Anteckningar i februari 2004

1 februari Solen lyser över snön. Det är en mycket vacker vintersöndag. Det har kommit ovanligt mycket snö i veckan. Tyvärr förebådar rapporten från SMHI att det ska komma regn de närmaste dagarna innan det fryser på igen. Då blir det iskana runt knuten. När vi sist var ute på spårjakt la vi märke till att det troligen är lättare för klövdjuren att ta en annan väg ner till bäcken än över vår gårdsplan. Men man får se upp noga när man kommer ut på den större vägen drygt 500 meter bort. Där fanns det massor av spår från skogen över vägen ner till ån där bävern fortfarande huserar. Nu hade den gett sig på ett ännu större träd och försökt fälla det utan att lyckas. Bävern kanske blev störd. Det tar förmodligen ganska lång tid att gnaga sig igen ett träd som säkert är cirka halvmetern i diameter. Förra söndagen såg vi att det var två sångsvanspar med ungar i ån. Hoppas att de klarar sig.

7 februari Så här skriver Kerstin den 5 febr: "Idag är det nästan som vår i luften. Blåmesarna i vårt äppleträd har fått något oroligt i blicken och kvittrar lite annorlunda än för någon vecka sedan. I morse hittade jag en yrvaken nässelfjäril i vårt förråd. Den kröp omkring på fönsterglaset och såg ganska ynklig ut. Anselm bar ut den i solen och satte den på ett fönsterbläck på solsidan, men vid koll en timme senare så var den försvunnen. Tokern, han kunde väl ha sussat lite längre."

Den här nässelfjärilen var hos oss förra sommaren. Då var det betydligt varmare.

Svaret från mig blev:"Vi tog en "vårpromenad" nu på eftermiddagen. Vi kanske inte hörde så många småfåglar men de drygt 110 gräsänderna borta vid dammen vid Hybble förde ett förfärligt oväsen. Vi la märke till att det börjar bli oro i lägret och en del hade redan vårkänslor och det fanns en tendens till parbildning."
Det var roligt med snön medan den varade men nu är det inte mycket kvar av snökojan barnbarnen gjorde förra lördagen.

28 februari Vilken akrobat! Den söta lilla ekorren nöjer sig inte med att sitta på marken och äta spillet från fågelfröautomaten. Den tar ett skutt på nästan en meter och landar uppe på automaten. Där utför den allehanda cirkuskonster och sätter i sig frön på löpande band. Det är inte underligt att vi tyckt att fröna tar slut så fort. Dessutom har vi ju våra två möss...