de högar av brev som måste besvaras. Idag imponeras vi av den omfattande korrespondens som pågick till strax före hans död. Mot slutet av sitt liv manade han dem som irriterades av angreppen mot honom att oförtrutet arbeta vidare och skrev:

Jag är överlupen med arbete men vid gott mod, och jag märker att jag får hjälp från det rätta hållet. Låt oss fortsätta från plats till plats och från år till år. Oberoende av vem eller vad det är som gör anspråk på oss, är var och en av oss jagets egendom.¹

För Judge var plikt "osjälviskhet, den kungliga talismanen. Att envist fullgöra sina plikter är den högsta formen av yoga".² Ordet talisman kommer från grekiskans telein som betyder att bli initierad i mysterierna - ett slags invigning (telesma) och inte bara en avsikt eller ett magiskt omen. I den teosofiska terminologin betyder raja yoga "den kungliga yogan", som inte har mycket att göra med hatha yogans kroppsställningar och andningstekniker. Raja yogavetenskapen förkunnar att vibrationer är nyckeln till allting. Vi blir chelaer [antagna lärjungar]. Vi höjer vårt eget vibrationstillstånd till lärarens, varvid den högste läraren är vårt högre jag, det sanna jag som lyser i oss alla. Gurun är bara vägledare. Den studerande förbereder sig för chelaskap genom att oförfärat ta itu med de vardagliga livssituationerna, inte genom att undvika dem. Det har hänt att indiska aspiranter på chelaskap fått uppmaningen att gå hem och ägna sig åt familjelivet. Yogan eller träningen i rätt handlande börjar med att man beslutar vilken av de många plikterna som skall fullgöras - plikterna mot mänskligheten, mot familjen eller mot naturen? Uppenbarligen påverkar livsverksamheten omkring oss alla våra handlingsområden, och det är därför nödvändigt att välja med gott omdöme.

Till och med det faktum att vi inte alltid är medvetna om våra plikter ställer krav på oss, ty denna omedvetenhet är ett karmiskt handikapp som måste övervinnas. Alla ansträngningar att förbättra oss själva och andra alstrar möjligheter till framtida tjänande, och många gånger består dessa ansträngningar helt enkelt i att göra det som ligger och väntar rakt framför näsan på oss. För att själv få insikter som blir till väl för andra arbetar vi i oss själva och med oss själva.

En av Judges närmaste medarbetare under de sista åren av hans liv, Katherine Tingley, skrev beträffande mänsklighetens återuppbyggande:

Mänsklighetens återuppbyggande! Hur skall vi kunna åvägabringa det? Det första steget, påstår jag, är att säga till människan: "Till ditt innersta väsen är du gudomlig! Inom dig lever den gudomliga själen, och om du har VILJAN att lyssna till dess röst, skall den för dig uppenbara sanningen, den skall visa dig varje steg du har att ta, och - viktigast av allt - den skall lära dig vad som är din plikt."³

Den dolda vägen till sann kunskap kan man bara finna genom att ta intryck av livet omkring sig. Hela naturen ger exempel på hur detta utvecklas genom ansträngningar och uppoffringar. En form av uppoffring hos människan är självkontroll. Vi bör t ex avstå från att tänka negativa tankar, vilka när de släpps loss kommer att påverka medmänniskor som är benägna till olater. En teosof skrev för länge sedan att missbrukare och förbrytare bara är brännpunkter i det allmänna mänskliga medvetandet, dit de tendenser till missbruk och kriminalitet som finns hos många människor dras och ackumuleras. Det är vår plikt att så goda frön i tankevärlden.

Lämplig återhållsamhet i vårt tankeliv bidrar till frihet åt alla, inte bara åt den enskilde. H P Blavatsky definierade ordet plikt som något vi är skyldiga mänskligheten:

Plikten är det som vi är skyldiga mänskligheten, våra medmänniskor, våra grannar, vår familj, och alldeles särskilt det som vi är skyldiga alla dem som är fattigare och hjälplösare än vi själva. Plikten är en skuld som om den lämnas obetald under jordelivet gör oss andligen insolventa och moraliskt konkursmässiga i nästa inkarnation. Teosofi är pliktens kärna.⁴

Om plikt är det som "vi är skyldiga mänskligheten", måste vi lägga om vår livsföring efter nya riktlinjer. Men vår plikt att hjälpa alla innebär inte att vi skall irra omkring i tillvaron utan mål. Vi skall hjälpa dem som befinner sig i vår närhet.

Vad innebär då plikten rent praktiskt? Den innebär att fullgöra de uppgifter som framträder av sig själva, att inte bara göra det vi själva vill. Detta är yogafaktorn. Att med jämnmod ta itu med allt som kommer i ens väg är den högsta förening som omtalas i Bhagavad-Gita. Krishna säger där till Arjuna: "När han under alla förhållanden möter en utgång, gynnsam eller ogynnsam, med en sinnesro som inte har rum för gillande eller ogillande, är hans vishet grundmurad…"⁵ Vi behöver inte gå omkring med allvarliga ansikten eller fördöma de nöjen som roar andra. Och att oupphörligt prata om allt som vi måste göra tråkar ut vår familj och våra vänner. Vi skall vara aktiva, men med frid inom oss själva.

Fullgörandet av plikter är tillfällen att avarbeta gammal karma. Varje tilldragelse vi konfronteras med kan vara en ockult gudagåva, som förbereder oss för högre plikter och uppgifter, en invigning som föregår mysterierna. Pliktfullgörandet blir då den hängivenhet som lägger alla våra gärningar på hjärtats altare.

Detta sublima arbete, denna högsta yoga, denna förening med naturens syfte, är den enda verkliga belöningen på ockultismens väg, eftersom pliktfullgörandet vid utövandet av raja yoga når flest medmänniskor och låter oss hjälpa på ett mer upplyst sätt. Vi bringar oss i harmoni med naturen. Detta yttrycktes på ett träffande sätt av Mohini M Chatterji när han i adepten såg en verklig "naturens medarbetare", ty "man kan inte bli ett med HELHETEN om inte alla ens handlingar, tankar och känslor synkroniseras med naturens framåtgående rörelse". Mohini konstaterar också att många yogier hyser den felaktiga föreställningen att människan kan undgå karmalagen genom att så långt som möjligt avstå från att utföra fysiska handlingar. Dessa yogier glömmer att beakta den oupphörligt pågående aktiviteten på de högre astrala och andliga tillvaroplanen,

sinnets inneboende benägenhet att verka. Överallt i naturen visar handlingar tendensen att upprepa sig själva så att den karma som alstrades i det närmast föregående livet alltid försöker smida nya länkar i kedjan och därigenom leda till fortsatt materiell tillvaro. Den tendensen kan bara motverkas genom att man osjälviskt fullgör alla de plikter som hör till den sfär i vilken man fötts...⁶

Som tidigare nämnts är jämnmodet en egenskap som framhålls i hela Bhagavad-Gita. I andra kapitlet talar Krishna om att låta "motivet till handlingen ligga i handlingen själv och inte i utgången". Han ger Arjuna rådet:

Fasthållande vid yoga skall du, o Dhananjaya, utföra din plikt, skjuta undan all önskan om fördelar för dig själv genom handlingen och med samma jämnmod se på utgången, vare sig den är lyckosam eller misslyckad. Sinnesjämvikt är ett namn för yoga.⁷

En ledtråd till vad denna sinnesjämvikt innebär finner vi i ett manuskript som tillskrivs Judge och där han säger:

Den sanne lärjungen i Raja Yoga vet att allting har sin upprinnelse i SINNET, att t o m vårt universum är framträdandet för det Gudomliga Sinnet av de bilder detta önskar gestaltade.

…Alla livets olika förändringar, vare sig de är materiella eller enbart förändringar av mentala tillstånd, är förnimbara därför att den upplevande anden är oföränderlig. …I det som västerländska filosofer kallar sinnet är alla objekt och alla tillstånd förändringar.⁸

Betvingandet av dessa förändringar kräver de svårare insatser som beskrivs i Judges tolkning av Patanjalis Yoga-aforismer. I sin inledning säger Judge att de hatha yogaövningar som är så välbekanta för de indiska asketerna bara har att göra med dessas fysiologiska träning, och att behållningen av övningarna inte överförs till nästa inkarnation. Raja yogierna försöker kontrollera själva sinnet genom att följa de största adepternas regler. Patanjalis regler engagerar lärjungen i utövandet av dygd genom kontroll av sinnenas verksamhet och det lägre mentala bildskapandet. Bara på det sättet kan vi nå den koncentration, vilken Patanjali definierar som "hindrandet av den tänkande principens rörelser".

På så sätt når vi ett stabilt lugn som höjer oss till det tillstånd av sann meditation där vi ser att universum "existerar för själens erfarenheter och frigörelse". Universum genomträngs av anden, detta överallt närvarande medvetande som är själva grundvalen för såväl avskildhet som rätt handlande. Det sanna raja yogatillståndet beskrivs med den vackra formuleringen "Själen är Varseblivaren som frammanar bilden av sig själv och som ser idéer". Judge har mycket att säga om den esoteriska betydelsen av raja yoga och varnar för farorna med utövandet av hatha yoga utan en lärare. Vad vi för närvarande behöver är den raja yogaträning som vi på vår vardagliga levnadsväg med alla dess karmiska prövningar kan kosta på oss. Det vore bra om den träningen blev något lika naturligt för oss som att andas, och vi lärde oss leva i harmoni med den mer långtgående plikt eller yoga som låter sinnet omfamna universum bortom tidens och rummets illusioner. Det är den plikten som manar hjärtat:

Följ med livets hjul; följ med pliktens hjul - gör din plikt mot släktet och mot fränder, mot vän och fiende, och tillslut ditt sinne för såväl njutningar som smärta. Gälda till fullo den karmiska lagens fordringar.^{9
______________________________________________}
1. Judge, Letters That Have Helped Me, 2:32
2. Judge, Letters That Have Helped Me, 2:3
3. Tingley, Teosofin, den inre kunskapens väg, s 40-41
4. Blavatsky, The Key to Theosophy, s 229
5. Bhagavad-Gita, kap 2, vers 57
6. Blavatsky, Collected Writings 5:538
7. Bhagavad-Gita, kap 2, vers 48
8. Judge, Echoes of the Orient 3:262-263
9. Blavatsky, Tystnadens röst, s 64

Till Teosofiskt Forum