---

Var skulle man börja!? Efter att i åratal skämts över hur färgen flagnat och rännilarna av rost tävlat i storlek, kände jag att det var dags för den stora renoveringen av utsidan. Jag visste att jag väntat för länge, men bläster och färg kostar pengar, så det var med ett lättat hjärta jag satte vinkelslipen i skrovet. Likt en arkeolog skulle jag känna mig fram genom avlagringarna av rost i sökandet efter intressanta fynd.
Jag beslutade att byta hela den kvartssektion av 50mm röret som utgjorde rundningen mellan däck och skrov.
Ett 70x4mm plattjärn fick bli den nya avbäraren och en markering/ förstärkning av skrovlinjen.
Dessutom tänkte jag lägga en nio meters rostfri skotskena ( vilket inte funnits tidigare på denna båt ) utanför stöttorna.
Men först fick jag svetsa ihop en arbetsplattform som kunde hängas utanpå båten, eftersom allt svetsarbete skulle ske i sjön.

---

 

	"Skarndäcket" utgjordes av ett 50mm rör där däck och skrov möttes och detta var sönderrostat i den kvartsektion som var exponerad - där den rostfria "avbäralisten" var fastnäst.
	Med dåligt omdöme som jag har började jag klyva upp rör på kajen för att byta dom dåliga partierna. Ett bra sätt att göra av med kapskivor och energi. Ett sparsammare sätt hade varit att slänga kartongen med skivorna direkt i sjön.
	Efter att jag svetsat och slipat fick jag den nya kanten. Kanske lite onödig finish, men är man perfektionist så är man.
	Nu sitter däck och skrov ihop igen efter ett par månaders arbete!
	Den nya "avbäraren" blev ett 4mm plattjärn. Jag fick för mig att slipa svetsen plan och i en viss vinkel, vilket resulterade i det mest tidskrävande enskilda arbetet på hela båten. Gummi? Plastbåtarna har väl fendrar?
	Nya fästen till pulpitar och mantågsstöttor tillverkades och polerades nogsamt. Poleringsarbetet var givetvis bortkastad tid, eftersom varvet vid blästringen lade mer energi på att blästra bort maskeringen (av 6-7 lager gaffa), än på gravrosten.

 

 

-till varvet!