Det finns många olika yogaskolor. Mest känd i Västerlandet är hatha yoga. Den innehåller olika kroppsställningar och andningstekniker, vilka anses bidraga till utvecklandet av högre förmågor, även ockulta sådana. Olika typer av tantra yoga ökar emellertid alltmer i popularitet. Hiroshi Motoyama, en framstående japansk auktoritet inom yogans område, rekommenderar en form av tantra yoga som har många likheter med hatha yoga. Den innefattar kroppsställningar, andningsreglering och aktiverandet av chakras (kroppens sju subtila energicentra). Den innefattar även uppväckandet av kundalini - en psykisk kraft som normalt ligger sovande vid ryggradens slut. H P Blavatsky kallar den "en skapande kraft, som när den väcks till liv lika lätt kan döda som den kan skapa."¹ Enligt Motoyama är emellertid dessa metoder fullständigt ofarliga, men detta påstående blir synnerligen tvivelaktigt när han beskriver sina egna upplevelser i samband med att han började ägna sig åt tantra yoga.

Efter att ha utövat tanta yoga tre till fyra timmar dagligen under flera månader upplevde Motoyama för första gången en kundaliniresning:

"En dag när jag mediterade framför altaret som vanligt, kände jag mig speciellt febrig i nedre delen av buken... Plötsligt rusade en otrolig kraft genom ryggraden upp till hjässan, och även om det bara varade en eller två sekunder leviterade kroppen några centimeter över golvet. Jag blev livrädd. Hela min kropp brann och en svår huvudvärk hindrade mig från att göra något under återstoden av dagen. Det febriga tillståndet fortsatte under två eller tre dagar. Det kändes som om mitt huvud skulle explodera av energi." ²

Han tillägger att trots dessa olyckliga bieffekter upplevde han åtminstone inte de allvarliga fysiska och mentala problem som så många upplever när de försöker väcka upp kundalini!

Han fortsätter: "Jag blev överkänslig både fysiskt och psykiskt... Jag blev känslomässigt labil och mycket lätt upphetsad." Han började allt oftare se lägre astrala väsen: "Om andarna var mycket starka och fientliga, kunde jag inte hjälpa dem utan påverkades i stället av dem... min kropp och mitt sinne blev instabila." När han försökte aktivera strupcharkat uppstod en irritation i strupen och han fick andningssvårigheter. Han började uppleva en känsla av absolut intighet.

"Efter att ha upplevt detta tillstånd ett antal gånger, fann jag mig stå inför en avgrund av absolut tomhet. Jag upplevde en sådan fruktansvärd skräck att jag ville sluta med yogan... Under denna process mötte jag en skrämmande djävulsliknande varelse. Det var en obeskrivligt skrämmande upplevelse."³

Detta är några av de negativa upplevelser Motoyama hade. Han nämner också att han kunde utveckla paranormala förmågor, och att han med tiden upplevde en känsla av frid och optimism och större sympati för sina medmänniskor. Men det är inte utan anledning som han gång på gång betonar att det är absolut nödvändigt att yogautövandet sker under en kvalificerad lärares uppsikt. Frågan är emellertid hur många det är av alla yogier och självutnämnda guruer som verkligen är kunniga och tillförlitliga.

Motoyama har bedrivit vetenskaplig forskning på chakrasystemet med hjälp av två elektriska instrument som han utvecklat. Han drar slutsatsen att aktiverandet av chakras genom koncentration inte bara leder till utvecklandet av vissa paranormala förmågor, utan kan dessutom ge funktionsstörningar i de inre organ som är förbundna med respektive chakra. Han påpekar att en överdriven användning av ett chakras paranormala förmåga troligen kan leda till en onormal funktion eller oro i det inre organ som styrs av just det chakrat, och kan till och med leda till en tidig död. Motoyama hävdar att många psykiska medier som har överstimulerat manipura-chakrat, placerat i solar plexus och förknippat med klärvoajanta förmågor, har dött unga eller har haft svåra problem med magen och tarmarna. Själv drabbades han av magsår.

Allt detta berättigar de varningar man finner i teosofisk litteratur. De fysiska kroppsställningarna torde i sig själva vara tämligen harmlösa, men när de kombineras med speciella andningsövningar och en intensiv mental koncentration på olika chakras, och när de utföres med den nära nog fanatiska målmedvetenhet som Motoyama visar prov på, råder det ingen tvekan om att det föreligger en mycket påtaglig risk för att livskrafternas naturliga balans i kroppen skall rubbas, vilket kan leda till sjukdom, mental instabilitet och i enstaka fall till och med sinnessjukdom. Icke desto mindre förblir Motoyama en övertygad förespråkare för sådana tekniker, och går till och med så långt att han försäkrar att "chakraaktiveringen är en nödvändig process om själen ska utvecklas och upplysning nås."⁴

Hatha yoga och tantra yoga är de lägsta formerna av yoga och sysslar huvudsakligen med kroppen och det lägre sinnet. Eftersom de i mycket ringa, om ens någon, grad utvecklar vår högre natur, skapar de inga bestående effekter, ty det är endast det som kan registreras av vårt andliga jag som överlever döden. Men det finns flera högre former av yoga. De viktigaste är: karma yoga, handlingens yoga (motsvarande det som i Västerlandet kallas "frälsning genom handlingar"); bhakti yoga, kärlekens och hängivenhetens yoga (motsvarande "frälsning genom tro eller kärlek"); jnana yoga, visdomens eller kunskapens yoga och raja yoga, bokstavligen "kunglig förening", det andliga självbemästrandets yoga. Slutligen har vi brahma yoga, "gudomlig förening, som är en syntes av de bästa och renaste övningarna inom övriga yogaskolor.

Sann hatha yoga syftar till att hålla kroppen ren, frisk och stark, så att den kan fungera som ett dugligt instrument för den mänskliga själen. Karma yoga innebär att man ska utföra sitt arbete och sina åtaganden utan att klaga och efter bästa förmåga. Bhakti yoga innebär att man ska ägna sig åt att tjäna sina medväsen. Jnana yoga säger att man ska studera den gudomliga visdomen och därmed naturen själv. Raja yoga betyder att finna glädje i självbemästrandet, i att lära sig bli mästare över sin lägre natur i stället för att vara dess slav. Om man försöker göra allt detta, utövar man brahma yoga, som så småningom leder till yogans slutmål: självmedveten förening med det högre Jaget, den inre gudomen. Detta tillstånd av etthet med vår högre natur - den skatt av visdom och kunskap som vi samlat under alla våra liv - innebär andlig illumination eller upplysning.

New Age-rörelsen erbjuder ett stort urval av tekniker och kurser, innefattande hatha och tantra yoga, som påstås göra det möjligt för utövaren att utveckla paranormala förmågor, kontakta livsformer i andra dimensioner, minnas tidigare liv och slutligen nå upplysning. Många av de erbjudna teknikerna är av synnerligen tvivelaktigt värde, och förmågan att skilja det äkta från det falska har aldrig varit så oumbärlig som nu.

En allmän regel är att tekniker inte bör tillämpas om de huvudsakligen syftar till personligt framåtskridande och personlig vinning, eller till att få makt över andra, eller om de öppnar en dörr till negativa, lägre, astrala krafter och orsakar mental instabilitet. Å andra sidan är det inte skadligt att ägna tid åt avslappning och självrannsakan, i synnerhet om det leder till ett mer broderligt och balanserat agerande i det dagliga livet. Ju mer frid vi har inom oss, ju mer balanserade och harmoniska vi är i det inre, desto större blir vår förmåga att fungera som en källa till frid och harmoni i världen.

Motivet har en avgörande betydelse och alltför ofta finns det ett starkt inslag av själviskhet i psykiska övningar. Naturligtvis finns det också ärliga och uppriktiga människor som vill använda sina paranormala förmågor till gagn för sina medväsen, men då det handlar om psykisk healing t ex, är det mycket möjligt att behandlingar som förefaller framgångsrika, längre fram kan medföra skadliga bieffekter. Kärleksfulla handlingar är inte alltid kloka handlingar.

Den väg som alla stora andliga traditioner anbefaller är medkänslans, broderskapets och självbemästrandets väg. Som den hinduiske vismannen T Subba Row uttryckte det: "Alla de stora lärarna har angett några få allmänna moralprinciper och inga astrala fenomen som den väg som ska följas."⁵ Enligt Krishna, Buddha och Jesus har den Gyllene regeln alltid varit: Älska varandra.

Det finns inget verkligt andligt i förmågan att böja en sked, att se auror, eller att få ett bord att levitera. Det finns mycket mer andlighet i att hjälpa sin nästa. De som lyckas forcera utvecklandet av paranormala förmågor innan de har renat sitt sinne och lärt sig självkontroll, utsätter sig bara för ytterligare en frestelse och riskerar att skadas fysiskt, mentalt och moraliskt. På detta stadium av vår evolution är det bättre att försöka förstå den logiska grunden till paranormala förmågor än att utveckla dem hos sig själv. Enligt teosofin kommer under evolutionens gång två högre sinnen (förbundna med klärvoajans och intuition) att utvecklas på ett naturligt sätt, men först när vi har nått till ett stadium då vi kan handha dem och använda dem på ett klokt sätt.

Det finns emellertid en förmåga som vi bör försöka utveckla och det är vår andliga viljestyrka. Varje gång vi ger efter för en självisk eller ovärdig impuls försvagas vår vilja och vår moralkänsla, vilket gör det lättare att på nytt ge efter för denna impuls. Varje gång däremot som vi står emot en självisk eller ovärdig impuls, stärker vi vår vilja och moralkänsla och nästa seger blir lite lättare. Genom att utveckla vår vilja blir vi i stånd att successivt höja kvaliteten på våra tankar och därmed på våra begär, känslor och handlingar.

Det kan inte nog framhållas att det inte finns några genvägar till självförvandling och andlig upplysning. Att lyssna till ett meditationsband, recitera ett mantra, deltaga i en veckoslutskurs eller läsa en bok kan inte automatiskt medföra uppnåendet av kosmiskt medvetande. Dessa aktiviteter kan hjälpa oss eller eventuellt hindra oss - men ett varaktigt framåtskridande kan aldrig uppnås med enbart yttre medel. Ej heller kan det köpas. Självförverkligande är frukten av självrening och altruism. Med H P Blavatskys ord:

"Denna för den esoteriska filosofins karaktär så betecknande lära erkänner inga företrädesrättigheter eller särskilda gåvor hos människan andra än dem, som vunnits av hennes ego genom personligt bemödande och egen förtjänst under en lång serie av utvecklingsmoment och återfödelser." (Den Hemliga Läran I:46)

Det finns med andra ord ingen favorisering i naturen. De förhållanden vi föds in i, våra grundläggande karaktärsdrag och de prövningar vi möter i livet, är inte slumpmässiga och avgöres ej heller av någon nyckfull gudom. Vi har själva skapat dem. De är produkten av våra tankar och handlingar i föregående liv. Även om vi inte kan förändra vår förflutna karma, så kan vi forma vår framtid genom hur vi lever nu.

Motoyama hävdar att genom utövandet av tantra yoga fick han förmågan att ändra människors negativa karma. Om detta vore sant skulle det gränsa till svart magi, eftersom det uteslutande är genom att uppleva konsekvenserna av alla våra tankar och handlingar, liv efter liv, som vi lär oss, uppnår inre styrka och utvecklas. Det blir inget framåtskridande med mindre vi själva åstadkommer det. William Quan Judge hävdar att de högt utvecklade individer som vakar över mänskligheten mycket väl skulle kunna använda sina ockulta förmågor för att befria människan från sjukdomar, men, säger han, "de gör det ej: mänskligheten måste kämpa och lida till dess den uppnår självbemästring och självkännedom. Det kan tyckas hårt, men så är lagen." ⁶

Allting i naturen är förbundet med allting annat. Ingenting kan leva bara för sig självt. Alla våra tankar, känslor och handlingar påverkar omvärlden, på gott eller ont. Föreställningen om att allting är fullständigt åtskilt från allting annat kallas inom buddhismen för åtskildhetens irrlära. Vi är alla delar av ett stort, ofattbart Helt. Vi utgick alla ur en gudomlig källa för eoner sedan, och till denna källa skall vi alla återvända. Det är vår uppgift att arbeta med naturen snarare än emot den och att bistå varandra på vägen. Varje strävan efter att utveckla sig själv och att bistå andra är, om än aldrig så liten, ett bidrag till mänsklighetens framåtskridande.

Det högsta och finaste ideal vi kan försöka leva upp till är det som inom den buddhistiska mahayana-traditionen benämnes bodhisattvaidealet. En bodhisattva är en människa som har nått så långt på det andliga framåtskridandets väg att hon har nått upplysning och befinner sig på tröskeln till nirvana. Men i stället för att träda in i den nirvanska friden och sällheten, vilket skulle utesluta allt vidare aktivt deltagande i mänskliga angelägenheter, avstår hon ifrån nirvana och återvänder till jorden för att bistå den kämpande mänskligheten. Denna anda av självuppoffring fångas på ett mycket vackert sätt i den kinesiska bodhisattvan Kwan Yins löfte:

"Aldrig skall jag söka eller mottaga individuell frälsning; aldrig skall jag inträda i den slutliga friden ensam; utan för alltid och överallt skall jag leva för och sträva efter att varje enskilt levande väsen i hela världen når frälsning."

Det är den ständiga strävan efter att förverkliga detta ideal, och framför allt den ständiga strävan efter att tillämpa medkänsla och broderskap i det dagliga livet, som är den säkraste vägen till upplysning.
 
1. Tystnadens röst
2. Theories of the Chakras: Bridge to Higher Consejousness, Quest, 1981
3. Ibid.
4. Ibid.
5. Esoteric Writings, Theosophical Publishing House, 1933
6. Practical Occultism
 

Till Teosofiskt Forum