KARDVÄDD
Dipsacus silvester
Kardväddväxter som exempelvis arten sträv kardvädd (Dipsacus pilosus) tillhör Västeuropas inhemska flora,
till skillnad från vävarkardan (D. sativus), som kommer från Sydeuropa. Kardvädden lever ofta i skogar,
gräsbevuxna områden och fuktiga platser.
Vild kardvädd är en tvåårig växt. Under sitt första år bildar den en rosett och under det andra en stjälk
och blommor. Den knotiga stjälken är beklädd med taggar och det täta, vackert formade blomhuvudet omges av
tornuddiga fjäll. Ett annat av kardväddens karaktärsdrag är att de övre bladen växer ihop och bildar små
skålar som fångar och bevarar regnvatten. Hos vild kardvädd börjar blomningen i blomhuvudets mitt, varefter
blomman delar sig nedåt och uppåt. Efter blomningen stårr plantorna ofta kvar i upprätt ställning under
vintermånderna, då vinden sprider fröna från blommorna. Lämna plantorna i trädgården hela vintern; de kan
vara mycket vackra, särskilt när de är täckta av rimfrost eller snö.
Förökning sker genom att fröna sprids över öppna platser. Efter ett år börjar plantorna gro. Om antalet
plantor börjar minska får man samla in fröna och så om dem i välkrattad jord.
De olika kardväddarterna är mycket omtyckta av bin och fjärilar på grund av sin nektar. Fröätande fåglar,
till exempel steglitsor, äter kardväddens frö.
Vinterståndare av kardvädd
Klicka gärna på bilden!
Uppgifterna är hämtade ur boken "Den naturliga trädgården" (Nieuman m.fl.). Den ger massor av tips om hur man
lockar det vilda, både djur och växter, till sin trädgård.
Det blir till glädje både för djur och människor.
Naturdagboken Barbros trädgård