Fråga – Vad är skillnaden mellan teosofins och de stora religionernas ändamål? Förespråkar inte varje religiös filosofi broderskap? Förkunnar de inte samma ädla etik och uppmanar sina anhängare att tillämpa den i det dagliga livet?

GFK – Det gör de faktiskt. Vad erbjuder då teosofin? För det första måste vi komma ihåg att teosofin sträcker sig miljontals år tillbaka i tiden till den avgörande tidsperiod i mänsklighetens historia när vårt förnuft uppväcktes. Denna epok omtalas i Genesis och många andra religiösa skrifter och myter. På 1800-talet hade dessa urgamla sanningar, som gång på gång förkunnats för mänskligheten, sedan länge varit bortglömda, eller åtminstone hade deras glans mattats av prästers maktbegär och tidens tand.

När "förnuftets söner" – manasaputrer, Lucifer, Prometheus, eller vilket namn man nu vill ge dessa ljusbringare – fann det lämpligt att väcka vår mentala och emotionella natur, öppnades en fantastisk möjlighet för mänskligheten. Vid denna tid uppenbarades vissa grundläggande sanningar för den tidiga mänskligheten och det är dessa sanningar som varje folk har återgett på sitt eget sätt, ibland i så svårförståelig form att de har blivit grovt misstolkade. H P Blavatsky öppnade förståelsens portar på vid gavel och gav nytt ljus åt dessa heliga sanningar, och det på ett så stimulerande sätt att varje religiös filosofi och traditionell framställning kunde betraktas som ännu ett uttryck av samma förunderliga visdom.

Teosofins syften är inte nya. Idén om broderskap som en levande, fungerande filosofi har gång efter annan dykt upp. Alla upplysta individer framhåller det som sitt huvudmotiv. De stora lärarnas liv utgör exempel på detta ideal. För länge, länge sedan trotsade prins Siddhartha brahmanernas trångsynthet och talade öppet om dessa sanningar. För honom fanns ingen högre regel än att älska och förstå bröderna och för honom var "bröderna" hela mänskligheten.

Varje världslärare försöker skapa det ideala levnadssätt som kan lossa på och slutligen lösa upp de fjättrar som binder människans själ. Under renässansen försökte många påvisa att mikrokosmen, människans lilla värld, är en mindre del och en återspegling av makrokosmen. Invecklade system utarbetades av kabbalister, hermetister och rosenkorsare i avsikt att visa att det finns en universell, harmonisk ordning bakom allt. Dessa framstående genier i olika europeiska länder var relativt få till antalet, men de kände och hade kontakt med varandra i hemlighet – ett tyst nätverk, som band samman upplysta individer i England, Tyskland, Holland, Spanien, Portugal och Italien. Det var ett andligt inspirerat nätverk, men tyvärr trängde inte deras inflytande ut till världen i stort. Det svepte inte in i vanliga människors liv, huvudsakligen beroende på att det mot slutet av 1500-talet uppstod en mäktig motrörelse, motreformationen, i syfte att föra alla som hade vågat göra avsteg från ortodoxin tillbaka till fållan.

Ingen strävan mot etthet är emellertid någonsin förgäves. 1500-talets nätverk var inte nytt. Det har alltid existerat. Faktum är, att våra dagars teosofiska rörelse är en oskiljbar del av detta urgamla broderskap. Det finns många aktiviteter i dag som inte har något yttre samband med den teosofiska rörelsen, men som drivs av samma altruistiska målsättning. Inom ljusets nätverk finns emellertid inflytanden av motsatt natur, vilka försöker kasta en skugga över verksamhetens renhet. Vi måste lära oss att urskilja guldet under slaggen.

Fråga – Är inte de praktiska åtgärder som vidtas för att hjälpa alla de miljontals människor som lider i världen av allra största betydelse?

GFK – Teosofer är positiva till alla rörelser som strävar efter att förbättra människans villkor och stöder därför varje ansträngning i denna riktning. Vi måste emellertid vara realistiska. Även om vi skulle önska det, är det omöjligt för oss att sända människor till olika länder för att utföra detta biståndsarbete. En del teosofer är engagerade i olika former av välgörenhetsarbete, men som samfund har vi enligt H P Blavatsky en svårare – till och med viktigare – uppgift: att verkligen gå till roten med orsakerna till problemen. ¹ Det är orsakerna till människans elände, sjukdomar och fattigdom som vi öppet och ärligt måste ta itu med. Det är här vi måste ifrågasätta våra motiv och ständigt rannsaka oss själva, ty det är mycket lätt att omedvetet dölja sig bakom denna fasad och bli självisk och till och med känslokall och mena att "det är inte vår uppgift att verka bland människor utan helt och hållet på idéernas område."

Vår uppgift ligger faktiskt på idéernas plan, men för att förbli levande måste den vara att ständigt se till att enbart positiva och konstruktiva krafter tränger in i tankens värld, i det gemensamma idéfältet. Om vi helhjärtat går in för detta, kommer vi att uppleva hur vi faktiskt bidrar till att lindra rådande förhållanden på ett inre sätt och, kanske utan att vi vet om det, inspirerar andra till att verka på ett yttre plan.

Kirby Van Mater – Hur kan vi hjälpa människor genom våra tankar? Vi talar om universellt broderskap och mänsklighetens broderskap. Vi är i sanning ett mänskligt broderskap, inte bara i den fysiska världen, där vi lever, och i den andliga världen, som vi delar, utan även i tankens och känslans värld. I alla dessa världar är vi mera sammanlänkade än vi kan ana. Varje tanke vi tänker, delar vi med andra. När jag första gången kom i kontakt med Teosofiska Samfundet för många år sedan, sade någon till mig att teosofer styr världens tankeliv. Eftersom jag just hade studerat de stora tänkarnas idéer undrade jag hur det kunde vara så. Säkerligen är vi inte lika inflytelserika som de. Sedan dess har jag emellertid kommit underfund med att upphöjda tankar kan hysas av vem som helst och i denna värld där så många vill åstadkomma splittring, finns det ett stort behov av upphöjda idéer om broderskap och alltings enhet.

Efter mer än hundra års bemödande kan teosofer med fog hävda att deras idéer har spritts över hela världen. De få individer som stiftade Teosofiska Samfundet har blivit till flera tusen och samfundets primära verksamhet har antagit många former och namn, vilket visar att idéer faktiskt styr världen. Genom att hysa dessa tankar, och genom att begrunda dem, påverkar vi i sanning vår tids ledande tänkare.

GFK – Det får mig att tänka på HPBs andra brev till the American Conventions, där hon citerar dessa rader av sina lärare:

"Låt inte frukten av en god karma bli ditt motiv, ty din karma, god eller dålig, är hela mänsklighetens gemensamma egendom. Ingenting, vare sig gott eller ont, kan hända dig utan att delas av många andra. Därför kan ditt motiv, om det är själviskt, endast skapa en dubbel effekt, god eller dålig, och kommer antingen att upphäva din goda gärning, eller vända den till en annans fördel… den människa som alltid tänker på sig själv och glömmer alla andra kan aldrig bli lycklig."

Därefter tillägger Mästaren denna viktiga mening: Universum stönar under bördan av ett dylikt handlandes (karma), och ingenting annat än självuppoffrande karma kan lätta den."¹

Vi har en oerhört viktig nyckel här. Om universum verkligen stönar under bördan av själviska handlingar och tankar är vi ansvariga i den mån vi personligen har bidragit till denna börda. Var och en av oss är mänsklig, var och en av oss har blandade motiv till en viss grad, men vi har ett högt ideal genom att vi ständigt strävar efter att verkligen leva altruistiskt. Detta är ett mål som inte kan nås under en enda livstid, men det är ett mål som vi aldrig får uppge. Det måste vara den förhärskande och allt överskuggande drivkraften i våra liv och, om vi kan uppnå detta, då kan vi vara övertygade om att våra liv kommer att präglas av en allt större osjälviskhet.

Själviskhet är ett hinder för själens tillväxt. Den är skadlig för mänsklighetens tillväxt, eftersom den innebär en inriktning på det egna jaget, medan motsatsen, det vill säga att inte låta den egna personligheten komma i allra första hand, frigör det inre ljuset, varvid det ljus som flödar in i våra själar inte stannar kvar inom vår egen radie. Det spränger personlighetens gränser och strålar in i många, många andra människors liv. Varje altruistisk tanke och strävan påverkar hela vår världs tankeklimat och varje människa – oavsett om det är någon vi känner eller ej – som är i resonans med denna strävan svarar med samma mynt, varvid hennes liv förfinas och hennes omgivning lyses upp. Samma förhållanden gäller i motsatt fall, och även detta är vi ansvariga för.

Många människor känner i dag en djup pessimism då det gäller vår värld. De ser så många uttryck av obroderlighet, grymhet och oärlighet bli accepterade som nära nog det normala. Faktum är att pessimismen har urholkat mycket av tillförsikten i vår civilisation. En del av vår uppgift är att ersätta denna pessimistiska inställning med motsatsen – inte med naiv optimism utan med en tillit till människosjälens förmåga att öppna sig inför sitt inre ljus, sin inneboende styrka och renhet.

1. H P Blavatsky to the American Conventions: 1888-1891, Theosophical University Press, Pasadena, 1979
 

Till Teosofiskt Forum