Våra nutida synsätt på världsalltets struktur, uppkomst och framtid, på naturens och människans evolution, på vad livet och döden verkligen är, liksom på vad som menas med psykisk, social, politisk och fysisk välfärd - alla grundas de på vetenskaplig forskning och kunskap. Vetenskapen och dess utövare, vetenskapsmännen, har därför ett enormt ansvar.

Studiet av forntida och nutida religioner, vetenskaper och filosofier uppenbarar människosjälarnas samhörighet, och att vår nuvarande kultur inte bara kan bygga på arvet efter de senaste århundradenas västerländska kulturelement utan på alla forntida och nutida. Det uppenbarar också att vetenskap kan vara andlig och påvisa allt livs enhet som ett faktum i naturen, och att det därför finns skäl för en etik som baseras på alltomfattande broderskap. De vetenskapliga observationerna och tolkningarna av naturfakta blir då drivmotorn för den mänskliga utvecklingens högre syften, som de tidigare varit i mer andligt inriktade kulturer. I det sammanhanget kan vetenskapen inte undvara filosofi och engagemang för sanning, enhet och allas välfärd.

Om vi tittar närmare på de progressiva och modiga ansträngningar som några filosofer-vetenskapsmän gjort under de senaste årtiondena, ser vi en spirande medvetenhet om att det finns någonting mer än det rent matematiska och materiella. Vi hör talas om "immateriella" morfogenetiska fält, om vår jord som en levande moder och om helhetsinriktade inställningar på hälso- och sjukvårdsområdet. Ännu har vi dock inte bevittnat ett verkligt genombrott vad beträffar förståelsen för hur oupplösligt förenade naturens alla komponenter är: materia, fält, liv, energi, intelligens, krafter, himlakroppar, människor, gudar och lägre varelser. Detta beror till stor del på att forskarnas och tänkarnas ansträngningar saknar den bakgrund som tillhandahålls av mänsklighetens forntida visdom.

H P Blavatsky ägnade mycket utrymme i Den Hemliga Läran och på andra ställen åt diskussioner i vetenskapliga ämnen. Hon förde också samtal med många framstående lärde i olika discipliner. Hon gick till storms mot materialismen och lade, nästan utan att det syntes, grunden till en mer andlig utveckling av vetenskapen. Hon var ofta aggressiv i sitt tonfall, ty hon ville förgöra det gamla för att det nya skulle kunna träda fram. Teosofiska skribenter under 1800- och 1900-talen hänvisade, under inflytande av sin tids vetenskapliga impulser, till allmängiltiga grundtankar som är lika relevanta nu som då. Ännu har vi inte funderat färdigt över det de skrev och utan tvivel utgör deras verk en rik källa att ösa ur, ty det finns knappast något ämne av intresse för vetenskapen, filosofin, religionen och människornas välfärd som de inte behandlade.

Det ligger ett stort värde i att granska vetenskapen i perspektivet av teosofin och den icke-västerländska kunskap som står oss till buds. Betrakta t ex den hypotes om morfogenetiska fält som framförts av biologen och vetenskapshistorikern Rupert Sheldrake. Han hävdar att det finns fält, jämförbara med gravitations- och elektromagnetiska fält, som är av icke-materiell karaktär men ändå påverkar materia. De definierar den form vilken manifesterar sig vid ordnandet av de molekyler som bygger upp växternas, djurens, mineralernas och himlakropparnas fysiska gestalter, liksom de inre strukturerna hos atomer etc. Fälten antas svara för tillkomsten av de karaktäristiska formerna hos embryon och andra sig utvecklande system. I böcker som A Science of Life och The Presence of the Past utvecklar Sheldrake detaljerat sina idéer och förklarar orsakerna till anpassning och regenerering. Han menar också att "morfogenetiska fält spelar en orsaksmässig roll vid utvecklingen och underhållet av systemformerna på alla nivåer av komplexitet". Genom "morfisk resonans" kan, oberoende av våra nuvarande uppfattningar om tid och rum, förvärvade karatäristika överföras till andra morfogenetiska fält och där bli mönster eller vanor. Sålunda fortskrider evolutionen genom inlärning. Fälten svarar slutligen också för rörelse, psykiska tendenser, uppförande etc. Han påstår att ingenting kan sägas om det manifesterade världsalltets uppkomst och hur de första formerna, ur vilka andra utvecklades genom inlärning och morfisk resonans, kom till.

Några aspekter av Sheldrakes idéer påminner om vad som i teosofin kallas linga-shariran eller den astrala modellkroppen. Andra aspekter påminner om astralljuset och akashan med dess förmåga att bevara intryck av allt som existerat, inklusive modeller eller astrala formar, för framtida användning. Men det skulle vara att se ytligt om man drog slutsatsen att Sheldrake påtagligt gett vetenskapen en andligare inriktning. Innan man kan påstå något sådant måste man studera hans arbeten i detalj och samtidigt göra sig fullt förtrogen med den forntida visdomen vad beräffar astralljuset, astralkroppen, akashan, minnet och andliga krafters manifestation genom materia.

Enligt min åsikt finns det i Sheldrakes teorier, trots hans intelligenta ansträngningar och intuitiva insikter, antaganden som inte tycks stämma helt överens med den forntida visdomens perspektiv. En av de detaljer han kämpar med rör frågan om hur hans fält uppkom. Han talar inte om det inre väsendet hos växten, djuret, atomen osv som någonting bortom fysisk materia, vilket manifesterar sig genom materian på detta tillvaroplan. Sett i perspektivet att det finns subtilare substanser än fysisk materia, härrör ett fält inte från ett materiellt "frö" som han påstår utan existerar oberoende av fysisk materia. Den materiella formen är en utfällning av materiapartiklar i denna modell. Man kan också ifrågasätta om det är riktigt att jämföra hans morfogenetiska fält med gravitationsfält. Gravitationsfält tycks mig vara liv genom - inte från - fysisk materia i en manifestationsform som oskiljaktigt är förenad med materia. Däremot kan formfält (eller snarare astrala modeller) med sin detaljerade komplexitet, formbarhet och skönhet, vilka otvivelaktigt är påverkade av formgivande intelligens, även existera skilda från materia. Detta visas också av påståendet att information som samlats i ett morfogenetiskt fält på en plats kan förflyttas till en annan plats och sedan påverka företeelser som kristallers tillväxthastighet och fåglars eller apors beteende. Kanske vore det bättre att överge ordet "fält" i den betydelsen och ersätta det med "morfogenetisk eterisk modell" eller något liknande.

Det skulle kunna skrivas åtskilliga artiklar med analyser av Sheldrakes teorier. Jag har en känsla av att många vetenskapsmän - liksom västerlänningar i allmänhet - intuitivt når förbi den rena materialismen, men det har ännu inte skett ett genombrott i riktning mot förenandet av västerländsk vetenskap med alltomfattande andlig vetenskap. Detta kommer dock att ske någon gång i framtiden.

Det som ovan sagts handlar om ett speciellt biologiskt ämne. I samma anda finns det mycket att säga på vetenskapliga områden som fysik, evolutionslära, biokemi, astronomi, hjärnforskning, psykologi, mytologi, arkeologi och antropologi. Det finns en mängd intressanta ting att diskutera, av vilka många är fundamentala för våra dagars vetenskap, t ex termodynamikens andra lag. Denna lag säger att ett slutet system så småningom kommer att tappa energi och bli alltmer oorganiserat. Kanske är detta till synes sant när det gäller enbart fysisk materia, men livet självt tycks driva med termodynamiken: man kan knappast föreställa sig en struktur som mer än trädet med sin stam och krona talar emot entropisituationen. Dessutom finns det inga slutna system i naturen. Vore det inte bättre med en teori som innefattar naturens alla manifestationer, inte bara de orörliga? Det skulle vara intressant att i dettta sammanhang undersöka den indiska "trimurtin" om energi, orörlighet och balans. Några andra frågor är: Är Einsteins krökta rum meningsfullt? Är ljuset dualt i sin manifestation eftersom det uppvisar såväl partikel- som vågkaraktär? Är ett tomrum verkligen tomt? Vad är kraft, vad är energi? Frågor som dessa har länge diskuterats i teosofisk och forntida litteratur, fast inte alltid i termer som vi idag direkt känner igen.

Eftersom jag utbildade mig till biolog, vill jag peka på ett annat välkänt biologiskt exempel. James Lovelock framlade det som kallas Gaia-hypotesen - hypotesen om jorden som en sig själv organiserande organismliknande varelse. Detta var nästan detsamma som att tala om Moder Jord som en levande varelse. Lovelock fann att sådana konstanter som temperatur, syrehalt, koldioxidhalt och ozonhalt i den övre atmosfären faktiskt reglerades av mikroorganismerna i oceanerna, svamparna, jordlagret osv. Men man kan inte förvänta sig att mikroorganismerna själva är medvetna om att de tjänar hela jorden, och man måste då ställa frågan: är jorden faktiskt en levande organism? Har den intellekt eller leds dess processer av "någonting" som har en överblick över processerna? Lovelock och andra förklarar att deras idéer är likvärdiga med darwinismens. Men är de det?

Det är svårt att avgöra huruvida någonting är en levande organism om vi inte har en klar uppfattning om vad liv är. Många icke-västerländska traditioner klassificerar de mineralpartiklar som jorden och våra kroppar är uppbyggda av som levande. Två andra frågor: Är växterna, djuren och vi människor varelser som lever på jorden eller utgör vi tillsammans jorden? Är jorden en levande organism, men inte Mars och Jupiter? Dessa frågor har också diskuterats i den teosofiska litteraturen. Allt som synligt eller osynligt är förbundet med jorden - de gudomliga och elementala skarorna av varelser, naturrikena, de olika kosmiska tillvaroplanen med sina invånare, solsystemets livsflöden som passerar genom solen och längs de synliga och osynliga planeterna - allt är mycket komplext. Men vilket levande väsen i världsalltet är inte det?

Innan vi kan besvara frågan om huruvida jorden är en levande organism och vad detta innebär, måste vi studera många ämnen i detalj. För närvarande är frågan alltför stor för de flesta vetenskapsmän, men kanske kan vi som studerar den forntida visdomen föra fram idén i olika sammanhang. Vi kan peka på den buddhistiska visdomen som säger att det inte existerar någonting som inte har alla andra tings natur inom sig. Om vi människor i vår varelse förutom kroppen har livskraft, intellekt, begärsprincip och förmågan att bli ett med det gudomliga, så måste detta också gälla för varje annat ting i världsalltet, inklusive Moder Jord. Eftersom livsvitalitet strömmar genom varje cell i vår kropp, måste detta också gälla för jorden, solsystemet och atomernas värld. Naturligtvis har varje enskild varelse i världsalltet sin egen plats, sin egen utvecklingsnivå, sitt eget medvetande och sina egna egenskaper, och även om alla varelser är identiska till sitt allra innersta finns det inte två som är identiska i sin manifestation.

Alltför ofta finns det språkliga och förståelsemässiga klyftor mellan vetenskapliga och andra kunskapsområden. För att överbrygga dessa måste vi studera den moderna vetenskapens fakta och teorier mot bakgrunden av religiösa och filosofiska traditioner, och bära med oss resultaten i våra hjärtan och sinnen. Vi bör alltid undvika att vara ytliga, vaga eller fördomsfulla. Detta når vi genom att i praktiken omsätta våra ideal och det vi tror på. Dessutom bör vi vara aktiva med att ge filosofisk och vetenskaplig hjälp där vi kan. Då bidrar vi till mänsklighetens välfärd och rätta utveckling.

Till Teosofiskt Forum