Anteckningar i januari 2002

Koltrasten satt nyss och mumsade på äpplet som vi lagt ut. Strax intill kilade en liten husmus och sökte frö som hamnat under fröautomaten. Där var trafiken livlig med talgoxe, blåmes, entita och nötväcka. I går såg jag en tofsmes och tidigare även svartmes och domherre. En större hackspett sitter ofta och hackar i talgbollen och på marken bråkar ibland tre - fyra nötskrikor. De anses ju inte platsa vid fågelbordet men de får hållas. De är otroligt vackra!
Vi har snö och det gör att vi även vet vad det finns för djur som besöker oss, fast vi kanske inte alltid ser dem. En älg travade genom trädgården här om natten. Våra äppelträd behöver vi sällan beskära. Fast älgen borde nog läsa på bättre! Rådjur och hare är också trogna besökare. En mycket tidig morgon för drygt en vecka sedan då vi hade snö, kallt och strålande månsken satt en hare alldeles stilla under syrenen där fågelmaten hänger. Jag stannade till och njöt!

13 januari
Sparvhöken satt i nyponbusken 5-6 meter från syrenen och försökte göra sig osynlig. Men det gick inte. Småfåglarna flög till skogs. Vädret är grått och disigt. Det är blidväder och snön försvinner. En och annan husfluga vaknar till liv. På mitt fönster kryper två stycken. Och nu sitter en på datorn. Här är ju varmt och skönt. Nu är de slöa. Men vet du om att de kan klara 200 vingslag per sekund? Fast stickmyggan klarar 600 vingslag/sek. Men det hör till sommarens fröjder!

19 januari
Mina krukväxter vattnar jag med regnvatten. Det mår de bra av. I dag regnar det inte. Men vi har fått en del regn den senaste veckan så regnvattenförrådet är påfyllt. Det är stövelväder. Det finns bara enstaka snöfläckar kvar.
Svartmesen är en modig liten krabat. Den är här varje dag nu och den sitter kvar i syrenen och väntar medan min man fyller på mer frön i fröautomaten. Med lite tålamod skulle man nog kunna handmata en del av fåglarna. Det lär min mammas mormor ha gjort.
Just nu bryter solen igenom det ganska täta molntäcket. Vi är på väg mot ljusare tider!

26 januari
I snart 24 år har vi bott här. Aldrig tidigare har vi haft besök av pilfink. Men nu har det hänt. Två stycken satt i syrenen. Fast de flög sin väg efter bara ett par minuter. Vi har väl inte lämplig mat åt dem. Det verkar som om gråsparv och pilfink trivs bättre i stan och vid bondgårdar.
Mina amaryllislökar har jag planterat om och ser fram mot årets blomning. Så har jag gjort de senasta 40 åren. En trogen och lättskött växt. Fast i ärlighetens namn ganska trist på sommaren. Tur att vi har en trädgård där den kan få vara då. Men i somras fick en lök för sig att blomma ute under ett äppelträd. Den löken ger inga fler blommor.