Vad menas med karma?

För att förstå läran om karma i dess olika aspekter bör man studera den mot bakgrunden av teosofins övriga läror om livet i världsalltet. Några väsentliga idéer i de lärorna är följande:

Allt som finns i världsrummet, från den minsta materiapartikel till den största himlakropp, utgörs av levande varelser. Dessa är organiserade i hierarkier på så sätt att varje mindre varelse lever i en större varelses organism och utgör en byggsten i denna. Den större varelsen lever i sin tur som byggsten i en ännu större varelses organism osv. Mindre varelser är därvid i viss utsträckning underkastade de förhållanden som råder i de större varelser i vilka de lever.

Människans fysiska kropp är sålunda en hierarki i det att atomer är organiserade till molekyler, molekyler till celler, celler till organ och organen till kroppshelheten. Var och en av dessa byggstenar är därvid en besjälad varelse som har storlek, form, egenskaper etc enligt sin art och ett visst utrymme för fria viljeakter. Detta utrymme är begränsat av bl a det faktum att kroppen för att kunna fungera måste styras hierarkiskt, dvs uppifrån ned. Materiapartiklarna är därför underställda cellernas styrmekanismer, cellerna organens och organen kroppshelhetens, och denna är i sin tur underställd vissa av de själsliga komponeneter som ingår i människans totala organism.

Om den mänskliga organismen skall kunna fungera måste alla dess byggstenar, var och en på sin plats och organisationsnivå, utföra sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt. Detta gör de normalt också genom att var och en är så att säga programmerad till att i förekommande situationer uppvisa arttypiska och mycket fasta beteendemönster. Människan som helhet är i sin tur programmerad till att leva på ett sådant sätt att hon blir en ändamålsenlig byggsten i jordens organism, liksom jorden i solsystemets och solsystemet i galaxens. Alla varelser i världsalltet beter sig i princip på sitt eget arttypiska sätt i det ständigt pågående världsförloppet. Världsförloppet utspelas därför inte kaotiskt eller slumpmässigt. Det är tvärtom planerat, organiserat och styrt av kosmiska intelligenser. Därvid är den programmering som varje varelse är försedd med ett uttryck för de kosmiska intelligensernas vilja och utgör ett av de styrmedel, med vilka världsförloppet leds mot sina utvecklingsmål.

De arttypiska beteendemönstren är som sagt mycket fasta, och vetenskapen har beskrivit många av de fysiska under beteckningen naturlagar . Vi vet därför enligt vilka mönster som atomerna slår sig samman till molekyler, planeterna rör sig kring solen, ljuset bryts i prismor, vattnet byter aggregationstillstånd, egenskaper överförs från föräldrar till avkomma osv. Naturlagarna utgörs alltså av de i världsförloppet deltagande varelsernas vana att i olika situationer uppträda som de är programmerade till att göra. Givetvis är det inte bara de fysiska skeendena som regleras av naturlagar. Också tänkandet, känslolivet, energiflödena i organismerna osv regleras av naturlagar, även om vetenskapen ännu inte definierat dem. Ingenting i världsrummet utspelas under oreglerade förhållanden. Om så vore skulle världsplanen inte kunna genomföras.

Världsförloppet kan ses som ett utvecklingsdrama, i vilket varje varelse mer eller mindre medvetet utvecklar sin organism i riktning mot alltmer komplexa och upplevelserikare livsformer. Under ett antal liv i en viss livsform kvalificerar sig varelsen på så sätt för livet i en högre. Här på jorden t ex strävar mineralrikets varelser mot växtriket, växterna mot djurriket, djuren mot människoriket och vi människor mot det naturrike som följer på människoriket. I denna strävan lever varje varelse på det sätt som är typiskt för dess art och fullgör i normalfallet därmed sin funktion i naturskeendet.

Detta om bakgrunden till förståelsen av karmaläran.

När en varelse agerar med tankar, känslor, handlingar och andra livsyttringar utövar den ett tryck på såväl omgivningen som sin egen organism. Trycket får båda att reagera i enlighet med naturlagarna. Trycket är en orsak som får sin bestämda verkan. Naturlagarna sörjer alltid och överallt för att varje orsak får sin bestämda verkan och kallas sammantagna för karma . Karma är ett sanskritord som egentligen betyder "handling", men som i detta perspektiv har betydelsen lagen för orsak och verkan .

När agerandet är en fri viljeakt beaktar karma detta, ty med förmågan till fria viljeakter följer ansvar. Varje varelse har rätt till ett eget livsrum och får försöka gestalta detta och sin tillvaro där efter egen smak, annars skulle ju världsförloppet utgöras av ett i förväg fastställt drama som spelades upp ungefär som en film, och så är inte fallet. Men den måste lära sig respektera andra varelsers rätt till sitt livsrum. Varje varelse får därför ta ansvar för sina fria viljeakter. Detta ser karma till genom att knyta samman varje aktör med de objekt mot vilka dennes viljeakter är riktade. De verkningar på gott och ont som en aktör med sina intellektuella, emotionella, fysiska etc viljeakter genererar i omgivningen och sin egen organism faller därigenom förr eller senare i form av återverkningar - konsekvenser - tillbaka på aktören själv. Detta är rättvist och vi säger därför att karma upprätthåller en sedlig ordning i världsförloppet. I det perspektivet kallas karma för konsekvenslagen . För människans vidkommande innebär konsekvenslagen att hon förr eller senare "får skörda vad hon sått". Ond sådd ger ond skörd, god sådd ger god.

Vad som kan betraktas som ont eller gott är relativt. Det finns inget absolut ont och inget absolut gott. Det vi kallar ondska uppkommer genom konflikter mellan agerande fria viljor och är tecken på ofullkomlighet. Alla varelser är ofullkomliga och strävar på sitt ofullkomliga sätt mot sina respektive utvecklingsmål. Ont och gott är kontraster, liksom ande och materia, maskulint och feminint, ljus och mörker, svart och vitt osv. Hela världsalltet är byggt på dessa kontraster, och alla är de nödvändiga.

Som lag för orsak och verkan och upprätthållare av en sedlig ordning kan karma sägas verka på två sätt. För det första begränsar karma varje varelses makt över sin egen organism och omgivningen genom att begränsa spelrummet för dess fria vilja. För det andra fostrar karma varelsen genom att utsätta den för de rättvisa konsekvenserna av dess viljeakter. I det långa loppet lär sig varelsen därvid att ta vederbörlig hänsyn till den natur i vilken den utgör en byggsten, ett måste eftersom alla varelser är beroende av varandra. Ingen kan leva helt för sig själv. Alla är hierarkiskt förbundna med varandra och måste lära sig leva i harmoni. Högre utvecklade varelser måste dessutom försöka se utvecklingslinjerna i världsplanen och lära sig förstå hur naturlagarna på de själsliga livsområdena fungerar. Ty efter hand måste de i allt större utsträckning rätta sina viljeakter efter dessa och bli i stånd att utföra de mer kvalificerade insatser i världsförloppet som kommer att åligga dem.

De karmiska resultaten av en varelses ageranden blir som redan nämnts inte alltid omedelbara. Ageranden kan också generera dispositioner till framtida verkningar och återverkningar, och med dessa dispositioner skapar varelsen en del av sitt framtidsöde. Detta framtidsöde i form av dispositioner kallas också för karma. Dispositionerna är vilande energier som utlöses när förutsättningar för deras utlösning föreligger. Alla vilande energier kan inte utlösas under ett enda av varelsens liv, och detta faktum utgör för människans del ett av skälen till att hon gång på gång reinkarnerar på jorden. I varje jordeliv leder karma henne in i vissa miljöer och levnadsförhållanden, framkallar idéer, begär, sjukdomar osv. Därigenom får hon skörda de "onda" och "goda" konsekvenser hon genererat i tidigare jordeliv.

En del av inslagen i varje människas framtidsöde är så starkt profilerade att de med ganska stor säkerhet kan förutsägas. Inslagen är dock inte helt oundvikliga. Var och en av oss kan förändra sitt självskapade öde genom att alstra nya konsekvenser och alternativa utlösningsvägar för gamla. Vi kan alltså förändra vår karma. Men vi kan inte tillintetgöra den, och ingen annan varelse kan ta den på sig. Den kan tillfälligt pressas tillbaka, något som bl a kan ske vid s k healing, men den kommer förr eller senare fram igen. Det är de starkaste karmiska energierna som först brukar utlösas, och en viss energi utlöses och uttöms vanligen i ett och samma jordeliv.

I vårt framtidsöde är det många inslag som inte är privata utan kollektiva. Vi har i både det nuvarande och tidigare jordeliv genomfört många aktiviteter tillsammans med familjemedlemmar och andra medmänniskor, och den gemensamma karma som då alstrades för oss samman i tid och rum tills den uttömts. Vi väljer därför inte själva tid, plats, kön och föräldrar för våra reinkarnationer. Det är karma som leder oss dit vi skall och där drabbas vi av goda och onda tilldragelser, av glädje och sorg, av materiellt välstånd eller armod osv, helt i enlighet med vad vi förtjänar. Vi ser då inte att det i stor utsträckning är konsekvenserna av våra aktiviteter i tidigare liv som drabbar oss. Vi kan normalt inte se tillbaka på dessa liv och de karmiska sambanden med det nuvarande.

Men människan är inte bara underkastad den karma hon själv alstrat. Hon ingår ju som byggsten i jordens, solsystemets och galaxens organismer och omfattas därför av dessa stora varelsers karma.

Det faktum att var och en av oss ingår i diverse kollektiv och i större varelsers organismer medför plikter av olika slag. Vi har plikter i familjelivet, arbetslivet och samhällslivet, liksom gentemot jorden etc. Dessutom har vi plikter gentemot de varelser som utgör vår egen organism. Allteftersom vi blir medvetna om dessa plikter måste vi vinnlägga oss om att fullgöra dem, ty karma har inget överseende med svikare. Läran om karma har alltså också en underlåtenhetsaspekt.

Av det sagda framgår att begreppet karma kan betraktas ur flera perspektiv. Karma kan ses som den samling naturlagar som alltid och överallt sörjer för att varje livsyttring av en varelse får sin följdriktiga verkan på varelsens omgivning och rättvisa återverkan på varelsen själv. Vi skiljer på individuell och kollektiv karma, och vi kallar också det framtidsöde som gestaltas när vilande karmiska energier utlöses för karma. Dessutom kan vi se karma som pliktbevakare, och vi skulle kunna säga att varje varelse är sin karma i betydelsen av att vara produkten av sin förflutna tillvaros hela kedja av orsaker och verkningar.

Karma förbinder nuet med det förflutna och framtiden, och upprätthåller därmed balansen och färdriktningen i världsförloppet. Detta styrs alltså i stor utsträckning av karma, men inte helt och hållet eftersom det hela tiden påverkas av de i världsförloppet deltagande varelsernas fria viljeakter. Framtiden blir därför i stor utsträckning vad varelserna i samverkan gör den till. Med sina viljeakter har högre varelser större inflytande på världsförloppet än lägre. De kosmiska intelligenserna sänder kraftfulla styrsignaler nedåt i det hierarkiska nätverket. Världsalltet styrs uppifrån ned.

Vi människor har ett ganska väl tilltaget spelrum för våra viljeakter och kan i stor utsträckning själva välja de vägar på vilka vi färdas genom tiden. Som ofullkomliga varelser håller vi därvid inte alltid den kurs som leder mot mänsklighetens och därmed vårt eget utvecklingsmål, och karma föser oss med lidanden, smärtor, besvikelser etc tillbaka till den rätta färdriktningen. Om vi tror att karma upprätthåller en sedlig ordning i tillvaron, inser vi att vi måste lära oss leva i enlighet med den etiska kod som enkelt kan uttryckas med orden rättrådighet, osjälviskhet och pliktfullgörande i tanke, känsla, ord och handling.

Läran om karma är en av teosofins sju huvudläror. En utförligare beskrivning av karma och beskrivningar av de övriga sex har du på sidan Teosofins sju huvudläror . Om den sedliga ordningen kan du läsa mer på sidan Varför etik .