Vad är livet? Räcker det med de fysiska sinnena och intellektet för att förstå dess mysterium? Astronomerna blickar miljarder ljusår ut i rymden och dyker ner i de oändligt små subatomära världarna. Båda dessa ytterligheter är endast portar till denna enorma värld av energier, substanser och medvetande. Den nya metafysiken utnämner medvetandet till den kausala kraften och den förenande faktorn bakom kosmos. Vi återvänder till en mera ursprunglig och levande världsbild, där naturen har syften och intelligens och avslöjar ett broderskap mellan allt som lever. När vi är medvetna om vårt inre samband med allting, djupnar vårt perspektiv och skapar en mer tillfredsställande etik. Gradvis blir vi medvetna om en grundläggande visdom: att ingenting är åtskilt från någonting annat, ty det kosmiska medvetandet finns överallt - även i oss.

Symbiosen, den samverkande gemenskapen, är mycket mer fundamental än den kamp som kallas "den starkares överlevnad". Vi är beroende av mindre livsenheter, celler, mikrober och atomer, vilka i sin tur behöver oss. Denna symbios verkar tillsammans med trycket från den fysiska omgivningen, vilket är en faktor i urvalet av de bäst anpassade organismerna. Kamp förekommer i naturen, men harmonin är förhärskande. När vi beger oss till en oförstörd plats - en strand, ett berg eller en öken - förnimmer vi ett lugn och en ordning som till och med överskrider den fysiska skönheten. Vad gör allt detta möjligt? Avslöjar det medvetandets kausala mysterium, ett själsliv och en högre, andlig ordning? Och var har vi vår plats i det hela?

Traditioner och myter över hela världen ger en bild av ett oändligt utvecklande, där vi kan finna vår plats, en värld där varje partikel är gudomlig i sin innersta kärna, där det inte finns något sådant som livlös materia. De beskriver framträdandet och försvinnandet av världar och universa med gudar som initierar evolutions- och tillväxtmönstren och sår livets frön i nya cykler. De gudomliga gnistorna fördelar sig på de olika naturrikena, vilka tillsammans bildar en levande organisk helhet. Detta faktum utgör till stor del grunden för den andliga ekologin. Den vetenskapliga ekologin begränsar sig till de fysiska växelverkningarna mellan levande ting. Andlig ekologi påvisar att det inte finns någon grundläggande åtskillnad mellan olika livsnivåer förutom i det illusoriska framträdandet av deras mera materiella uttrycksformer. Även det fysiska planet reflekterar i viss mån högre intelligenta skeenden, vilka har sitt ursprung i den Ende som blir de många - ett förunderligt levande universum som på alla sätt sörjer för sina myriader invånare, både i livet och efter döden.

Var finns då vår plats i denna universella gudomliga ekologi? Det finns oräkneliga väsen i många världar och på många tillvaroplan, de allra flesta osynliga för oss. Då deras världar existerar på andra vibrationsfrekvenser kan de passera genom vår värld, i samma rum, utan att direkt växelverka med oss. Vi är helt enkelt omedvetna om dem, liksom de är om oss. Alla dessa plan och världar är på en grundläggande nivå förbundna med allting i naturen, även om vi aldrig kan uppfatta banden, framför allt inte med våra fysiska sinnesorgan. Icke desto mindre påverkas vi av dessa samband, liksom vi i vår tur påverkar dem.

Den andliga ekologin ingår i en ofantlig utvecklingsplan. Ur den enda gudomliga homogeniteten utgår oräkneliga väsen. Differentiering innebär bipolaritet, det vill säga att ande och materia samverkar såsom två aspekter av ett medvetande. W Q Judge ger en koncis beskrivning genom att hänvisa till den grundläggande Enheten hos allt liv och all existens. All manifestation av liv innebär differentiering av denna enhet. Differentieringens syfte är evolution, vars mål är att allt manifesterat liv skall återvända till sin källa och ursprungliga enhet.

Denna process innefattar de levande väsendenas cykliska aktiviteter när de går in i och ut ur den fysiska tillvaron. Dessa cykler representerar oändlig tillväxt, en ständig utvidgning och ett ständigt blivande. En gudomlig gnista nedstiger till materiens värld, där den bygger upp sina olika instrument. När universum nått sitt mest materiella tillstånd, stiger den åter upp genom de olika naturrikena under det att den vecklar ut sitt inneboende, andliga medvetande. När gudagnistan når människoriket uppnår den självmedvetande och slutligen gudaskap. Alla väsen rör sig i en ständig spiralrörelse mot allt högre utvecklingsnivåer, fortskrider tillsammans och stödjer varandra i det enda livet. De kan inte göra något annat.

Vad ligger bakom denna aktivitet, som koordineras och styrs på ett så intelligent sätt? Karma, den mystiska lagen om orsak och verkan. Inget väsen är undantaget denna lag. Universums funktioner styrs i allmänhet automatiskt av gudarna enligt inbyggda harmoniska mönster. Gudarna är kollektivt sett den kosmiska ideationen eller tanken i verksamhet. De är livets väktare och återställer den karmiska jämvikten. Dessa gudomligheter verkar genom den högsta ursprungliga substansen vilken kan betraktas som ett kollektivt minne, en förmedlare av gudomlig vitalitet, vilja och intelligens. Alla andliga plan, medvetande- och kausalitetsplan, har form, mönster, polaritet och elasticitet. Det måste finnas en serie av transformatorer för att det gudomliga medvetandet ska kunna verka på det fysiska planet. Tre grundläggande aspekter - ande, själ och kropp - är primära, men utgör tillsammans en sammanvävd enhet.

Monader är gudomliga medvetandecentra. De utgår ur gudar, vilka projicerar sina andliga själar i form av höljen samtidigt som de förblir helt och fullt medvetna på sin egen nivå och fungerar likt finstämda nervsystem, som bortom vår rum-tid står i omedelbar förbindelse med hela det enorma kosmos. Vidare agerar varje väsen inifrån sig självt och har sin egen grad av fri vilja och intelligens som återspeglas i dess handlingar, vilka i sin tur skapar konsekvenser. Ett väsen upplever tillväxt och förändring. Denna blivandets process styrs av karma och är en del av universums inbyggda harmonier. Varje väsen utvecklas cykliskt och ikläder sig gång på gång kroppslig form för att samla livserfarenhet. Färden leder genom allt vidare spiraler till allt högre tillvaroplan, för att slutligen föra tillbaka till den gudomliga källan.

Många olika grader av medvetanden och materiella instrument erfordras för att själen ska få livserfarenheter. Varje väsen är ett andligt ekosystem, bestående av mindre livsenheter på samma sätt som våra kroppar består av otaliga enheter - atomer, celler och organ - vilka verkar i harmoni med varandra och hålls i en förunderlig ordning och balans. De är självständiga världar och universa, verkliga och substantiella var och en på sitt sätt, och förblir som sådana i regel oupptäckta. Liksom atomer och celler är delar av oss, tillhör vi den levande Jorden, Gaia, som ingår i ett levande solsystem, vilket är en del av en galax, som i sin tur ingår i superhopar av galaxer och så vidare i all oändlighet.

Jorden är vårt hem, men vi är även andliga och gudomliga, det vill säga solära och kosmiska väsen. Det vi ser runt omkring oss är den grövsta yttringen av en osynlig, kreativ process. Våra fysiska kroppar, sinnen och personligheter döljer det inre livet, vårt sanna jag. Den i grunden gudomliga medvetandeströmmen emanerar alla dessa lager som ett flöde tills den manifesterar kroppen och personligheten, instrumenten för dess jordiska liv. Allt befinner sig i omlopp i den stora andedräkten, den gudomliga rörelsen omvandlad till aktiviteter, viljor och harmonier i gudar, monader och atomer, som bygger inre och yttre universa på varje plan. Medvetandets dynamik är den eviga orsaken till förändring och förnyelse. Allting är en enorm sammanhängande och växelverkande väv av levande väsen, där vart och ett har sin tid, sin uppgift och bestämmelse.

Individualiteten har sin rot i den gudomliga monaden. Monaderna är individualitetens krona, fastän de i grunden är ett. De är likt holografier av kosmos, eviga till sin natur, eller likt droppar i tillvarons ocean, unika men ändå ett. De förmedlar energi likt vågor som bryts mot manifestationens stränder - medan oceanen för alltid förblir densamma.

Alla dessa evolverande monadiska väsens kollektiva rörelse representerar cirkulationerna i universum - dvs de grupper av levande väsen som vi kallar livsvågor eller naturriken, vilka evolverar och rör sig framåt. Vi har just börjat förstå oss själva, för att inte nämna de små atomära väsendenas, mineralens, växternas, insekternas och djurens själsliv. Mänskligheten utgör måhända ett tänkande, självmedvetet skikt i Gaias sinne, samtidigt som alla naturrikena också är aspekter av hennes medvetande och kropp. Ett häpnadsväckande uttryck av intelligens och andlighet.

Världens visdomstraditioner ger oss viktig vägledning då det gäller att finna vår sanna plats i universum. De skildrar denna oändliga, gudomliga ekologi där vi har upplevt oräkneliga former och medvetandetillstånd. Monaderna passerar genom de lägre rikena - elemental-, mineral-, växt- och djurrikena - för att nå människoriket. Alla dessa riken finns inom oss samtidigt som vi överskuggas av olika kategorier av gudar, förnuftets uppväckare. Många källor hävdar att dessa gudar bidrog till att skänka oss självreflekterande medvetenhet och fri vilja. Alltsedan dess har människan utvecklat förmågan att uppleva högre och djupare verkligheter, uttrycka alla slags tankar, skapa sitt eget öde och utvecklas genom att träffa val.

En känsla av åtskildhet snarare än helhet tycks dominera människans tänkande på detta stadium i evolutionen, och därför går vi till angrepp mot varandra och Gaia. Medvetenheten om vår enhet med livet ökar emellertid. I dag finns dels kulturer som är mer andligt inriktade än vår, dels mera utvecklade människor som själva har upplevt de andliga världarna av solär och kosmisk natur.

Många ursprungsfolk framhåller till exempel det ömsesidiga beroendet mellan allt som lever. Deras etik grundas på livets helighet. De anser det vara mänsklighetens plikt att bidraga till bevarandet av den kosmiska balans, som är en viktig aspekt av den tillvaro som upprätthålls av den Store Andens gudomliga kraft. De menar att varje krig, sjukdom eller olycka på ett eller annat sätt har sin rot i att denna balans har gått förlorad och försöker återställa den i den utsträckning de kan genom sina ceremonier och i sitt dagliga liv.

Alltsedan mänskligheten blev självmedveten, har Gaia aldrig blivit densamma igen. Tänk på kraften i alla de sinnen som sänder ut tankar av allehanda slag, alltifrån de mest andliga till de mest själviska. De måste få våldsamma effekter, inte bara på de övriga naturrikena och oss själva utan även på gudarna. Tankar är elementala livsenheter som cirkulerar genom naturens olika riken och förser djur och växter med vissa egenskaper, med välgörande såväl som skadliga och aggressiva tendenser. Det är självklart att dessa psykiska, mentala och andra urladdningar tenderar att förstärkas, i synnerhet om mänskligheten är i disharmoni med Gaia. Förändring är en nödvändighet under evolutionen och därför gör hon av och till rent hus och genomgår stora globala katastrofer för att återställa balansen. Hela denna process initieras av det gudomliga medvetande som ständigt söker nya och allt finare uttrycksmöjligheter för sitt manifesterade liv. Enligt en del traditioner har vi hitintills genomgått fyra världskatastrofer, relaterade till de fyra tidigare stora mänskligheterna, och det kommer om åtskilliga tusentals år att inträffa ännu en sådan global omvälvning under vår nuvarande eller femte mänsklighet. Balansen kommer oundvikligen att återställas genom karmas verkningar. Det finns alltid medvetandekrafter som verkar som polära motsatser, en del i riktning mot anden och en del i riktning mot materien, vilka upprätthåller en dynamisk jämvikt.

I vår innersta väsenskärna finns detta gudomliga Jag, som får oss att sträva efter att gå bortom alla yttre begränsningar och nå det andliga ljuset. I helhetens intresse måste vi försöka använda våra andliga krafter, vårt självmedvetna förnuft och våra förmågor på ett klokt sätt. Vårt sanna jag uppmanar oss ständigt att finna den inre visdomen och lyssna med vårt inre känsliga öra. Varje väsen äger ett minne av allt det varit sedan urminnes tider och ett förebådande om vad det kommer att bli i framtiden. Allt vi behöver göra är att inse detta och framkalla det i vårt dagsmedvetande. Det är emellertid ingen lätt uppgift!

Vi måste samarbeta med naturen, bli delaktiga i en allomfattande icke-personlig kärlek och sympati för alla väsen, ty sann etik kan endast grundas på andlig enhet och universellt broderskap. Albert Einstein har uttryckt några fina tankar beträffande det personliga jaget och vår befrielse:

"Vår uppgift måste vara att befria oss ur fängelset genom att vidga vår medkänsla till att omfatta alla levande väsen, hela naturen och dess skönhet. Ingen kan uppnå detta helt och fullt, men strävandet är i sig självt en del av frigörelsen och grundvalen för inre trygghet."

Genom att bringa i dagen en mer medveten insikt om vår gudomlighet, kan vi bli mer mottagliga för livets enorma inre strömningar och mening och få veta vår sanna plats i den andliga ekologin. Resultatet av detta blir ett liv i osjälviskhet till gagn för alla levande väsen.
 

Till Teosofiskt Forum